Min rättighet att föda barn?
Hej!
Jag heter Jenny och är 18 år gammal. Sedan vintern 07 har jag bott på behandlingshem för självmordstankar och självskadebeteende. Sedan i somras har jag inte haft några problem alls gällande min psykiska hälsa. Jag har en underbar pojkvän som jag är gravid i 6e veckan med.
Det var planerat att jag skulle flytta ifrån hemmet den 30 juni pga. att jag är helt återställd. Problemet är bara att jag haft svårt att sova ensam i min lägenhet på nätterna. Detta för att en viss personal gjort tjänstefel gentemot mig och kontaktat mig på fritiden.
Nu när jag berättat för hemmet är gravid säger alla i personalen (indirekt) att jag ska göra abort, vilket jag är helt emot. Även min socialsekreterare försöker övertala mig.
Jag har inge problem överhuvudtaget och min pojkvän är i stort sett den perfekta människan. Nu säger soc att vi kanske inte får behålla barnet bara för att pressa mig ännu hårdare att ta bort det.
Är det inte min rättighet att föda mitt barn?
Det känns spontant som att det så klart borde vara din rättighet i och med att det är din kropp som är gravid och det är ditt barn som föds! Det ska nog till ganska mycket för att man ska förlora vårdnaden om sitt eget barn. Du har ju inte ens fått chansen att vara förälder, herregud. Jag tror att de försöker att skrämma dig, men ta inte åt dig, det är helt och hållet ditt beslut.
Grattis till graviditeten!
Soc tar inte barn bara för att det passar dem utan för att det föreligger risker för barnet.
Det ska väldigt mycket till för att de överhuvudtaget ska kunna ta ett barn från sina föräldrar.
Jag tycker att du skaffar barn för tidigt med tanke på den ohälsa som du haft.
Susanne 
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.
Har själv jobbat inomdet "området". Säger bara en sak: Grattis.
(kan du få en bättre sak att leva för och se fram emmot resten av ditt liv ?)
inget är omöjligt. Det tar bara lite längre tid! gottoblandat
medarbetare på scrapbooking.ifokus
domkommer inte bara knacka påoch ta ert barn. . men skulle ni behålla det så kan dom hålla kontakt med er väldigt länge, besök osv. . detta inte bara för barnet eller för att dom på något sätt tycker att ni är dåliga föräldrar. Detta är mer för barnets trygghet och även din, med tanke p don tidigare psykiska ohälsa. Det är helt enkelt för att kunna fånga upp i tid.
Sedan kan jag hålla med Susanne om att det snällaste mot dej själv, med tanke påa tt du mått dåligt, vore att vänta med att skaffa barn. Detta för din skull, så du hinner bli stabil, trygg och komma på fötter ordentligt efter sjukdomen. men, sedan bör ingen lägga sig i huruvida abort eller inte. KÄnner ni att ni är redo för vakennätter, bajsblöjjor, skrik utan anledning, minimaltmed egen tid och massa tråkligheter ( för det är väldigt tungt i början, men det blir bättre).
Till en graviditet ska man säga grattis och det gör jag i ditt fall med, lycka till :) om du bor i närheten Vänersborg kan du höra av dig om du vill prata. .
Det beror väl på, nu menar jag allmänt. Om en mamma har LVU eller LVM så får väl barnet automatiskt också LVU.
Alla har rätt till att föda barn och låt ingen pressa dig till abort!
Tack för alla svar!
Starta ny diskussion