Jag skulle använda napp så länge det inte stör amningen (om du ammar). Min erfarenhet är att de annars hittar tummen om de fortfarande har ett sugbehov (dröjer ju iofs innan hon hittar den), och tummen är ännu svårare att bli av med. Nu har ju bägge mina barn ätit ersättning, vilket gjort att de haft mer sugbehov än om de ammats. 

Min äldsta son är 4 år, han sög på tummen till han blev tre och han följde ändå sin utveckling med talet, och barn som suger på tumme brukar ju göra det mer än napp. 

Sen finns det de som använder napp till sina barn under de första månaderna men lyckas vänja av dem redan vid 5-6 månader. Vill man undvika att de har napp för mycket kan man redan tidigt vara noga med att enbart ge napp när de ska sova eller liknande.

Jag tror inte att nappen gör att barnet inte pratar alls. Däremot är det ju bevisat att barnen får ett sämre uttal. Barn har inget sugbehov kvar efter ca ett års ålder sägs det ju och då tycker jag att man kan vänja av med nappen. Att en tre åring har napp ser så illa ut  mina ögon och jag anser att dessa barn har lata föräldrar som inte orkar vänja barnen av nappen. Första dottern tog inte nappen i början så jag fortsatte inte ens att prova. Tummen var inte heller intressant. Yngsta tösen blir snart tre månader och hon har napp lite då och då, tex när hon har svårt att somna och inte kan ammas mer för att det bara kräks upp igen. Men hon verkar inte heller vilja ha napp så mycket så jag försöker inte "tjata" med den. Däremot har hon börjat suga på handen nu och det försöker jag bryta med att ge nappen i stället. Tummen är mycket svårare att sluta med än en napp!

När min son föddes så använde han inte napp. Vi blev mer eller mindre påtvingade av anhöriga att låta honom ha napp men sonen spottade bara ut den så till slut struntade vi i det. Han sög aldrig på tummen, använde aldrig snuttefilt eller dylikt heller. 

Troligtvis kommer jag inte använda napp till nästa barn heller.

Hon vill som sagt inte alltid ha den, och när hon har den spottar hon ut den själv efter en stund. Fortsätter det såhär så kommer hon nog inte bli så beroende. Handen hittar hon ibland men det är nog mer bara att den råkar hamna där och hon suger inte aktivt på den.

för atträdda mina bröstvårtor fick Tilde börja med napp. hört att det är lättast att fasa ur napp inom 1års ålder, så de ska vi försöka med

Dom har ett ganska stort sugbehov i början så det är okej att använda napp.

Sen med talet så är du något på spåret. Det blir svårare att prata om man alltid har en napp i munnen och uttalet kan bli påverkat. Det kan också påverka att barnen pratar mindre eftersom de väljer att avstå från att prata när de har nappen i munnen. De KAN prata med napp i munnen (min dotter pratar trots att hennes napp är i munnen) men en del väljer bort det. Om man begränsar nappanvändandet till sömntillfällen från det att barnet är runt året så är det nog lugnt. Då är dom utan napp på dagen men får ha när dom ska sova. Är man konsekvent lär dom sig fort när man använder napp och när man inte gör det :)

Man kan ju sluta innan året också om det funkar!

Min son hade napp till 3.5 år. Han valde att sluta när jag på nyårsdagen sa "i år blir du 4 år" Från 2 år hade han nappen enbart på natten (i allafall hemma, han kom med napp i munnen när jag hämtade på förskolan fast jag sagt att han inte hade napp).

Hans tal har det aldrig varit fel på. Han pratar mycket och bra.

Det är helt individuellt. Tvinga inte att använda napp men ta inte bort för tidigt om barnet gillar det och känner sig trygg med nappen.

Min lille vill gärna suga både på napp och tummen samtidigt. Stoppar tummen in i hålet på de nappar han använder.

Min kille använder napp ganska mycket. Han är lite sen i talet om jag jämför med andra 1,5 åringar. Samtidigt känner jag att jag inte vill ta av honom nappen, känns fel. Han ska börja förskola till hösten. Då kanske talet lossnar lite. Får försöka begränsa nappanvändandet till sovstunder framöver.

Min 11 månaders har nappen mest när hon är trött och ska sova eller som tröst. Hon pratar redan en hel del så talet har inte påverkat henne.

Jag förstår inte. Hur skulle napp kunna påverka talet?

