Det var bra med mig ända tills jag blev tvungen att ta ut hästen själv på promenad. Han har inte riktigt förstått att han ska skrittas utan for iväg i världens tokgalopp med mig springandes efter för att försöka stoppa. Då small foglossningen till. Det sitter inte i ryggen, utan bara i underlivet och gör så in i h*lvetes ont.

Så resten av promenad gick jag haltandes och gråtande och var så förbannad på honom.

Har egentligen gett upp att själv gå ut med honom, men nu hade jag ingen annan som kunde hjälpa mig och han behövde verkligen komma ut.

Efter det tog alla stallsysslor mer än dubbelt så lång tid att göra, plus att jag fick en massa extra sysslor för att någon annan inte behagade åka upp och fixa sin egen häst!

Så när sambon kom var jag inte klar, han förbannad och jag trött och irriterad. Men han var väldigt snäll ändå, åkte ner till Ica och köpte choklad åt mig.

Så nu ska jag titta på Halv åtta hos mig (har spelat in), äta choklad och bara slappna av innan sängen.

Bifogar bild på mitt 600 kilos monster ;)

#1 Stackare! Hoppas att du känner dig bättre snart. Fint monster!

Tjo på er! :)

Jag mår bra i själen, men har ont så de räcker och blir över i fogarna.. På det har jag anemi också. MEN ANNARS mår jag så himla bra!
Jag ser så fram emot att bli mamma igen och att min lille Elliot ska bli storebror!
Dock skulle lite pengar sitta fint så om FK kunde raska på lite (och komma med rätt beslut) så skulle jah också må mycket bättre..

Här är bild på mej och mitt lilla monster på ca 11 kg..(de blåser storm på bilden) :P

Halloj!

Jag är hemma igen efter ytterligare en inläggning på förlossningsavdelningen. Kunde inte låta bli att damsuga litegrann, och som ett brev på posten "kraftiga sammandragningar med livmodertappspåverkan". Nu tänker jag inte städa mer föränn den lille har anlänt. Vilket jag hoppas dröjer minst en månad till.

Ha det så gott!

#4 Usch vad läskigt att inte kunna göra nånting utan att hamna på förlossningen =/

Idag har jag om möjligt ännu ondare. Det gör ont när jag går, sitter och framförallt när jag ligger… Man kan bli galen för mindre! Och imorrn åkte jag på att jobba eftermiddag, vilket betyder att jag måste gå hem från skolan med brukaren. Det kommer göra ont och det kommer att ta tid, men inte mycket att göra åt. Orkar inte tjafsa mer med pappan, står bara ut de här månaderna och sen är det över.

Ska till barnmorskan imorrn också. Skulle så gärna vilja veta lite mer om vaccinet, men vet att de måste säga att de råder till att vaccinera…

Hej på er!

Jag måste säga att jag mår riktigt riktigt bra den här graviditeten! och det är jag väldigt tacksam för, lider verkligen med er som har det besvärligt.

Ibörjan mådde jag jätte dåligt, men när det väl försvann så känns det SÅ bra. Tidigare  två graviditeter har jag både mått dåligt länge och haft kraftiga sammandragningar, det är ju så länge sedan nu så jag kommer inte ens ihåg när sammandragningarna började, men har för mig att det var tidigt.

Är nu i vecka 22+4, inga sammandragningar än, bara en krabat som sparkas när man själv vilar eller ska sova! Magen har växt rätt bra, men i övrigt känner jag mig inte speciellt gravid just nu, förutom sparkarna då förståss. Har inte gått upp i vikt nåt än heller men det kanske man ska vara glad för ett tag till?! (har iof fått tillbaka de 2kg som jag tappade i början).

Det ända jag känner som negativt är att jag får som kramp och sendrag i vaderna - ush. speciellt på nätter och när man ligger framför tv:n.

Jag har oxå funderat på det där med influensa vaccinet! jag har fått kallelse, innan jag fick den hade jag bestämt mig för att INTE vacccinera mig, men nu när kallelsen damp ner i brevlådan blev jag osäker.

Skulle vilja ha mer information om både vaccin och sjukdom.

Här är allt lugnt med. Illamåendet är helt som bortblåst, helt underbart! Är nu i vecka 10. 1/4-del avklarad då ;) Dock så är känslan av att vara hungrig kvar hela tiden, vilket retar mig. För jag vägrar att gå upp lika mkt denna graviditeten som jag gjorde under den förra. 21 kg med 1a barnet, 37 kg med 2a barnet. Tänkte faktiskt försöka hålla mig under 21 kg, med en lite mer normal viktuppgång… :)

Jag fick oxå kallelese till vaccination mot svininfluensan! Jag vet ärligt talat inte alls hur jag ska göra, o den första vaccinationen är redan i nästa vecka.

Det talas om att det är cancerframkallande, o det ena med det tredje… Hur ska man veta? Kan det skada mig eller mitt barn? Är det nån som VET det med säkerhet?

Verkar osäkert detta. Hmm… Vet inte hur jag ska göra, ärligt talat!!

Fick precis mail från min f.d. arbetsgivare om svininfluensan samt vaccination. Där fanns det en länk med till en masas information.

Klicka här för att följa den länken >>

Jag har okcås fått en kallelse för vaccination. Jag kommer INTE att vaccineras..

Phernilla; Somdu säger så vet man ingenting med säkerhet. Ok man tror sig veta vad som händer NU och kanske om ett år.. Men om tio år då? Man har ju ingen aning..

Idag har jag hatat hela världen! Sov mindre än fyra timmar i natt pga foglossningen som bara gjorde ont hela tiden, hur jag än låg i sängen. Trodde jag skulle hinna sova igen en stund mellan barnmorskan och jobbet, men då satte jag igång med havandeskapsansökan för andra gången och det drog ju verkligen ut på tiden.. Så då blev jag arg över det också.

Sen var det sjukt jobbigt att behöva jobba ett så tungt pass med mycket promenad, för jag kan verkligen inte gå..

Pratade med barnmorskan om vaccinet och hon sa att det är ett väldigt snällt vaccin, men självklart kan man inte säga hur det påverkar barnet om tio år. Men sen tänker jag lite som så att hur illa är det inte att alltid bära med sig sin mobiltelefon? Hur påverkar strålningen från den barnet egentligen? Förmodligen mer än två sprutor vaccin.. Dessutom har jag inte förstått vad som är det farliga i vaccinet egentligen. Kvicksilver används ju i princip alltid i vaccin och jag är vaccinerad mot både det ena och det andra både som barn och vuxen…

Jag vet att det är överdriven hysteri kring svininfluensan, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket jag skulle ångra mig om jag blev ordentligt sjuk av den bara för att jag inte vaccinerat mig..

Hur mår jag idag, Jo egentligen fantastiskt bra, har ju besvär med min foglossning fortfarande, har ju haft i ryggen bra länge, men nu har det även satt sig "mitten fram" AJ AJ AJ AJ, halsbrännan kommer som ett brev på posten varenda dag och urinvägsinfektionen är ett faktum. Men i det stora hela mår jag alldeles utmärkt, bebis sparkar och buffar runt mest hela tiden =)

Kan inte heller bestämma mig ang vaccinet, eftersom de inte vet hur det påverkar mitt barn, en sak kan väl vara om man bara har några veckor kvar i graviditeten, men jag har 14 veckor kvar… hur mycket hinner det påverka på de veckorna?

Idag är jag bara jätteledsen! 

Allting såg ut att ordna sig så himla bra med min häst, hade en jättebra tjej som kom ut och skulle provrida honom och sedan förhoppningsvis ta honom på foder. Gillade henne, stallet hon berättade om, hennes ambitioner, allt! Och sen markerade hästen när hon satt upp och det blev bara värre och värre.

Så dom sa tack och hej och så var det bra med det.

Så nu står jag fortfarande med en häst som jag inte har en aning om vad jag ska göra av. Och jag har verkligen inte råd med mer. Min sambo anser att hästen är mitt eget bekymmer och jag den dealen har vi alltid haft. Fast han hjälper till indirekt genom att betala all mat och andra utgifter eftersom jag inte haft ett öre på hela månaden..

Jag försökte få iväg honom redan i somras, men allting går bara käpprätt åt h*lvete och det här knäckte mig totalt! Vet varken ut eller in och har inte en susning om vad jag ska ta mig till nu!

Bebis känns helt plötsligt alldeles för nära! Hur ska jag hinna lösa allt innan den kommer?

Hejsan,

Idag gick vi in i vecka 15 då wie….
Mår fortfarande pyton och spyr som en kalv hela dagarna.

Mest intressanta som hänt de senaste veckorna är att man redan har fått mage och pga tidigare ryggproblem så har man fått ta fart hos sjukgymnasten pga ryggont så jag vill bara gå och gömma mig.

Super tänker man, inte ens gått igenom halva tiden och redan börjar allt :P

Försöker ta mig ut på 1 långpromenad om dagen tillsammans med min stora 35 kg chihuahua :P Ibland får man väl skämas för att man inte klarar mer än 30 minuter, men tur att sambon kan hjälpa till på den biten iallafall.

