Stackaren! Jobbigt med kollegor som inte riktigt fattar hur jobbigt det är.

Jag kommer knappt ihåg hur det var fast det var bara drygt halv år sen . Kanske bäst så, så man vågar skaffa en till sen

haha, ja det där med förnekelse och glömska verkar rätt spritt det med. Alla kvinnor (nästan) som man träffar säger att nu borde jag må som bäst och t o m må bättre än man mådde som ickegravid, så mådde iaf de. och deras födslar var bara två knuffar, sen var det klart… hahaha. Sure, säger jag bara och tar en pralin till… hahaha…

TS. Likadant här. Varit rörlig som vanligt till sista dagarna då det plötsligt börjat "ta emot".  Svårt att knyta skor, märks vid påtagning av strumpor och byxor. V. 25

Du skriver att du bara gått upp 2 kg och blivit jätte stor, jag har gått upp 15 kg. Men är det något jag har insett så är det att gravid kilon inte är som andra kilon. Jag vet inte riktigt vart mina har satt sig, inte på armar, ben, rumpa eller ansikte, och magen är inte så megastor. Vissligen har jag varit sjukskriven sista månaden pga att jag har så ont i rygg och bäcken. Min gissning är att bebben ligger långt bak och trycker på mot ryggen. Du bär kanske längre fram i magen? Tur att man inte har en våg hemma, för dom här kilona går ju inte att jämföra med vanliga =)

#4> haha, nä, riktigt vis på hur ens kropp blir man nog aldrig som gravid. Jag har iofs säkert 10 överviktskilon sen innan jag blev gravid och jag anar att bäbisen plockat av dessa för  folk säger att jag blivit smalare i ansiktet och så, och jag märker även att jag blivit av med det mjuka fett som satt på magen/midjan/ryggen och att det bytts ut mot "hård" bäbismage istället. Så på det sättet säger jag "tack tack, bäbbe". Så hade jag varit smal från start hade jag säkert gått upp 6-8 kilon nu, som man ju ska enligt "normalen".

Åtminstone hälften av det du gått upp är ju garanterat bara bäbis (livmoder, vatten i magen, bäbis, ökat blodmängd och lite vatten i kroppen) och resten är väl såna där bra-att-ha-reserver när man sen ammar. Så jag tror inte man ska bry sig om viktuppgången så mycket så länge man mår bra och så länge det sätter sig som det gjort på dig, dvs att det knappt märks. :-)

Rygg och bäcken har jag åxå skitont i. Funderar på hur länge jag kan uthärda jobbet nu. Känns som om all energi går åt till att jobba och uthärda arbetsdagen. Sen att man därmed inte har något liv när man kommer hem är ju en bra fråga om man ska acceptera, iom att man då är så slut och har så ont att man inte kan göra annat än att ligga på soffan???

#3> Ja det verkar vara något "magiskt" runt dessa veckor vi nu är i. Jag anar att det är så att bäbisen mest växt uppåt hittills. Nu har den kommit så högt upp att den även växer nedåt och utåt. Iaf har jag känt senaste dagarna att det även börjar bli trängre neråt och att man har lite mer värk därnere igen (som man hade i början av graviditeten).

Fast den växer nog rätt rejält uppåt fortfarande med. Senaste 2 veckorna har jag haft värsta brännande värken precis under revbenen. Känns som håll eller brännande smärta… Anar att det är mina arma organ som pressas ihop. Igår kände och hörde jag bubbel i någon tarm/magsäcken som normalt brukar bubbla mitt på magen (under naveln typ) men detta bubbel satt typ under revbenen nu. Rätt chockerande hur man kan få plats med organen nuför tiden, inte undra på att man mår som en uppblåst ballong. hehehe…

Jag tror nog inte att du får tillbaka dom kilon som bebisen redan har slukat. Att dra barnvagn är ju tungt, och sen all stress får en väl att tappa både hår och vikt. Gå och prata med en läkare om du får för ont att röra på dig, ja och man får ju ont av att sitta också för delen. Sen är det väl inte säkert att fkassan går på läkarens linje, men jag tror nog att om man på sin arbetsplats kan visa upp ett intyg från läkaren så borde arbetsgivaren acceptera tjänstledigt, så man i allafall får vara hemma utan att det blir sura miner på jobbet.

#1 Jobbigt som tusan när folk bara springer iväg..har blivit ganska van ve å behöva säga te folk å sakta ner den senatse tiden

Ja är iofs i vecka 41 nu och gått har gått upp 14 kg och har inte haft några som helst problem med att röra mig och att de va jobbigt förrens vecka 37-38 ungefär, så ja har nog haft tur!

Men nu är verkligen magen i vägen för allt kan ja lova

#8> haha, kan tänka mig att det måste vara chockerande svårt att röra sig på slutet. Kommer nog känna mig som ett ånglok (shit vad bra man blir på liknelser när man är gravid ;-) ).

Just nu känns det sååååå långt tills jag blir ånglok, nästan så jag längtar dit för då vet man åtminstone att det snart är över… hehehe. Värre att vara flodhäst redan i mitten och ha 18 långa veckor kvar… *himlar med ögonen*

#7> Har pratat med läkare, men det tar oftast så lång tid innan man får komma dit att de värsta besvären plötsligt och mirakulöst försvunnit den dagen man äntligen får komma dit och ska "beklaga sig".  Dagen efter man vart hos läkaren/sjukgymnasten så kommer de intressant nog oftast tillbaka ändå. :-P Komiskt nog…

#9 Haha, ånglok, de va ett bra ord. Ja brukar säga att ja känner mig som en uppstoppad korv. Ånglok va bättre!
Joo, de blir juh lite bökigt när magen är så stor, och har man då som ja inte haft stor mage under hela graviditeten så blir de som en chock i slutet