Minns du när du hade mens förra gången?

När hade ni sex då kondomen sprack?

Har din mens uteblivit? I sådana fall kan du ju köpa ett graviditetstest och testa hemma utan att behöva säga till dina föräldrar. Visar det sig att du är gravid måste du dock prata med dina föräldrar och du borde kanske göra det i vilket fall som helst för att överväga p-piller eller liknande?
Bra iaf att ni använder kondom!

Du kan alltid kontakta ungdomsmottagningen. De borde kunna hjälpa dig med ett graviditetstest.

Jag skulle ha mens i fredes men det har ej kommit nån blödning så jag hade mens för snart sex veckor sedan. Det är ungefär en månad sen vi hade samlag åå då jag skulle ha mens i fredes. Jag funderar på att fixa test men då jag ej kan gå till Apoteket för min mammas kompis jobbar där. Och jag har ingen möjlighet att komma till ungdomsmotagningen. Får då vänta ett tag till.. Men jag undrar om någon av er vet om det är vanligt att gå på toa med kanske 15 till 30 minuters mellanrum då jag vanligtvis kan gå en gång med 2 timmars mellanrum och jag är illamående förra veckan spydde jag 2 gånger åå denna 1 gång.

Ja, allt det du beskriver kan helt klart vara tecken på graviditet.

Jag vet ju inte hur din relation till dina föräldrar är, men jag skulle verkligen råda dig att prata med dem i alla fall. Eller med din pojkväns föräldrar om ni har en nära relation.

Kanske kan du prata med skolsköterskan på din skola?

Du kommer inte att må bra av att gå och oroa dig ensam.

Graviditetstest kan du köpa på t.ex mataffärer och bensinmackar också. Om man har otur med kondomer som går sönder eller halkar av kan man ta ett dager efter-piller inom tred dygn efter samlaget.

Är du ganska ny med mensen så kan det vara lite ojämnt i början (första månaderna - första året) Men eftersom du även mår väldigt illa så tycker jag att du ska prata med någon.

Gå till kurator eller skolsköterska eller prata med någon annan som står dig nära och som du litar på om du inte vågar ta upp det med din mamma och pappa.
Det är bara jobbigt att gå och fundera på det själv. Det är lättare att prata om saker även fast det kan kännas lite pinsamt och jobbigt.

Kondomer spricker ju ibland och det är ingens fel.
Det är väldigt bra att ni använder kondom!

Vill du inte gå till affären och köpa så kan du antingen be någon annan att göra det åt dig eller beställa hem kan man också göra.

Men som sagt prata med någon om det!

Bra också att du känner igen din kropp och ser när något verkar vara fel.

Ja jo jag bad min pojkvän att skaffa test. Jag har bra relation till mamma åå pappa. Är det så att om man är så pass ung som jag är måste man göra abort då?

Ja jo jag bad min pojkvän att skaffa test. Jag har bra relation till mamma åå pappa. Är det så att om man är så pass ung som jag är måste man göra abort då?

Du måste inte göra en abort, men du ska nog läsa på ordentligt om båda delar innan du tar och bestämmer dig. Föder du barn nu tvingas du in i vuxenvärlden när du själv inte hunnit bli vuxen och ska dessutom ha hand om ett litet barn. Du måste ha ekonomi, boende och en trygghet för dig och ett barn och dessutom så är det många unga mödrar som fölorar många av sina vänner när de skaffar barn. Resterande 13åringar har helt andra intressen än barn.

Asså det är så att min mamma är gravid nu åå jag älskar barn jag har inga vänner så men jag har min kille å han älskar ungar. Men kan det vara farligt för mig att föda ett barn nu vid denna åldern För jag tänker så att jag älskar min pojkvän åå sen kanske vi har skapat ett liv tsm som har ett hjärta som är blandat av mig åå min pojkvän åå då vill jag ej göra abort.

Jag tycker du ska prata med din mamma innan du tar något beslut. I din ålder blir det lätt att föräldrarna får ta mycket ansvar och ska du samtidigt få ett syskon så kommer din mamma ha fullt upp redan som det är. Du måste nog ta samtalet med dina föräldrar och gör det s+å fort som möjligt.
Jag trodde också att jag hittat kärleken i mitt liv när jag var 16, 17 och 20 år. Men det är lätt att växa ifrån varandra när man är så ung.

Okej men får prata med mamma. Men är det farligt för min Kropp att lixom föda ?.

Risker finns det väl alltid oavsett ålder. Vet inte hur kroppen reagerar när den är så långt ifrån färdigutvecklad.

Det finns risker med att föda barn när man inte har vuxit färdigt, men i ett land som Sverige där det finns så avancerad mödravård och förlossningsvård kan jag tänka mig att de riskerna går att avhjälpa till viss del.

Oavsett vad som händer så kommer du att behöva stöd från vuxna runtomkring dig.

Det här forumet är en bra plats att få "prata av sig", få tips och höra om andras erfarenheter, men vi kan nog inte hjälpa dig i din situation. Först och främst behöver du ju få veta om du är gravid eller inte. Om du är det behöver du tillsammans med dina föräldrar och din pojkvän (och hans föräldrar) fatta ett beslut.

Jag tror inte att någon kan tvinga dig att göra abort om du inte vill. Hopas att du isf får det stöd och den hjälp du behöver.

Jätte-tufft för dig och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bra för dig hur det än blir framöver.

Kramar

Jag vill ju ej göra abort tänk om man ångrar sig sen efter.. Tycker det är skönt att ha några att prata/skriva med Men hur gör man då med skola åå allt

Det är ju många omständigheter att ta ställning till, men ingen idé att fundera på det innan du vet om du faktiskt är gravid.

Det är ju skolplikt så du måste ju gå i skolan, men gör allt du kan för att ta reda på om du är gravid först innan du börjar oroa dig för alla omständigheter runt omkring.

Och åter igen, prata med din mamma och pappa idag. Jobbigt såklart men nödvändigt. De är dina föräldrar, och ni verkar ha en bra relation, de kommer inte att överge dig eller nåt. De blir säkert chockade, kanske arga men de kommer ju att hjälpa dig. De älskar dig, eller hur. Du måste bara övervinna din rädsla att berätta för dem.