Fortfarande extremt känslig mot matlukter och extremt kräsen med vad som passar att äta och inte, min sambo va så lycklig när man började närma sig vecka 12 i hopp om att jag skulle börja må bättre och då bli piggare och mer på gladare humör, men stackarn får vänta tills dagen dyker upp….

Mitt humör är sämre än något, har till och med själv börjat komma på mig och sagt att jag känner mig som en jävla gnäll kärring på dagarna :P

Var iväg och gjorde ett Ul lite tidigare men har rutin ul om ca 3 veckor också, vf vi gjorde ett förra veckan va pga att jag hade stickningar och skum smärta i magen och större delar i områdena runt där som gjorde att dom ville kolla redan innan att allt såg bra ut, speciellt eftersom att Bm tycker de är impande med min mage i vecka 15 :p

Men allt ser bra ut och bebisen växer som sjutton, magen ligger i släkten kom vi fram till så ingen av mina föräldrar är speciellt förvånade hehe.

Så här lever vi iallafall och njuter i den mån vi kan iallafall :D Alltså mellan alla wc besök eller dejter med hinken och ryggvärk ;)

Jobbigt att spy. Jag har fortsatt må illa (är i vecka 21) men i stället för att spy så har jag halsbränna. Skitjobbigt!

Sista dagarna har någonting kännts galet. Jag har inte velat ha sex med min stackars sambo och jag har varit lite avig mot honom just vad gäller den biten. Jag älskar ju honom över allt annat..men det går inte. Jag har lite ont och är öm, känner mig smidig som ett kylskåp. Jag blir inte på humör att ha sex :( Jag känner mig obekväm med det.

#15 jag ville inte ha sex heller..

tror vi hade sex 3-4ggr under hela tiden jag va gravid o jag fick veta i v5
i början va jag rädd för att få missfall, sen kände jag mej mest stor o otymplig + att jag fick ont..

313 oj vad jobbigt för dej!

att han markerade, är det ngt som varit ett tag lr kom det bara olyckligt just då?

visst bor du i bålsta?

hade du bott närmare så hade gärna jag velat ha en pålle o rida på :-)

antar att du har annonser ute?

finns det folk i stallet som kan hjälpa dej o avlasta med det tyngsta?

Tycker nog att din sambo ska stötta dej mer i själva hästen om du har det jobbigt.. fine att det är din häst, men det är ERAT barn..

#14 och #15 Men usch vad jobbigt att må illa så mycket och länge! Men hur gör man med jobb och så när man mår så dåligt? Måste man jobba ändå eller blir man sjukskriven?

#15 Vi har inte heller haft sex många gånger sen plusset.. I början var det läskigt för jag var rädd för missfall. Sen har jag liksom inte haft lust och min sambo har aldrig varit särskilt intresserad av sex så det har liksom prioriterats bort. Dessutom tycker han att det är läskigt när bebisen sparkar i magen ;) Och nu tror jag inte att jag skulle kunna ens om jag skulle vilja, har så fruktansvärt ont!

#17 Jag vet faktiskt inte om han har markerat innan, är ju inte jag som har ridit honom och jag tror inte det kändes, bara syntes.. Men i onsdags visade han absolut ingenting när jag tömkörde.

Japp, bor i Bålsta :)

Har nog inga annonser ute just nu, känns lite meningslöst när jag inte vet var jag har honom. Men sätter nog ut igen så fort vi har varit på kliniken och jag vet vad det handlar om.

Vet faktiskt inte vad sambon tycker att jag ska göra med hästen… Kan ju inte slakta honom bara så där och det går ju inte att bli av med honom som läget är nu..

Iallafall, min dag idag :)

Jobbade 8-12. Var riktigt tungt och fick gå en rejäl sträcka under jobbpasset. Men jag orkar inte tjafsa. Kör på så länge det går, sen ber jag om 25% sjukskrivning till så att jag inte behöver jobba när brukaren bor hos den här föräldern eftersom vi inte kommer överens om jobbtiderna och sysslorna…

När jag kom hem har jag varit jätteduktig! Kört tvättmaskin, diskmaskin, gjort en brasa, skickat iväg en massa jobbiga mail och lite sånt småfix som man aldrig orkar ta sig för att göra, men som ligger som en ständig ångest över en. Snart blir det matlagning!

#18 vad tråkigt med hästen…. Hade jag vart i bättre skick hade jag inte tvekat om att vilja hjälpa till!! markerar han om du gör böjprov på honom?

Ja min dag då….

ja jag är i v12 nu… och mår… Dåligt rent av….

trött, seg, växtvärk och illamående, hungrig men inte sugen på nått, rastlös men när jag väl börjar greja m nått så slår yrseln till…. *suck*

jag vill bara vara gravid, inte allt annat runt om! haha går det och fixa kanske!?

När jag mår som värst och spyr hela dagarna så KAN jag inte jobba. Jag kan inte äta, är helt yr och spyr helatiden.

könt att jag inte är ensam om att inte vara sugen på sex. Hoppas lusten kommer tillbaka efter graviditeten bara, annars blir nog min sambo lite frustrerad :P

Jag hoppar också in här och berättar att jag mår ganska bra (får dåligt samvete när jag läser om alla era krämpor). Det enda jag känner av är illamående och lite yrsel på förmiddagarna samt att min mage blivit plötsligt känslig. Just nu ligger jag i soffan med enormt magknip efter ett par clementiner för mycket.

Jag följer trenden och lägger med en bild på mitt 7-kilos monster som nu håller mig sällskap i soffan.

Vissa har tur, andra inte. Vilken vecka är du i?

Oj, vilken myskatt! Jättesött monster!

Lotus tackar för komplimangen!

Jag är ju bara i vecka 19 så man ska väl inte ropa hej än på ett tag. Jag går nästan och väntar på att foglossningarna ska slå till, något som jag fruktar för efter att ha sett en väninna gå igenom en mycket plågosam andra halva på sin graviditet.

Vi har betydligt mindre sex också.. Först va de för att jagvar rädd för missfall och nu är jag bara otymplig på alla sätt.. och ONT i fogar och så.. Och ja.. lusten finns inte riktigt där.

Idag har jag gått halvvägs! :D Härligt!

#24 Är det sant? Fanken vad tiden går fort! Tyckte du nyss skrev in dig på BF 2010-listan.. Typ för två veckor sen eller nåt.

Synd att det inte känns som att min graviditet går lika fort ;)

"25 haha ja visst går de fort.. de är helt otroligt!

Hehe jag måste säga att andra graviditeten går betydligt fortare än den första, iallafall för mig! :) Man har ju sin lille bus att ta hand om om dagarna och dagarna springer iväg! Även om de är tufft med foglossning och en ettåring, men de är faktiskt guld värt att få ha honom på dagis.. För både honom och mej.. Han älskar dagis och vill INTE gå hem.. ;)

Stackars mig. Foglossning deluxe. Hoppas att jag inte kommer ha såhär ont de månader som är kvar.

Till råga på allt är Prillan sjuk. Hon har spytt hela dagen och jag har fått böja mig för att skura och torka. Ajajajaj!

Stackars både Prillan och mig.

#27 Usch din stackare! Lider med dig! Mina monster e krya tack å lov, så jag slipper torka spya! Hoppas det inte är nåt allvarligt med henne!

#28 Tror att hon har ätit något olämpligt. Vi ska avvakta tills i morgon. Om det inte blivit bättre då så är det doktorn som gäller.

#29 Håller tummarna för att hon bara käkat nåt dåligt!

Å ja den förbenade foglossningen…
Jag har den här veckan på mikg att komma upp med nått bättre till FK. Just nu godtar dom inte min foglossning som illa nog för att få sjukpenning för.. Helt jäkla bombat..
HOn jag pratade med menade att man ska ha så pass illa att man går på kryckor. Men HUR fan kan man bedömma nån efter ett par kryckor??
Jag menar om man bedömmer smärta från 1-10 så behöver vissa kryckor kasnke vid 3, och anadra vid 10! Hur man man då bedömma att jag som inte har kryckor (ÄN) har mindre ont och så vidare..?

Jag ska ta upp kryckor med min läkare på torsdag (har bokat ny tid så vi får skriva ner PRECIS allt som händer mej nu. Vad som inte går att göra pga fogarna osv), men när man ska ta hand om en ettåring också, så är de fan svårt att gå med kryckor också.. Jag tar mej fram på annat sätt.. är jag ute går jag ju ALLITD med vagnen tex..

Nä vi får hoppas att dom inser att de är omöjligt för mej att jobba.. jag kan ju väldigt knappt ens ta hand om mig själv och mitt hem och än mindre mitt barn.. TACK och lov för min sambo!

#31 Det är ju sinnessjukt! Det är en jäkla skillnad på att "komma åt" alla fuskare som är heltidssjukskrivna fast de kan tillbringa dagarna långa med att meka bilar eller ta hand om hästar (känner båda varianterna) och på att vara gravid och tillfälligt inte kunna arbeta!

Det är väl bara att du säger att du har så pass ont att du måste ta dig fram med hjälp av kryckor? Sen om du gör det eller inte hemma lär ju ingen kontrollera?

