Det beror ju säkert lite på hur krävande hundar du har.

Vi har en bichon havanais kille på 1 år och jag tror inte att det kommer bli några som helst problem. Han kräver i princip ingenting, självklart får han promenader och lek och bus men han blir inte knäpp om man stannar inne nån/några dagar. Vi bor dock i villa så vi kan lätt bara släppa ut honom för rastning när han behöver. Kan ju kännas lite besvärligare om man bor på fjärde våningen i lägenhet kan jag tro.. Men ingenting är ju omöjligt ;)

Jag har en bordercollie 1år en Amerikansk cocker 3 år en dvärgpinscher 3 år och en till dvärgpinscher 11 månader.. alla är aktiva tävlingshundar.. Vi bor på 3 våningen i lägenhet.. men om vi skulle skaffat barn skulle vi flyttat ner till 1 våningen vilket vi ev. måste göra iaf nu.. pga. mitt dåliga knä..

Jag har 1 hund och jag blev faktiskt förvånad över hur jobbigt det blev! Det funkar fint, det är okej, men jag trodde faktiskt inte det skulle vara några problem alls. Ändå blev det mycket jobbigare än jag trodde..

De första dagarna efter förlossningen kommer du antagligen inte kunna gå långa sträckor utan första veckan eller så måste nog din sambo ta alla hundarna på sina långpromenader. Självklart är alla olika men gick jag mer än 10 minuter kändes det som att alla mina inälvor skulle trilla ut, så jag gick bara snabba kissar från det att dottern var 2 dagar gammal. Min sambo tog de längre promenaderna säkert 1½ vecka efter förlossningen och det behövdes verkligen!

Nej, men. Om ni hjälps åt mycket så funkar det säkert bra! Grejen är ju att hundarna måste ju ut när din sambo jobbar, oavsett om din bebis är sjuk eller vad det nu skulle vara. Bebisen bestämmer liksom vilka tider som passar och hur långa promenaderna blir, så hundarna får liksom anpassa sig. Ibland när jag tänker att "nu har hunden inte varit på en långpromenad på länge, nu jävlar ska jag gå långt" så skiter det sig och min dotter kanske skriker hysteriskt och vi får vända hem efter 5 minuter, och det var den promenaden liksom..

En sak som varit besvärligt i vårt fall är också att vår hund skäller när det ringer på dörren.. Och väcker alltså vår dotter självklart.

Det innebär att alla gäster måste smsa när de är i närheten så vi kan förbereda för att dottern inte ska bli väkt. Eller om sambon är och handlar och dottern somnat måste han smsa och skriva att "jag är utanför porten nu" så att jag kan ställa mig redo vid ytterdörren när han kommer. Hunden skäller också när man låser upp dörren (utan att plinga) så när min sambo kommer hem tex, och dottern sover, så kan han inte öppna dörren om jag står i duschen eller liknande. Vi måste alla vara redo, haha. Det är lite jobbigt, men det går. Men de problemen har ni kanske inte :)

Vi har tre hundar (4, 7 & 8 år) och väntar vårt första barn nu i september. Jag tror att det kommer gå riktigt bra m hundarna, men vet även m mig att de kommer att komma i andra hand på ett sätt som jag aldrig tidigare föreställt mig att mina hundar skulle kunna. Att tro att man skall klara av att hålla 4 hundar aktiva inom tävling (nu vet jag iofs inte gren, men ändå) samtidigt som man har spädbarn är kanske till at verkligen riskera att gå in i väggen. Och om hundarna helt plötsligt får mkt mindre än de är vana vid kan det ju bli pannkaka av det med…

Sen är det ju inte bara bebisen som gör det svårt/jobbigt m hund. Jag har tex inte orkat gå en långpromenad på en månad! Och har en månad kvar innan BF! Jag blir knäpp av att inte komma ut och röra på mig ordentligt, men efter 30 min promenad håller jag på och somnar ståendes känns det som! Kroppen är tung och svullen och det behövs inte mkt alls för att kroppen skall säga åt mig att nu räcker det.

Vi hade 4 hundar fram till i höstas då vi fick ta bort den ena. Sambon ville egentligen vänta m barn tills vi bara hade två hundar kvar, men då de är såpass unga och friska kändes det inte rimligt m tanke på vår egna ålder oxå. Vi bor på bottenplan i en lägenhet m liten inhägnad gräsmatta (där iaf ena hunden kan tänka sig att kissa) och trots det så kan jag inte direkt påstå att jag ser fram emot att klä på ungen inför alla snabbkissar i vinter…

De bästa ni kan göra redan nu, är att höra runt med vänner/familj om de kan hjälpa er med aktivering i alla fall promenader, för du kan aktivera dem inomhus och du hinner lägga spår m.m på 5 min!.