Att göra en abort är jobbigt psykiskt och man mår lätt dåligt för det efteråt. Kanske ångrar man sig i perioder. Jag gjorde en abort då jag var 20 och mådde dåligt över det ganska länge och jag ångrade mig en hel del. Men, idag är jag så otroligt tacksam att jag inte har ett barn på 10 år. Missförstå rätt, jag hade älskat det barnet såklart, men all erfarenhet jag skaffat mig under de här tio åren är guld värt. Allt jag har kunnat göra som hade varit så svårt med ett litet barn. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut, jag hade inte haft det jobb jag har idag, jag hade inte haft de fina vänner jag har idag. Med stor sannolikhet hade jag fastnat på ICA och jobbat där fortfarande.

När jag var 20 hade jag möjligheterna att ta hand om ett barn, jag hade fast jobb, bostad, fast förhållande och god ekonomi. Men, jag var inte redo att bli mamma, inte redo att ge upp allt jag ville göra som är svårare med ett litet barn. Nu har jag skaffat mig en ordentlig utbildning, rest massor, haft möjligheter att festa av mig och träffa olika killar osv. Att kunna göra allt det var för mig värt att ångra en abort ibland. Och sorgen försvinner. Jag tror att du kommer vara tacksam i framtiden om du ger dig själv möjligheten att vara barn, ungdom och ung vuxen ett tag innan du skaffar barn.

Hoppas att du vågar prata ordentligt med de vuxna som finns i din närhet om det här. Lycka till.

Tack alla.. I veckan ja jag åå min pojkvän skaffa ett test sen efter testet om det visar sig att jag är gravid så får vi prata med våra föräldrar :)

Hoppas allt löser sig till det bästa. Lycka till hur det än blir!

Om jag är det så ska jag inte göra abort

#21 Helt ditt beslut, men ber dig att helst tänka igenom det igen.

Känner du att du kan ta ansvar för ett helt nytt liv? Kommer du kunna klara av att kanske bli utfryst från vissa vänner? (det händer ofta att de tjejer som får barn i ung ålder tappar en hel del vänner)

Är du beredd att ägna resten av ditt liv åt bebisen och växa upp nu?

För när du väl fått barn så kan du inte bara lämna över det till din mamma eller någon och hoppas att denne ska passa ungen då du inte har lust och vill ut och göra något annat.

Jag är också ung, visserligen inte lika ung som du, men jag "klassas" som ung, och jag får höra utav släkt att jag valt ett dåligare liv åt mitt barn eftersom jag inte gått ut gymnasiet eller hunnit tagit körkortet än, skulle du kunna klara av att ta kritik och liknande från nära som du älskar utan att bryta ihop?

Som ung och gravid/mamma så får man höra väldigt mycket negativt, men man måste stå på sig och verklilgen vara säker i sig själv och sitt beslut.

Jag är själv gravid (planerat barn) och dem som stått mig nära som "hackat" ner på mig gällandes mitt val har varit jobbigt, men så länge som man verkligen vet vad man vill och att man vet att man kan ge sitt barn ett bra liv och en bra uppväxt med tak över huvudet och mat på bordet så ska man stå på sig och får ta vissa smällar.

Vill bara att du ska vara beredd på det då många vuxna förmodligen inte kommer reagera så possitivt gällandes att du är så ung, men som sagt, det är ditt val och jag hoppas att det går bra för dig hur det än blir.

Men som de andra också sagt kolla först om du är det innan du börjar stressa upp dig om skola och omgivning :)

Då kan ju jag säga att jag helt ärligt inte tycker att någon som är 13 är mogen nog att ta hand om ett barn. Visst, alla är olika mogna och olika redo för barn vid olika åldrar och en del kvinnor är mogna och redo för barn när de är 18-19 medan andra inte blir det förän de är 30. Det är väldigt olika!

Men när man är 13 är man inte redo, anser jag själv. Det tycker jag för att man själv inte har möjligheten att ta hand om sitt barn och kunna försörja det. Man har ingen inkomst och klarar därför inte heller av att försörja barnet rent ekonomiskt, utan får förlita sig på att sin mamma köper allt barnet behöver för barn är verkligen inte billiga! Och om man skaffar barn, men ens föräldrar försörjer både en själv och barnet, så klarar man det inte. Man är inte redo, man har inte förutsättningarna att ta hand om barnet själv. Och sen tror jag ingen 13 årig är mogen för det.

SEN tror jag säkert att man kan vara en fin mamma ändå och kunna ge mycket kärlek till sitt barn, oavsett hur gammal man är. Även en 13åring kan älska sitt barn till månen och tillbaka och på så vis ge barnet all kärlek den behöver, men du kan fortfarande inte försörja barnet och har inte heller någon egen bostad utan förlitar sig helt på att ens föräldrar tar hand om barnet. Det är som att man påtvingar ens föräldrar ännu ett barn, ett barn de själva inte valt och kanske inte ens önskar men ändå blir tvingade att ta hand om eftersom deras 13åring kommer hem med en bebis som 13åringen inte kan ta hand om.

TS: Jag hoppas du pratar noga med dina föräldrar och lyssnar på vad de har att säga. Vill din mamma verkligen ta hand om 2 bebisar? Har hon/dina föräldrar råd med 2 barn till?
Har dom plats i sitt hus/lägenhet för ditt barn också, eller tänkte du flytta med barnet och skaffa jobb så du har råd att ta hand om ditt barn? Eller tänker du att "en bebis tar ändå ingen plats, jag har bebisen i spjälsängen i mitt rum!" - Ditt barn kommer växa och väldigt snart är det ingen bebis längre och kommer behöva plats.

Pengarna är ingen fara platsen är ingen fara åå kg är beträdd På allt alla mina konpisar stack när jag blev i hop med Min pojkvän så jag har inget Att förlora åå jag vill ha barnet om det finns där inne.. När jag prata med min pojkvän idag blev han skit lycklig för han älskar barn då har stödet åå jag tjänar ihop mina egna pengar så :)

#24: Att du tjänar dina egna pengar låter helt fantastiskt! Vad jobbar du med som 13åring?

De har räknat ut att ett barn kostar ungefär 1.000.000kr på 18år, så snittar man det blir det ungefär 4.500kr i månaden. Då räknar dom in hyra och så också förstås. Jag skriver det så att du ska få en realistisk bild av vad ett barn faktiskt kostar. Det är såklart lite billigare de första månaderna om du kan helamma.

Dina föräldrar kanske är villiga att hjälpa dig att betala lite åt barnet, men då bör de också få vara delaktiga i ditt beslut - om nu de ska stå för ansvaret och du bara för myset och kärleken. Vem vet, de kanske mer än gärna hjälper dig med ett barn? Om inte så LYSSNA PÅ DOM eftersom de antagligen kommer få dra en stor del av lasset. Om du nu skulle vara gravid.