Kryckor hjälper inte en sekund för mig även om min smärta skulle bli ännu värre. Det sitter så tokigt till att det enda som fungerar är att ta ministeg när jag går, då bränner det bara lite.

Vad jobbar du med förresten?

Idag har jag en riktigt dålig dag. Var med lillasystern på hopptävling med hennes häst. Fram till dess var det en bra dag :) Sen kom jag på att jag lovat bort mig på 25-årskalas kl 15 (kom på det 15.30 när jag var i stallet) så fick panikköra hem, snabbduscha och byta om. Och sen kom kallduschen, sambon hade ingen lust att följa med… Det är ALLTID samma sak! Han följer aldrig, aldrig med nånstans och nu när vi ska ha barn tillsammans så känns det jobbigare än nånsin. Visserligen är mina vänner mycket yngre (det skiljer 11 år mellan mig och sambon), men de är fortfarande vettiga människor som kan föra en konversation, oavsett ålder på den de pratar med. När nån av hans vänner bjuder över oss så går vi alltid, men jag tror aldrig han har följt med när mina vänner bjudit över. Han säger alltid att han ska göra det, men sen bara vägrar han. Och det är inte bara när det handlar om mina vänner, kan gälla min släkt eller till och med om nån ur min familj fyller år.

Jag vill inte ha det så här längre! Men jag vet inte vad jag ska göra åt det, han säger bara att han måste få välja själv.. Klart det är sant med, men är man ihop med någon (och snart har barn tillsammans) så åker man väl tillsammans när båda är bjudna?

Jag är jätteglad eftersom det verkar som förvärkarna håller på att ge med sig en aning. Har fått sova en hel natt, så jag känner mig inte döende längre. Dessutom är värkarna inte så smärtsamma längre heller.

Hoppas bara att det håller i sig, då jag känner mig helt utmattad av tre månaders "värkarbete". Höll på bli spritt språngande galen för några dagar sedan.

Men idag så har det varit toppen!!

Skitdag!!! Idag blir det djursjukhuset.. Håll tummarna för att Prillan klarar sig. Jag är livrädd.

*håller tummarna hårt*

#34 Hoppas att det går bra !

Prillan är hemma över natten. Det är fortfarande ett mysterium vad det är för fel på henne, men bra mår hon inte. Vi ska återkomma i morgon igen. Jag är glad att få ha henne hemma över natten i stället för att hon ska behöva ligga där och må dåligt.

#37 håller tummarna (de börjar bil vita nu…) Hoppas det inte är nåt allvarligt!

#38 Tack!

#39 Hur går det med din lilla voffsing? Hoppas hon mår bra nu!

Jodå, efter några vändor upp och ner så blir hon stadigt piggare nu. Äntligen! Vi trodde faktiskt inte att hon skulle klara sig. Vi vet fortfarande inte vad felet var, och det kommer vi nog aldrig få något svar på. Huvudsaken är att hon blir frisk nu.

Hon blev nyss av med droppinfarten, men får stå ut med plåster och tratt tills i kväll så hon ite får skt i såret.

Vi är såå lättade och lyckliga över att få ha vår lilla Prilla kvar.

#41 Vad skönt! Det är så jobbigt när djur blir sjuka, de lider så mycket utan att man kan förklara för dem..

#41 Drar en lättnadens suck här =) Skönt att hon är på bättringsvägen! *kramar*

Nu far Prillan omkring som en raket här hemma. Precis som hon brukar!

Bebis utövar träningspass i kickboxning och ibland känn det nästan som små elstötar. Inte alltid mysigt :P

#44 skönt att läsa att hon far runt som en raket och e bra igen =)

Här hemma så tar illamåendet och kräkningarna fortfarande över min vardag, aja den 13 så ska vi på rutin ul så då hoppas ja de är en otroligt livlig liten där inne som låter mig må så illa :P

De senaste 2 dagarna så känns det som att bebisen har fått tag på ett sugrör och blåsa i, typ som man själv gjorde i mjölken som liten haha… fast kanske inte med exakt så mkt bubblor men obehagligt är de speciellt när man lägger sig på kvällen då de tar en väldig fart…

Sedan så skall vi på familjemiddag på lördag, någon i sambons släkt som fyller år om ja inte minns fel, jippi, vi får allt se på de säger jag bara, så trött på att åka runt till alla när man mår illa, påväg till stallet igår så fick sambon stanna på en mack så ja kunde spy, så de är inte lockande liksom och komma hem till andra och sedan behöva må så illa och spy hos annat folk, ne då stannar ja hellre hemma med min hink! hehe

Jasså, är det sparkar du känner eller något annat?

Fy, det är sååå jobbigt att må illa. Jag och sambon åkte till Öland när det var som värst. Den varma, 40 mil långa bilresan var hemsk!

Ok, jag börjar faktiskt tröttna! ;)

Är illamåendes heeela tiden, ibland mer ibland mindre…. trött som aldrig förr, orkeslös och viljelös, känns som en smärre deppression….. hungrig heeela tiden men inte sugen på att laga eller äta maten alls…. magknip som inte ger med sej….

haha sååå behövde få klaga av mej lite!

#46 Ja de är små sparkar, hehe =) fast känns mer som att bebisen petar eller nått asg…

Mjo vi åkte ju till malmö i september när de va som värst ( förutom nu då som är värre ) och  trodde aldrig ja skulle komma fram, stannade hur många ggr som helst och usch ville bara bort..

#47 haha, de e bara att klaga på :P tror inte jag haft en enda klagfri tråd där ja inte komenterat illamåendet, men jag har givit med mig och delar min vardag med soffan eller sängen, en hink vid sidan om, och toa dörren vidöppen 24i7 och sagt till sambon att han får leva med de :P

Jag orkar inget, klarar knappt nått och spyr 2-3 ggr per halv timme som värst, annar mår ja illa hela tiden, så förutom de är det ut med hunden och städa hos djuren, men resten får min sambo stå ut med hehe…

#47 Vilken vecka är du i? Du ska se att det ger sig. Det brukar ju göra det i alla fall tills vecka 15-20.

#48 Skparkar kan ju både vara mysiga och mindre mysiga. En välriktad hurring mot kissblåsan när man är kissnödig är inte så kul :P

Idag har jag varit på läkarundersökning på mvc. Hon tog cellprover samt gjorde även ett VUL som visade på att jag har en livlig liten krabat därinne, som rörde sig väldigt mycket. Vände o vred på sig o tog spjärn med fötterna mot livmoderväggen o kickade, la benen i kors o kickade, o så höll det på… *skratt*

Dessutom så visade det sig att jag är lite längre gången än vi trodde, en vecka. Så istället för 11+1 idag så är jag i 12+1. Wow, redan i vecka 13. Här går det undan. :)

Nu är det dock länge kvar till nästa gång då jag får se bebisen igen. Inte förrän till rutin-UL, som här sker under vecka 18 eller 19. I mitt fall 19+5, så det är hela 8 veckor kvar… Bläää. va tråkigt! :/

O inte ville hon bjuda på en bild idag heller… :/ Jag förstår inte varför dom inte kan ge en en vanlig VUL-bild bara? Vad beror det på egentligen?

Mikaela_B:_
Krya på dig! Jag vet hur det där illamåendet o hungern är. Tack o lov så slutade det för min del för ca 2 veckor sen. Samma med den enorma tröttheten! :/_

Trollhassel:_
Härligt att höra att Prillan börjar komma i form igen!_

Eloize:_
Krya på dig, du oxå!_

#50 8 veckor kan nog gå fort också om du inte tänker på det. Synd att du inte fick någon bild. Det fick vi på UL vecka 12. Mysigt att se lilla krabaten i magen. Första UL tyckte jag ar lite läskigt, för då hade man inte riktigt fattat än. Det blir tydligare när man känner sparkar. Det kanske du har hunnit börja göra tills nästa UL. Det kommer kännas speciellt kan jag lova!

#48 tack! man behöver få ur sej det ibland….!! bra o ha en tråd man får ärligt säga hur man mår!! :) mmm jag kör med samma, fixar hos djuren, träna hundarna det är prio 1….. resten tar jag när och om jag orkar annars lämnas det till sambon! Nått ska man väll ha dom till!!?! haha

#49 jag är i v14 nu… ja jag hoppas att det gett sej tills v20,,,,,

#50 Tack! och va glad för att du fick så pass tidigt…. fick inte vårat förrens i v20…. väntan är lååång….

Trollhassel:
Jo, detta är ju 3e graviditeten, så jag börjar nog känna dom när som helst. Runt v 17 med nr 1, vecka 14 med nr 2, o nu i vecka 13, så det är nog på g när som helst. Tyckte jag kände nåt häromdan, men bara en gång, så… Vi får la se när det kickar till igen… :)

Eloize:
Men ni har iaf fått göra ett VUL hos läkarn va? Eller blir rutin-UL allra första titten för er?

