Fick jag också höra fast tvärtom att jag är för tjock. Men omöjligt ska det väl inte vara, kan vara lite svårare, sen är det ju bättre för både mamma och barn att vara normalviktigt. Så om du kan och vill bli gravid så skadar det ju inte om du lägger på dig några kilon. Annars får du väl försöka och se om det går endå, för om du har mens ibland så har du ju förmodligen ägglossning ibland men den kan vara oregelbunden vilket kan göra det svårare att pricka in.

Lycka till. själv hålle rjag och min sambo på att försöka och se om det går.

Tack för ditt svar!

Jag har försökt lägga på mig ganska länge nu, men det är svårt då jag min ämnesomsättning är snabbare än ett  X2000 tåg!

Önskar dig och din sambo lycka till!

Ja det är inte lätt det där, svälv är det tvärtom, försöker gå ner i vikt, går några kilon sen tvärtopp. Så inte så lätt att varken gå ner eller gå upp då man vill det.

Men vi får hoppas att det går vägen för oss båda endå.

Tack för det!
Håller tummarna och önskar stort lycka till :)

TS jag har också jättesvårt att gå upp och hålla vikten.

Jag vet inte hur ditt liv ser ut en ända sättet för mig att gå upp i vikt och hålla mig där är att äta var 4 tima och träna flera gånger i veckan - kort sagt.

jag är lika lång som dig och väger 53 kg just nu. Min mamma har samma kropp som mig och har inte haft svårt att bli gravid, så jag tror det är idivinuellt.

Jag har varit mager nå djääävulskt men gick upp en aning. Var ganska tanig när jag blev gravid och var även det under graviditeten och nu när jag ammar en 6-månaders så rasar allt bara. Vissa är bara tunna av naturen och det ska inte behöva vara ett hinder.

Om man har ägglossning så bedömmer kroppen att man klarar av en graviditet. Man ska dock äta som en häst under graviditeten om man vet med sig att det lätt blir lite för lite.

…måste tillägga. Om man är så mager att man inte har mens så kan man ju naturligtvis inte bli gravid. Då får man försöka leva lite hälsosammare ett tag tills ägglossningen är i gång igen.

Att man blir kroniskt steril av att vara underviktig är jag väldigt tveksam till…för då borde jag ha varit det i så fall. Jag kan ju bevisligen få barn.

När jag blev gravid med min son så vägde jag 50kg och jag är 173cm lång. Och vi "råkade" slarva den gången bara… Så jag tvivlar på att det kan vara en regel. Däremot så hade jag inga problem med mensen på nåt vis, är din vikt det som gör att du har problem med mensen? Jag kan tillägga att efter min första graviditet så hamnade jag på en medelvikt på 63kg ist för 50kg, vilket var underbart eftersom jag oxå kämpade med att försöka gå upp i vikt innan jag fick min grabb :)

#8 Jo på gyn säger de att det beror på vikten… vilket jag tycker är lite märkligt eftersom jag alltid varit underviktig, men bara fått strul med mensen under senaste tiden…

Tydligen så har jag heller inte ägglossning pga av cyst-liknade grejs… fattade inte riktigt vad hon menade =/

Har man inte ägglossning kan man ju inte bli gravid, och att man inte har ägglossning kan ha samband med undervikt.

Så om hon syftade på att du inte har ägglossning kan det ju stämma. Annars så är väl inte undervikt något hinder i sig, bara man har ägglossning och mens som vanligt.

#9: cyst..? låter inte bra. Kanske du ska kolla upp det?

#9 är det kanske PCOS (polycystiskt ovarie syndrom PCOS) hon menade?

#10 nej, naturligtvis kan man inte bli gravid om man inte har ägglossning, det är jag mycket väl medveten om =/

ang. cyst så fick jag veta det av gyn när jag var där senast och jag antar att jag fått någon remiss eller liknande om det hade behövts kollats upp utterligare, men jag kan ha fel…

#10 Det är ganska längesen jag var på gyn så jag kommer inte exakt ihåg vad hon sa, men ja det kan mycket väl vara det.
Tack för länken :)

#12 Verkar inte som du egentligen har fått så värst mycket svar ifrån gyn alls, och frågan är ju om dom bara antar att dina problem med mensen har med vikten att göra när det kanske är nåt helt annat som dom inte kollar efter? Du kanske ska uppsöka gyn igen och kräva lite mer svar och undersökningar? Jag kanske låter lite paranoid, men jag har varit med om så mycket dumt i sjukvården så jag har inte så värst mycket tillit tyvärr…

#13 Jag har varit med om en hel del jag också… har bland  annat haft värk sedan 16 års ålder, som jag försökt få en diagnos på, men ännu inte lykats få.. misstänker fibromyalgi men eftersom jag är så ung så kan man tydligen inte ha det… en läkare frågade mig vad jag trodde det kunde vara (innan jag trodde det var fibro) svarade att det kanske kunde vara reumatism som svar fick jag "jaa, det tror inte jag, men jag kan ju kolla" med en allmänt "gud vad du är jobbig ton"…
så jag har inte heller mycket till övers för sjukvåden…

#14 Men vad är det för nötter? Jag vet en tjej som är 21 år gammal som har fått diagnosen fibromyalgi här där vi bor. Ok för att det kanske är ovanligare om man är ung, men det är ju knappast någon regel! Ungefär som att man inte skulle kunna bli gravid bara pga sin vikt… Tröttsamt att man ska behöva bråka till sig den hjälp man behöver =/ Tyvärr så har jag numera alltid den inställningen om jag har med sjukvården att göra, det ska inte behöva vara så!

