Det är högst individuellt, men ofta säger man väl att det brukar lätta vid ca 12 veckor. Jag har dock bekanta som mått illa precis HELA graviditeten och sen spytt sig genom förlossningen med, så det är bara att hoppas att man slipper det. :)

Hur känns det att vara gravid då? Var det planerat? Jag var själv gravid när jag var 17 (slutade i missfall) och tyckte det kändes enormt skrämmande. Och sen väldigt ensamt…

Kräktes ca 2 gånger om dagen till vecka 26, sedan lättade det till några gånger i veckan. Jobbigt men värt det!

Grattis till graviditeten! Du har en underbar tid framför dig, även då vissa saker är jobbiga med graviditet och småbarn. Mitt råd: "Ladda betterierna". Vila, ta hand om dig och se till att din livssituation är trygg. Förutsättningarna ökar då för att du ska få en härlig graviditet trots illamående.

jag kräktes i 17v och låg inne i 10 dagar, känner folk som har spytt och legat inne för det i 40v

grattis till graviditeten :) härlig upplevelse hoppas du snart slipper illamående

#1 Jag skulle inte säga att det var planerat. Tog mini piller men efter ett tag började jag glömma dem så det kom ju inte direkt som en så stor chock. Det känns kul men jag är väldigt nervös ändå. Har inte berättat det för mamma än då hon är i grekland, berättar nog när hon är tillbaka. Har ju min pojkvän som är jämnårig och även han vill behålla barnet. Men jag vet att jag inte alltid kan lita på att han kommer vara där (trots att han inte är typen som bara skulle sticka.) Jag skulle aldrig välja att behålla barnet om det inte var för att jag själv ville det till 100% och jag räknar heller inte med att det kommer vara lätt men jag hoppas ändå att jag inte blir tvungen att gå igenom allt helt ensam. (Lite virrig text men jag är jättetrött.) :/

#2 & #3 Har inte spytt en endaste gång faktiskt. Det är bara illamående och förlorad aptit. Jag hoppas också att det går över snart och gör det inte det så är det ändå värt att gå igenom :) Och tack så mycket !

hoppas det går bra under graviditeten och du slipper illamående!

Tack! Vaknade dock nyss av ''mens'' värk.

Mitt illamående gick över i vecka 11, sen kom det en härlig period av metallsmak i munnen och en väldig törst! Mensvärk hade jag också i början av graviditeten, det kan man ha utan att det är någon fara. Lycka till, och hoppas illamåendet går över snart :)

skönt att du inte spyr. men gör så här fick det tipset när jag tappa aptit för mat, ät lite och ofta och det ska vara mycket näring i maten… önskar dig ALL lycka till med att du ska må bra och ha det toppen… för allt som du blir drabbad för kommer vara värt allt besvär sen när du ligger på förlossningen med bebisen på magen.. helt underbart jag längtar redan tills nästa

#7 Jo jag har hört om metallsmaken men inte känt av den själv än. Tack så mycket!

#8 Tack för tipset det ska jag testa trots att men bara vill äta en gång om dagen och sedan ha det överstökat :/ Jo det tror jag med. Tänk att få se sitt barn som man bärt på i nio månader för första gången!

Tack för att ni är så snälla och uppmuntrande! Kanske kan hålla den här tråden uppdaterad lite då och då med bilder på magen :)

är olika…

men min första så varade det bara i dom första veckorna, medans med min andra så mådde jag illa o hade svårt att äta under hela grav

Äta lite och ofta och sånt som inte smakar så mkt var det som funkade bäst för mig. Jag klarade inte av att vara hungrig, men inte heller "för" mätt, utan det var en hårfin avvägning hela tiden för att hålla illamåendet borta.

Hmm, ja man kan väl bara hoppas att det släpper snart isf :)

ja håll gärna tråden igång och uppdatera.. gillar att se andras magar nu när jag inte har en själv :) hoppas på det bästa för din skull

Tack ! :)

Mensvärken är mycket möjligt din livmoder som växer, så det behöver inte vara någon fara alls. Den växer så att bebisen ska få plats! Nu är den visserligen bara några milimeter stor, men är du i vecka 5 som du tror så har ditt barns hjärta redan börjat slå :) Helt fantastiskt!

#15 visst är det coolt att hjärtat redan slår så tidigt :) jag har väldigt ont och dom trodde det var blindtarmen men visa sig vara livmodern som växte lite snabbare än vanligt :P

Jag mådde dåligt fram tills v.12 ungefär. Kräktes runt 4-5gånger om dagen. Var extremt känslig mot starka parfymer, deoderanter, lök o räklukt. Jobbet var en pina. När illamåendet slöt så började jag få känning av ischias ist. Nu sitter jag i v.28 med värsta svullnaden i fötter händer o armar. Inte det roligaste jag varit med om men jag o sambon älskar vårat barn o vi väntar med spänning. Lycka till o jag hoppas att ni håller ihop för barnets skull. För min del hade det nog varit för tidigt att skaffa barn vid 17års ålder jag hade nog väntat men alla är vi olika. Nu är jag 22år o är ändå i vissas ögon väldigt ung blivande mamma.

Jo visst är jag väldigt ung men jag tror att det kommer gå bra :) Jag tror att jag klarar det.

#17: Det beror nog delvis på var man bor också, sånt brukar ju spela in. Jag hann precis fylla 22 innan dottern kom och jag har bara hört 1 gång att jag är väldigt ung - och då av en som inte visste hur gammal jag var utan trodde att jag var 15 år.

#17 Mådde ungefär lika som dig.. alla dofter, kräkningar.. uscha mig.. är i v 19 och äntligen har det slutat och jag börjar må som en människa igen. Har vart sjukskriven i två månader och gått ner ungefär 9kg nu.. men vändningen har kommit och jag njuter nu av att vara gravid =)

Trodde inte det skulle vara såhär jobbigt .. Har ju inte kunnat äta riktig mat på ca en vecka. Vissa dagar kan jag inte äta alls.. Äter mest yoghurt flingor och choklad (kanske inte det bästa) Men igår var jag tvungen då min syster var på besök. Tog ändå en MYCKET mindre portion än jag brukar och jag kunde ändå inte äta allt. Det var en pina att sitta där och äta och jag trodde att jag skulle spy var och varannan sekund. Vid de sista tuggorna kunde jag inte hålla mig och jag fick springa till toan och spotta ut det jag hade i munnen (spydde dock inte) gud vad jobbigt haha jag som trodde att min aptit skulle öka :(

#21 det är skit jobbigt men jag lovar allt kommer vara värt det sen när den lilla är ute.. trodde inte att jag skulle klara det då jag inte fick i mig vatten äns på 10 dagar så jag blev inlgad med dropp och allt… usch så piss jag mådde och ändå skulle jag lätt göra om det idag när jag ser vad jag fick av det…

Mitt illamående höll i sig till v.38 men kom tillbaka v.40, Alwa är född v.41. Eller det lättade lite i v.12 då jag blev inlagd med dropp och fick mediciner och akupunktur, då höll jag åtminstone illamåendet i schack under två veckors tid innan jag låg dubbelvikt över toastolen flera gånger om dagen igen..