Jo just det ja…

Jag glömde ju att berätta…

Jag var ju fast besluten förut om att jag inte skulle vaccinera mig mot svininfluensan! Men idag övertalade min läkare mig o lugnade mig om vaccinet, så nu jävlar hoppas jag att det inte blir en ny epidemi med handikappade barn eller nåt av denna "skiten" år 2010 då alla bebisarna tittar ut, en efter en…

Jag är rädd för en epidemi av sjuka barn, liknande som Neuropsedyn-epidemin som var i början på 70-talet! :/

Aj aj aj, vad min muskel i överarmen har börjat ömma nu. Vågar man tänka på hur den kommer kännas imårrnbitti då man vaknar? ;)

*natti från mig*

#53 Jasså, då är du ju veteran ;)

#54 Jag är också rädd att bebisar blir skadade. Neurosedyn var ju djurtestat och det påverkade varken foster hos möss, får eller apor. Dock gjorde det ju bevisligen det hos människor, så djurtester är inte tilförlitliga. Betänk att får kan tugga i sig ett kilo arsenik utan att rynka på näsan. Forskarna måste inse att vi inte är får.

#53 nej vi har inte fått en enda liten titt ännu….. Läkaren kände bara o tyckte allt kändes superbra och att det va en livlig liten en… så det blev inget vul…… så bara o hålla ut den lååånga väntan! haha

Å vad jag börjar bli trött på att vara gravid nu. Tycker bebisen kan komma ut nu, har 24 dagar kvar till beräknad  födelse. Hoppas jag inte går över  2 veckor med denna bebisen som jag gjorde med Matilda.

Är såhimla trött i ryggen och har foglossning och sammandragningar så fort jag gör något. Sedan trycker det neråt hela tiden, känns rätt obehagligt. Matilda gjorde inte alls så på samma sätt. Kan kankse bero på att bebisen har fixerat sig, Matilda fixerade sig inte förräns vecka 41. Så har man tur så kanske det startar tidigare, tror man på det tillräckligt så kanske det blir så .

Nä nu ska jag sluta klaga, man får väl vara tacksam att man kan få barn.

Trollhassel:
Ja, det är ju det jag fruktar för med. Att det blir en sån hemsk uppdagelse att våra bebisar föds med hjärnskador, eller nåt annat hemskt.

Känner att jag idag ångrar att jag vaccinerade mig igår, efter länken som Eloize postade i tråden "Svininfluensan och Gravida".

Nu verkar det ju som att risken för hjärnskador samt skador liknande Autism är stora för barn vars moder vaccinerat sig under graviditeten! Strålande! Vad kul! *ironi* Jag har redan två barn, varav ett har Autistiska Drag o att nu kanske få ett till, pga denna vaccinationen, det är ju helt vansinnigt!!!

VARFÖR stod inte detta i tidningen, eller nåt, redan igår??? Då hade jag inte vaccinerat mig! Nu ska jag ju ta vaccination nr 2 om 3 veckor, men det kan jag säga redan nu att det kommer jag definitivt inte att göra!!!! :/

#58 Stackare! Försök att tänka positivt. Nu har du vaccinerat dig och det går inte att ångra. Vi hoppas ju på att dethär med hjärnskador blir väldigt sällsynt. Jag förstår hur du känner. Lägg all skuld på de som bär den och inte på dig själv.

#58

Ber verkligen om ursäkt om jag gett dej ångest! förlåt!

Men detta kändes som att om det stämmer måste det ut bland folk o få se….  jag hoppas verkligen inte det stämmer och jag hoppas att din bebis inte får några som helst biverkningar från en spruta….

man gör det för att vara på den säkra sidan, annars kulle man ju inte ens fundera på att vaccinera sej mot en influensa… så DU har inte gjort nått fel, absolut inte… detta är isåfall myndigheternas fel som hållt tyst om detta, om dom vetat om det och det stämmer….

Eloize:
Du har inte gett mig ångest, utan läkaren som starkt rekomenderade mig att ta detta jäkla vaccinet. Men absolut inte du! Jag har till o med lagt ut den infon i min blogg så alla kan se den.

Jag är glad att du postade den länken, Eloize!!!

Läkare MÅSTE rekommendera vaccinet. Det känns så sjukt! Även om de inte kan stå för det så måste de vaccinera.

#58 Du har redan en ökad risk att få ett till barn med autisktiska drag eller asperger eller autism i och med att ärftligheten är såpass hög på npf. Så, risken att du får ett barn som hamnar inom autismspektrat finns rdan och det behöver inte vara vaccinets fel om du skulle få ett barn med dessa svårigheter.

HannaM:
Det är jag mycket väl medveten om. Har själv NPF o har levt med det hela livet. Men det som gör mig förbannad med detta är att, om jag nu får ett barn med autism, adhd, damp eller dylikt, så kommer jag aldrig förlåta mig själv för att jag inte vet om det beror på vaccinet, eller bara generna!

Jävla skitläkare!!!

#61

mmm jo men det blir lite dubbla känslor måste jag erkänna o posta den länken! men samtidigt så vill man ju att folk ska veta….

bara sjukt att våra svenska läkare som ska ha kommit sååå långt i utvecklingen m.m inte kan säga nej till ett vaccin dom inte vet nått om…. tragiskt….

Jag har läst järnet på olika sidor, både svenska, amerikanska och engelska. Det finns ingenting som tyder på att fostret skulle skadas av vaccinet. Mängden kvicksilver är så superpytteliten och långt under gränsvärdena. Det amalgamskadefonen skrivit i sin artikel förbluffar många. Forskningen är felräknad och inte tillförlitlig. Om denna forskningsrapport skulle vara sann och äkta så skulle vaccinet redan stoppats, vilket det inte gjort någon stans i hela världen. I Schweiz han man inte godkännt vaccinet för gravida och barn, och det av anledningen att det inte är nog testat vilket det inte kommer att bli på ett par år. Man har alltså inte stoppat det. I media har man uttryckt sig så, en aning missvisande för att få en häftig rubrik.

Varför skulle läkare, läkemedelsverket och regeringen besluta att vi skulle vaccienra oss om det var skadligt för våra bebisar? Kostnaden för vaccinet kontra konstnaden för vård till en handikappat barn står inte i propotion till varandra, om det nu skulle vara ekonomiska aspekter inblandade.

Jag tror inte att ni som vaccinerat er behöver vara oroliga. Jag har slappnat av. Genom att läsa den information jag hittat som är opartisk och befriad från konspirationsteorier har jag beslutat  mig för att ta vaccinet. Risken att bli rejält sjuk i svininfluensan är så mycket större än risken att bli sjuk av vaccinet.

Om det skulle bli något fel på fostret så tar ej någon på sig det, det är därför de säger att det är upp till var och en hur man ska göra med vaccinet.

Jag ska ej ta vaccinet för om det skulle bli fel på min bebis skulle jag aldrig förlåta mig själv. Ingen läkare rekomenderar vaccinet här där jag bor, de säger att jag får hitta info och besluta själv.

De rekommenderar att gravida vaccinerar sig. Alla svenska läkare måste rekommendera det, eftersom läkemedelsverket gör det. Det är frivilligt att vaccinera sig men om det skulle finnas anledning att misstänka att foster blir skadade så skulle läkarne rekommendera att gravida inte skulle göra det.

Trollhassel:
Jag förstår hur du tänker, men jag köper inte riktigt det där… Jag tror att många läkare råder en att vaccinera sig pga att läkare är rädda för hur det slutar om det blir en epidemi av svininfluensan…

Dom tänker nog på sig själva i sin yrkesroll o ser hur det blir om ingen vaccinerar sig o allt fler blir smittade. Därför så vill dom att man vaccinerar sig, inte pga att det är ofarligt.

Det är vad jag tror!

Jag litar inte på den svenska sjukvården. Vi är långt efter andra länder kunskapsmässigt på många områden. Därför tror jag att man tjänar på att lita på sin egen magkänsla, och samla information på egen hand.

Jag kan inte tänka mig att spruta in ett främmande ämne i min kropp, om jag inte säkert vet hur det påverkar mitt barn.

Risken att dö av influensan väger i mitt tycke mindre, än risken att skada mitt barn.

Jag har haft upprepade lunginflammationer tidigare och är fortfarande vid liv. Så hellre en rejäl influensa än ett barn med hjärnskador.

Är just nu ordentligt förkyld så vi får se hur det artar sig.

#69 #70 Kanske bättr att vi fortsätter detta på tråden "Svininfluensan och gravida" Har skrivit samma sak där.

Hallu alla…

November är vi inne på nu… shiiiiit julen bara stormar mot oss, e väl bara 4 veckor kvar nu till 1:a advent :S Alltså skall man sätta upp adventsljusstakar och lite sådannt om knappt 4 veckor.. Jag tyckte det var sommarvärme ute för bara någon vecka sedan, tiden går så fort!!