#15 nej, verkligen inte.. men vad gör man?
Själv så känner jag att jag inte orkar bråka med dem hela tiden *suck*

Haha, ni vill inte höra min förlossingsberättelse apropå bristande tillit till sjukvården ;) Shit, man ska alltid kolla upp saker en och två gånger, annars skulle både jag och dottern varit döda nu.

#17: Nu blir jag nyfiken.. Finns detta att hitta i en annan tråd? Du måste berätta!

Nej, det finns inte i nåon tråd men jag kan sno ihop en liten kortfattad version om det är av intresse. Vet dock inte om den passar in i denna tråd, men jag kan ju lägga upp en ny tråd…dock vill jag ju inte skrämma någon som väntar barn.

#19: Berätta, berätta! Gör en ny tråd!

När jag ringde gyn (efter mitt besök) ville jag ha bekräftat att jag hade fattat saken rätt och kolla en extra gång vad som sagt, eftersom jag har dåligt minne… kärringen (utsäkta språket) jag pratade med snäste av mig lite arrogant och sa att "ja du måste gå upp i vikt för att få ordning på mensen." Punkt slut.

#16 Jag kan förstå om du inte orkar! Men ge inte upp, låt inte idioter bestämma över ditt välbefinnande!

#17 Jo, men berätta, det kanske hjälper någon!

#21 Men herregud, va e de för idioter där du bor? Ursäkta, men finns det ingen annan mottagning du kan kontakta?

#22 Jag bor i en liten stad, så tyvärr finns det bara en gyn.mott. här…
Går ju iofs att åka till Umeå, men det är typ 14 mil, enkelväg.

#21 jag råkade ut för en lika "trevlig" bm när min mens började strula efter 4 felfria år m p-plåster. Jag hade 5 plåster & sen plåsterfritt (istället för 3 plåster & sen plåsterfritt) och hade så haft i alla år, vilket min först bm hade sagt var ok. När jag började få mellanblödningar och skit så hörde jag av mig till en annan bm i staden dit jag flyttat. Hon sa bara att det berodde på att jag hade plåster så länge & att min kropp nu protesterade mot det. PUNKT!

Jag ringde då en annan bm & hon trodde inte alls att det berodde på det! Hon trodde snarare att det berodde på att jag var äldre nu och att det inte var allt för ovanligt att mensen ändrade sig m tiden, oavsett om man hade p-medel eller ej. Hon såg det som helt naturligt och förstod inte alls vart den andra bm ville komma. :P

Jo, när jag gick i högstadiet sa sjuksyster att jag var så underviktig och smal för att jag inte åt frukost. Men sedan när jag gick upp i vikt så var ju det också för att jag inte åt frukost. Så man kan ju undra…

  Personligen så skulle jag säga att det var det faktum att jag var inne i sista växtspörten som gjorde att jag blev så smal, nådde slutet på växten 173cm lång i åttan, och att det var p-staven som gjorde att jag gick upp i vikt sedan… Men jag är ju såklart inte utbildad…

20 och 22. Lägger upp en tråd nu om jag hinner skriva innan lillan vaknar.

ibland så undrar jag; Kommer jag någonsin att få barn…?!

#27 Jag vet hur det känns  Man får försöka tänka på annat och se till att man mår bra, både fysiskt och psykiskt. För min del så fungerade min lilla vovve ganska bra som bebis i brist på en riktig. Ge inte upp hoppet, för hopp finns det alltid.

#28 Tack snälla..

Jag blir bara så arg, ledsen, besviken….. när ag inte blir tagen på allvar och ingen vill lyssna på mig (tänker nu inom sjukvården) Bara för att jag är ung kan jag också vara sjuk, så varför gör ingen nånting?

"Ja, vad tror DU att det kan vara?"
Den frågan har jag fått så många gånger att jag tappat räkningen. Jag vet inte vad det är. Jag söker hjälp för att jag vill ha svar på just den frågan. Jag är ingen läkare, jag kan omöjligt veta symptomen på alla sjukdomar, syndrom osv.

Ps. jag behövde bara "skriva av mig" lite…

#29 nästa gång någon frågar dig det, svara då att det inte är du som är läkaren och skall ställa dagnos!

Jag vet precis din känsla & jag har gett upp. *suck* Har haft fruktansvärda smärtor i knäna (övriga leder m) i perioder sen tonåren och sökt för det flertalet gånger. Vissa läkare har inte ens tagit på mig utan stått nån mter ifrån och sagt "Det ser ju bra ut", någon har skrivit ut tabletter och sagt "Kom tillbaks när du fått problem m magen för då har du magsår". Yay kul. Ingen har brytt sig om att fösöka ställa nån diagnos. Men så sökte jag mig till en privatpraktiserande ortoped som ittade på mina fötter, hur jag rörde mig osv & fick speciella inlägg som har gjort under! Visst får jag fortfarande väldigt ont ibland, men inte alls lika ofta iaf :)

#30 Så bra att du blivit bättre! :)

Jag har sagt ifrån flera gånger, bland annat att det inte är ag som är läkaren.. men det har, hittills, inte hjälpt.

Ringde VC och skulle boka tid och så säger sköterska, efter att jag förklarat min problematik: Ta en alvedon och lägg dig och vila.
Då rann min bägare över och jag sa: Tycker du det är normalt att vara (hur gammal jag var minns jag inte) xx år gammal och ha en kropp som en 80 åring?
Nej, det tyckte hon inte
- men se då till att jag får träffa en läkare! och det fick jag…
Tyvärr gav det inget resultat, den gången heller.