Jag kanske låter bitter men jag hoppas såklart att allt löser sig för dig TS och att du tillsammans med dina och din pojkväns förälder kan fatta ett bra och moget beslut, och att ni tar ett genomtänkt beslut. Jag hoppas såklart också att både du och alla inblandade kommer ur den här situationen och mår bra när allt är klart och bestämt, när alla beslut är tagna!

Men först börja med ett gravtest. Steg 2 är att direkt prata med föräldrarna!

skulle råda dig att kolla på tex. Ung mödrar som går på femman och 16 and pregnant som går på MTV… det är inte lätt att vara ung (eller vuxen) och bli förälder. Tänk över ditt beslut flertalet gånger, att du kommer att missa en del av att vara ung eftersom du har ett barn att ta hand om, det är inget du ska lämpa över på din egen mamma. Vill inte vara pessimist men det är tyvärr inte många som var par vid 13 års ålder och är fortfarande tillsammans.

Lycka till, vilket beslut du än tar.

Ja vet att jag låter seg men jag vet att min pojkvän ej kommer lämna mig. Måna som säger så. Men vi är som gifta. Jag jobbar med trädgårds arbeten oss olika personer kan gå upp till 1000 kr per ställe. Min pojkvän är villig att lägga ut en summa få han är 15 åå kommer ha sommar jobb och sen kommer han skaffa ett bättre jobb… Men vi räkna ut att i månaden tjäna vi totalt 6000 om vi inte få otur men vi har alldrig mindre än 4000 i månade

Det har jag kännt många gånger, men hittade inte den rätta förrens jag var 22 år. Det är jättehärligt att du känner så men som sagt, det är få par. Känslor och livet förändras.

Att skaffa bra jobb är svårt i dagens samhälle om man inte är utbildad. Det räcker knappast med en grundutbildning, det går till och med arbetslösa akademiker. De jobb ni har räcker inte på långa vägar för att ta hand om ett barn.

Kolla på de programmen jag skrev om tidigare, unga som blir gravida.

Ho jag vet men dom pengar vi får kommer isf gå till bebisen. Mat åå kläder få ju jag till mig själv ändån. Men jag ska göra test ikväll :) så vi får se ikväll. Så vi får se om det finns en liten där inne själv tycker jag ju att det borde det. Men sen vet jag ju heller inte.

Ja det här är en jättesvår fråga. Jag förstår motviljan till att göra en abort, men det kan vara ett nödvändigt ont ibland. Jag gjorde själv en abort när jag var 19 p.g.a. att pappan inte var rätt för mig och för att jag varken hade utbildning eller jobb.
Det var jättetungt psykiskt just då men jag är idag glad att jag gjorde det. Det höll inte med killen jag var ihop med då och hade vi skaffat barn tillsammans hade vi aldrig kommit ifrån varandra helt. Man ansvarar ju för ett liv tillsammans.
När jag var i din ålder ville jag också ha barn mer än något annat. Jag hade dock inte sex första gången förrän jag var 16 men jag måste säga att jag t.o.m. medvetet försökte bli gravid redan då. Som sagt, jag ville verkligen verkligen ha barn och tänkte att allt det praktiska skulle lösa sig och jag tyckte mig ha koll på vad det innebar att skaffa barn.
Men det kan jag säga helt säkert idag, att jag hade ingen aning om vad det innebar. Det här att man var tvungen att göra en massa uppoffringar och så förstod jag ju liksom teoretiskt men i slutändan var det vbara ett ord för mig, "uppoffringar". Jag tror inte man är mentalt riktigt mogen att förstå det helt och hållet 100% i den åldern, även om man tror att man gör det.
Du är van vid att dina föräldrar tar hand om dig och löser dina problem om dom kan och som du säger själv har du inställningen att kläder och mat får du ju ändå. Hur ska du kunna sköta skolan? Vad händer om du ger upp skolan?
Vad händer om du och killen skulle separera? Var ska ni bo?
Jag vet att jag låter hård men jag har som sagt själv både velat sådär ohyggligt mycket i unga år ha barn och gjort en abort.
Att ha barn är inte bara mys och gos.
Jag skulle vilja råda dig att inte behålla barnet om du nu är gravid. Tonåren är svåra nog ändå utan barn. Det är så mycket man ska gå igenom innan man lärt sig vem man är och vad man vill göra med livet. Väx på dig lite innan du bildar familj, för när det en gång väl är gjort kan du aldrig ändra på det.
Man älskar ju givetvis barnet hur mycket som helst, oavsett ålder, men barnet behöver otroligt mycket mer än kärlek.
Får jag fråga hur länge du och pojkvännen varit tillsammans?
Jag ska absolut inte komma här och säga att det inte kommer hålla mellan dig och pojkvännen, för det kan det visst göra. Men försök i alla fall att tänka på att det är extremt ovanligt att ett förhållande håller från så unga år. Ni tar på er ett gemensamt livslångt ansvar tillsammans om ni skaffar barn. Och jag som själv då gått igenom många förhållanden som jag trott varit rätt varenda gång som sen spruckit kan säga att man känner inte varandra helt förrän man varit ihop några år och bott ihop. Det är när vardagen kommer in då båda ska försöka sköta jobb och ekonomi och allt dagliga göra hemma med disk och tvätt och städ som man riktigt börjar se de här viktiga grejerna man behöver veta om varandra. Det är så mycket man inte vet om varandra och ni då som är så unga kommer hinna förändras väldigt mycket båda två de närmaste åren och kanske utvecklas ni åt olika håll. Det är under tonåren man ska komma på vem man är och man provar på olika saker och utforskar.
Jag är rädd att det kan bli en chock för er som par när ni får barn. Som sagt, jag vet att jag låter hård, men fundera på det ett slag. Du ger bort din ungdom!
Du är bara ungdom en gång. Och som sagt, att vara ungdom innebär ju mer än bara att man ska hinna ha roligt och så. Det är nu du ska komma på vem du är och hur du fungerar. Och mitt i allt det där ska du då dessutom lägga allt fokus på ett litet barn.
Ta dig en ordentlig funderare tycker jag för det här är något som KOMMER att påverka resten av ditt liv, och livet är långt ska jag säga.
Hoppas du förstår att jag inte på något sätt menar att vara elak, jag pratar av egen erfarenhet.