Jag tillhör dem, som inte gillar att man gör sig av med hunden bara för att man får barn, och ja jag vet att de krävs hur mkt som helst av tid och ork när ett barn kommer in  i bilden.

Men fodervärd då? under 6 månader ev längre? till nån ni känner?

eller nån enstakad hundrastare att betala 4ggr i månaden? blir inte så dyrt då.

Allt går om man vill!.

Eller så kanske ni kan låna ett löpband? och lära hundarna att motionera där på. Det är faktiskt bra under den tid du varken orkar eller har tid.

Lycka till i allafall

3# Våra hundar skäller med och på minsta lilla ljud som hörs.. då vi nysss flyttat från radhus till lägenhet. Tur som är så är det knappt någon rörelse i trappen.

Du gav många bra tanke ställare.. Själklart tar sambon dom på långpromenader.. Vi är lika delaktiga i promenaderna.

5# De tävlar freestyle och Agility.. men vi tar det ganska lungt en då.. de enda som reagerar när de får mindre är Bordercollien och den vuxna dvärgpinschern.. men dvärgpinschern går att aktivera mentalt med små trix. medans bordercollien måste springa men det kan vi lösa genom att husse tar med han till jobbet.

6# Jag skulle aldrig omplacera eller ens sätta dom på foder det finns inte i min världs karta.. om det skulle krisa kan jag skicka cockern till mina föräldrar och bordercollien till svär föräldrarna.

Ett motionsband har vi funderat på att köpa i vilket fall som helst.. ena hunden har en lätt patella luxation som han måste arbeta med så mycket som möjligt med.

Med en border collie kan det bli knepigt…. Men kolla om det finns någon som kan gå ut med hundarna lite ibland när du/ni har det jobbigt! 
Att ha hund ska ju inte vara ett hinder för att skaffa barn…

Vi har en snart 3årig dalmatiner/bordercollie/setter blandning och en dotter på 4mån. För oss har det inte varit några som helst problem.

Min sambo fick ta långpromenaderna i början, men när jag hade läkt ordentligt började vi följa med.
Men visst kan hunden bli lite understimulerad ibland, men hon har anpassat sig väldigt bra nu, vant sig att gå jämte vagnen, att det inte alltid blir långturer, utan många korta istället, men det gör henne inte speciellt mkt.

Vi har iofs turen att vi kan släppa henne uppe hos svärföräldrarna så hon får springa av sig ordentligt och våra nyinflyttade grannar har en dalmatiner, så de ska få hälsa på varandra och busa.

Vår dotter reagerar inte alls längre när hunden skäller, vilket hon gör titt som tätt, vilket är väldigt skönt.

så för oss går det hur bra som helst med hund och bebis.

8# 9# Jag har ju mina föräldrar i samma stad ganska nära och även systern.. men tyvärr är boredrcollien väldigt tempraments full så ingen av de klarar han.. ena dagen är han världens ängel andra dagen är han en liten djävul som har massa hyss för sig.. de kan inte hantera han när han kommer till sin djävuls sida.. Det är endast jag och sambon som fixar det som känner hen in på djupet. De andra hundarna är det inga problem med de kan systern ta.. men border collien måste sambon ta me om dagarna i så fall och det är inga problem då han är lastbils chaffis och Bordercollien älskar att va med där och spendera lite ensam tid.

Sedan får man även tänka på att förlossningen KAN bli helt "fel" och man kan få kompklikationer efteråt. Vi hade tänkt att min pyrenée skulle vara hos mina föräldrar under tiden jag var på bb (max tre dagar) och kanske även någon dag till - det blev sex månader! Min förlossning slutade med urakut kejsarsnitt med efterföljande komplikationer, jag kunde inte gå utanför dörren på en månad och det tog ytterliggare fem månader innan jag kände att min kropp var med mig igen. Hade sådana fruktansvärda smärtor. Sambon har ett 9-6 jobb så han kunde ju inte gå ut med henne. Så man bör ha en plan var man ska göra av hundarna ifall något skulle hända… Utan mina föräldrar som känner min hund väl vet jag inte vad vi hade gjort!

Min hund är en utpräglad vakthund som varnar genom skall… vår son störs inte speciellt av det, det är i så fall om hunden står bredvid honom och han inte sover så tungt. Han är väl kanske van av allt skällande han fick höra genom magen ;)

#11 Oj fy lät inte som en trevlig förlossning. Men tack för tipset. Då får man börja söka hundvakt om det blir en liten för obegränsad tid.