Någon mer som tänker ekonomiskt gällande julklappar i år pga att man väntar barn och vet att man kanske ska ta  de lite lugnt med pengarna innan dess? Vi tänker så här hemma, för oss blir det Ullared och fantasin helt enkelt, för vi vet att mkt pengar kommer försvinna ur kassan nästa år och vi har en hel del att lösa med lån osv som redan finns innan bebisen kommer så vi får hålla i pengarna. vi kommer köpa julklappar redan nu i november och sista finslipningen i december iallafall så inte vi köper allt på en och samma gång… :)

Magen växer, hela denna helgen har vart tillängnad sambons släkt typ :P Fredag kom hans far och bror förbi ( Hans pappa fungerar som ekonomisk rådgivning och håller koll på papper etc ) så det var räkningar mm som skulle diskuteras, lördagen gick åt hans moster,kussiner, mor och deras respektive mm. Då det var födelsedags middag, och vi har inte träffat den delen av släkten sedan vi fick veta att vi väntade barn så det var massa barn prat hehe… Och detta känna på magen och kolla etc nee jag finner det ytters obehagligt att ha massa folk som ska känna på magen, tänk då när bebisen börjar sparka ordenkligt:S

Gud jag tar min gravida mage och gömmer mig hehe…
Söndagen åkte vi till hans mor, hon behövde hjälp med att flytta en gigantisk frys, jobb för karlar :P Medans dom slet så satt jag och "svär mor" i köket och lyssna på fotbolls matchen igår mellan IFK - AIK: Dock förlorade IFK *snyft* Fick kolla på bilder på min sambo när han va född :D och fick veta vad han och hans bror vägde och hur långa dom va etc, vill få mig en bild om hur stor bebis jag ska trycka ut :P Man kan ju önska sig storlek iallafall :D

Dock är inte allt en dans på rosor, och jag har fått massa funderingar som jag inte vill ha.. De i sin fråga leder till ångest och just nu har jag ångestkänslor som får mig att börja gråta så fort man tänker på saker och allt känns jobbigt bara… Jag har aldrig någonsin vart svartsjuk i tidigare förhållanden, aldrig mot någon eller i någon situation alls.. Men nu dyker de upp, och det stör mig så kraftigt, och släppa det går inte, av den anledning att min sambo inte fattar det jag försöker säga till han ang de problem som gör att jag känner som jag gör…

Just nu vet jag inte om min svartsjuka är baserad på egoistiskt tänkande eller om jag är rädd för något, min tilit till sambon är inte på 210% som vi som par och nyblivna föräldrar förtjänar att den ska vara.. Det är jobbigt och jag kommer bli galen känns det som =/

#72 Vi ska också snåla lite md julklapparna. Det blir till de viktigast bara och något symboliskt till resten. Tänkte koka massa blåbärssylt och hälla i små fina burkar med etiketter. Det får duga.

Stackare som känner dig svartsjuk. Jag kan känna så ibland också, men helt obefogat. Jag tror att det hör till graviditeten att allt hamnar på kant.

#73 Jo men det är typ så som vi har tänkt oss också, sedan vet alla i familjerna hur det ser ut för oss ekonomiskt så dom är förstående så hela julen är anpassad liksom, men julen är egentligen inte om julklappar enligt mig, jag vill bara umgås med familjen, äta middag och ha alla samlade för en gångs skull, julklapparna är ett + i kanten i sig =)

Jo jag tror att känslorna blir starkare pga graviditeten, och att de hör till, men med tanke på att i problemet så ingår en stycke sambo + hans x = hans daltande till henne + hennes mamma som skriver som exempel: Många kramar till dig min svärson…

inkl hans förra KK som han hade innan han träffade mig och som han enbart ljugit om och ljugit om nästan allt kring henne, hennes mamma som lägger lappar i våran brevlåda :S Och som han och hans vänner möter när dom är ute med hunden och modern säger att MIN sambo borde skaffa sig ett riktigt fruntimmer…Och dessutom så bor dom granne med oss, denna brud som skickar sms och skriver - Jag lånar din parkering så du vet, och bara tar för givet att det är ok? Och hennes hängande och klängande, trackande på telefon och tjat om att dom ska ut och hitta på "bryt" på nattetid, och ha kul, för gamla tiders skull, eller frågar om han vill ha en cross här, eller behöver ditten och datten vilket betyder att han måste "hämta" det själv..

Min sambo har haft jätte problem med snatteri och liknande saker innan, och hon är ett förebyggande syfte till det enligt mig, men han har lovat mig att sluta men ändå så lyckas han inte till 100% utan ljuger för mig och skit.. Händer inte ofta men de har hänt och senast 1 månad sedan… Inte hennes fel, men hon ger erbjudanden hela tiden…

Är man en hemsk människa om man önskar att hon bara kunde gå upp i rök? eller när man säger till sin sambo att be henne backa… Han svarar aldrig i tel när hon ringer om han är hemma, utan ringer henne när han går ut eller liknande, jag vill bara ha mitt andrum utan henne i bilden….

Har inget emot henne som person, känner henne inte, men min sambos lögner och hennes desperata försök att få tag på han hela tiden gör att hon blir ett irritationsobjekt, ett störningsmoment!!

Kanske helt fel tråd och sida för klagande om sånt här, men det stör min njutning av graviditeten =/ Och de känns som att jag utsätter min ofödda bebis för nått hemskt för att man är ledsen och mår kasst hela tiden och blir stressad…

Inatt har jag äntligen fått sova…. har haft tre sömnlösa nätter av olika anledningar… torsdag fredag kunde jag inte sova för jag hade ont, lördag spydde jag som en katt på natten ( har itne spytt EN ENDA gång under min graviditet!!) Så inatt äntligen lyckades jag sova… vaknade några ggr för att jag va kissenödig… men jag låg så skönt så jag ignorerade det fram till kl 6 imorse… då va jag så kissenödig och hade såna sammandragningar så det va bara att vackert försöka ta sig till toa på enklaste möjligaste sätt… ont gjorde det… men det va tvunget =)

Men snart står jag inte ut med den förbenade foglossningen mycket längre till…. frut satt den ju "bara" i fogara bak vilket va illa nog…. nu sen någon vecka tillbaka är smärtan enorm i fogen fram! AJ!!!

#74 Va!? Är hon inte sann! Det kan hon ju inte skriva! Vet hon hur läget ser ut? Jag förstår att du är upprörd! Har du pratat med din sambo om dethär och hur du känner?

#75 Stackars dig, jag vet hur du känner. Det är illa! Hoppas att det går över eller blir bättre snart.

#74 Det är ju helt otroligt! Förstår verkligen hur du känner dig, har varit i liknande situation!

#76 Ja jag hoppas det lättar snart.. i annat fall är det ju bara va 12 veckor kvar tills bebis ska titta ut =) Då säger de att de flesta besvär med foglossning släpper med en gång =) *hoppas*

#74 Usch, vilket jobbig situation! Jag förstår verkligen att det går ut över allt det som ska vara mysigt med graviditeten. Och jag tycker absolut att du kan skriva om det här i din tråd, berätta precis så mycket du vill. Ibland är det skönt att bara få vräka ur sig lite, brukar kännas lite bättre sen.

Hade jag varit i din sits hade jag inte accepterat situationen. Jag hade krävt att sambon satte ner SIN fot och sa ifrån till både ex och mammor. Visst kan man ha en god relation till sina föredetta, men det ska vara på en bra nivå och den nya (du alltså) ska inte hållas utanför.

Mitt eget liv håller på att förvandlas till ett helvete. Var ledig i fyra dagar över helgen och hade i princip inte ont alls. Sen började jag jobba igår igen och nu har jag så fruktansvärt ont i fogarna igen! Natten till idag var förjävlig med många tårar.

Jag tycker inte att mitt jobb känns så tungt, men det blir ju inte mitt bästa som kommer i första hand, utan håller brukaren på att tappa balansen så måste jag fånga upp, oavsett på vilket sätt jag då belastar kroppen.

Har blivit beviljad havandeskapspenning så jobbar ju bara fram till 22:a december. Och halvtid från 24:e november. Jobbar ju halvtid nu med, men vet inte om försäkringskassan godkänt min sjukskrivning.. Eller om de ens fått in den från min arbetsgivare…

Dessutom är hästen ett sånt enormt problem! Var in på klinik med honom i torsdags och då konstaterades att han fått tillbaka inflammationen i bakbenen. Så han behandlades på nytt och sen ska vi tillbaka om två veckor och köra en behandling till.

Problemet är att jag måste bli av med honom! Om tolv veckor är bebisen beräknad och då kan jag inte ha häst, definitivt inte ur ekonomisk synvinkel. Jag går på knäna redan nu och vet inte hur jag ska klara den här månaden ens. Men vem vill ha en skadad häst som kanske inte ens håller för att rida igen?

#74 Fy vad jobbigt!! Jag skulle bli fullständigt vansinnig över hur KK:n håller på. Är hon inte mentalt frisk. eller är din kille dålig på att säga ifrån på skarpen? 

Skulle det fungera om du pratade med din kille och kräver att han bryter all form av kontakt med henne?

Visst blir man ofta extra känslig och svartsjuk när man är gravid, men i ditt fall tycker jag att dina känslor är helt befogade. Det är ett fruktansvärt respektlöst beteende från KK:ns sida. Även situationen med x och x svärmor verkar rätt infekterad.