#30 man kan känna att man är världens lyckligaste och verklligen har träffat den rätta och att allt i förhållandet går bra, så kan även fallet vara, men du måste även tänka på att en "jobbig" graviditet kan tära rejält på förhållandet, med tanke på alla hormoner som finns i kroppen så är man som en vandrande bomb utav känslor som kan triggas igång bara man tex, ser en gullig hund så kan man börja stor tjuta (gråta alltså) och själv inte ens förstå varför, sedan att du själv är 13 och precis gått in i tonåren gör inte det hela mycket bättre med tanke på att du redan har en massa hormoner redan i dig som flyger runt.

Sedan så är ett barn heller inte något som alltd bidrar till ett förhållandes bästa, som #29 säger, ta en titt på teen mom eller 16&pregnant, det är inte enkelt, och de flesta där var också helt övertygade om att killarna skulle stanna, skulle gissa mig till att 50% utav killarna orkade inte med varken mamman, ansvaret eller ungen, så tänk igenom ORDENTLIGT, för detta är ett liv som DU och din pojkvän har skapat, alltså erat och egentligen bara erat ansvar, varken hans eller dina föräldras ansvar.

Men som sagt du får se vad testet säger ikväll

Har själv bara 4 veckor kvar till jag får träffa mitt andra barn och fick ett sne-damp igår p.g.a. hormonerna och påfrestningen. Sa grejer till både min son och sambo som jag verkligen ångrar. Men jag vet att min sambo står kvar vid min sida ändå för vi har redan klarat oss igenom så mycket och vet vad den andra går för. Vi har tagit oss tid att lära känna varandra.
Ni kommer se sidor av varandra ni aldrig sett förr och det under en situation då ni tar på er ett gemensamt ansvar som ni måste kunna samarbeta kring. Att skaffa barn tillsammans är större än om ni skulle gifta er. Finns inget som binder 2 personer samman som ett litet barn. En i min omgivning har just fått sitt femte barn med en fjärde karl. Hon har trott varenda gång att det skulle hålla och är idag 40 år och ändå ensam. Livet har sina nycker och man ger tyvärr ett förhållande väldigt dåliga förutsättningar om man prövar det för tidigt med en graviditet och ett barn. Det var det som hände för henne. Trots sin ålder och karlarnas ålder så sprack det för att dom hade för bråttom.

Som #33 säger, man kan lätt få en sned tändning under en graviditet och säga och göra saker som man ångrar senare och i vanliga fall inte alls skulle göra, är du säker på att din kille skulle klara av att du tex en dag sitter och stor tjuter över en reklam som går dig på nerverna? Eller att du helt plötsligt kan få för dig att börja bråka för du tycker att han bryr sig för lite?

Det är så mycket som man kan tända till på och få en att bli snor tokig, andra gånger så kan man få svårt att andas och få världens panik, utan att du själv vet varför, vissa kan börja kasta saker i väggar, andra kan sitta och gråta i timmar. Då brukar ju killarna ofta fråga "varför" man gråter eller är arg, och det är väldigt sällan som man faktiskt har svaret på den frågan, vilket kan tära på en killes tålamod bland annat.

Jag själv är en lugn person som sällan bråkar, men nu under graviditeten så kan jag själv få utfall ungefär som #33 (dock så har jag ingen son utan väntar mitt första barn), tur som jag har så förstår iaf min kille att det kan vara svårt att behärska sig med alla dessa hormoner och han har lärt sig både under den tid som vi varit tillsammans och under graviditeten hur han ska göra för att handskas med mig.

För att en graviditet ska kunna gå bra och inte tära på ett förhållande allt för mycket så måste man känna sin partner väldigt bra, man ska helst ha gått igenom en massa saker tillsammans för att kunna veta då den andra menar allvar och kunna skilja på då "hormonerna pratar" och en själv.

Menar inget illa och vill inte skrämma upp dig men vi vill alla här visa dig att en graviditet och barn/bebis inte är en dans på rosor, det är svårt och kan tära på en med alla förändringar och hormoner.

En nyfiken fråga bara, hur länge har du och din kille varit tillsammans?

Nästa månad är det 1 och ett halvt år vi har varit ihop och vi har bråkat många gånger men det är bara små gräl

Har du gjort testet?

Ne har ej fått tag i något men ska prata med mamma imorgon ej redo för det ännu att prata med henne ..

Du ska se att allt kommer kännas bättre efter det!:) när hade du din mens senast?

Låter bra att du ska prata med din mamma! Hon kan säkert ordna ett graviditetstest åt dig, så att du får veta om du verkligen är gravid. Om nu så skulle vara fallet, så råder jag dig (precis som många andra skrivit) att tänka igenom allting noga. Det är ett annat liv du har ansvar för, en ny människa som behöver massor av omvårdnad! Jag har själv genomgått en otroligt jobbig abort, jag blev gravid när jag var 14 år, trots att vi skyddade oss. Det var jättejobbigt. Först så hade jag bestämt mig för att absolut behålla barnet! Det var ju ett nytt barn liksom. Men sedan kom jag på andra tankar, hur skulle jag kunna ta hand om ett barn? Hur skulle jag ha råd? Jag visste att min mamma och pojkvän skulle stötta mig till 100%. Men det var ändå jag som skulle få det största ansvaret. Jag visste att jag skulle bli tvungen att göra ett uppehåll från skolan, och jag skrämdes av att inte kunna utbilda mig ordentligt. Det kändes som om hela min framtid förstördes. Och hela mitt sociala liv skulle förstöras kändes det som. Jag skulle tvingas att bli vuxen redan vid 14 år. Nu är jag ett par år äldre, och går på högskola. Jag har fortfarande inte kommit över aborten, jag blir jätteofta sorgsen och tänker på vad jag har gjort. Men samtidigt så vet jag att det var rätt, jag känner mig fortfarande inte mogen för att ta hand om ett barn. Och jag vet att det kommer fler chanser, när allting passar bättre. För ett barn förtjänar det bästa.

Men nu ska jag inte sitta och skriva att du ska göra abort (om du är gravid dvs), det är självklart ditt beslut. Men jag tänkte att du kanske ville veta att det finns flera som har genomgått samma sak som du kanske kommer att gå igenom, oavsett vad du väljer.

All lycka önskar jag dig! 
Kram

Tack du jag ä väldigt glad för att du skrev det till mig jag kommer först göra test sen prata med min mamma men jag kommer behålla barnet iså fall jag har pratat med min pojkvän åå han kommer bli skit ledsen om jag tar bort barnet åå jag kommer ej klara pressen av att jag har tagit bort en litet bebis som skulle kalla mig mamma men jag åå min pojkvän har tagit detta beslut ihop åå båda kommer lägga lika mycket tid på barnet Ja Åå nu om ni undrar har jag tagit test å vet få att jag är gravid men ska ta ett till sen för att va 100% på det men både jag åå min kille är jätte glada vi båda älskar barn åå vi känner att vi kommer ha råd och vi kommer ha tid. Ni kanske säger att det är dumt att jag ej gör abort men jag älskar min pojkvän åå båda gick efter hjärtat åå vi beslöt att vi skulle ha barnet :)

Är det förresten Ts beslut i den åldern?

