Behöver tips/råd
Jag har nu haft värkar i över 2 dygn, kvällen igår blev dom jobbigare att stå ut med så ringde förlossningen, dom tyckte att vi skulle komma ner trots att det bara var sju minuter mellan värkarna. Påvägen ner blev dom allt tätare och när vi va där å dom tog ctg så låg värkarna mellan 2-3 minuter, blev undersökt men va bara öppen 1,5cm. Fick värktabletter å fick med mig insomningstabletter, fick även med mig värktabletter att ta nu i morse. Dock har jag fortfarande lika ont o inget hjälper, har en brännande känsla i ryggen när dom kommer, har testat bada, vetevärmare, kallt, röra på mig(vicka på höfterna, gå) massage. Å allt vad jag kan komma på. Så har en liten fråga, vad gjorde ni under värkarna och vad funkade för er för att mer eller mindre handskas med dom? Jag vet inte längre vad jag skall ta vägen å tanken på att ha det såhär i kanske några dygn till får än att vilja sjunka genom jorden :(orkar inte, försöker andas igen dom men det gör ju så fruktansvärt ont!
Åh, fy :-( Jag har tyvärr inga råd att ge dig då jag hade snabba förlossningar. Första tösen ploppade ut 2,5 timme efter första lilla värken jag kände, andra tösen tog 1 timme o 20 minuter. Tredje pojken var snabbast. Endast 40 minuter efter första värken så var han ute!
Så här har det varit bråttom!
Hur långt gången är du?
Kram
/Bondmoran
Läs om mitt kaotiska liv som Bondmora, diplomerad klantskalle, nagellacksnörd och djurtok. www.bondmoran.nu
Men, är det inte dags för dom att dra igång dig då? Ta hål på hinnorna? Hur länge säger dom att du ska gå såhär? Värkarna är ju ändå tillräckligt täta. Men jag gjorde som du, rörde på mig och massa värme. Min förlossning började ju med att vattnet gick och värkarna kom igång på en gång, låg i badet ungefär en timme på förlossning och öppnade mig fyra cm under den tiden, så gick fort för mig med.
/Christine
Hur går det för dig? Jag skulle vilja tipsa om att läsa vår artikel om dyktekniken. Luta dig tillbaka och ta det lugnt, vila, stäng ögonen och slappna av. Smärtan som kommer är inte farlig, den är positiv. För varje värk kommer du närmare ditt barn och varje värk kan du lägga bakom dig. Se det som en bana du går på, för varje hinder/värk kommer du närmare och du behöver aldrig uppleva just den värken igen.
Känn efter hur värkarna känns och hur värkarna fyller kroppen. Acceptera smärtan som kommer och andas lugnt precis som när du sover. Försök slappna av i varje muskel och fly inte. Du kan inte vinna genom att fly, du kan bara vinna genom att acceptera det som händer och ta emot värkarna. Låt dom komma! Ju ondare det gör, desto bättre är det. Ju ondare det gör desto större är chansen att det händer något, att du öppnar dig och att ditt barn kommer snabbare.
Jag försökte visualisera värken som en backe med en väg över. Jag såg mig själv gå upp för vägen och upp för backen allt eftersom värken blev starkare. Jag kände hur värken tilltog och hur jag kom högre och högre på backen. Väl uppe var värken som starkast, det gjorde som mest ont, men jag såg fort att toppen på backen var pytteliten. Jag var där uppe bara en kort, kort stund och sen började backen gå neråt och jag gick ner för vägen på andra sidan och smärtan klingade av. Det gör som ondast bara en kort, kort stund och när man passerat toppen är värken över och på väg ut.
Efter varje värk, ta 2 djupa andetag för att hjälpa kroppen slappna av ordentligt!
Lycka till, snart kommer ditt barn ♥
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Jag är i vecka 41+5 idag, jag vet inte riktigt hur jag själv skall veta när det är dax att åka ner då värkarna va så täta igår med men ändå inte var öppen mer å vill ju inte hålla på att åka fram å tillbaka, sen försöker jag andas å koppla av och jobba med värkarna å se det som kullar men går knappt, vissa går det med och andra inte. Jag förstår att det är klart att det gör ont men värkarna övergår i tårar nu. Jag har tid till läkare imon som jag fick för en vecka sen ifall det inte hade dragit igång så blir nog först där det händer något om inte kroppen kommer igång själv :( Jag får gå in o läsa om dykartekniken å försöka "samarbeta" med mina värkar.
#4: Försök komma ihåg att det är så mycket som sitter i huvudet. Kämpa bort rädslan och försök hitta ett lugn, var inte rädd. Du behöver inte vara rädd för smärtan som kommer. Allt kommer gå bra!
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
jag kunde inte sitta eller ligga så jag hade tens på i ryggen och så satt jag baklänges på en stol. vi har matsalssolar som är lite gung i. Så jag gunga mig igenom värkar tills jag blev illamående.
Annars så stod jag mest vid vår uppställde expedithylla och häng-dansade med höfterna. Sambon fick dansa med mig uppe på förlossningen.
__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com
Inte konstigt att jag haft ont, kom in till fl 20.40 ctg sattes, strax efter 21 gick vattnet, ca 21.10 börjar krystvärkarnavärkarna, bm känner då att jag är fullt öppen, dom kör över sängen till en förlossningssal, får bara lustgas å sen är det full rulle 21.49 är lilla Elina ute, å inga kort blev tagna under fl eftersom vi inte tog med väskorna in eftersom jag trodde att jag inte skulle vara tillräckligt öppen för att få stanna. De trodde jag inte igår kan ja säga :)
Grattis!
Grattis, vad härligt!
/Christine
Läs om mitt kaotiska liv som Bondmora, diplomerad klantskalle, nagellacksnörd och djurtok. www.bondmoran.nu
#7: Grattis!! :)
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Grattis!
Grattis!!
Grattis!