Hoppas att ni får de svaren och den hjälpen ni behöver i morgon. Jag har ingen erfarenhet av din situation men önskar er lycka till!

Vad bra att du kom över spärren och tog mod till dej att ringa. Jag tror absolut inte att du kommer ångra dej

Jag har en kompis som gjorde ivf med första barnet och sedan kom det andra ändå. Det är ingenting som vi har pratat så mycket om men jag gissar att det är ganska påfrestande mentalt innan man vet vad man ska förvänta sig.
Jag instämmer i #1 och väntar spänt på uppdateringar

Även jag har en bekant som hade problem att få barn. Det var inget fel på varken honom eller hans fru, båda var fertila och de kunde inte hitta någon anledning till varför de inte skulle fungera. Men så började de med IVF, fick tvillingar och sedan fick de ytterligare två barn utan IVF. IVF verkar bara ha satt igång dem så att säga.

Hoppas allt går bra. Lycka till!

Vad är IVF?

Jag o min sambo har kört utan skydd i 9 år utan resulat.

 Kollade upp mig o det var inget fel.

Vi brydde oss aldrig om att kolla upp gubben då vi beslöt att sattsa på djuren o resonerade som så att blir det barn så blir det.

Ångrar i dag att jag inte tvingade gubben att kolla sig då han har gått o trott att det kanske var hans fel att det inte blev några.

I våras började min gubbe resa landet runt för jobbet, resandet inne bar att han bla inte kunde röka så mycket plus kom i från syror mm på sitt jobb.

Resultat vi väntar vårt första barn i 20 juni.

( flera av hans arbetskamrater som varit anställda en längre tid verkar ha svårt att få barn, så fort de kommer i från arbetsplattsen i ca 3 månader så blir de föräldrar)

Bra du kollar upp saker o får svar på dina frågor.

Hoppas på bra besked i dag!

Men vad svaren än är  så ge inte upp.

IVF

Just nu känns allt mest förvirrat och jobbigt. Är väl kvällsångesten som slår på..

Läkarbesöket gick okej. Trevlig doktor och sköterska vi fick träffa. Prata mycket om hur vi hade det och hur mensen varit osv. Både jag och Rasmus fick undersökas.

Ganska orättvis uppdelning på alla prov som ska göras.. Jag ska få ge blod och genom gå läskiga undersökningar medan Rasmus ska lämna ett prov.. Och det är ju inte direkt plågsamt att lämna sperma prov precis.. Jag avskyr nålar så jag skrämde den lilla undersköterskan då hon skulle ta blodprov idag. Hon trodde jag skulle svimma och trilla av stolen.. =)

Lucy hon skrämde ju dig med nålen så det var ok att du skrämde tillbaka

Vist är det orättvist med proverna.

Håller tummarna att det bara är era nerver eller vad man ska skriva som spökar.

I går och idag har varit spännande dagar. I går skulle jag undersökas för andra gången (första var ett vanligt VUL) och de ville se om allt såg bra ut i äggledarna. De går in med en liten slang och spolar upp något medel för att man ska kunna se bättre. Kan ju säga att jag har varit med om skönare saker. =( Aj.. Men det gick fort över och beskeden var bra inte var det trångt eller några svårigheter för äggen att vandra ner, allt såg bra ut. Så nu är frågan varför har jag då inte någon ägglossning? Han pratade om PCOS och det skrämmer mig lite men han verkade inte särskilt oroad. Så jag hoppas allt ska gå bra.

I dag var det Rasmus tur, vilket gick mycket lättare. Orättvist som sagt. ;)

Hans små simmare fick åka i en burk i min BH till sjukhus för inlämning.. Kändes hmm skumt =)

Hela den här resan känns helt overklig, så här ska det ju inte vara.. Det ska ju bara vara Pojke möter flicka, saker hettar till och 9 månader senare.. Så trodde jag förut i allafall, är ju en hel jäkla vetenskap att bli med barn.