#41 vi brukar inte tillämpa tvångsaborter i sverige ;)

#42 visste inte, därför jag frågade ;) men eftersom Ts är så ung och inte byxmyndig så :P

Jag är så glad ska prata med mamma idag sen får hon prata med min killes mamma/pappa. Sen är det att njuta under tiden man kommer va tjockis :)

Jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för er men tycker det är helt fel att ett barn får barn och det står jag för.

Du/ni verkar leva lite i en fantasivärld om vad ett barn faktiskt innebär men det lär ju ni märka om 9 mån, den hårda vägen.

Lycka till.

"Abort när man är under 18 år

Om man är mellan 15 och 18 år har man rätt att självständigt fatta beslut om att avbryta graviditeten, utan att föräldrarna får veta om det. Det är ändå viktigt att man som tonåring talar med sina föräldrar eller någon annan vuxen person som man har förtroende för, till exempel i skolan. Man väljer sedan själv om man ska göra abort eller inte.

Om man är under 15 år är man enligt lagen minderårig och föräldrar eller vårdnadshavare måste vara med och fatta beslut. Men det är inte alltid ett absolut krav. Är man gravid, under 15 år och absolut inte vill att ens föräldrar ska veta om det, så kan vårdpersonalen välja att inte tala med dem. Då kan man istället bli erbjuden hjälp av kurator eller en annan stödperson."

Tänk när jag var 14-15 och ville ha en iller.. jag kunde inte förstå varför jag inte fick någon då jag visste att jag skulle ta väl hand om den. När jag väl skaffade en när jag var 19 berättade jag för mina föräldrar att de fattat helt rätt beslut för mig då jag inte varit mogen för det ansvaret själv. Och då pratar jag inte om ett barn utan om ett litet djur! Man "vet" och "kan" när man är 13, men för varje år som går inser man hur lite man egentligen visste och kunde.. Prata med dina föräldrar så fort du har möjlighet så att ni kan diskutera det här och fatta ett gemensamt beslut. Det var en tjej i skolan där jag växte upp som fick barn när hon var 15. Det tog många år för henne att bli en riktig mamma. Hennes mamma fick ta lika mycket ansvar för barnet som hon fick pga att hon bodde hemma och inte hade någon inkomst… Och egentligen inte var mogen för barn…

Kan inte göra så mycket annat än att hålla med #45, du är 13 år, och har inte gått klart grundskolan ens, vilket innebär att du fortfarande har skolplikt.

Det hade varit lite skillnad om du gått tex, gymnasiet, då kan man hoppa av ett år och ta igen det senare då barnet börjat på dagis, det kan du inte med grundskolan.

Sedan så måste du också tänka på att det är inte alla barn som föds friska, det kan lätt bli komplikationer.

Det kan även bli komplikationer när det kommer till dig också.

Tänk lite längre och noga, med tanke på att betygen från 7-9 är avgörande för att du ska få komma in på gymnasiet och man behöver MINST 3 år från gymnasiet för att kunna få ett någolunda bra jobb i dagenssamhälle.

Och om du nu behåller barnet så måste du också tänka på att barnet ALLTID måste komma först, du kommer inte längre kunna hitta på spontana saker utan måste alltid planera och förlita dig på andra, sedan så är jag rätt säker på att du inte faktiskt är mogen ännu, med tanke på att du inte verkar inse hur snabbt en kille kan vända tex, i eran ålder så är det sällan som man hunnit skaffa sig erfarenhet utav olika saker och tillsammans som par gått igenom och lärt känna den andre som man behöver göra vid ett barn.

Men lycka till iaf.

Jag tänker hela tiden åå jag vet att många 13 åringar ej är mogna men. Jag känner mig berädd på att bli mamma jag har 2 syskon som är små åå ja jag tar han om dom dagligen åå jag älskar dom men nu när jag är gravid så känner jag att jag behöver denna lilla ängeln jag känner att jag ej kan slänga bort ett liv så det är fel att göra abort!

#49 risken är att du istället "slänger bort" ditt eget liv..

#28: TS - det låter ju bra att ni åtminstone får ihop lite pengar Är det här bara under sommaren eller kommer ni lika mycket året runt? Du vet, barn kostar pengar även när man inte kan 'sommarjobba' utan även på vintern när trädgårdsarbete inte är aktuellt. Även när man går i skolan kostar barnet pengar, men ni båda kanske jobbar hela nätterna eftersom ni såklart går i skolan på dagarna?

Jag och min nuvarande sambo blev tillsammans när jag var 14år så visst kan det hålla mellan er, men en 13åring är ändå aldrig redo för att skaffa barn.

Ts - Hur har ni tänkt finansiera inköpen som bebisen behöver de första åren? Har du och din pojkvän sparat 10.000-20.000kr som ni kan plocka fram nu? Eller räknar du med att dina föräldrar ska betala för ditt barn? Det är DU som ska ta hand om DITT barn. Är du medveten om att barn behöver mycket saker? För att ta några snabba exempel som är bra om ni går och köper som jag kommer på nu på rak arm så är det barnvagn, babyskydd, spjälsäng, spjälskydd, sängkläder, skötbord, sköttbädd, blöjor, tvättservetter, salvor, oljor, bärsele/bärsjal, bodys, strumpor, mössor, byxor, skötväska, nappar, flaskor, flaskborstar, tallrikar, skedar, muggar, koppar, babygym, filtar, leksaker, gosedjur, snuttefiltar m.m m.m m.m m.m. Är du medveten om att det är väldigt dyrt? Hur tror du att ni ska ha råd egentligen? Ingen 13åring jobbar tillräckligt för att ha råd med ett barn, det finns liksom inte. Du kan inte tuta i mig att du kan försörja ditt eget barn för det är inte sant.

En abort är alltid jobbig men ibland när man blir vuxen TS så måste man fatta jobbiga beslut. Man får inte vara självisk, speciellt när det är barn inblandade. När man blir vuxen och när man har med barn att göra måste man alltid sätta barnet i första hand och du får inte tänka på dig själv. Att du blir ledsen, att din kille blir ledsen eller att ni tycker det är jobbigt spelar ingen roll i det här läget. Det är inte DU och dina känslor som kommer först utan barnets. Ibland är det helt enkelt inte läge att skaffa barn, för barnets skull. Har man inte råd eller möjlighet att ta hand om ett barn så är det inte läge.

