Nu går jag inte hemma som gravid, men jag gjorde det förra året i väntan på en operation och pysslade inte alls. 90% av tiden spenderades framför datorn och den andra 10% tittade jag på TV

Det blir ju alltid så att man tänker att man ska göra en massa saker, men sen tillslut blir det bara slö av det i alla fall, åtminstone för mig.

Jag är inte heller gravid nu, men när jag väntade min son ifjol spenderade jag också mycket tid framför tv.n. Fick smärtsamma sammandragningar av minsta lilla ansträngning. Gick 15 minuters promenader i snigelfart två gånger om dagen, övrig tid mest i stillhet. Plöjde igenom 4-5 stycken "svenskahjärtan" boxar. Känner igen det där om att röja i sista stund innan sambon kom hem. Haha! Jag tyckte aldrig det var mysigt att vara gravid, ville bara att v.40 skulle komma!

Nu är jag inte gravid…än… Men jag har stor erfarenhet av att gå hemma. Jag har väldigt svårt för det för jag blir precis som du. Jag sitter vid datorn och tänker på allt jag borde göra och hur hurtig jag borde vara och baka och pyssla och städa och fixa. Men istället sitter jag där vid datorn och får nästan bara ångest av dom tankarna, och när det närmar sig hemkomst av sambo så skyndar jag mig att slänga ihop lite middag och diska/plocka undan lite snabbt.

Min lösning på det problemet är att skaffa sig något att göra. Alltså inget svårt eller tungt och inte något med krav men samtidigt ska det vara ett planerat möte så det blir av. Kanske kan du åka till öppna förskolan redan nu och träffa lite mammor o pappor och ta en fika? Eller om det finns några andra gravida i ditt område, eller någon kompis, så kan ni träffas och göra något tillsammans, kanske baka ihop? eller bara åka och fika en gång i veckan?, eller bada/simma? Det kanske redan finns en sådan grupp som träffas, då kan du få en chans att lära känns nya människor. Som sagt, du ska ju njuta, inte pressa dig. Men det är samtidigt skönt när man har något att ta sig för så man inte blir så isolerad och stillasittande (vilket också gör att man tillslut orkar mindre, vilket kanske inte är så postivt inför att få en liten bäbis att orka med).

Jag känner igen det där.

Jag brukar också mest bara sitta hela dagarna eftersom jag känner mig som en flodhäst när jag ska göra nåt, plus att foglossningen inte gör det helt lätt att röra sig. Jag saknar verkligen smidigheten man hade innan man blev gravid :)

Jag är ju inte lika aktiv som jag var förr för det håller inte min höft för. Men jag försöker städa, hålla ordning här hemma osv men oftast tar jag ut mig själv för mycket så värken sätter stop på mig i flera dagar eller i värsta fall veckor och då faller också städningen mm. Försöker vara aktiv med hunden också men jag klarar bara 1 promenad på 500m om dagen, resten får karln ta.

Ovanpå det hela har jag också graviditets depression som jag gärna inte talar om för folk precis så även om jag går med ett leende utåt och i mitt hjärta finns där ändå en ständig oro, ångest och tusan vet allt. Händer väll att jag spenderar en hel dag i sängen och grinar. Pinsamt att bara skriva det här för jag vill nog inte inse det själv men det är den bistra sanningen.

Det är ganska skönt ändå, att få höra att alla inte är såna där hurtiga "bullmammor" som hela tiden bakar och fixar. Jag har ju en fyraåring att ta hand om också och får ju jätte dåligt samvete för att jag inte är ute och drar henne i pulka och hittar på annat skoj.

På vårt dagis har det blivit någon trend att bräcka varandra i "duktighet" där den ena föräldern måste vara präktigare än den andra. Det gör mig galen. Lite därför är jag inte heller denna gången så intresserad av att umgås med andra mammor jag inte känner sen tidigare osv. Öppnaförskolan här är en plåga att gå till där alla är grupperade och ingen släpper in någon "ny" bara sådär. Man får kämpa för att bli accepterad genom att vara någon man inte är och som nyinflyttad (jag har en del vänner som precis flyttat hit) är det inte lönt att ens försöka. Hela "byn" är sån här säger dom som flyttat hit. Själv umgås jag hellre med dom som nyligen flyttat hit för dom är så "oförstörda"

#6 Men fy så tråkigt. Går det inte att prata med någon ledning på öppna förskolan då? Det ska ju inte vara så utan det ska ju vara en plats som är öppen för alla och där det är personalens jobb att se till att alla känner sig välkomna.

Finns det inte möjlighet att åka till någon annan by/stad i närheten då? Vet ju inte alls hur du bor så det är ju svårt att avgöra, men som där jag bor så har jag ju flera byar/städer runt om som jag kan välja mellan om jag inte skulle trivas med aktiviteterna i den ena.

