Jag var i en lite liknande siuation för ett tag sedan. Fick reda på att jag var gravid och visste inte vad jag skulle göra. Iof är jag lite äldre och har gått ut gymnasiet men det var ett svårt val trots det. Jag har inget direkt stöd från pappan så jag blir ensam mamma.

Det nda jag kan säga helt säkert efter det jag har läst från dig är ju att du verkligen vill ha det här barnet. Det var exakt så jag kände och det som fick mig att tillslut behålla. Jag är nu i vecka 13 och ensam. Men lyckligare än jag hade varit om jag valt en abbort. Jag har flera vänner som blev gravida under andra/tredje året av gymnasiet och valde att behålla. De har nu skaffat flera barn och har superfina små familjer. Klart det har varit tufft, både ekonomiskt och psykiskt. Men det är ju tufft att få barn. Ett heltidsjobb :)

Så jag tycker du ska känna efter lite till, bara för att ha gjort det, och sen följa ditt hjärta. Det är det enda beslut du kommer kunna leva med.

Stora kramar och lycka till!

Den biten kan du bara avgöra sig, jag personligen skulle nog behållt barnet.

Allt har ju sina för och nack delar, men hinner du jobba en tid innan så är det ju bra, och är din kille ändå beredd och har jobb m.m så ska du se att det går bra, du kan ju jobba vissa dagar helgar senare när barnet har kommit (runt 6 månader) del tid då.

Sen är det ju att det är dyrt med barn, och barn kostar!

Men va säger ditt inersta jag?, det är du som ska leva med aborten och det. (jag skulle inte våga göra 1 till abrt, och jag vet tjejer som gjort 8 aporter i ung ålderd från 13-17 under den tiden gjort minsi 8 aporter innan dem behöll barnet. sen finns de dem som gör det 1 gång och inte kan bli mamma)

Kan dina föräldrar hjälpa dig med pengar om det skulle behövas?

Hur känner din kille då? Inerst inne?

ju mer och mer jag tänker på det ju säkrare blir jag..
min pojkvän hänger mest upp sig på vad folk kommer säga, eftersom vi är så unga, och inte är gift än också vidare. men det har jag själv  inget större problem med. han har ju inte direkt något emot att ha barn, han vill det, men bara inte nu. men 3år tidigare eller senare är inte sån jättestor skillnad egentligen..

mina föräldrar skulle garanterat hjälpa mig om jag skulle behöva det, dom har inte så mycket pengar själva, men dom ger ändå av det dom har. dom har alltid stöttat min bror med han ekonomiska problem då och då, själv har jag ju inte behövt deras hjälp än, men jag är säker på att dom skulle göra allt för mitt bästa..

jag ska ta och prata lite mer med pojkvännen och försöka få han och förstå och kanske ändra sin inställning.
ska även ta och berätta för mamma och höra vad hon har att säga om det..

3 det finns massor med unga mammor är ute i sverige! Ni anar inte hur vanligt det ändå är, vet flertals som är/va 18 när dem fick barn, så oroa er inte för den biten!.

Prata med honom! det tycker ja du ska göra, sök runt på nätet så kmr ni säker hitta fler unga mammor!. (och pappor)

Lycka till

Detta är extremt svårt att svara på och det är som sagt bara du och din pojkvänn som kan bestämma hur ni vill ha det.

Om jag hade blivit gravid i din ålder så skulle jag nog antagligen ha gjort abort och varit nöjd med det.

Ett barn vänder upp och ner på hela livet och är ett enormt ansvar i minst 18 år. Givetvis så får man säkert ekonomiskt stöd och annan hjälp från barnets mormor och morfar, men jag tycker att det är oerhört fräckt att lägga över försörjningsansvaret och uppfostringsansvaret på dom.
Om tjejen bor hemma så kan det lätt bli så att det blir mormor som "mammar"  barnbarnet för att mamman tycker att det är enklast så.

Min sambo och jag är båda över 30 och vi tycker inte att vi har råd med barn, och då gissar jag att en unga mamma som inte jobbat får ännu mindre. Givetvis så ska man inte göra detta till en enbart ekonomisk fråga, men tyvärr så styr det ekonomiska alla andra förutsättningar.

Prata med någon utbildad på BVC och gör det du tror blir bäst.
Om du vill behålla barnet så tycker jag helt klart att du ska göra det

Min egna mamma var just 18 när hon fick mig så jag har lite erfarenhet av unga föräldrar =) Hon fick ju (uppenbarligen) hoppa av skolan. Men efter ett år pluggade hon vidare på en skola som heter Komvux. Trots att hon hoppade av gymnasiet har hon nu lyckats bli läkare, vilket alltid har vart hennes drömjobb. Så det är absolut inte slutet för en bra framtid att skaffa barn tidigt

#6 - Den här tråden är över två år gammal ;)