Prata med din mamma. Som du skrev är hon redan gravid och hon kanske inte har lust att ta hand om 2 bebsiar. De kanske inte har råd att försörja både deras bebis och din, eftersom du inte kommer att ha råd med ditt barn på egen hand. Du måste låta dina föräldrar vara delaktiga i ditt beslut eftersom det är de som kommer få stå för nästan allt som har med ditt barn att göra. Nu är det ett perfekt tillfälle på att träna på att vara vuxen och inte vara självisk, så som barn ofta är.

Som #50 säger, och ofta de unga mammor som känner att de slängt iväg sitt liv och inte fått "härja av sig" brukar inte ta det ansvaret som de borde över barnet utan är ute och ränner istället.

Vilket leder till att föräldrarna får ta hand om ungen, och det är inte de som valt att sätta det till världen.

Visst du kanske är mogen för ett barn, men ett eget barn är mycket mycket större ansvar än sina syskon, och de kräver definitivt mer tid än syskonen.

Tog själv hand om min syster då hon var liten (alltså från de första månaderna till att hon var ungefär 1)

Nattade henne, lekte med henne, matade henne (mamma ammade väldigt sällan) tröstade henne och gick ofta upp på nätterna då hon hade vaknat för att trösta henne och sedan lägga henne igen.

Tack vare det så blev det skolan som vart lidande, men jag klarade det med nöd och näppe.

Nu när det är ditt eget barn så har du inget val om ungen skriker på natten, då är det du som ska upp och trösta/mata, behöver hon/han byta blöja är det ditt ansvar att göra, behöver hon tröstas är det du som ska göra det. ALLT hänger på dig och din pojkvän, men eftersom att du kommer vara mamman så är barnet mest beroende utav dig och kommer förmodligen bara att acceptera dig till en början, du ska vara glad om du hinner med att borsta håret eller liknande, med tanke på att ett barn tar upp ALL tid.

Visst bebisen kommer sova, men du kommer då förmodligen vara så trätt själv att det är enda tiden som du själv kommer kunna sova.

Är du beredd på att göra allt detta? På att lägga varje vaken sekund på barnet? Är din pojkvän beredd på att bli undanskjuten? för det är det som kommer hända, du kommer bara ha tid för barnet.

Visst det kan variera beroende på bebis, men första tiden brukar vara så.

Grattis till graviditeten. Men som alla andra säger här inne är det fruktansvärt klokt att tänka över vilken sits du kommer hamna i.

Är du beredd att sluta skolan, att alltid få leva på socialen? Är du beredd på att dom kanske tar ditt barn ifrån dig eftersom du är mindreårig? Är du beredd på att din pojkvän blir dömd för att ha haft sex med en midreårig?För detta är faktiskt olagligt..

Det är jobbigt med abort, det ska man inte sticka under stol med. Men varför inte gå klart skolan, börjar gymnasiet, Skaffa ett jobb. Då kan du försörja dig själv och ditt nästkommande barn. Om du och din pojkvän fortfarande är ihop kan ni ju skaffa barn när ni är 16 år. Det är väldigt ungt, men förhoppningsvis har du kanske sommarjobbat lite och du har kommit in på gymnasiet.

Jag har en son på 6 månader. Jag är 21 år. Blev gravid när jag var 19 men hann fylla 20 innan barnet kom. Jag får ut 180kr/dag plus att dom drar skatt på det. Så jag får leva på 2000kr i månaden!

Bara en vanlig vecka går på 1000kr när man ska handla dom mest grundläggande sakerna till barnet så som blöjor, vårtservetter, mat! Det är helt sjukt vad pengar det går åt.

Som tur är har min sambo ett bra jobb men sen min son var 4 månader började jag jobba deltid. Och det är inte roligt. Man missar mycket av sonens utvecklig, man missar alla mysstunderna. Men jag har valt detta för att om 3 månader kunna vara hemma med honom och få ut så mycket mer varje dag.

Jag önskar att du tänker på BARNET inte på dig själv. I vilken miljö vill du att ditt barn ska växa upp?

Vill du kunna ge det bästa till ditt barn och känna att du inte behöver gå på knä genom hela livet?

Du har 4 år framför dig, 4 år som är dom viktigaste i hela ditt liv. 4 år som lägger grunden för hur ditt liv kommer se ut i framtiden. Gå klart grundskolan och kom in på ett gymnasium sen kan du tänka på barn igen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att du inte är självvisk i denna situationen, att du tänker på barnet som ligger i din mage. Att du vill ge det barn en bra uppväxt, ett bra liv.

För till 80% kommer socialen att ta ditt barn ifrån dig. Hur kommer du må då? När du vet att det är någon annan som tar hand om ditt barn, att du inte får träffa ditt egna barn?

Är det inte bättre att ta bort det nu, innan du har burit på det i 9 månader, innan du har tittat på det, innan du har knytit an till det?

För tro mig, det är tusen gånger värre att ditt barn försvinner sen när det redan är fött än att ta bort det nu.

Jag önskar dig all lycka till, och jag önskar att du tar ett klokt beslut. Inte bara ett beslut som gynnar dig, utan barnet som finns i din mage.

Det värker i hjärtat på mig att ni bestämt er för att sätta detta barn till världen. Ni vet inte vad ni ger er in på.
Jag hoppas att ni klarar av att bli vuxna under de här 9 månaderna så att ni kan ge det här barnet vad det förtjänar. Jag tycker även synd om dina föräldrar som allra troligast kommer bli fast med ett ansvar för ditt barn, ett barn dom själva inte önskat.
Var ska ni bo?
Än är det inget barn du bär i magen och det bästa vore att ta bort det nu. Så tidigt som möjligt.
Du och din pojkvän har själva beslutat att ha sex för tidigt, ni borde ta ansvar för era ansvarslösa handlingar och ta bort det här barnet. För barnets skull framförallt men även för era föräldrars och er egen skull.
Måste få citera och kommentera en av dina kommentarer:
"nu när jag är gravid så känner jag att jag behöver denna lilla ängeln jag känner att jag ej kan slänga bort ett liv så det är fel att göra abort!"

Det är en helt och hållet egoistisk handling av er att behålla barnet och föräldraskap är det mest oegoistiska du kan gå igenom! Tänk på det! Det handlar inte på något sätt om dig eller din partner, det handlar om barnet!

