Har bara testat vaginal förlossning och tyckte att det var värt varenda sekund av smärta =)

Har en kollega som gjort både-och & hon föredrog den vaginala förlossningen!

varför föredrog hon det?

Det är ju inte direkt så att man får välja kejsarsnitt utan en bra anledning. Personligen har jag extrem panik inför en vanlig förlossning och får hela tiden för mig att jag och barnet (framtida barn, är ej gravid just nu) kommer att dö om jag skall föda på vanlig väg. Så personligen hoppas jag på att man kan få kejsarsnitt, för annars blir det nog inga barn för min del, är för rädd helt enkelt..

man får väl hänvisa till lagstiftning som påtalar patientens rätt att välja.

HSL 3 a :

_"När det finns flera behandlingsalternativ som står i överrensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar."
_

Det är alltid en läkare som beslutar om kejsarsnitt ska utföras eller inte. Om det inte finns några medicinska orsaker till att utföra kejsarsnitt kan läkaren neka dig det. Oftast sker inte det eftersom det är viktigt att kvinnan medverkar med en positiv inställning under förlossningen_.

-_ http://www.barntotal.se/faktabank_foer_dig_som_aer_gravid/foerlossningen/fakta_om_planerade_kejsarsnitt/

Min närmaste väns kompis blev nekad kejsarsnitt och hon var tydligen ungefär lika rädd som jag är..

Men grejen är ju den att riskerna med kejsarsnitt för barnet tyvärr är mycket större än vid vaginal förlossning. Tex så är kroppen gjord så pass smart att när barnet trycks genom förlossningskanalen så gör detta tryck att lungorna kommer igång på ett annat sätt än om barnet förlöses med kejsarsnitt. Resultatet blir att kejsarsnittsbarn kan få svåra problem med andning bla.

En annan anledning som inte är lika smaklig är att när barnet föds vaginalt så får det automatiskt en liten dos av mammans tarmbakterier på sig och dessa är jätteviktiga för att barnets egna tarmar ska fungera som de ska. Av den anledningen får kejsarsnittsbarn oftare problem med magen då de naturligt saknar dessa bakterier från början.

Sen finns det massor med andra anledningar till att just en vaginal förlossning är att föredra för barnets välmående. är tyvärr inte så påläst på detta, men som jag förstått är riskerna betydligt större att barnet far illa om man förlöser med kejsarsnitt om det inte finns någon medicinsk anledning till det. Dvs att man endast gör det för att kvinnan är rädd.

Nä, om man nu innan man är gravid redan har dessa rödslor tycker jag man istället ska göra något åt dem. Gå i terapi, besök ett BB, prata med andra folk. Finns ju grupper via mödravården som du får hjälp med detta för. hade en tjej i min föräldragrupp med förlossningsrädsla, och hon fick jättebra hjälp. Mycket av räslan hanslar ju om att man inte kan tillräckligt. En enkelt psykoprofylaxkurs, där man lär sig massor om hur kroppen funkar vid en forlossning kan räcka?!

Tänker man på det så är det ju faktiskt konstigt att man är rädd för det naturliga, dvs det som kvinnor utan läkare klarat av under många 1000 år och att manistället ställer nån sorts tilltro till det läkare bara pysslat med framgångsrikt i tiotal år. Hur hjärntvättad är man då? Inget illa menat, menar mest psykologiskt att det är intressant att fundera på varför man har dessa rädslor. :-) Lycka till iaf med bearbetningen!

# 6 nu vet jag inte vem inlägget är tänk till , men inte till mig förmodar jag.

# 5 alla jag vet som begärt kejsarsnitt har fått det.

Nu vill jag återgå till ämnet så jag undanbeder från folk som spårar ut från utgångsfrågan då detta är vad som avsågs med denna tråd. tack.

#6 hur kan man inte ta illa upp när du skriver "Hur hjärntvättad är man då?". tänk dig för hur du formulerar dig… kvinnor och barn har dött vid förlossningar i tusentals år, men det kanske vi ska se som normalt också då och ta med ro. De flesta dör inte, men det finns de som gör det, så snälla försök att låta bli att säga elaka saker om oss som är rädda för vanliga förlossningar. Ska vi inte kunna lita på kirurger som är utbildade till att göra kejsarsnitt så kan vi nog inte lita på vanliga läkare eller barnmorskor heller.

Jag är fan rädd för att bli gravid bara för att jag är så rädd för en vaginalförlossning, men jag önskar inget hellre än att få bli mamma en dag.

Kanske finns fler på barn iFokus som redan har fött, och gått igenom både vaginal och kejsarsnitt?

#8> Var inte menat som en pik att säga "hjärntvättad". Hjärntvättade är vi alla gravida kvinnor, rädda eller inte. Och rädda tror jag vi alla är, för en eller annan sak. Hela graviditeten är ju ett enda stort orosmoln, där vi dagligen hjärntvättas med fakta och folks hemska/trevliga erfarenheter. Man kan lixom inte komma ifrån det utan man prackas på infon vare sig man vill eller inte.

