Vem vet vart du är om 9 månader, du kanske har skaffat ett extra-arbete, du kanske har vunnit en miljon kronor. Man kan inte förutspå framtiden.

Men jag förstår din tanke om vart du är i dag och hur du lever idag!Det är förnuftig av dig att tänka så!

FÖLJ DITT HJÄRTA!

skriker det ja så behålla barnet!

Jag var själv 19 år när jag fick reda på att jag var gravid. killen och jag hade träffats i 3 månader. Jag lyssnade till mitt hjärta och behöll barnet.

Jag kunde blivit lämnad och hamna i din situation, men imorgon har vi varit ihop i 2 år och väntar barn nr 2:)

Så följ ditt hjärta, du kan inte veta vad morgondagen har att erbjuda!:)

Håller tummarna för dig och att det blir som just du vill ha det och inte som någon annan vill!

Stödet man får från sambon/pojkvännen/mannen kan man få från andra, exempel familjen, vännerna!

Man vet aldrig vad som händer. Vill du ha barnet så behåll barnet och lös problemen när de dyker upp. Min mamma säger jämt, leta inte efter problem, lös dem när de står i farstun.

Min moster var ensam, hon fick för övrigt en super gullig tjej och tror inte att hon ångrade att hon behöll barnet. Min mamma agerade pappa på förlossningen.

Visst jag är gravid nu och har sambo och vi vill båda ha barnet. Men problemet är att jag är arbetslös nu om en vecka ungefär och vi har ju skaffat hus och lån på över en miljon kronor. Så vi sitter också i en jäkla knipa. Men vi tar en dag i taget och glädjs åt barnet istället. Det vi behöver till bebisen kommer vi köpa begagnat, men vi gör väl som min mor säger löser problemen när de står i farstun. På något sätt löser det sig av sig själv man får kanske bara kämpa lite extra för att få det att gå runt ett tag.

Lycka till och hoppas du kommer på vad du vill göra.

Du är inte självisk oavsett vad du väljer. Följ ditt hjärta och se vad som händer.

Vi hade planerat denna graviditeten men nu när jag plussade fick jag lite panik. Jag är arbetslös (även om jag frilansar lite) och har en skuld på en halv miljon för en lägenhet som såldes till underpris (lång historia). Men det är bäst att bara vara glad och lita på att man löser det. Så länge man inte svälter så.

Man kan inte rationalisera bort en bebis. Följ ditt hjärta, vill du behålla och föda ditt barn är det så klart det du skall. Resten är värdsliga ting, och det ordnar sig. Det gör det faktiskt alltid till slut, även om vägen dit är asjobbig ibland. Nej, det är absolut inte själviskt att vilja ge ditt barn en chans att leva. Kram, och lycka till!!

Har man själv inte pengar till att finanisera ett barn så ska inte samhället behöva betala det åt dig tur jag. Abort, helt klart.

#5 Jag betalar gärna och långt hellre skattepengar som går till blöjor och välling än till feta politikerlöner och stridsflygplan. I övrigt fruktansvärt okänsligt skrivet, det vänder sig i magen på mig när jag läser en sån kommentar.

#6 Var har jag sagt att pengar ska gå till sånt? Just det, ingenstans. Precis som man inte skaffar djur om man inte har pengar skaffar man inte barn. Ska barnet växa upp i ett fattigt hem bara för att mamman är egoistisk? Bättre att göra abort än spä på barnfattigdomen. Jag set hellre att mina skattepengar går till em dem redan är födda, skolbarn, äldre, hemlösa katter m.m.

#7 - Du skriver att samhället inte ska behöva betala, samhället är dina skattepengar. Alltså går våra pengar dit.

Och det handlar inte om egoism om hon väljer att behålla barnet, det är inte så bara att göra en abort.

#8 Jag vett att det är mina skattepengar det handlar om och därav reagerar jag. Har man inte råd med barn skaffar man inte barn, har man inte råd med djur skaffar man inte djur. Jag skulle gärna vilja ha ett fint hus men det vill inte andra skattebetalare bekosta precis som jag inte vill bekosta sådant här.

Man kan inte likna ett barn vid djur, eller att skaffa ett fint hus.