Själv har jag en man med två barn från ett tidigare förhållande. Hans förra fru försöker hela tiden sabbotera och störa vårt förhållande till varandra och hans barn. Hon har bland annat sagt till sina barn att deras pappa var otrogen med mig under tiden hon var gravid med dem. Vilket är inte alls är sant. Allt för att förstöra husfriden…

Men så länge man kan prata med varandra och vara ärliga, så behöver inte besvärliga X påverka förhållandet. Det som har varit viktigast för oss har varit att sätta klara gränser utåt, och berätta för varandra om hur vi känner i olika situationer.

Hoppas du får rätsida på det hela. Du är värd respekt och det tycker jag att din sambo ska förstå och aggera på också.

#76 Hans x vet inte om att vi skall ha barn ihop, för han vill inte såra henne eller göra henne ledsen, visst snällt tänkt så, men hon kommer bli ledsen i vilket fall, hon bor på samma gata som min bästa vän, om hon ser mig då? Inte direkt lätt att unvika att man har mage som gravid, hon kommer ju bli mer knäckt då så jag förstår inte varför han inte är ärlig mot henne nu på en gång, medans han har chansen att kontrolera hur de kommer fram själv och han har bollen i sina händer om så säga….

Jag har verkligen inget emot henne som personen hon är, jag ser liksom gärna att dom är vänner och har kontakt, det är inte själva personerna i fråga som får mig att känna som jag gör, utan de är deras handlingar på alla plan!

Senast för någon vecka sedan så sa hon till han liksom att - om du inte hade haft ett förhållande nu så hade jag velat försöker med oss igen… Visst ingen att bli upprörd över så, men vart försvann respekten till att jag och min sambo är ihop? Alltid när dom pratas vid så pratar hon om det dom hade, att min sambo inte gav henne en ny chans att hon tycker om han bla bla, jag tycker det är respektlöst bara men men vad vet jag kanske jag som bara är dramaqueen eller nått…

Gällande andra tjejen så kom sambon hem igår och jag brukar fråga vänligt ifall hon har hört av sig ibland, och då hade hon tydligen trackat hans telefon som satan hela dagen igår på jobbet, hon vet om att vi ska ha barn! Och tydligen så vill hon träffa mig med av någon anledning, men jag har sagt nej för jag klarar inte det just nu, det krävs lite engagemang ifrån sambons sida att han verkligen säger ifrån och sätter mig i första prio om jag skall ens tänka den tanken.

Det tog 4 månader för sambon att berätta för dessa 2 att han va tillsammans med mig, hur långtid tar de innan alla kort ligger på bordet? Jag har försökt att prata med sambon, men de funkar inte..

Det enda jag ber han om egentligen är att han ska lägga alla korten på bordet, vara ärlig mot ALLA parter, lyssna på mig och försöka förstå iallafall, men framför allt be dom lägga ner, be dom backa, visa någon som helst respekt till det han har nu, om dom nu tycker om han och bryr sig om han så mkt, visa han det då och låt han ha sitt liv utan att bli teroriserad på alla dess plan…

Jag litar på han, de gör jag verkligen, han e så söt på kvällarna när han lägger handen på magen och pussar godnatt, och får han inte göra det så blir han små kinkig och säger att han vill pussa sitt barn godnatt :) Jag behöver bara lite mindre dramatik hos dessa tjejer, har svårt att klara av brudar sedan innan, så detta är inte lättare nu..

#79 Han är för snäll, han klarar inte riktigt av att säga ifrån även om han vill så bryr han sig mer om känslorna hos folk och tänker mer på hur reaktionerna blir, så det är där det brister på den punkten…

Hehe va bra då slipper jag känna mig som någon extrem dramaqueen med andra ord…

#77 Mjo det är ingen rolig sits direkt…

#78 Jo det är skönt att klaga av sig lite, men hela problemet blir så utspritt, graviditeten blir inblandad eftersom att det blir en "konflikt" föräldrarna emellan, och för att mkt ligger i lögner och dröjande av att få fram till folk att vi väntar barn etc och folks respekt till vårat förhållande där bebisen ingår, för vi blir en familj.

Men för att svara på rubriken som trådet ger: Det står inte bra till här, för mkt tankar och funderingar och de är jobbigt….

Klart att han ska berätta! Bara dumheter att dra ut på det. Hon får väl bli sårad då. Livet är hårt. Efterson de två inte har något förhållande så måste hon ju glömma honom. Det är lättare för henne att göra det om din kille är ärlig och rak mot henne. Och fy fan för detdär "om inte du hade haft ett förhållande…" Är inte det nåot att bli upprörd över? Jo, det är det.

Jaaa jaaa jaaa!!!!

min lycka har vänt!! FK ringde idag och hade ändrat sitt beslut! Min sjukskrivning är godkänd! Fy va skönt!!

#83 Grattis!!!

Idag har jag mått  pyton…..

trött o hängig, ont i huvudet och allmänt blää… tror jag har fått foglossning också, har jätte ont när jag är ute o går m hundarna…. men hoppas det inte är det….

Hjälp, nu är det körigt! Förvärkarna har blivit tätare och kraftigare igen och jag är fundersam över om att jag även läker lite fostervatten. Maken är på arbete 35 mil bort, min dotter har hög feber, och jag har ingen som kan titta till henne om jag måste läggas in igen. Skiiit !! Är gravid i vecka 31 nu, v 32+6 gick vattnet vid min förra graviditet. Fy och usch orkar inte med det här nu, precis mitt uppe i förkylningen också.

Som kronan på verket så har makens mobil lagt av. Uhuuu…

#86 Det låter riktigt jobbigt! Har du ingen du kan ringa och snacka med?

Idag är min sista arbetsdag för veckan. Ikväll åker jag på kryssning till Helsingfors. Har aldrig varit nykter när det gungat så vet inte hur sjösjuk jag kommer att bli. Men postafen kan man väl ta så här sent i graviditeten också?

Har sinnessjukt ont i fogen fram. Eller i hela underlivet som vanligt. Känns som att det ska bränna sönder hur jag än sitter/ligger/står.

Får mer och mer ångest över att behöva jobba 1½ månad till. Funderar på att ta ut halv föräldrapenning tillsammans med havandeskapspenningen så att jag inte behöver jobba. Men samtidigt vill jag ju ha kvar mina dagar… Himla knepig sits! Tvivlar på att f-kassan går med på sjukskrivning samtidigt som havandeskapspenning. Får väl ringa och fråga hur dom tycker att jag ska göra för det här funkar snart inte längre. Kan ju inte sova på nätterna för att jag får så ont av jobbet..

#88 Postafen kan man ta under hela graviditeten tror jag. Stackare. Kämpa på! Jag har också det besvärligt med fogarna. Vet hur det känns.

#87 Jag kan alltid ringa till förlossningen eller specialist mödravården. Dom har varit ett fantastiskt bra stöd under den här jobbiga tiden.

Men det är väldigt skönt att slippa ringa, orkar inte bli inlagd för observation igen. Tiden går så plågsamt sakta på sjukhus, och jag vill inte behöva lämna min dotter ensam hemma. Dessutom kan de inte göra så mycket mer för att stoppa upp förlossningen.

Men idag känns det lite bättre och maken kommer hem för helgen ikväll. Phu….

#88 Det är ju helt galet om försäkringskassan inte ger dig sjukersättning. Man måste ju få sova för att kunna fungera. Men jag vet att de är hemska att tampas med. Jag har inte fått någon ersättning sedan i augusti. Tvii och fy vale!!!!!!!!!!!

Konstigt nog är jag förskonad från foglossning, men kan tänka mig hur besvärligt det är eftersom jag i vanliga fall har kronisk värk i nacke och leder.

Men för mig har graviditeten inneburit ett andrum från värken(förutom förvärkarna). Hemskt konstigt, men jag är tacksam för varje värkfri dag.

Trevlig resa !!

Går in i vecka 12 imorgon men har inte känt mig gravid på lite drygt en vecka. Kan ifs vara för att illamåendet försvann då men undrar ändå om den lill* medpassageraren fortfarande lever.  Magen har inte växt nämnvärt heller. Är inte heller lika törstig eller trött som jag var tidigare.

Ska på första besöket hos BM om ett par veckor men antar att det inte blir UL då eftersom hon inte har sagt något om det.

Annars mår jag ganska bra förutom en hiskelig värk i höfterna när jag har gått för mycket.

#92 har du gjort VUL i vecka 12?Dom brukar göra ett sådannt när man gör gynkollen i v 12 n'mligen :),  där ser dom ju om de står rätt till, sedan är de bara att bita ihop tills Rutin UL runt v18… Jag har bitigt ihop, och nu är de 1 vecka kvar tills jag skall på det :)

Vecka 12 börjar som sagt imorgon ;) så nej har inte gjort något sådant. Ska inte träffa BM förrän vecka 14 (första besöket) och hon sa inget om varken VUL eller rutin UL när jag ringde för att boka tid för några veckor sedan. Det hon sa var att det skulle pratas under besöket. Jag antar att jag lär få vänta ända till runt vecka 18 då?