Jag håller tummarna för er!

Tack!

Hur har det gått??

Har ett blodprov kvar att lämna den 14 februari sen får vi se vad alla proverna säger.

Nervöst och jobbigt att vänta på svar.

På torsdag ska vi gå igenom provsvaren. Sen får vi se vad som händer här näst. Håll tummarna för oss. =)

#14 Tummar hållna

Håller stenhårt Häxan håller tassarna.

Hur går det för er?

Håller alla tummar för att det ska gå bra för er :)

Hej,

Har fått alla svar och ja, allt var bra.. Ägglossningen funkar som den ska och Rasmus simmare var det inga som helst fel på.

Svar som ska göra en glad eller hur? Men tyvärr så reagerade inte jag så.. Vi satt där och jag höll Rasmus hand så hårt.. Nervös och orolig. Så säger doktorn att ALLT är bra. Ägglossningen funkar precis som den ska och allt är fint med Rasmus också. Så varför händer inget?

Börjar gråta här och håller ännu hårdare i Rasmus hand, försöker förklara för doktorn hur det känns men det behövs inte så många ord, han förstår och har möt så många innan oss med samma problem. Det är skönt att vi hittat en läkare som bryr sig.

Så vad händer nu? Ja.. Vi ska försöka själva igen ett tag med ÄL-stickor. Men detta verkar inte funka då jag inte får något positivt resultat på dem. Vilket egentligen inte ska spela någon roll om vi ändå har sex regelbundet och om ägglossningen nu funkade borde det blivit ett positivt graviditetstest nu tycker jag.. 

Första månaden av "prova själv" är över nu och inte ett positivt svar på Äl-stickorna. Enligt doktorn så var det en vis procent kvinnor (kommer inte ihåg hur många) som inte fick några utslag på Äl-stickorna och jag verkar väl vara en av dem då. 

Och sex? Ja det börjar kännas som ett tvång nu. Något vi måste för annars får vi inga barn. Och hur kul är det? Inte alls.. Jätte härligt när man i soffan innan läggdags säger att: 
- ja, i går hade vi inte sex det betyder att vi måste nog ha det i dag. 
- Måste vi? svarar han.. 
- Ja, vi måste nog det svarar jag tillbaka.
- Okej, då har vi väl det då.
Ingen passion här inte..

Ja, så vi har en månad kvar med prova-själv.. Sen ska jag träffa läkaren igen och prata om insemination. Det var något vi kunde testa tyckte han innan vi får remiss till sjukhuset för provrörsbefruktning.

Men kommer bli mycket knöligt med inseminations försöken om jag inte kan räkna ut när min ägglossning är.. För helt klart funkar inte ÄL-stickorna. Så vi får se vad som händer..

Helst av allt hade jag velat bara fly vardagen och alla tankar en stund. Kanske resa bort en weekend och bara ta hand om varandra Rasmus och jag. Inte tänka barn eller jobb.. Bara njuta av varandra, ett spa till exempel.. Ååh det hade varit drömmen för mig just nu.

Glöm spat för gissa vad du kommer tänka på efteråt.

Skönt allt är ok med er båda.

Ta nu ett djupt andetag o lev o njut av livet ta var dag som den kommer.

Vet hur det är att vilja önska o gråta varje månad.

Vi fick vänta i 9 år innan den d### stickan visade vad vi ville.

Långt innan dess hade vi funnit oss i att det inte skulle bli något barn alls.

Nu är vi fortfarande i chock o mycket glada o fattar inte att det är sant

Vet det inte är lätt att släppa taget om önskan o viljan att försöka allt men tro mig när man minst anar händer det.

Förstör inte eran pasion o sexlust i ivern att bli med barn till varje pris.

Våga släpp taget o sluta fundera lättare skrivet än gjort jag vet men kämpa på det går.

