Jag skulle hellre föda med sätesbjudning utan smärtstillande än att någonsin behöva göra kejsarsnitt igen!
En lätt överdrift kanske, men mitt svar är absolut att jag föredrar naturlig förlossning.

Det gör ont som tusan att föda barn, men efteråt går det snabbt över. Visst svider det och om man spruckit och behövt sys är det direkt obehagligt och ibland smätsamt ett par dagar. MEN, kejsarsnitt är trots allt inte ett pyttigt snitt, det är en buköppning. Man är efter barnets födelse trots allt nyopererad och får inte gå omkring, inte lyfta. Man kan inte gå ordentligt och man kan inte sätta sig/ligga som man vill. Det är ganska mkt skillnad på eftervården. Efter en vanlig förlossning är det man behöver ett paket bindor i princip. Efter ett snitt skall såret hållas rent, man måste tänka sig för hur man går/står/sitter/ligger. PLUS att man måste ha de där bindorna.

Nä, jag skulle aldrig frivilligt välja snitt! Och jag begriper inte de som väljer det bara för att. Bara för att de tror at tde blir förstörda i underlivet av att föda barn. Hallå, vi är skapta för detta. Likaså som det finns de som avstår amning och väljer flaska istället - bara för att de är rädda att det sliter på brösten och gör dem fulare. Helt galet. Enligt MIN mening.

Vanlig förlossning är det en helt normal naturlig smärta. Ont som f-an, men det går snabbt över. Smärtan efter ett snitt, den stanna kvar i minst en vecka, ofta mer.

Jag har haft båda typerna av förlossning och jag föredrar en naturlig förlossning.

Trots att jag sprack som en gris både in och utvändigt så de fick köra ner mig till operation för att sy ihop mig under narkos, så var jag mycket piggare efteråt och inte lika "justerad".

Efter kejsarsnittet var jag ofärdig i 14 dagar och hade svårt att ta mig fram medan efter den normala vägen var jag lite orörlig i bara 3 dagar…trots att jag såg ut som en babianrumpa nertill *fniss*

Mycket intressant läsning! Tack för svaren. Fler önskas gärna!

Jag håller med Cattis i #1. Jag skulle aldrig vilja ha kejsarsnitt. Mitt första barn kom med sätesbjudning, men jag är glad att det blev en vanlig förlossning. För mig kändes kejsarsnitt som "fusk", jag ville verkligen föda fram barnet.

Sätesbjudning gör inte mer ont än när de ligger rätt. Men du kanske måsta ligga i gynstol och det är inte säkert att du får vilka bedövningar som helst. Jag klarsde mig bra med bara lustgas.

Jag fick göra ett akut kejsarsnitt. Och jag måste säga att det är det absolut bästa som kunde hända. Personalen var helt fantastisk. Jättehärlig stämming.

Jag har haft mer ont när jag skurit mig när jag gjort sallad (eller andra operationer för den delen). Jag var uppe och gick så fort jag bara fick (samma dag). Jag använde i princip inga smärtstillande medeciner (jag fick tjata för att slippa). Jag fick gå omkring hur mycket jag ville och jag fick lyfta hur mycket jag ville så länge det inte gjorde ont. Jag kunde duscha (man har vattentät tejp över), men inte bada.

Så du ser, det finns faktiskt himla bra (även akuta) kejsarsnitt också:)

#5 Lyllos du! :-) Jag var uppe och sprang första dagen efter mitt första snitt också, och andra. Tredje hade jag så ont att jag inte ens kunde gå på toa själv. Då låg jag bara och grät. Andra snittet var jag "vis" av erfarenheten och höll mig ganska lugn, så det var inte så farligt som första. Men ändå. Jag håller iaf på att man skall föda naturligt om man kan, allt blir liksom bättre då. Hormoner som frigörs och känslomässigt så tycker jag det var bättre. Mkt bättre. Men man kan inte alltid välja, jag tycker bara det är synd då man medvetet väljer snitt för att man tror att man slipper all smärta eller att man inbillar sig att sexlivet blir sämre för att man "töjs" ut.

7 Ja, jag slog nog någon form av rekord i att inte ha ont:) Men som du säger det är ju olika för alla. Jag ville bara visa på att det KAN också vara så att det inte gör speciellt ont. Precis som det finns förlossningar som är mindre smärtsamma än andra.

Och visst har du rätt i det där med hormornerna. De har kommit fram till att eupedral gör att det är mycket svårare att få igång ammningen (om alls). Jag önskade att nån sagt det till mig, då min aldrig kom igång.

I min familj har förlossningarna varit rejält långa (en tog långt mer än 30 tim) och det har sprucktis hit och dit. Det är en av de största anledningarna till att jag överhuvudtaget inte vill skaffa barn. Jag tycker inte "belöningen" överväger riskerna för permanenta skador som att man kanske aldrig kan hålla tätt igen(vare sig det gäller nr 1 el 2 så är det hemskt) eller att sexlivet förblir lidande. Vissa har fått skador som gör att det gör ont att ha sex och vissa känner inte längre något alls i princip. Nej tack…

Övergående besvär kan man ju hantera, men ett livslångt lidande kan jag inte se att något skulle vara värt. Jag var dessutom med om en olycka för några år sedan och jag har fortfarande besvär med rygg o bäcken, så jag skulle inte vilja riskera att det förvärrades ytterligare heller, för det är redan olidligt stundtals.

Och kejsarsnitt verkar ju också ha många nackdelar.

Så här blir det nog inga barn.