Som ChristineL skriver är en abort dessutom en stor påfrestning både för kropp och själ, och inget man skall göra av andra skäl än att man själv verkligen VILL. Det handlar naturligtvis inte om egoism, däremot skulle jag inte vara rädd för att kalla det du uttrycker i dina inlägg för just det.

Jag tror (kanske framför allt hoppas) att du kommer att tänka annorlunda när du blivit äldre och mognat lite. Du förstår uppenbarligen inte vad det innebär att vänta ett barn, och det är faktiskt inte alls konstigt om man inte varit med om det. Det är en väldigt mäktig känsla som är svår att föreställa sig. Däremot kan man respektera den.

Förlåt om jag låter härsken, men jag blir verkligen illa berörd av vad du skriver och jag tror verkligen inte det är vad TS (som förmodligen befinner sig på en väldigt jobbig plats, rent känslomässigt) behöver läsa. Hon efterfrågar tips och råd på hur man får det hela att gå ihop, inte omogna påhopp och pekpinnar.

#9 - Det är mycket man inte vill, och mycket man inte borde. vi gör alla våra misstag och ska inte behöva dömas för det. Du har säkert också gjort mindre bra grejer i ditt liv, även jag.

Viktoria91 Att säga sådana där saker får mig att se rött. Jag kommer från en fattig familj som även har gått i brödkön. Men se på mig nu, jag får jobberbjudanden från höger till vänster redan som studerande och har ett riktigt bra liv framför mig trots min bakgrund. Det är också min bakgrund som har sporrat mig till att sikta högre.

Så länge man älskar sina barn finns det goda möjligheter att barnen kommer att få det riktigt bra trots att man kanske inte har råd till dyrare saker. Det är också något jag kan se som en positiv sak. Man blir inte så lätt bortskämd på det viset utan lär sig att uppskatta även de mindre sakerna, åtminstone har det varit så för mig.

Så att säga som du gör är väldigt motbjudande. Om min mamma skulle tänkt så skulle varken jag eller mina syskon idag finnas. Och vi har minsann helt annorlunda liv idag och uppskattar det vi har kanske mer än andra som inte har en liknande bakgrund. Min bror har två bilar (hans fru har även två bilar), en jacuzzi och ett trevåningshus. Min syster har ett vackert nybyggt hus som hon har skaffat tillsammans med sin man och arbetar hårt som lärare. Själv har jag snart lyckas få två högre-yh-examen och ska senare ta min magisterexamen samt doktorsexamen. Jag arbetar också samtidigt som jag studerar fulltid. Allt det här trots vår ytterst fattiga barndom. Vi ger alla tillbaka till samhället, det som vi en gång fick då vi levde på socialbidrag.

Så ursäkta om jag verkligen tycker att du borde ta dina åsikter och stoppa dem någon annanstans, men det du säger är så motstötande att det knappt finns några ord för det.

#9 Ursäkta men vart kom skattepengar in i bilden? Visst går man på socialbidrag så är det skattepengar men vad är skillnaden om man har barn eller inte barn och ändå har socialbidrag, är likförbannat skattepengar. Dessutom får man föräldrapenning, har man då också socialbidrag så sänks socialbidraget eftersom man har inkomst på annat håll samtidigt. 

TS studerar och antar då att hon har CSN lån och det är också ett lån. Dock får man inte CSN pengar längre om man får barn och ska vara föräldraledig utan måste då börja betala tillbaka på lånet istället.

Hej hej och tack för alla bra svar, och mindre trevliga svar.

Imorrn ska jag in och kolla på den lill plutten och se hur gammal den är.  Sen så får vi se. Men känns som att man redan har bestämt sig för att behålla den. Kändes som att jag bestämt mig för det bara nån få dag efter. Jag låg vaken flera nätter och tänkte, hade jätte svårt för att sova. Men så en kväll när jag hade lagt mig så fick jag en massa bilder i huvudet med framtiden med barnet. Och jag slappnade då av och somnade direkt. Jag sovde gött då! Så det kändes lite som ett tecken med att behålla det. Jag undrar också flera gånger om, varför gravid nu utav alla gånger? Då jag trode att jag inte kunde bli gravid via naturligväg. Så jag vill se vart ödet tar mig, och att det även menat att jag ska ha detta barn. Om det inte var menat så kommer jag att få mf, eller inte äns fått den från början.