Det enda jag vill säga är att man väl bör överväga vaginal förlossning eftersom det har måååååååånga fördelar att tänka på som man kanske glömmer bort. Och att det finns hjälp att få för de som är rädda och att det faktiskt går att ändra åsikt under sin graviditet och bli trygg med att föda vaginalt. Som sagt, jag känner såna. Men med det vill jag absolut inte trycka ner de som verklegin är rädda, tvärtom bara peppa! :-)

Sen är grejen den att oavsett om du planerat det eller inte så kommer du med stor chans/risk att förslösas urakut med snitt OM de ser någon fara för ditt barn under den vaginala förlossningen. Så den räddningen finns oavsett. Att innan välja kejsarsnitt utan annan orsak än rädsla för att barnet ska dö under en vaginal förlossning är ju tyvärr inte baserat på fakta om att barn oftare dör vaginalt, utan det baserar sig endast på en "sanning" man själv skapat.

När jag väntade mitt första barn var jag livrädd från dag 1 inför förlossningen, så pass att jag grät mej till sömns varje natt och mådde allmänt dåligt just för att jag gruvade mej så för förlossningen…

Pratade med vår BM, fick besöka förlossningen och läste på massor och ju närmare förlossningen vi kom ju säkrare blev jag på att jag ville föda vaginalt…

Förlossningen kom och det var det absolut häftigaste jag varit med om, ångrar det inte en sekund..
Har aldrig varit så tolt över mig själv, att jag övervann en rädsla och fick en underbar son på samma gång..

Nu när andra barnet låg på gräddning fanns det inte ens en anke på något annan än en vaginal förlossning..
Även det gick super bra och jag har nu 2 fantastiska barn..

#8 Har man stor skräck inför förlossningar så finns det speciell hjälp som man får när man blir gravid, en sk auroragrupp. detta ska man bli hänvisad till direkt efter en inskrivning och jag har vänner som varit livrädda för detta men fått superbra hjälp och faktiskt fött vaginalt till slut :)
Hoppas att du vågra skaffa barn en dag!!

#2 Vet ej, jag får fråga henne :)

Jag har gjort båda delarna…första tjejen kom med planerat snitt då det annars hade blivit en sätesförlossning. Andra barnet föddes vaginalt. Nu i efterhand säger jag att om jag fick välja igen, så hade det blivit vaginalt.

Jag tyckte att kejsarsnittet var jobbigt på det sättet att beslutet att det skulle bli kejsarsnitt kom väldigt snabbt. Från att inte varit ett dugg rädd för en vaginal förlosssning, så blev det ett misslyckat vändningsförsök med bebis i säte. Själva kejsarsnittet var obehagligt, för man ligger vaken och visst är man bedövad från brösten och ner, men det hindrade inte att man kände obehag under tiden! Vår lilla tjej var visserligen snabb på att skrika, men hon behövde snabbt syrgas ändå, för att lungorna var inte beredda på den chocken som blev. Jag fick också ett mycket obehagligt blodtrycksfall under tiden dem sydde ihop mig igen. Jag fick se min dotter en kort stund och sedan skiljdes vi åt…jag fördes till uppvak och lillan och min man till BB-avdelningen (inte alls så där gulligt och mysigt som man får det med fika efter en vanlig förlossning). Smärtan i magen efter ett kejsarsnitt är inte att leka med. Det gör ont!!! Rörligheten de första dagarna är näst intill noll, för hela tiden använder man magmusklerna. Amningen var svår för att det gjorde ont hur man än satt/låg och hjälp behövdes för att ta sig i och ur sängen mm. Hur mycket smärtlindring man får är nog individuellt.

Den vaginala förlossningen var helt klart en häftig grej att genomgå. Det är helt otroligt vilken kraft som finns att hämta ur en kvinnokropp!!! Jag hade väl inte drömvarianten av en vaginal förlossning, för det tog lång tid och jag själv fick en liten komplikation efteråt, men vår lilla prinsessa mådde prima! Jag upplevde att amningen fungerade mycket bättre och det tror jag var för att kroppen hann att förbereda sig på det.

Det känns för mig som ett privilegium att ha fått prova båda delarna och jag vet nu att det är verkligen inte "den lätta vägen ut" att genomgå ett kejsarsnitt. Jag fick försvara mig många gånger då kompisar som bara fött vaginalt påstod att jag hade det för enkelt med kejsarsnittet, för de hade minsann så jobbigt och ont efter den vaginala förlossningen. Nu har jag svart på vitt att smärtan efter en vaginal förlossning går över mycket, mycket fortare än vad det gör efter ett kejsarsnitt.

Har född två med snitt…så vet ej hur det är att föda naturligt. Nummer ett var det väldigt akut att få ut han…och på nummer två så gick vattent så han var på väg…men jag fick inga värkar. Sedan när de väll hade fått igång värkarna så öppnade sig inte livmodern. De hade tre försök på sig att få igång förlossningen men lyckades inte och till slut så var forstervattnet grönt, så det blev snitt med nummer två med.

Jag har fött två barn naturligt och ett med snitt. Jag skulle aldrig frivilligt välja snitt (det blev snitt dels pga att bebisen låg på snedden och dels för att min moderkaka var paj så bebisen växte inte). Jag tror att vaginal förlossning är det bästa för båda parter (mamma och barn) det är ett startskott för båda med hormoner och andra saker för både som bl.a. alba skriver om.

Men är man livrädd så tycker inte jag att man ska känna skuld för att man är så rädd. Det är bra att diskutera och läsa på rejält innan och försöka bearbeta rädslan, för det är ju aldrig bra att vara så rädd för något, men vill man fortfarande ha snitt och läkare/bmsk godkänner det så är det oxå rätt och riktigt anser jag.