OT - tänk om JAG skulle bli mamma?!
e senaste veckorna har jag tänkt på de mest hela tiden, att bli mamma…
tänk om JAG skulle bli någons mamma..
jag har kännt att de e faktiskt kan va dags snart..
jag som inte ens gillar barn!
ändå drömmer jag mig iväg..
å igår va jag å träffa sambons släkt å där finns de flertal bebisar att titta på, känna på , lukta på…
de känns så himla rätt för mig i kroppen..
så jag tog upp de med sambon, å han vill verkligen inte ha barn nu… eller inom de närmsta kommande åren..
känner nån slags panik byggas upp inom mig.. (antagligen helt i onödan)
men ändå…
mamma.. vilket stort ord!

Absolut, världens största ord. Visst är det sjukt hur hormonerna plötsligt kan säga till en att nu vill ja ha barn… Man börjar leka lite med tanken och inom ett år eller 2 MÅSTE man bara ha barn. Man kan bli helt besatt av det. Mitt tips är att du börjar berarbeta din karl, be honom förbereda sig på att du vill ha barn inom 1, 2 eller 3 år kanske. Utarbeta en plan. Låt honom inte komma undan med den klassiska kill-undanflykten "vi pratar om det om ett halvår". Min kille kom undan med den i 2 år innan jag nästan blev deprimerad av det hela och tillslut ställde honom mot väggen (medans jag tokbölade av all pres som jag tryckt undan i 2 år). Tillslut sa jag, "om ett halvår slutar jag med mina p-piller, då får du vara klar annars får du skydda dig själv…" det funkade. Ett halvår senare hade han kommit tillfreds med tanken och såg riktigt fram emot det. nu, när vi är gravida går han supermycket upp i det hela och klappar magen stup i kvarten…
Som sagt, det är bättre att dra med killen i tåget redan nu, så att även han hinner bearbeta det hela innan det väl blir dax. Annars hamnar ni i ofas! :-)
åh skönt att höra att jag inte är ensam och helknäpp då ^^
jaa för två år sen så tänkte jag att barn kommer aldrig va nåt för mig! och så nu.. känns de som alla mina tankar kretsar kring de!
ska försöka prata med honom då ;)
tack för att du dela med dig :)
#0 Får oxå sånna känslor ibland. De är helt omöjlig att stoppa.. Men jag är nog inte redo för barn ännu…
#3 ne de e inte jag heller ;)
men om ett till två år kanske :)

Hamnar oxå där nuförtiden. Men jag tycker inte att barn är ett dugg roliga eller att de luktar gott.
Det blir när jag pluggat klart men som vi nu vet i min närhet. Jag har alltid två år kvar av mina studier.
heh enee dom luktar äckligt ^^ haha
men de luktar barn, nåt som får en att känna att de nog e dags.. läskigt :|

Barn luktar ju gott på samma sätt som en iller luktar "gott". Tycker barn och illerdoft luktar rätt lika faktiskt, förutom att illerdoften har en touch av häst-doft i sig åxå, tycker jag… hahaha…

Jag litar blint på "egna barn andras ungar" annars kan jag inte skaffa barn :)
#8 haha jaa, de håller ja me på stenhårt ;)

jag med, varje gång jag går på Ikea är jag helt övertygad om att "mina barn" aldrig kommer bli som de man ser överallt där… Skrikiga, snoriga och allmänt jobbiga… för att inte tala om alla hemska föräldrar som man tänker "sån ska jag aldrig bli"… hehehe
Det är väl nån sorts försvarsmekanism antar jag, annars skulle ju ingen skaffa barn… hahaha…

#10 Jag sa "jag ska aldrig ha mitt barn sovandes i min säng!" Gissa vem som sover bredvid mig varje natt och vägrar sova i egen säng? :P
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

hahaha, klockrent!