Jag har även lidit utav PCOS och tumör, så jag har bara en äggstock kvar med. Är rädd för om jag tar bort denna så kanske det var absolut min sista chans att bli gravid. Är då rädd för att få flera problem med min andra äggstock. Så därför får den även då vara kvar. Själviskt nog. Men bara för att jag är självisk med att behålla så betyder det egentligen inte att jag blir en dålig mamma och att den får ett dåligt liv. Livet att flera vägar att gå! Och känns som att jag vill då se vart ödet för mig. =)

Jag hade även flera planer med att resa utomlands, redan nästa år hade jag planer att åka till Japan och studera, men jag känner att ett barn inte stoppar det. Utan jag får helt enkelt resa med barnet på armen, och skjuta upp det några få år.

Jag är också uppvuxen i fattig familj, men ändå. Jag tackar inte nej till det. Som en annan skrev så uppskattar jag flera små saker här i livet än vad andra kanske inte ser. Jag vill heller inte att mina barn ska vara bortskämda och tro att dom får allt. Utan jag vill också ge dom ett lärorikt liv och lära sig att uppskatta små saker. Som jag har svårt för att se att bortskämda ungar gör, även samtidigt bli påhittigare som jag tror dom lite mera fattiga barn blir, nu säger jag inte att alla barn är så här. Men vilket fall, det kommer att gå bra.

CSN har jag som tur är inte utnyttjat något alls utav. Så jag kan använda det för att skaffa mig en utbildning sedan, för att sedan skaffa jobb.

Även jag har betalat skatt någon gång i livet, så det är ju mina pengar som jag tar tillbaka med. =)

Jag kan tycka att det är helt obegripligt att skaffa barn när man inte har nån inkomst, men folk blir gravida hela tiden utan att ha varken bostad eller inkomst och de överlever utan att svälta, så jag tror inte att du behöver oroa dig för den biten.

#14  Hur du än gör så är det enbart ditt val. Du vet ju vad som är bäst i ditt läge men allt löser sig alltid och jag önskar dig stort lycka till.

Sen ska du veta att ett barn inte stopar ens liv. Jag är själv gravid och har inte stannat upp i livet för det och kommer inte göra efter graviditeten heller. Håller fortfarande på med slädhundar, olika sporter mm, anpassat då med tanke på graviditeten. Och resa med ett barn funkar det med, jag skulle nog tycka det vore mysigt istället att dela sådana minnen med sitt barn. Vi kommer när vårat är äldre resa till norra Norge och titta på späckhuggarna bl.a.

Om du känner att det är rätt val så är det rätt val ) mina föräldrar reste runt i hela världen från att jag var ett år. FUnkar utmårkt :)

Tycker du ska göra abort. Vänta på rätta förutsättningarna, bland annat skaffa barn med någon som vill bli pappa. Tycker det är skamligt med tjejer som behåller barnet fast pappan inte vill! / fredrikalidman.blogg.se

Det är skamligt att säga att det är skamligt! Har killen valt att ha oskyddat sex så får han kanske leva med resultatet. En abort är fruktansvärd att göra och det är fan skamligt att säga till ngn att göra abort av de skälen. En abort gör man om man själv känner att man inte vill/ kan ta hand om ett barn just nu, men ingen annan har med det beslutet att göra. Fy.

#18 Så det krävs alltså bara en person för att göra ett barn? Varför är det bara mamman som ska ta konsekvenserna av det som hänt? Det finns knappast någon vuxen man eller tonåring idag som inte vet att oskyddat sex kan bli ett barn. Varför ska det faktum att barnet växer i kvinnan och inte i mannen ge honom rätt att tvinga henne till en abort?

#19 tvinga nån till abort ska man inte göra men tycker pappan ska få kunna skriva av faderskapet och inte behöva betala underhåll om han inte vill ha barn.

Behåll barnet om det verkligen är det du vill!! =)
Som du säger så är det kanske din sista chans att bli gravid, känner en som gjort abort två gånger och kan idag inte bli gravid på naturlig väg.
Låt ingen annan stoppa dig, så länge du känner att det är rätt så är det rätt.

