Usch vad tråkigt att höra och jag lider verkligen med dig.. Men det enda du/ni kan göra är att hålla hoppet uppe men inte stressa över det. Lättare sagt än gjort jo jag vet.  Men det sägs ju att så länge man försöker så hårt och går och oroar sig så kommer det aldrig hända. Den dagen man slappnar av och accepterar att det får hända när det händer så brukar det oftast hända när man minst anar det. Du får försöka sysselsätta dig med annat och pyssla med saker du tycker om, slappna av så kroppen får lugn och ro att göra det den ska. 

Har du förresten försökt prata med någon som är utbildad och lite mer "expert" på områden som kanske kan hjälpa dig?

Man får ta en dag i taget och fokusera på det man pysslar med här och nu tills det går över. Sådana dagar kan bli många och tunga annars innan man lyckas.

Nej jag har inte pratat med någon utbildad av något slag. Vare sig när det gäller missfallet eller barnlängtan. Har känt att jag inte vill göra en stor grej av det. Vet inte vad jag ska syssla och pyssla med för att fördriva tiden. Jag har inga direkta intressen. Det blir ju det gamla vanliga. Jobba, komma hem, laga mat och förbereda saker till morgondagen. Borde försöka flytta fokus till något annat ja, men osäker på vad som skulle kunna fånga min uppmärksamhet så att säga.

Låter inte roligt men instämmer med de andra, försök hitta en sysselsättning eller ett intresse. Om du har möjlighet att komma i kontakt med djur så skulle jag säga att de har en otrolig förmåga att få en att må bra! Dans upplever jag också som extremt uppiggande och något man blir glad av. Träning över huvud taget, kanske sätta upp ett mål? I april ska jag springa/cykla/simma ett lopp på 3/5/10 km och jag ska göra det på x min/h? Plusset kommer när man slappnar av (eller man börja tänka att just nu är det inte lägligt, vi ska ju flytta, jag har bytt jobb eller jag ska ju cykla ett lopp om två månader!!) Ni har ju blivit gravida en gång så det finns ju goda chanser för ett nytt plus!

Man behöver inte alltid hitta på något nytt eller helt annat än vad man normalt tar sig för till vardags. Grejen är (var för mig i af) att lyckas fokusera på just det jag höll på med istälket för att låta tankarna snurra iväg i grubblerier, oro och ältande. Tex när jag diskade gick jag in för det med hela hjärtat och fullt fokus på just att få disken så ren som möjligt, lagade jag mat så var mitt fokus och tankar just i maten. Visst man kan festa till det lite med något nytt recept eller lite omständigare maträtt eller unba sig extra fräsha och färska ingredienser att använda o sv o sv. Försök att göra det så enkelt för dig som möjligt i det lilla att ockupera tankarna med just det du har i händerna för tillfället. Tvättar du ansiktet så känn efter hur det verkligen känns tex. Hur skönt det är att skölja och känna det rena vattnet rinna över ansiktet, handdukens lena mjukhet mot kinden. O s v. När jag gick och lade mig kände jag efter precis hur det kändes med kroppen i mjuka sängen. Vilka delar av kroppen där huden berördes av lakanet. Vilka delar som vidrör madrassen. Kände efter vilka muskler som var avslappnade och vilka som var spända. Lät de som var spända röra lite på sig och sedan slappna av. Känna andetagen och andningens rytm. O s v. Tja det var några exempel. Det hjälpte mig igenom jättemycket i alla fall. Jag har själv inga barn och inte lyckats få några. Men jag har lyckats ta mig igenom åratal av sorger genom att lägga fokus på "här och nu" på det sätt som jag beskrivit ovan. Man orkar inte se och planera allt för långt frammåt. Man orkar och vågar inte hoppas eller grämer sig i smärtan över det som gått snett allt för lätt. Man orkar inte vänta till nästa cykel igen o s v. Men man orkar ta livet en dag i tsget, en timme i taget, en stund i taget liksom. Stor kram!