Om du tar bort det faktum att du kommer känna dig speciell som gravid, att du och din partner kommer känna er vuxna och känna en speciell samhörighet i det här och att du får en anledning att skippa skola och det här myset och goset…finns det nog inte så mycket positivt kvar skulle jag tro.
Tänk efter vad eran anledning är till att ni vill behålla barnet. Är det av en egoistisk anledning så är det fel att behålla det.

Det var ansvarslöst att ha sex för tidigt och ännu mer ansvarslöst att vilja behålla barnet.

jag hoppas att ni tar ert förnuft till fånga och lugnar er. Livet tar inte slut här om ni gör abort och det kommer fler och BÄTTRE chanser att skaffa barn. Var förnuftiga!

Hej

Jag ser att du fått många svar på din tråd eftersom många själva här är i en situation som är livsförändrande - vi är med barn. Jag vill bara dela med mig av en tanke jag haft under tiden jag följt tråden.

Min lillasyster fick barn som 15åring. Jag har sett hennes kamp från nära håll och allting har gått bra för henne.. men mest eftersom hon haft alla runt omkring sig som stöd. Hon och pappan var tillsammans i två år efter att min systerdotter föddes och sen som många småbarnsföräldrar blev utmaningen för stor och det tog slut. Idag är Thea 4 år gammal och hon är helt underbar. Idag tog min syster studenten från gymnasiet och hon har jobb. Du kan självklart med strävan och målmedvetenhet klara av att göra det du vill med ditt liv och vara en bra mamma men ta verkligen till dig det som din omgivning pratar med dig om för det är dem du kommer att vara beroende av om du väljer att göra detta. Det går nämligen inte att göra detta själv.

Min syster bor hos vår mamma och trots att min syster och barnets pappa arbetat så mycket de kan räcker det inte utan min mamma försörjer dem. Det innebär också att hon har väldigt mycket medansvar och skyldigheter kring sitt barnbarn som hon tvingas uppfostra. Hon hämtar och lämnar från dagis minst lika ofta som min syster, lagar mat, köper kläder, skjutsar och tar hand om - det vi skulle kalla för att vara barnvakt gör hon varje dag. Utan mamma hade min syster levt på bidrag och inte kunnat ge sitt barn den uppväxt ett barn förtjänar.

Men det är du som ska ha barn - inte dina föräldrar. Så du måste alltid räkna med att kunna göra det själv om det händer något.

Lycka till med beslutsfattande:)

Nu kanske det är fel att jämföra ett barn med en hund men men.

Det jag har, är ett liv, precis som du har i magen. Ett liv som inte valde att flytta till mig utan jag ville ha henne, mitt beslut.

Ett liv som kräver något enormt mycket som pengar, (jag betalar varken försäkring, mat eller godis - det gör mina föräldrar), tid, tålamod och omsorg.

Jag hoppas verkligen, personligen, att du tar och verkligen TÄNKER. Jag blir så ledsen när jag läser din tråd. Det är ingen lek.

Vill att du läser denna blogg: http://micahs.se/

ordlös efter läst denna diskution..

Mår jätte dåligt!! Är det normalt att få blödningar med värkar ????? :(

nä, brukar leda till missfall tyvärr. Vad har din mamma sagt angående allt?

Snälla nån svara fort är jätte orolig

#58 Nej, blödningar med smärta låter som missfall. du måste prata med din mamma om du inte redan gjort det!!

Det kan bli så att kroppen inte stöter ur fostret helt och då bildas det bakterier som gör att du kommer bli jättesjuk och få svårt att få barn i framtiden (kan bli så) Så prata med din mamma så att ni kan åka in o kolla dig!

Okej men det är jätte svårt :(

#63 Jag förstår att det är svårt, men du MÅSTE!!!

Du kan faktiskt bli riktigt riktigt dålig, du måste prata med henne, hade du tänkt att inte säga ngt alls förrän det är försent?

Du kanske kan rädda det lilla liv du bär om du får läkarvård..

Om du inte gjort som du redan blivit rådd här ovan, så gör det nu vännen. Du behöver in till sjukhus.

Kram

Är så ledsen vill ej att det ska va så allt va bra igår känns precis som attde va min pojkväns fel för han råka knäa mig jätte hort i magen igår :(

PRATA MED DIN MAMMA! Vad vill du att vi ska säga mer än att du BÖR prata med henne ang detta. Man kan ju tro att du driver med oss….

Nu får du inte sitta och vara ledsen för dig själv. Detta är allvar!

Du får massor av råd här nu från erfarna kvinnor som varit gravida, fött barn och råkat ut för missfall.

Nu låter jag sträng, men du måste bara TA DIG SAMMAN och berätta för dina föräldrar hur det ligger till. Du visar inte att du är speciellt mogen genom att hålla på såhär. Nu måste du göra som vi säger.

Om du har blödningar och smärtor/värkar så är det inget att leka med!!

Skriv inget mera här nu, gå raka vägen och berätta vad som händer med dig. Du måste till läkare!

Okej tar det imorgon för hon sover jag gör det diräkt imorgon känner allvaret i det hela

Gå och väck din mamma och se till att hon hjälper dig till en läkare!

Tack för all hjälp alla ni som har gett tips ett stort tack kommer tänka på er alla

du får ju gärna berätta hur det går osv..

Sak samma om hon sover. Väck henne så du kan åka till en läkare!

Jag hoppas att allt går bra. Men skjut nu inte på det här! Har hon jobb att fara till så säger du det innan hon far till jobbet! Hon vill helt säkert veta det här så hon kan hjälpa det. Hon kommer må dåligt om du säger det i efterhand så gör det för hennes skull också! Men du måste till en läkare och kolla upp det här!
Försök tänka att allt som händer har en annledning. Jag brukar tänka så när det händer jobbiga grejer. Det finns något att lära av allt.
Men se för tusan till nu att ta dig till en läkare. Låt din mamma hjälpa dig!

Hur har det gått för dig? Hoppas du inte är ledsen för att vi är tuffa mot dig…det är av omtanke.

Hur har det gått?

är väldigt nyfiken på vad som hände sen!?

Jag är TS storasyster, och jag kan meddela att hon inte är gravid :)

Hon har fått sin mens och allt är som vanligt :)

Å vad skönt att höra att det inte var värre än så. Jag tror vi alla blev riktigt oroliga ett tag när det började talas om missfall och så. Hoppas bara att vi inte gick för hårt fram mot henne…

Hoppas att hon mår bra efter denna något intensiva period.

