Årets nyårsafton känns som något extra för det blir liksom startskottet för att jag och min sambo ska börja försöka. Det har varit en långt väntan för min del, eftersom jag länge har velat ha barn, men samtidigt känner jag att det ligger mycket vettigt i det sambon hela tiden har hävdat om en stabil tillvaro (färdiga med våra utbildningar, hus, jobb m.m.). Men nu har vi nått hit, kring jul tar jag ut min P-stav och äntligen äntligen äntligen är det dags :) Vi har ingen brådska, så det blir lite att det får komma när det kommer och det känns ganska skönt, som att det blir lättare att slappna av. Jag har försökt bli mer noggran med vad jag äter/dricker, att jag rör på mig och helt enkelt känner mig pigg och fräsch för det är viktigt för mig. De senaste månaderna har jag gått ner 7 kg och jag känner mig mycket piggare. Jag vägde väl egentligen inte för mycket på det sättet, men det är de ohälsosamma kilona jag har blivit av med (för stora portioner, fel mat, ingen träning).

För någon vecka sedan fick jag veta att min storasyster är gravid, har fått bild från ultraljudet på det lilla knytet nu. Jag var lite orolig att jag skulle bli avundsjuk, men jag är bara så otroligt glad för hennes skull, jag vet att det här är något hon verkligen har längtat efter och det ska bli så kul att få bli moster.

Just nu känns allt bara så bra!