Såklart skulle jag berätta teoretisk men jag skulle aldrig vilja vara ihop med nån som jag inte vågade berätta saker för.

Precis som DG säger så skulle jag absolut inte heller vara ihop med någon jag inte kände att jag kunde prata med. Jag tycker att kan man inte kommunicera med varandra så är det bara en tidsfråga innan förhållandet går åt skogen, hur ska man göra när det blir konflikter?
Men, om det nu skulle bli så av någon anledning ändå så skulle jag inte tvekat på att berätta. Ett barn är bådas ansvar och jag tycker att pappan har rätt att veta. Även om man tänker göra abort så hade jag berättat. Killen kommer ju ändå att märka på en att något har hänt.

Japp, det gör han nog, jag antar att jag också skulle berätta

För min sambo skulle jag klara av att berätta det då jag berättar allting åt honom, men för min mor.. Jag skulle helt enkelt inte våga, varför vet jag inte.

Jag vill jätte gärna ha barn, och det har jag berättat åt min sambo. Han vill först gå klart skolan och det förstår jag.

Om jag skulle vara gravid så skulle jag själv klart berätta för pappan. Vad jag däremot har haft svårt för det har varit att berätta för mina föräldrar. Min mamma och pappa fick reda på om mitt andra barn först han var född. Innan det sa jag inget, men det var mycket för att inte oroa dem då min pappa var cancer sjuk. Själklart så blev de glada. Hade inte rigtigt förväntat mig det, men var ju redan mamma för ett barn sedan tidigare och han var desutom enda barnbarnet.

När jag skulle berätta för mina föräldrar att jag väntade på mitt första barn, var det absolut inte lätt. Det blev inte speciellt glada heller, men med tiden så accepterade de att det skulle bli mormor och morfar och sedan när den lilla var född var de överlyckliga ändå. De köpte kläder och sängen till han.