#92 Jag fick tjata mig till ett UL i vecka 12 pga. oro. Praa med din BM om det och berätta att du är orolig så kan hon nog lugna dig med antingen prat eller UL. men du, det är säkerligen ingen fara. Jag tänkte precis likadant. Mitt illamående tog en veckas paus och jag kände mig inte tt dugg gravid. Det var i vecka 11. Lycka till hos BM!

Mikaela_B:
Jag har gjort ett VUL i vecka 12 då jag var på mitt första läkarbesök på MVC. Dessutom så trodde BM att jag var i vecka 11, men VUL:et visade att jag var i vecka 12. :) Så jag blev framflyttad precis en hel vecka på dagen. :)

Joto:
Då jag fick tiden bokad för läkarbesöket så sas det heller inget om nån VUL-undersökning, o läkarbesöket inleddes med ett samtal, o efter det så tog hon cellprover, samt kollade in lilla bebben med VUL. Så det är inte alls omöjligt att hon gör ett VUL då du kommer dit i vecka 14. :) Jag tror dom gör detta för att försäkra sig om att tiden är räknad rätt, för det är nämligen väldigt noga att rutin-UL görs exakt under tiden vecka 17+1 - 18+6. Sen är det "försent" för att räkna ut tiden exakt, för att efter vecka 18+6 så växer alla foster i olika takt o då är det inte möjligt för att dom räkna ut lika exakt BF-datum, som under just dessa 2 veckor. Dom veckorna som dom allra flesta av oss kallar för vecka 18 + 19. Jag kände mig inte heller gravid, men sa inget om det till henne. Men jag trodde nog att jag fått missfall, då jag varit med om det 3 ggr förr i vecka 12, 12, samt 17.

Så jag var tokglad över VUL:et som hon gav mig, för det visade på en frisk o komplett sjövild liten vilding i min mage… ;)

#95 o 96  Okej tack! Förhoppningsvis är det bara inbillning då. Det känns så konstigt att må "för bra" helt plötsligt. :)

Om det inte blir tal om något VUL så får jag väl tjata på henne tills hon ger med sig. ;)

Härligt att din vilding är pigg och frisk!!

#92 Allt är förmodligen helt normalt :)  Veckorna mellan att illamåendet slutar tills fostret börjar kännas kallas spökveckor just för att man inte känner sig gravid alls.

Men ett UL eller VUL kan ju alltid vara bra för att lugna en så klart.

Lycka till!

Godkväll alla hormonella människor :D

Har precis pratat klart i ett låååångt tel samtal, och äntligen verkar det som att någon tar sig an min gameltant till häst, ekonomin håller inte för henne just nu och lär ju inte bli bättre, jag kan inte rida pga illamåendet och skit så hon står bara så därför hoppas jag någon ville ta sig an henne men utan garantier på att hon blir hämtas i helgen så hoppas jag ypperligt att hon vill ha henne för hon har min dröm gård!!!!!!!! och dessutom helt underbar människa och de känns så bra så bra…

Sedan har vi min vovve som e sjuk sjuk sjuk, suck suck suck säger jag.. Jätte jobbig öroninflammation och allergiexsen på de, min lilla flicka….

På fredag bär det av till Östrasjukhuset, jippi. Rutin UL kallar, skall träffa BM först på morgonen, och läkaren som soc kontaktat ang sjukskrivning sedan till Soc för att skälla ut min handläggare där efter noter :) Seeeen ska ja och sambon till Östra :)

Idag ´blir de till att försöka ta reda på varför min sambo beter sig så konstigt, pms eller nått va vet jag… Men framför allt så ska ja njuta av en illamående fri dag som ja har idag :D

#99 Hoppas att det löser sig med hästen och hunden. Jag har inte hittat köpare til mina ormar än, tror att jag innerst inne absolut inte vill sälja dem för jag är så kräsen med vart de hamnar. Det är mycket med djuren. Kul att du har UL på fredag! Spännande!

I morgon bär det av norrut. Jag har städat och fixat och nu är det bara packningen kvar. Jag har resfeber!

Var hos BM idag och allt var bra förutom järnbris…vilket jag hade räknat med att ha. Bara att sluta slarva med tabletterna.

Nu har jag vart på andra besöket hos BM. Idag lyssnade vi på hjärtljuden som enligt mig tyder på en gosse. 143 slag/minut. :)

Hjärtljuden lät bra, sa hon, o log! :)

Jag är nu i vecka 15 (14+1).

Hur mår ni idag?

va ofta ni andra verkar få gå på undersökningar…. vi fick inte ens ett vul förut när jag va så nojjig över missfall igen….

här mår jag blääää, fortfarande… eller igen…. Ont som fasen i fogarna och drar o sliter i magen, kanske är normalt runt v16…

kan knappt sova och är allämt grinig o hängig tack vare det! men annars är det frid o fröjd! haha

#101 Vad grundar du det på? Min bm sa att "man säger" att om hjärtljuden är över 145 så är det en pojke, under 145 en flicka..

Kul att höra vad man säger på andra ställen :)

jn84:
Aha, jag hade för mig att det var en pojke om hjärtljuden var över 140, men då minns jag nog fel. Min bm sa inget alls om hjärtljuden, det var bara jag själv som gissade lite… ;)

Så isåfall så tyder det ju på att det är en liten tös då. Det hoppas jag verkligen! Inte för att det är superviktigt, men… Jag har två gossar, o det här tänkte jag skulle bli mitt sista barn. Så då hade det varit kul med en tös nu, till sist! ;)

Så jag hoppas att "din bm" har rätt ;)

#101 Yr och trött annars fin fint! Jag har varit på tillväxtkontroll idag. Enligt läkarens beräkningar ska lillkisen väga 1887 g. Tyvärr sitter han envist kvar i sätesläge så det kan bli aktuellt med kejsarsnitt framöver.

Jag har fått för mig.. eller är ganska säker att här säger man tvärtom..

höga om de är en flicka (över 140).. Elliot låg alltid högt och han är dock ingen flicka! ;) Denna gången har jag ännu inte lyssnat på hjärtat men nästa vecka är de dags! :)

Jag hade fått för mig att låga hjärtljud var flickor o höga gossar. För mina båda gossar har haft höga hjärtljud, över 140. Hmm… Förvirrande! ;)

De har gjort en stor undersökning på x antal tusen bebisar och då såg de en tendens till att flickor hade liiiiiiite högre hjärtljud än pojkar (runt 150) men det är absolut inte alla det stämmer på, min svägerskas två graviditeter såg exakt likadana ut i tillväxtkurva i magmått i hjärtljud, ändå har hon en pojk och en flicka.

Men över lag säger man att flickor brukar ha lite högre hjärtljud, men stirra er inte blinda på det, min ligger runt 145-150, men jag tvivlar på att det är en tjej. =)

Kamjo:
Nej precis. Jag tror det där är mest en myt. För på alla sajter jag läst om hjärtljuden på, samt i alla forum där folk beskrivit hur det varit för dom, så har så gott som alla fått "fel kön" enligt hjärtljudsmetoden. Så det där är nog mest en myt. Inte speciellt tillförlitligt alls!! :)

Ja nej de är ju allt annat än tillförlitligt!
Men man har säkert sett som kamjo skriver en liiiten tendens till att tjejer kligger lite över men de är absolut inget man kan gå efter.. Som sagt så hade ju Elliot tjej-hjärtslag tex :P

Jag har hört som bfee, att flickor har lägre.

Min bebis var en pojke första gången och en flicka resten av gångerna :) 

Jag vill VERKLIGEN ha en tjej. Är rädd för att bara få två pojkar och sambon säger att han inte vill ha fler barn än så och jag vill så gärna ha åtminstone en dotter.

Fast är rätt säker på att det här är en pojke, alla säger det och det känns så. Och det känns rätt okej ändå, fast skulle gärna vilja ha ett namn att smaka på innan han föds…

Idag har jag haft rätt ont av foglossningen. Började göra mer ont efter gravidyogan jag var på i onsdags.

Men otursdagen har varit bra. Hästen gick in i transporten i tid (så vi kom till kliniken innan dom öppnat och en timme innan vår tid). Men där gick allt super och nu är det bestämt att han flyttar den 28:e november. Är så himla glad! (fast lite ledsen också så klart).

Funderar dock på om turen vände lite när jag körde hem i mörkret efter att ha skjutsat min lillasyster på ett läger. Körde rätt fort (runt 100) på 70-vägen och helt plötsligt när jag tittar ner från backspegeln så ser jag en polis stå och vinka bredvid mig med röda lysande pinnar. Reflexen blev att tvärbromsa men då var jag redan förbi hela kontrollen och det kändes rätt fånigt att köra tillbaka så jag fortsatte hem. Tänkte att dom väl borde ha kört efter mig om det verkligen var mig dom ville stanna. Lite framförhållning får dom väl ändå ha när det är mörkt.. Jag såg honom ju inte förrän han var bredvid mig och sååå länge tittade jag inte i backspegeln.

