Jag kom ut ur badrummet och Roooopade på honom sen så log vi och fick tårar i ögonen när jag visade upp testet! :P

http://pappasnart.blogspot.com/2010/08/dagen-jag-aldrig-glommer-823.html

Alla sätt är bra utom dom dåliga…

jag tog testet på morgonen, gubben var borta hela dagen och jag fick snällt gå och vänta hela dagen! Tror jag ringde honom 100gånger oc frågade när han kom hem, väl hemma haffade jag honom i garaget och berätta, hans första  komentar var "jag säljer inte hojen" Haha och min var " jag säljer inte hästarna" :) men sen så klart kom glädjen och nu tjatar han efter nr2!

Min pojkvän var i Norge när jag plussade, så pratade med honom över skype. Han har tidigare varit rädd för att han skulle vara steril, hade ingen aning om hur jag skulle säga det till honom eftersom vi bara varit tillsammans i 3månader och inte alls planerade att skaffa barn på några år.

Så sa rakt ut, du är inte steril iaf bara så du vet..

Han blev lite chockad och det tog ett tag innan han förstod vad jag menade..

Klockan var mellan 4-5 på morgonen, jag var jätte kissnödig så jag passade på att pinka på stickan oxå. Sambon låg och sov. Det vart plus på en gång och lite små chockad ändå så springer jag in till sambon med pinnen i högsta hugg och väcker honom -Jag är gravid titta titta!! Han yrvaken hörde mina ord, tittade på stickan, blev chockad och nån tår föll från hans kind.

Det var en söndag, jag var och jobbade under dagen och min sambo var på ett dop när jag kom hem. Jag hade väntat hela dagen på att få komma hem och ta testet. När sambon sen till slut kom hem sa jag inget förrän efter att vi hade lagat mat och skulle börja titta på en tvserie. Vi satt i soffan och jag började prata som om jag tänkte skälla ut honom (för han hade inte köpt en sak som jag bett honom om =P) och sa att det får gå för den här gången men du får nog räkna med en hel del utbrott de närmaste nio månaderna (nåt i den stilen). Han såg först helt ställd ut men snart log hela han och tårarna kom =)

Han fick dra det ur mig och hans reaktion var inge positiv. Han ville inte ha barn.
Men efter många om och men och ett helvete till sommar pga honom så valde jag ändå att behålla och idag när min son är 3½ vecka gammal, så finns pappan närvarande i stort sett varje dag =)

Jag hade bara en känsla av att något va på gång, så jag tog ett test i veckan tre-fyra gånger, första två va negativa, sen kom en med ett tunt ljuust streck, och eftersom han va hemma med mig varje gång jag tog test så tittade vi ju tillsammans. och testet efter det va starkar, o det efter det va jätte starkt, så han fick veta det strax efter att jag tittat. =P

Jag tog ett test på morgonen (eller ja, efter tio). Fick ett mycket starkt, fint streck. Tog kort på testet med mobilen och skickade mms till min syster och till min sambo. :)

Min sambo hade först inte förstått vad det var på bilden först, men sedan när han kom hem låtsades han som ingenting, och misslyckades totalt den smilfinken, tills jag nöp honom och frågade vad han tyckte. :P  

Det var ju planerat så de blev ju inte jätte överaskning direkt. Men de va kul att man blev gravid på första försöket :) Då var de ju bra att man använde att bra preventivmedel hittills då :D :P

Jag kissade på stickan på morgonen, jag vågade inte kolla på stickan var så rädd för att få minus. Så sambon gick in och kollade och sa nej du e inte gravid. men han kollade fel :P sen beslöt vi oss att behålla det. och snart har jag gått 19 v

Jag skulle testat när vi båda var hemma, men jag kunde inte hålla mig! Jag testade medan sambon var på jobbet och jag var på ett köpcentrum. Fick ett plus och mmsade sambon direkt och frågade om han också såg ett plus eller om jag inbillade mig.

Självklart var det ett plus :)

Fick testet i födelsedagspresent av min tvillingsyster som kände på sig att jag var gravid. Jag hade ingen aning! Trodde inte att jag kunde få barn. Sjuk känsla att kissa på stickan "på skoj" bara för att bevisa att det inte skulle bli ett plus… sen blev det det.

Sa det rakt ut och han blev helt tyst.

Genomgick en inre kris. Fast förhållande men inte en blek aning om sambon ville ha barn eller ej. Det ville han inte….men det ville jag…bittert! Vi diskuterade det i två veckor och det vad de värsta två veckorna i mitt liv! Kunde inte låta bli att tänka på bebisen…som ju då bara var några millimeter stor.

Idag är hon 9 månader, för vi bestämde oss för att spara. Vi hamnade lite ur balans i vårt förhållande vilket fortfarande hänger i. Men det ligger hos mig, bara hos mig. Vi älskar varandra och är en lycklig familj.

Fortfarande tänker jag ofta på hur gärna jag hade velat ha en positiv reaktion från honom…men den blir inte mer positiv för att jag tänker tillbaka. Dock tror jag säkert han skulle vilja ha ett barn till när tiden är rätt. Då vill jag ha en positiv reaktion!