Har någon av dem skrivit remiss till psykiatrin?

Har du någon aning om varför du drabbats, hände det något specifikt eller är det "bara" hormonerna som satt igång det? Endast medicinering hjälper inte om det även finns någon annan orsak till att depressionen utlösts, då måste man komplettera med samtal i någon form. Annars kan medicinering vara det enda som behövs, då höjs serotoninhalten till det normala igen.

Känner du att det är något som ligger och trycker någonstans, något du grubblar över eller så?

Medicinering behövs i de flesta fall faktiskt. Det går över fortare med medicin, samt så minimeras risken att depressionen fördjupas… Det finns ju psykologer på psykiatrin också. Jag fick träffa både mvc psykolog samt psykiatrins psykolog parallellt. Jag medicinerade både med antidepressiva och neuroleptika, eftersom jag hade psykosinslag. Utan medicin hade jag inte varit människa idag kan jag säga! Jag minns tidigare att du nämt att du inte tål vissa mediciner. Gäller det all form medicin? Det finns ju en uppsjö av olika sorters antidepressiva. Om du tål tycker jag inte du ska vara rädd att prova! Det behöver inte vara för evigt! Kram

Jag kan inte äta mediciner då jag får alla möjliga biverkningar av det och definitivt inte anti-depressiva som jag knapra flera år sedan när jag gick in i väggen, det gör bara depressionen värre vilket psykiatrin mycket väl vet om men de vill tydligen ändå riskera det och testa vilket jag aldrig kommer gå med på, jag riskerar inte mitt eget liv för något de vill "prova". 

Vet faktiskt inte vad min depression beror på, jag har haft depression sen jag gick in i väggen, när jag sen blev gravid blev den starkare och sen när jag födde blev den ännu värre. Depressionen har jag haft i drygt 2,5 år och INGEN har någonsin gett mig samtal för den biten eller gått till botten med vad den beror på, de har bara gett mig medicin på medicin och det finns nog inget anti-depressivt preparat jag inte testat, varpå alla gett mig biverkningar i form av humörsvägningar, självmordsförsök, mardrömmar och tusan vet allt jag haft.

Med det sagt så har jag så länge bett psykiatrin att gå till botten med min depression men nej, "du kan väll testa mediciner" är det enda jag fått höra gång på gång.

Psykologen jag prata med sa att jag lider av förlossningsdepression nu och iom att jag tidigare haft depression så byggs allt liksom på, vad hon sa.

Trist att det inte fungerat! Hoppas du får samtalskontakt iallafall! För mej funkade antidepressiva inge vidare, men neuroleptika hjälper mej mer så det tar jag fortfarande i minidos.

Men vad tråkigt! Man blir så besviken över att man inte kan lita på vården vi har i sverige, som ändå ska vara väldigt bra 😡

Hm.. kan tyvärr tänka mig att det är svårare då om du redan hade depression sen innan =/ Förlossningsdepression kan gå över av sig själv efter sex månader (ungefär men det är ju inte säkert) men eftersom du redan hade depression så vet jag inte hur det fungerar, men kan tänka mig att du inte blir av med depressionen. Kan ju bli extar svårt när du inte kan ta medicin heller.

Men samtal med psykolog/kurator tycker jag att du ska gå på.

#6 Tycker jag med men att få psykiatrin att fatta det är svårt. De har inte förstått i 2,5 år. :/

Vad jag minns så kan man höra av sig till kurator själv utan remiss. Jag har varit där när jag var nere. Jag ringde och lämnade namn och nummer på en telesvarare och så ringse hon upp. Var förövrigt kurator placera på vårdcentralen.

#8 Precis en kurator eller psykolog behöver man inte ha remiss till, man kan ringa själv och det går ju fortare då. 

För min del var det min sons BVC-sköterska som fångade upp mig och ledde mig vidare till vårdcentralens läkare och BVC:s kurator. Jag började där och gick sedan vidare till vårdecentralens psykolog, sedan vidare till öppenpsyks kurator och parallelt hade jag samtal med spädbarnsteamet och deras psykiatriker.