Ingen har rätten att säga att du kommer bli en dålig mamma för att du sätter ett barn till världen trots dålig ekonomi. Bevisa att dom har fel=) Gå på magkänslan!

#21 nej verkligen inte, han visste vad som kunde hända och så jäkla enklelt borde det inte vara att vara ansvarslös. Man ska inte kunna skriva av sig att vara förälder bara för att man inte känner för det. Det, om något, är skamligt.

Herre gud!! Asså jag ha jobbat imon äldrevården några år som timanställd o nydligen så avslutade dem min anställning och ha nu ingenting förutom 'UGA , typ ungdomsersättning från arbetsförmedlingen o ska börja plugga nu i januari eftersom jag inte ha någon utbildning. Dem som tycker att man ska göra abort för man inte kan försörja sig asså jag vet inte vad jag ska säga xD Bara för jag inte ha nått jobb nu framöver så ska jag då göra abort?!

Äh bull shiiet!! Ts som du skriver att du bara ha en äggstock efter tidigare problem och du verkligen känner att du kan leva på minimum så varför inte?! Bara barnet få de den behöver o ska ha så e väl allt kanon bra, man få väl stå över kläder o massa saker till sig själv men det är ju helt klart man gör för att ens barn ska få de bra.

Säger som dem andra tjejerna här, lyssna på vad du själv vill och måste bara tillägga att ta INTE åt dig av det negativa du hört o hör om detta, vet att man lyssna VÄLDIGT bra på de negativa mer än de possitiva. Men stå på dig hörru! & hoppas att det löser sig för dig ändå :)

#21 Vem säger att jag tvingar på fadern att skriva på faderskap och betala underhåll? Jag vet inte alls hur sånt där är. Men vi håller på att kolla på lösningar och andra vägar för det.

#18 Skamligt eller ej. Vi är två vuxna som hade sex utan skydd. Och jag var tvärsäker på att jag inte skulle kunna bli gravid via naturligväg. Men trotts allt, finns alltid en liten chans. Och man ska vara beredd på konsekvenserna. Som sagt, trotts att han är yngre så är vi två vuxna, även han.

Jag har tidigare varit med om en traumatisk abort när jag var 18år. Så det är verkligen inte bara. Och inget som jag tänker göra igen.

Jag vet till 99% vem som är pappan nu. Och han har inget emot att jag behåller barnet, förutom att han inte vill vara pappa, tänker inte betala underhåll och sånt. Och han är även hemlig för andra, då han inte vill gå ut om att han är pappa pga hur hans liv ser ut nu (han bryr sig också väldigt mycket om hur andra tycker och tänker om honom), men han säger att han kan typ komma sen när han känner sig redo typ, hmm ja, jag vet hur det låter, men men. Vilket fall, pappan accepterar att jag behåller barnet. Bara det att han inte tänker vara pappa och pappan ska vara hemlig.  Men jag har sagt åt han att han kan följa med på saker och ting som ultraljud, kurser och sånt. Som han också kunde, och lät lite som han ville med. Så vem vet, kanske ändrar sig efter vägen. Han säger också att han skulle kunna hjälpa till lite smått sen när han hade tid och så. Och på julafton kvällen har han sagt att han vill komma hit och mysa mig mig och magen. Men ärligt talat, jag tror han är mest ute efter magen. =O) 

Han är som sagt rätt så ung. Så jag tänker ge han tid för att låta det gå in i honom sakta, och ja, helt enkelt vänja sig med det. Så jag tänker låta han ha sin lilla tid för det.

Men jag förstår att jag också förstör en hel del för han, själviskt nog. Eftersom jag själviskt behåller den.  Därför tänker jag låta han bete sig lite som han vill med lite så där själviskt. Eftersom jag själv är självisk.Eller hur man nu ska säga. Hur jag än skulle göra så skulle det bli själviskt val från någon sida. Och just nu lyssnar jag på mina tecken som har visads och på ödet. Och jag bara kör på. Om ödet inte menar att jag ska ha detta barn, så kommer jag att få missfall, eller inte äns fått den från början.