#10 - Du har nånting i munnen hela tiden som förhindrar dig att utveckla språket. Det är ju lättare att prata om du inte har nånting i munnen ;)

#10 Studier visar att barn som använder napp dagtid får svårare med uttal av ord. Att prata med napp i munnen är svårt och ett barn som håller på att lära sig prata lär sig inte uttala orden korrekt automatisk utan behöver öva. Och övar man in uttalet med napp blir det fel.

Jag sitter och läser väldigt mycket om konflikthantering just nu och snubblade över denna artikel om just napp av en slump. Den var väldigt intressant att läsa faktiskt! Speciellt detta avsnitt:

Napp och ätproblem

Jag vill verkligen inte säga kategoriskt att napp kan leda till ätstörningar. Men det oroar mig ändå lite att vi lever i en kultur med starka tendenser att när man känner ångest eller något jobbigt, så tenderar vi att vilja stoppa något i munnen; tuggummi, godis, mat eller så. Och napp kan tyvärr bli just ett första steg i att utveckla såna dåliga vanor. När barnet har ångest och verkligen behöver gråta, skrika och bli tröstad så får det istället en plastsak intryckt i munnen och förväntas hantera känslorna genom att suga på denna.

#13 - Det var väldigt intressant! Och säkert provocerande för många. Jag gillar verkligen alla infallsvinklar här i tråden!

#13 fast i andra samhällen, där man inte använder sig av napp, fyller bröstet denna funktion och även det ger ju mat och tröst. Om det handlar om ätstörningar skulle jag säga att det gäller napp i en betydligt högre ålder, eller att föräldrarna faktiskt tröstar sitt barn med mat eller godis. Bröstet finns av den enkla anledningen att det ska ge mat, tröst, närhet och lugna ett barn med stort tuttbehov. Nappen fyller även den vissa av dessa faktorer förutom det att nappen inte ger mat när det tuttas på den. Jag tror inte att napp på små barn och ätstörningar skulle ha ett samband, i sådana fall skulle amning/ långtidsamning ha exakt samma effekt.

Vilken intressant diskussion! Jag är nog mer inne på #15's spår.

Däremot vet jag ju att det påverkar uttalet, och det finns ju ganska entydig forskning på det också. Om man dock bara har napp vid sovstunder eller vid korta, tillfälliga stunder när barnet är vaket har det ingen/ytterst lite påverkan.
Min dotter har nappen ganska mycket när hon är vaken och har lite svårt att säga R. Visserligen är hon ju bara 2 så det kan komma att ändras :) Men när jag föreställer mig att jag själv har napp i munnen blir det naturligt att säga R som L eftersom jag inte kan lyfta tungspetsen som jag behöver för att säga R (rullande R).

Jag ser ofta föräldrar som ger sina barn napp så fort dom knorrar lite. Eller ännu värre stoppar i dom majskrokar i tid och otid. Det tror jag kan skada barnen om man stoppar i dom något ätbart så fort dom är ledsna.

#17 det beror ju förstås på varför dom knorrar. Börjar dom bli hungriga kan ju krokar vara perfekt då dom inte mättar men ger en känsla av att få något i magen. Jag är inget fan av napp förutom vid sovtider då det verkligen är perfekt!

Vår son på 2½ slutade med napp för några månader sen vilket gick väldigt smidigt, vi förväntade oss mer motstånd men det kom inget =) I och för sig hade vi förberett honom på det ett tag och vi märkte att han förstod vad vi menade, så när den sista nappen slängdes accepterade han det utan protester.
Han använde napp endast när han skulle sova (mer när han var pytteliten).

ChristineL Det skall du inte vara rädd för. Min son hade napp tills han blev fyra eller 4,5 och han började prata innan han var ett och är väldigt vältalig har alltid artikulerat samt haft bättre ordförråd än sina jämnåriga. Så att nappen skulle ha med det och göra behöver du inte vara orolig för =)

#20 Din son är nog mer ett undantag i så fall. Studier visar att napp försämrar talet hos barn.

Ingen regel utan undantag, men det är ju också skillnad på att använda napp och att ha napp konstant. När jag säger att kusinerna till min dotter har napp konstant, så menar jag verkligen konstant hela tiden! Utom när dom äter, jag har inte sett treåringen utan napp alls.

Jag hade napp tills jag var 5 år, inte konstant men rätt ofta ändå. Jag tillhör väl undantaget, för jag pratade i stort sätt rent redan vid två års ålder enligt min mamma. :-)