Abort? Tidigare lämnad gravid
Jag har nyligen upptäckt att jag är gravid, trots p-piller. Jag blev dålig en dag och kräktes men blev snabbt bra igen och är rädd att det var det som gjorde det.
Jag och min man har två barn sen tidigare och försökte länge få ett tredje, till slut blev jag gravid. Kort därefter lämnade min man mig efter ett bråk och lämnade mig ensam, förtvivlad och gravid och med två barn. Tur i oturen löste det sig av sig själv med att jag fick missfall och inte behövde ta ställning till abort.
Efter ett tag ville min man att vi skulle försöka igen och jag gick med på det för våra barns skull och för att vi alltid innan han lämnade den gången haft det väldigt bra tillsammans. Detta är snart två år sen och jag är glad att vi försökte igen, för vi har det återigen väldigt bra.
Dock vill han att vi ska ha ett barn till, något jag sagt tvär nej till. För även om jag älskar honom och vi har det bra igen, kommer jag aldrig helt lita på att han inte kan dra igen. Och då räcker det att vi redan har två barn som påverkas om det skulle vara så.
Tänker jag fel? Jag har inte berättat för honom om graviditeten, utan tänker ringa för abort på måndag.
Visserligen är det en kvinnas beslut om hon vill eller inte föda ett barn, men att inte involvera din man känns inte rätt. Hur skall du kunna leva med detta resten av livet om ni nu håller ihop i fortsättningen? En sån sak som kommer emellan ett par kan aldrig bli ett fullödigt förhållande.
Vad händer om du någon gång senare känner dig så säker på honom att du berättar, och han lämnar dig då för att du svikit så och levt med en sån lögn i många år?
Jag skulle berätta för honom precis hur det kändes när han lämnade dig och förklara hur rädd du är att samma sak skall hända igen.
Sedan handlar det väl också om ifall du vill/orkar med en graviditet och ett barn till. Det är också en faktor som skall räknas med.
#1: Jag är säker på abort för mina barns skull. Min man är en fantastisk pappa , men jag tror att kan man lämna en gång kan man göra det igen. Skulle det hända vill jag inte blanda in en bebis i det som också blir indragen och för mina barns skull så skulle en bebis ta tid och resurser från att stötta dem.
Min man är helt okej med att jag går på ppiller och därmed att det inte blir fler. Känner därför inte att jag behöver berätta att vår plan avvek lite när det blir samma resultat i slutänden.
Värdesätter bara stabiliteten för mina barn högre och så länge vi har det bra tillsammans så tror jag det är det bästa för dem. Skulle vi däremot bråka och inte ha det bra tillsammans så får vi utvärdera det så det blir bäst för våra barn.