Spiral och misstankar om graviditet
Halloj
Har haft hormonspiral sen mars 2010. Jobbigt första halvår innan det lugnade sig. Misstänker att en väldigt plötslig och kraftig viktnedgång p.g.a. medicinering mot ADHD kan ha påverkat mensen m.m. Så fort jag började lägga på mig igen började jag få små små och regelbundna blödningar igen. Kändes helt okej.
Senaste 1,5 månaderna har dock varit knepiga. vet inte riktigt vad jag ska tro.
Började med otroligt dåligt humör, väldigt mycket mensvärk nästan konstant under en hel månad.
Hade en konstig blödning som kom och gick under 2 veckor.
Började få jättemycket flytningar, och då menar jag JÄTTEMYCKET flytningar. Blev ibland så mycket och plötsligt om jag t.ex. skrattade så det rann utanför trosorna. Fruktansvärt. är fortfarande så. det känns som om jag kissar ned mig.
Har blivit väldigt finnig och tunnhårig. Har haft "hugg" i tjejmagen precis som sist. Har förresten en son som fyller 5 i september.
Har mått mycket illa på nätterna och ibland på morgnarna men inte alls som första graviditeten. Då tappade jag 5 kg innan jag började gå upp. Bara kräktes och kräktes.
Har ont i brösten men inte nå kraftigt just nu. För en månad sen ungefär hade jag dock väldigt ont. Känns lite hårt i brösten men inte alls nå mycket.
Väldigt typisk grej som var förra graviditeten är att jag får väldigt ont i tjejmagen efter orgasm.
Känner mig spänd i nedre delen av buken men känner ingen tydlig knöl ovanför blygdbenet.
Springer och kissar hela tiden.
Har sån aptit och hemskt hemskt sötsug. Står och käkar med sked ur burken med vaniljsocker. Haha. =)
Har som sagt en hormonspiral så risken att det är p.g.a. hormoner från den är rätt stor. Eftersom allt blev så konstigt med min plötsliga viktnedgång som chockade min kropp lite. Men det är så otroligt mycket som tyder på en graviditet.
Gjorde ett gravtest igår som tyvärr blev något fel på. Syntes nästan inget streck alls i rutan som alltid ska vara ett streck i. Köpte ett nytt idag och ska kolla imorgon.
Oj vad jobbigt det är. Går igenom en period med hjälp av psykiatrin för att bli människa äntligen och bearbeta och ett barn är inte att föredra just nu, om jag ska fråga min hjärna, men resten av mig, hela mitt väsen, skriker efter ett barn. Min fästman vill väldigt gärna ha ett barn också. Jag är så kluven. Jag fruktar att det är negativt, samtidigt som jag fruktar att det är positivt. Usch vad det är jobbigt. Bara gråter och gråter i längtan efter ett barn nu!
Vad skulle ni tro - gravid eller inte? Får veta imorgon…
Hoppas hoppas!!! Längtar läääängtar!!!
Ha en bra dag! // Pernilla
Ja det var negativt. Symptomen har fortsatt och blivit ännu värre, förrutom illamåendet då. Mina bröst är hårda och fulla av stora ömmande klumpar. Det är första gången jag upplevt det. Hade visserligen för några månader sen 1 klump i bröstet som jag gick till läkaren med för att utesluta det värsta tänkbara. En inflammerad körtel sa han.
Nu består nästan brösten av dessa klumpar som gör så ont.
Och dessa neeeeeeedrans flytningar. Gah jag blir galen. Det har blivit ännu värre nu. Var iväg hemifrån en sväng idag med grabben och pojkvännen. Påväg hem började det rinna mellan benen. Det kom liksom stötvis. Tillslut blev det så mycket så det började rinna utanför trosorna litegrann. Tillslut kände jag att det börjat rinna ner längs benet. Gick snabbt hem.
Vanligtvis är flytningar sega, åtminstone litegrann. Det brukar bli som en hinna i trosorna. Men det här är som vatten. Det hade bara runnit rakt genom trosorna, som om jag kissat ner mig. Fick hoppa in i duschen och byta byxor. Rinner fortfarande.
Mitt humör dessutom har nått en oacceptabel nivå. Att man är irriterad och känslig är ju helt normalt. Men jag är inte irriterad, utan vad som helst får mig att explodera. Skulle idag bära bort min sons marschmallows till skafferiet och han undrade vad jag skulle göra. Den enkla frågan var nog. Svarade att "det spelar väl ingen roll", stoppade in påsen i skafferiet varpå han av trots säger "jag kan ändå nå dom". jag säger "jaha, då gör vi såhär då" och slänger, alltså slänger, in påsen med full kraft i översta köksskåpet bland glas som rasar. Skriker sen åt sonen att gå in på sitt rum. Fruktansvärt.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Blev bestämt med kvinnokliniken att jag ska fylla i självskattningstest varje dag i 2 månader och lämna blodprover för att kolla progesteron-nivån. Men det är inte värt det. Ringer barnmorskan på måndag och tar ut spiralen. Det får bli gamla hederliga kondomer istället.
Ha en bra dag! // Pernilla
Starta ny diskussion