Men asch, jag kör på bara.

GO GIRL ! ;D

Ang faderskapet så går det upp i rätten och böter osv ..

#29
Skönt att vara ung.

Mycket möjligt, men jag har även hört lite annat om det, vilket fall så söker vi andra lösningar. Men ändå så tror jag på honom. Och jag hoppas på det bästa, eftersom ödet har valt denna väg. Och tack vara andra tecken för denna väg, så tror jag på denna väg. Om det hade varit den andra killen som var fadern till pappan så hade jag gjort abort antagligen, trotts att han även är äldre än mig och så, och denna kille yngre. Men jag har inte kännt av nå bra tecken och bra kemi med den andra, som jag där emot har gjort med denna kille. Helt enkelt, jag tänker följa denna väg. Så får man ta de problem som dyker upp allt eftersom, men ändå. Jag tror på honom och på detta. Kanske naivt, men ändå. Allt har väll sin mening och plats.

Jag har ändå även bestämt mig för denna väg nu. Så ingen mer mening att välja om att diskutera abort eller ej. Jag har gjort mitt val, väljer denna väg. Och jag tror på honom ändå.

Den kvällen/natten då detta barn blev till så kändes det verkligen extra och speciellt. Vet inte alls vad som hände. De första kyssarna och allt, jag vet inte. Jag har aldrig kännt nå liknande. Man kunde lixom inte sluta, och jag vet inte, jag försvann nog en del med, fast ändå var på plats. Själsligt försvann jag. Nog att jag har varit i "sjunde himlen" någon gång tidigare under sex. Men detta var något helt annat… Kändes som att det klickade till på något vis. Och då inte sexet, utan kyssarna och att bara vara med honom, hans närhet speciellt. Kändes lite naturligt, och jag har sett på honom som jag verkligen inte har sett på han tidigare, då han o jag har kännt varann ett bra dag. Både han och jag trode inte på att något sånt här skulle funka (vi hade varann som bekant/vän status), det skulle lixom kännas alldelse för konstigt och så att lixom göra något med varann. Men ja, han kom över på filmkväll. Och kemin och jag vet inte, en hel del förändrade, och min syn över honom, och sen så hände det bara, och vi kunde lixom inte sluta. Vi bara låg och höll om varann i flera flera timmar i soffan och små kyssde varann och sånt. Hur mysigt som helst. Hela situationen är svår förklarad. :) Det var något speciellt över det helt enkelt, även han tyckte det att det var något speciellt över det hela.

Och för mig, även för han verkar det som att vi båda har svårt för att sluta o tänka på det som hände där och då. Båda vi tyckte det kändes konstigt då, men inte konstigt på dåligt vis, utan på ett väldigt bra vis. Konstigt för att det kändes underbarare och mysigare än vad man kunna tro.

Och även till o med blev fostret/barnet till då, trotts att det inte är äns en stor chans för mig att bli gravid via naturligväg.

Som sagt, kändes som något speciellt över det, och jag vill tro och hoppas på att det är något som även för gott med detta. Därför vill jag försöka tro på denna väg och tro på honom. Tillräckligt gott är den som jag har i magen, och att jag verkligen blev gravid!

Nog att jag kanske har valt den tuffaste vägen, men hela mitt liv har varit större pina. Så jag tror inte det skulle kunna bli värre. Men ändå, om det skulle bli det så tror jag att det slutar gott o lyckligt på något vis. Och man kan ju inte ångra ett barn.

Men det kanske inte är den tuffaste vägen jag har valt, det kan vara en helt och hållet en underbar väg med.

Man vet inte vad som kan dyka upp här i livet. Vad man än väljer så kan det bli tufft. Så varför inte chansa på denna väg - där man även har fått flera tecken för. Jag ser absolut inge fel i det.

Om du vill fortsätta att vara bitter över vad och hur jag - en främling väljer att gå med sitt liv, så varsågod.

Inlägg med "Gör abort" och även skriver påhopp som att det vore skamligt med att behålla det (speciellt när man inte äns vet allt) och sånt som bara skrivs "Behåll barnet" , det ger mig inget. Behöver fylligare inlägg än så.
Inlägg som dina/era gör att det känns att mera rätt med mitt val. Och jag blir även bara envisare och starkare över mitt beslut.