Godmorgon allihop…

Jag sitter och funderar på vad sjutton jag gör uppe vid denna tiden, men har sovit så dåligt sistlidna dagarna så de är inte klokt, somnade vid 22 tiden igår kväll som de blir nu, men vaknade upp vid halv 4 och försökte somna om men misslyckades helt, legat och vridit och vänt på mig tills för 30 min sedan typ då halsbrännan och illamåendet tog över helt och kräkningarna startade.. Har jätte jobbig halsbränna så less på detta nu alltså

MEN i fredags så var vi på rutin UL och hos Bm först innan på morgonen som också gjorde ett UL så vi fick tjuvkika på lill*n redan på morgonen innan rutin ul. va så nervös så viste inte vart ja skulle ta vägen, och de sägs att man ska bli lugn av att sambon är lugn, men ja blev bara irriterad över de :P

Men allt såg jätte bra ut och den lille ville absolut inte samarbeta med bm när hon skulle mäta den lille, så fick mäta om väldigt många ggr så de tog sin tid, och när lill*n väl såg ut att ligga bra för att mäta huvudet så flyttade plutten sig en milimeter och förstörde hela den klockrena chansen till effektiv mätning :P

När allt var mätt så la sig plutten med rumpan upp i vädret och föterna ner mot ansiktet såg så roligt ut men gud vad man längtar tills bebisen kommer :D Så nu är illamående och kräkningar etc värt de hela alltet :)

#112 Vad roligt! Och skönt att allt såg bra ut.

Själv är jag så otroligt trött på graviditeten och kan inte tycka att det känns värt allt jobbigt. Det kanske visserligen är så att jag inte har kunnat njuta fullt ut eftersom hästen varit ett sånt stort problem och snott så mycket tid och energi.  Kanske blir bättre när han åker och jag kan koncentrera mig fullt ut på bebis.

Men som det känns just nu så blir det bara ett barn i det här huset. Gissar att det ändras sen när man längtar efter en till ;)

Min dag idag består av att städa. Hela huset ser ut som ett kaos och man får inte plats att äta frukost vid köksbordet ens. Tänkte storröja och sen försöka hålla det så också ett tag framöver (som jag alltid tänker). Sambon är och repar så jag kan härja fritt. :)

Igår kväll var jag på födelsedagsfest hos min bror. Det är så olika det där med att vara nykter på fester. En del fester är bara supertråkiga när man är nykter medan andra (som den igår) var helt galet kul och där spelade det ingen roll om man var nykter eller inte. :D

Var precis på första träffen med BM och hur mycket jag än tjatade så fick jag inget ultraljud förrän vecka 17. Det enda hon erbjöd var att lyssna efter hjärtljud men hon hittade så klart inga. Har därför bestämt att göra ett KUB test även att jag är tvungen att bekosta det själv men då får jag i alla fall se hur det står till + att det ju finns möjlighet att upptäcka eventuella konstigheter.

Går det att se vilket kön det är redan i vecka 13 (12+5)?

Joto:
Om barnet ligger rätt så kan man se kön, men det är oxå lätt att se fel så tidigt i graviditeten. Däremot vid rutin-UL så är det betydligt lättare att se.

Jag visste kön på min äldsta gosse då jag var i vecka 12. Han låg rätt vid ultraljudet, samt att det syntes tydligt på honom! :)

Se denna länk för vidare info >>

Dessutom fick jag veta av en vän att dom vid rutin-UL inte kan neka dig att få reda på könet, om det syns! För det finns ingen lag som säger att man inte ska få veta det då! :)

Upptadatering: Det blev ett NUPP-test och visst var det en liten sak där. :) Fick även se den i 4D. Datumet stämde exakt med det som jag själv hade räknat ut (29 maj) och allt såg bra ut och man kunde även se vilket kön det var (med 95% säkerthet). Det var en väldigt lugn krabat som låg alldeles perfekt och stilla för att bilderna skulle bli bra.

bfee: Tack för länken! Vid besöket hos BM sa hon att de normalt inte berättade könet vid rutin UL även om de skulle se vad det var så det återstår att se om det går att lura ur dem det då. :) Nu vet jag ju i alla fall vad det troligen är.

Varför dom inte berättar kön oftast har mkt med religösa aspekter osv att göra :)

Idag har jag vart hos Bm, lyssnade på lillens hjärtslag som låg på 143…. men även idag så vägrade bebisen ligga still utan flyttade sig hela tiden så de tog sin lilla tid att få ett genomsnitt på hjärtslagen…:P

Känns som jag är väldigt oftas hos Bm, nu ska ja ditt om 2 veckor igen, då skall ja ta prover och kolla järnhalter och blodsocker etc igen, för att se om ja behöver äta järntabletter eller icke..

Förutom att mitt psyke ligger i botten och energin suger så är saker och ting på rätt väg iallafall.. Fördelen på alla plan är att bebisen mår bra.. :)

Jag har jobbat tisdag-fredag den här veckan och det resulterade i en helt sinnessjuk foglossning! Kan knappt gå och nätterna är kaos. I natt fick jag väcka sambon så han kunde dra upp mig när jag behövde gå och kissa. Kan bara sova på en sida för ligger jag med benen mot mitten av dubbelsängen så kan jag inte vända tillbaka mig så jag kommer upp sen..

Nu är det iaf helg och nästa vecka börjar min havandeskapspenning på halvtid. Men den andra halvan skulle jag kunna använda föräldradagar till så jag inte behöver jobba alls, men vill ju spara mina dagar..  Problemet är att min "chef" inte är så förtjust i att jag bara jobbar halvtid och att jag är svår att schemalägga när jag har föräldrakurs och bm-besök lite när som helst. Idag sa hon att hon tyckte att jag skulle vara hemma helt och håller i stället för att hon har så svårt att få ihop schemat. Men det är knappast mitt problem, dom får väl inte lämna mig utan jobb bara för att jag har föräldrakurs och bm-besök? Självklart kan jag ta ut föräldrapenning för dessa saker, men resten av tiden har jag väl rätt till jobb?

Från frisk till sjuk med feber på några timmar. Lite läskigt eftersom jag har rossel i luftrören sedan jag hade lunginflammation.

Halsont så det skriker om det och halsbränna på det, morgonen kan inte vara mer underbar…

Imorgon åker hästen efter massa om och men och tjafs om pengar och shit vet inte allt, ne skönt ska de bli, även om ja kommer sakna min gamla tant…

Idag ska vi faktiskt åka ut till Rusta och Öb dels och hitta massa krams som korgar, burkar, ljus mm till billig peng som vi skall använda oss av till julklappar till familjen, köpa lite pepparkaksformar osv så e de klart när väl allt julstök börjar :)

Nu till helgen blir de ju faktiskt till att julstäda och så ska vi möblera om i vardagsrummet sedan så blir de ju upp med tomtar och julstakar, känns konstigt faktiskt men men 1:a advent e ju här snart =)

#120 Japp. Det gäller att vara ute i tid :P Jag har just beställt massa pepparkaksformar från formina.se

Idag ska jag vara vakt åt kattbebisar. Min syster är i Usa och har kattbebisar på dryga månaden. Det ska bli jättemysigt!

Har haft en händelserik helg…. fick åka in till förlossningen i fredags morse pga kraftiga sammandragningar två nätter på raken… och de fortsatte även hela fredagen lördagen, och har varit lite lugnare sen i lördags natt. Så nu har fröken blivit ordinerad VILA! Fan jag gör ju inte mycket annat känns det som!

Men iaf har jag fått min ansökan till havandeskapspenning blivit godkänd nu iaf, så nu kan jag andas ut vad gäller det! SKÖNT!

#122 Oj, då får du vila och ta det lugnt nu då.

#123 Japp, total stillhet råder… *suck* Jaja… fick klippt hunden idag iaf… tur han inte är så stor =) Men det e verkligen det neda jag gjort med…… tråååååååååååååååkigt!

#124 Stackare!

Jag är kattmamma idag! Min syster kommer hem från USA idag och jag är kattvakt. Det har jag inget emot när man får gosa in näsan i en hög med ljuvliga små bebisar.

Åh va lyxigt! :D Kattungar som är så himla söta!

Nu har jag gått två dagar över tiden, inget roligt. Med mitt första barn gick jag över 14dagart. Hoppas på att det sätter i gång snart så man inte behöver vänta 12 dagar till.

#127 Åh, spännande! Bebis kommer nog snart! Lova att berätta om det händer något! *lycka till*

Nu har vår Simon kommit ut. Han föddes den 27/11 kl. 23.38 på kvällen. Simon vägde 4010kg och var 51cm. Förlossnigen gick bra och även allt nu efter.

#129 GRATTIS!!! Vilken goseklimp du fått! Stor och fin gosse!

#129 GRATTIS!!! Vad roligt och skönt  att allt gått bra!

För övrigt ska jag till läkaren imorgon och se så att det inte blivit några förändringar på min livmodertapp de senaste två veckorna, va ju inne på förlossningen för två veckor sen och de såg en mindre förändring så jag blev beordrad vila…. nu får vi se om det gett utdelning eller om det blivit någon förändring.

#129 Åhh…vilken "liten" söt grabb!! Grattis!!!

Tack så mycket. Han är riktigt gosig:o)

Ninnii:
Åh hoppsan hejsan sicken söt gosse!
Jättegrattis!!!