Önskar er lycka till o vet att jag snart kommer få läsa inne på hittis att nemo o co väntar ett litet tvåbent syskon.

usch jag lider med er som har svårt att bli gravida.. det är ju det bästa som kan hända en familj.. men håller alla tummar som går att det blir barn för er med..

Det var ju både bra och dåliga nyheter det där. Måste vara svårt att smäla hur som helst.
Läste i någon allas, någon av de 5 närmsta numren, om några kvinnor som blivit gravida av att äta slemlösande för halsen, Bisolvon tror jag att det var. Det hade tydligen effekt längre ner också så att simmarna lättare kommer dit dom ska om tjejens slidsekret är lite segare. Någon åt dom tre månader och någon mindre innan det tog. Men om läkarna redan har kollat att det inte är det som är felet så spelar ju inte det någon roll.

Hoppas att allt löser sig för er i alla fall.

Den här månaden var den första månaden vi fått posetivt utslag på ÄL-stickorna. Ser det som en liten seger =) Blir enklare så ;)

starkt posetivt ÄL-streck den 30/3.. Dock gör ju det att man inte alls kan släppa att räkna ner till mensen nu =/ För nu vet vi ju att vi inte missade ägglossningen.

#23 hoppas det funkar nu.

men om det inte skulle göra det försök att slappna av vet det är svårt.

Oh! Lycka till!

Läste i en tidning att kvinnor som skrattar efter provrörsbefruktning lättare blir gravid. Kan ju kanske funka vid vanlig tillverkning också

Välkommen in på Humor i fokus

Dag 28 idag och mensen brukar dyka upp dag 29.. Den är ganska punktlig, har varit det de senaste 4-5 månaderna i allafall. Så vist över analyserar man symptom igen =(

Varför gör man så här mot sig själv? För innerst inne vet jag att allt jag känner nu brukar jag känna varje jäkla månad.. Men ändå plågar jag mig själv med tankar och förhoppningar på att oj, detta är nog ett graviditets symtom..

Blir så trött på detta nu. Orkar inte mer. =(

#27 det är verkligen skitjobbigt det där m att man överanalyserar hur man känner och sen besvikelsen när mensen kommer. Att säga "försök inte tänka på det" är ju ingen ide, då det ju är helt omöjligt! Så jag vill baa ge lite styrka och att du skall veta att jag lider med dig och hoppas att du snart skall få det där plusset.

Det är spännande att följa dig. Jag har gått igenom liknande saker som dig, så vill du snacka med någon som vet hur det är, fast lite värre, så finns jag här.

Lite värre, med det menar jag att jag inte kan få biologiska barn, men har aldrig försökt bli gravid. Men jag har gått igenom en miljon tester + de där sticken du pratar om. De är så hemska. Svimmar varge gång nästan.

#29, ledsen för din skull att du inte kan få biolagiska barn. Men det finns ju andra sätt också om man verkligen vill ha barn. Det har Rasmus och jag pratat om också adoption..

Jag fick i alla fall min mens i dag. På dag 30.. Känner mig inge vidare alls. Har så mycket att göra som måste bli gjort men kommer ingenstans med varken skola eller arbetsuppgifter. Känner mig helt borta. Men snart helg, ska tanka energi och ta tag i vardagen igen.

Tänker även vänta en månad till innan jag ringer doktorn igen.. Vill bara andas lite i mellan.

#30 Var inte ledsen, jag är inte ledsen. Jag vill dessutom adoptera av rent moraliska skäl.

Jag är en stark människa, har funnigt mig mycket bra i mitt liv. Älskar mitt liv som det är och som det kommer att vara.

Vill du prata så finns jag i alla fall här och på min mail: Violblomma@gmail.com

För jag vet ungefär vad du går igenom. Det är jobbigt, jag vet det, just när man går igenom det. För mig var proverna värst. Jag går fortfarande på regelbundna kontroller, vet inte om det går att vänja sig vid de där provtagningarna…

Ja hur som helst, finns om du vill prata, berättar gärna mera om hur det var för mig också om det kan hjälpa. :)