Nu vet jag inte hur detta inlägg ser ut, jag ser dubbelt, trötthet, illamående och jag vette 17 allt… Nåväl, jag hoppas att det går att hänga med någorlunda,

Nog att jag kanske låter naiv och inte har fötterna på jorden. Men det har jag. Men jag försöker läsa av tecken, och går lixom ödets väg.

Ett spännande och äventyrligt liv!

Ang. faderskap. Vi är fortfarande två vuxna som hade sex, oskyddat. Vi är gamla nog för att veta vad som kan ske därefter. Och får även ta det. Även om han är en hel del yngre, så är han vuxen.  Om vi båda var skyddade och jag ändå blev gravid, då skulle det varit en helt annan femma. Men nu körde vi på utan skydd. Och konsekvenserna får både jag och han ta.

Jag återkommer väl med ett längre och mer välformulerat svar någon dag när jag får tid. Så ska jag förklara exakt varför jag tycker det är skamligt. ;)

#33 Det behöver du inte göra, eftersom jag har kommit till svar med att behålla barnet. Och då behövs det inte diskuteras mer. Då det är mitt val.

Bli gravid själv så kan du dra den diskussionen med dig själv istället. Då det längre inte hör hemma här i tråden. Som sagt, jag har bestämt mig. Sen så får du tycka vad du vill om det, men det kan du behålla för dig själv. Då jag inte har någon nytta utav det.

Vet inte hur jag hamnade här! Sjuka barn som sover ;-) Klickar lite hit och dit. Vill mest säga lycka till!  Gammal tråd också…

Men barn som har vuxna som finns till för dom klarar sig bra. Jag är i en helt annan livssituation än dig men ställdes in för liknande val. Min man vart svårt sjuk och vi väntade över ett år på en hjärnoperation med risker. Hade redan 2 fina pojkar och inga tankar på fler barn. I detta blev jag trots skydd gravid. Vilka kval. Ska vi verkligen sätta ett liv till världen, tänk om pappa dör! Hur ska jag klara själv att vara ensam med tre barn. Det logiska kanske hade varit abort. Men tanken på att ta död på den lilla där inne gjorde mig aldeles tom. Kände också lite ödes nycker, varför nu? Vad kommer jag bli för människa om jag inte lyssnar till själ och hjärta. Bitter?

Så nu har vi en alldeles underbar pojke till! Vi har växt som familj och som personer även om plånboken är tom. Mannens operation har lyckats och han har just börjat arbeta igen. Har gått 4 månader sen Op och han har varit hemma drygt 3. Tufft var det att ha en 4 åring och en 6 åring själv samtidigt med en nyfödd.  Men jag överlevde och är f** så mycket starkare och tryggare än nånsin. Det var ju mitt val!

Så lita på dig själv och ditt val. Du låter som en i mina öron ganska osjälvisk kärleksfull person med mycket tolerans för att människor är olika. Saker och kläder kan man hitta begangnat ibland nästan nytt ofantligt billigt. Så ditt barn kanske inte får allt det pekar på men det kommer säkerligen ha det det behöver. Så länge inte du ger upp i hjärtat så kommer du lyckas med jobb vad det lider och då ger du ju igen till samhället! //Stor kram från 39 årig småbarns mamma ❤️

Ja hur gick det?:)

Jag gjorde trotts allt abort den 23 januari ändå. Jag mådde allt sämre psykiskt och kände mig stressad eller nåt. Kunde knappt sova den sista tiden innan jag bestämde mig för aborten. Jag blev nog mest skraj, för att man tänkte hur man skulle få ihop allt. 

Mellan varven så ångrar man det, speciellt när nu även läre följa kusinens graviditet som är nästan lika gammalt. 

Men men, man får blicka framåt. Gjort är gjort ändå. :) Kommer förhoppningsvis nya och bättre chanser. 

Mycket har även gått skit efter aborten, så det känns lite som ett straff. Men asch, det var okej ändå.  :)

Vad tråkigt. Hoppas det löser sig och att du kan få barn i framtiden så ingenting hände där.