#79 det var ju skönt att höra, kul att hon sa att hon hade gjort test o va gravid..

Men men skönt som tusan att det inte var sant:)

Vadå, hade hon inte gjort ett test? Skönt att hon mår bra i alla fall.

vansinnig tråd men iaf…skönt allt är bra.

#83 håller med.

Jag ber en moderator att låsa tråden då allt är löst. :)

A jag har gjort test åå det visa sig att jag va det men sen fick jag mens åå jag blev skit ledsen åå jag har ej ljugit men ja skönt att allt är bra :) JAG BER MODERATOR ATT LÅSA TRÅDEN Tack

men om du nu va gravid och fick mens så har du fått missfall och då bör du uppsöka läkare.

Hon har kanske råkat se fel på sticka..?? ;)

Tycker nog att man bör kolla det ändå. Ifall det finns kvar rester av en eventuell graviditet i livmodern kan det bli sora problem. Lite farligt att utgå ifrån att det inte var något missfal. Bättre att gå till läkaren en gång för mycket än en gång för lite.

Har föräldrarna blivit involverade?

ne det har de ej

Håller med #89, ni borde verkligen kolla och fastställa om det var missfall eller inte och om det var det så borde ni kolla så inget är kvar

Hon borde verkligen prata med sina föräldrar, och som sagt, se till att komma sig till en läkare.

Eller så är det bara så att flickan lilla har drivit med oss för att få uppmärksamhet.. SÅ kan det med vara.

#94 inte för att låta sur eller så men det har hon verkligen inte, kan jag garantera. Hon kom och pratade med mig och var helt uppskärrad..

Okej! Man börjar ju undra lite, vi vill ju bara hennes bästa!

Ta med henne till ungdomsmottagningen och prata så kanske dom kan kolla om det finns rester kvar..

Blir ju dumt om hon blir sjukt dåligt och era föräldrar få reda på det på det hållet:/

förstår hur du menar. Får helt enkelt se hur det blir. :), eller ja, den smeylisen kanske inte passar in här. Men men

#95: Säger du det så är det såklart så! Då borde du nu som storasyster se till att din lillasyster får den vård hon behöver. Hon säger att hon fått ett positivt resultat på testet och sen fått väldigt ont i magen och så mens, vilket låter precis som ett missfall. Om man får ont och mens som gravid är det ofta missfall! Om man får missfall måste man uppsöka en barnmorska eller gynekolog för att se till att allt gått bra. Ibland blir delar kvar i livmodern och då behöver man ta tabletter eller bli skrapad.

Ni kan säkert göra det här utan att tala om det för föräldrarna, men det är JÄTTEVIKTIGT att hon kontaktar barnmorksa eller gynekolog så snart som möjligt för att kolla upp det! Det är vanligt att det blir delar kvar och det kan vara väldigt farligt.

"Tecken på ofullständiga missfall är blödningar  och eller smärtor"     -

"Vid ett ofullständigt missfall blir en del av graviditeten kvar i livmodern. Det gör att man blöder och medför risk för infektion. Om det inträffar måste man söka akut vård."

Ni kan ringa till gynakuten och få en akuttid nu och gå dit och titta. Det är jätteviktigt!

eller gå till ungdomsmottagningen ifall de kan hjälpa.

Cornelia jag älskar dig du är världens bästa syster fast vi kan bråka åå du tycker jag är hur äcklig som hälst så vet jag att du älskar mig för det är de systrar gör så kan du nu va snäll åå ej säga detta till NÅGON så är du snön mår dåligt över det!!

Amanda förstår du vad personerna här skriver? Fu måste åka och kolla det. Det är JÄTTEVIKTIGT. Tar du ej och kollar det så måste jag kanske säga till mamma eller pappa..

Du kan bli redigt sjuk om det varit ett missfall och du har rester kvar! Det är inget farligt att söka vård, det är ju något bra. Vill du hålla det hemligt för dina föräldrar är det bäst att du kolla upp så det inte blivit kvar rester i livmodern. För blir du dålig kommer dom ju märka såklart.

Jag hoppas att du har lärt dig någonting av det här. Skulle det bli något liknande så kondomen spricker(för jag antar att ni inte kommer sluta ha sex nu när ni väl börjat), så måste du skaffa ett dagenefter-piller. Norlevo heter dom. Du är för ung för barn!

varför skriver systrarna till varann här istället för att prata med varann OCH föräldrarna?

#103 bra fråga..

Ni borde antingen ta detta med era föräldrar så de bland annat vet att du-TS är aktiv nör det kommer till sex, då kan säkert din mamma ordna p-piller också och även dagen efter piller om det skulle behövas.

Annars så borde du snarast möjligast uppsöka läkare och kolla dig.

Så som jag uppfattat det så vill du ju ha barn och om det är rester kvar så har jag för mig bland annat att tar du inte bort det så kan det även leda till att du kan få svårt att få barn i framtiden och i värsta fall inte alls kunna få. Så besök läkare och kolla upp dig!

#103 Inte samma situation men jag och min lillebror gjorde exakt likadant, chattade även om våra rum var bredvid varandra

denna diskutionen leder inte till ngt, låt ungen bli dålig om hon nu vill det och mista chansen att kunna få barn som vuxen.

Dagen efter piller kan du köpa på apoteket TS! Eller be någon kompis köpa till dig.

Det enda som kan hända är att man kan dö och det är väll ändå inte värt att leka med döden?!

#103
Jo för att just då var Amanda hemma hos sin pojkvän.

Och jag tycker inte att ni borde säga så sm ni gör! Ni skulle ge tips o,s,v.inte skriva
''Låt ungen bli dålig'' o,s,v.

RIKTIGT onödigt!
Det kallar inte jag att vara hjälpsam precis!

Men om hon inte tar emot hjälpen/tipsen som vi skriver utan tar det som en klackspark, vad ska vi då skriva för att hon ska fatta att det är allvarligt?

Dock sjukt onödigt att dra upp nu när tråden redan är avslutad, och allt är typ löst.

Men hon var ju rädd. Jag och pojkvännen tänkte ta henne till ungdomsmottagningen men när vi tänkte ta upp det med henne så hade hon fått sin mens.

just det jag menar, hon fick plus på stickan och sen kom mensen. Kallas för missfall och då ska man söka för det! Märks tydligt att ingen i den åldern är redo för barn om man inte kan ta hand om sig själv och sin hälsa i första hand.

Hon kanske såg fel?
Iallafall, jag ber er nu att låsa tråden!!!!!!