#6 Kunde nästan tro vi bodde på samma ställe. Här är det mer "har du inte barn så stick" samt ett ständigt tävlande om vem som har vad och hur mycket. Som nyinflyttad är det bara att kavla upp ärmarna och bana vägen samt räkna med jordens frågesport av grannarna. När vi flytta hit många år sen var det första folk fråga "Har ni barn". Vi svara nej och sen dess är vi "syndare" typ. Till och med familjers ungar är dryga vare sig det gäller att skrika efter en, kasta sten, banka på fönster… Jag är normalt inte en person som blir arg, har rätt hög tålamodströskel vilket krävs iom jobbet. Men fasen när jag väl blir arg så tänder jag på alla fyra och ryter, hänt mot barnen i detta område när de fick för sig att jaga vår hund som är rädd för främlingar. ;) Finns dock de som är bra, 3 st. Men de säger också själva att det finns bara konstigt folk här. ;) Så du är inte ensam på den biten heller. ;)

Jag kan inte påstå att jag går runt och myser när jag är hemma nej :P Ligger rätt mycket på soffan och kollar på tv/dator, gör det som måste göras som tvätt, mat, disk men nån bullmamma är jag inte, även om det bakades brownies förra helgen men det var inte för min skull.

Men det stämmer mycket väl det du säger, allt är inte som det verkar. Innan jag blev gravid så tyckte jag också att det såg väldigt mysigt ut att gå runt med stor mage, men jag vet lite bättre nu även om jag bara är i vecka 21 ;)

Kan reta ihjäl mig på vissa saker. Är väl i vecka 13-15 vet inte datum runt flyttat så jag är snurrig. Jag kan bli galen på min egen morsa. Hon kommer oinbjuden pch hälsar på det är skräpigt och disk överallt och jag är så trött om dagarna att jag ser dubbelt. Ändå får man höra jaha här ligger du pch latar dig när du har massor att göra och så förklarar man att man är trött och slut och får hör ja inte konstigt när du inte gör något om dagarna. Hat pckså fått kommentarer om atg jag gått upp i vikt pch det har jag typ tio kilo och då är jag bara i första trimestern. Jag gick ner 42 kilo men hjälp av lchf innan jag blev med barn och det skrämmer mig som satan att gå upp tiöl 122 kilp igen och inget av lchf maten kan jag äta för set gör mig bara illamående plus att det npg ibte är så bra för barnet. Men jag orkar inte lyssna på detta skit. Jag har dåligt samvete varenda dag för att jag inte orkar något när jag tittar mig i spegeln ser jag bara ett fetto när jag egentligen borde vara glad och fota magen. Men jag har ingen lust. Men tycler att detta är skit jobbigt. Skriver från telefonen jobbigt att rätta så förlåt för röran

Jag jobbar o när jag e ledig så brukar jag städa lite o laga mat till sambon kommer hem. E rätt dålig på morgonen o förmiddagen så då brukar jag mest ta det lugnt o kolla på tv sen på eftermiddagen när jag mår bättre e jag igång.

#0 Haha! Sååå träffande det du skrev!!!

"Ofta är jag så trött och omotiverad att jag mest sitter vid datorn hela dagarna. När det går mot eftermiddag och min man snart kommer hem brukar jag få ett ryck och ta disken och börja laga mat samtidigt som jag börjar må dåligt över att hela dagen har gått och jag inte har varken myst, städat, pysslat eller gjort något annat av "värde". "

Precis så har jag det också! Det är klart jag trivs med magen men jag är trööött! Foglossningen gör att jag blir omotiverad att röra mig så det blir många slöa dagar. Men så FÅR det vara! Jag varken bakar eller pysslar. Du måste lyssna på kroppen! Vill den vila så låt den vila! 

Haha detta med att va hemma o mysa under graviditet e ju bara snack asså! :P haha, jag gå hemma men jag plugga heltid på distans o sambon gå hemma arbetslös vilket gör de hela värre .. eftersom jag är sådan redig bitter fitta nu tackvare dessa "älskade" hormoner ;) Så tjabba vi hela tiden, mest över helt onödiga saker! 

Jag är som dig med, helt omotiverad att göra något! Dock måste jag tillägga att vädret ha en sådan EXTREM effekt på mig o vi ha mulet o snö här nere o haft typ nu jätte länge o då bli jag på tråkigt väder .. 

Sysselsätter mig med hunden vi ha med, o sen är de alltid lika extremt kul att gå o handla så man kommer ut xd HAHA

På tal om detta med att folk tror man går runt och myser. Det trodde tydligen de unga gravida i vår föräldragrupp också att alla gör och då är de ändå gravida själva. De satt och njöt över att vara gravida och sa att man har inga besvär under graviditeten. Jag drog öronen till mig och fråga om de aldrig hört talas om foglossningar, illamående mm men svaret man fick var "har du det så är det fel på dig, sånt har man inte under graviditeten". WHAT! Det var som att sitta på ett dagis när vi hade den träffen. Dels pga deras okunnighet men också för att jag var äldst där inne. Blev så irriterad.

Det är ju skönt att höra att man inte är ensam om att känna så här B-)