#1. jag födde naturligt och sprack, och det går inte över efter ETT PAR dagar. jag hade ont i närmare 3 veckor, och kunde inte sitta/ligga/stå som jag ville. och då sprack jag inte spec. mycket heller. så det där är nog olika, hur länge man har ont efteråt.

glömde min lilla "=)" hehe

#6 nu är det ju inte så enkelt att man kan "välja" att få kejsarsnitt!

#11 Jo, så enkelt är det. Det är inte alls svårt att få lov att göra snitt istället för att föda vaginalt.

#12 jasså det säger du! Så var det verkligen inte för mig. Det är inget du bara kan välja om det inte finns medicinska skäl till ett snitt!

#13 Jo det kan man. Bara för att inte du kunde göra det valet, så betyder det ju inte att inte andra fått göra det. Jag känner en del (7 stycken för att vara exakt) mammor som gjort detta val, baserat på bland annat anledningar som jag angav ovan: att de inte vågade föda vaginalt, eller att de var rädda att få ett sämre sexliv efter födseln. Det var inte pga medicinska skäl, utan helt fritt valt.
Däremot säger jag inte att alla kan säga vid inskrivningen att man vill bli snittad hur som helst. Givetvis måste man prata igenom beslutet noga innan. Det är trots allt en bukoperation.
Men valet finns.

#13 kan då verkligen inte hålla med att det är "enkelt" . Och förlossningsskräck är ju en helt godtarbar anledning att få ett snitt kan man ju tycka

#15 Vi är helt överens om att det inte var enkelt för dig att få det. Vi är också helt överens om att ALLA som vill inte får göra det.

Däremot kan du inte riktigt uttala dig och säga att det inte är enkelt, då det ju uppenbarligen fungerar "enkelt" för många att begära snitt bara för att man vill slippa smärtorna. Jag pratar inte om förlossningsskräck, utan om kvinnor som tror att de slipper alla smärtor bara för att de slipper föda vaginalt.

#16 På grund av min ryggskada så blev jag lovad ordentlig smärtlindring och snitt om det började dra ut på tiden (sonens förlossning blev komplicerad). Eftersom det var stängt på förlossningen när lillan skulle komma fick vi åka till grannkommunen och deras sjukhus. Jag bönade och bad om ett snitt eftersom dom inte kunde smärtlindra. Det tog över 24 timmar och jag blev ändå inte snittad. Slutade med förlossningsskräck. Jag skulle så gärna vilja ha en till men vågar inte riskera nåt längre.

#17> Låter rätt taskigt faktiskt. Dåligt av grannkommunens sjukhus att inte lyssna på de beslut som tagits förr!

#17 Dåligt av dem! Men som sagt, alla får det inte. Det kan ha funnits andra orsaker till att de tyckte det var bäst med vaginal förlossning ändå…? Men hade du blivit lovad det borde de hållt sig till det, man är ju ändå rätt utsatt som det är i sådana lägen.

En kompis till mig snittades för en månad sedan. Hon gjorde snitt för att hon var orolig att hon skulle töjas ut och få mindre nöje av sex framöver, och det var inga problem. Det är detta jag tycker är så idiotiskt. Snittad skall man bara bli om det verkligen behövs, inte för att man bara har lust. I ditt fall hade det ju uppenbarligen varit befogat att snitta.

Hoppas du kommer över din skräck och kan skaffa fler! Alla förlossningar är ju inte på det viset…

jag var otroligt rädd för förlossnign innan jag plussade. Hade en massa skräckbilder i mitt huvud och historier man hört om köttfärspaketsliknelser osv ( ursäkta det vidriga exemplet)

Därför var jag övertygad om att jag skulle ta kejsarsnitt.

men, jag såg filmen kärlekens mirakel och där får man även se hennes förlossning. Det var absolut inget i stil med cityakutenvrål och ja, den andra liknelse. Vi är ju faktiskt byggda för att föda barn och så många kvinnor har gjort det innan mig.

Eller som min mamma sa, "jag tror att barnen mår bra av att bli lite tilltryckta sådär i starten"

Så jag vill absolut inte ha ngt kejsarsnitt, never.

#20 om du skulle befunnit dig i mitt rum på förlossningen skulle du fått höra riktiga cityakuten-vrål hehe

#21 min kropp togs i besittning av demoner. hoppas ingen hörde mig. helt sjukt att man bara beter sig som man gör. och det där de säger att man inte ska skrika utan använda det för att krysta. äsch kyss mig ngnstans, det är ju omöjligt!

#22. absolut, man måste få skrika ut sin smärta =) känns nästan som om bäbben kommer ut fortare om man hjälper till med stämman. hehe.

En fråga som inte har med saken at göra, eftersom att jag inte fött barn, men vart sätter man snittet? Har en tatuering som jag misstänker kan sitta ivägen. Någon som vet?

tror faktiskt det är där de lägger snittet.

*gör en Homer-dough*

Själv som önskar att bli gravid ser en vaginal förlossning som en del av hela prossesen, så för mig är det självklart med det det så länge inte något annat händer på vägen, så tycker o känner jag iallafall…..

Jag har inte fött på det normala vägen utan fått ta två snitt. Det första var väldigt akut och det andra var inte lika akut. Jag Har bägge gångerna varit uppe på benen efter att bedövningen har släpt. Jag har mått bra efter båda snitten…varit kanske lite trött första dagen. Men min första barn så fick barnmorskan jag mig med värktabletter, för de ville jag inte ha. Han väll alldrig känna eftern om jag hade ont ellr inte. Efter mitt andra snitt får jag ont i ärret ibland, speciellt om jag bär något som är tungt. Jag brydde mig alldrig om att läkaren sa att jag skulle inte bära något tungt på en månad efter förlossningen, utan bar redan eftre några dagar tungt. Jag hade ju ett hem att ta hand om och inte tid för att ta det lungt….