Sjukskrivning skulle jag nog säga , för är du helt däckad så tidigt på kvällen, så tar du ju ut dig fullständigt ;) Du ska kunna fungera i privatlivet, inte bara dagtid på jobbet.

Blev sjukskriven av läkare i vecka 20, pga foglossning, ont i magen (utan uppenbar anledning) och svår halsbränna. Jobbar som uska på demensboende men som han resonerade så går hälsa och hem före (han syftade på min dotter, måste i första hand orka ta hand om henne) för visst kan väl jag också pressa mig igenom arbetspassen med stor smärta men vem tackar mig för det? Ingen och absolut inte min kropp! Sen att jag har en prematurfödsel i ryggsäcken där de inte vet anledningen gör väl sitt, de vågar väl helt enkeltninte chansa gissar jag på. Så känner du dig som en zombie efter jobbet och inte orkar ett skvatt så skulle jag överväga sjukskrivning eller åtminstone samtal/undersökning av läkaren. För om jag förstod rätt så har du väldigt ont?

Jag har också varit en sån som tyckt att jobbet är viktigare än min hälsa. Min chef var till och med på mig när jag mådde dåligt förut och sa att arbetet visserligen är viktigt men hälsan och familjen är viktigare och tar man inte hand om sig själv kan man snart inte jobba alls. Kloka ord som jag faktiskt har tagit till mig och ändrat mitt sätt att tänka. Jobbet är inte längre mitt största prio och jag har blivit mycket snällare mot mig själv. Om du klarar att vara deltidssjukskriven kanske det är en lösning att börja med?? Men vi har ju inte så lång tid kvar ; ) Det kanske är värt att vara hemma dessa veckor och ladda. Men hur som helst så är det du och bebisen som är viktigast nu : )

Det handlar om att förebygga både prematurfödsel och förlossningsdepression, det ska du inte ta lätt på.

Jag blev sjukskriven från ca v28. 50 % först och sen 100%. Kände också att jag inte hade tid, jag skulle ju bli klar med min avhandling och hade massa samarbeten jag inte kände att jag kunde vänta med. Men, den där stressen att ha så mycket i slutet av graviditeten är inte bra. Min BM hade länge sagt att jag skulle varva ner lite, men jag körde på. När jag sen fick stora problem med sammandragningar och bröt ihop inne hos BM för att jag inte hittat parkering direkt, då var det dags… och det var verkligen i senaste laget. Sen blir man ju lätt lite seg i skallen och eh… korkad rent ut sagt av att vara gravid :P jag kunde inte sköta mitt jobb ordentligt för att jag helt enkelt inte kunde tänka ordentligt. 

Jag hade visserligen mycket innan BF också, men stressen från jobbet var ju borta och det gjorde det mer uthärdligt. Du ska orka och sätta dig själv först, det blir liksom inte lättare när BF närmar sig.

Ja det är ju det att det handlar inte bara om hur det ser ut just nu. Det handlar minst lika mycket om dina symptom och vad som är rätt att göra just nu för att dina symptom inte ska förvärras och att du ska få slippa komplikationer i samband med förlossning osv. Att allt utanför jobbet lider är inte bra heller för det betyder att man pressar sig till bristningsgränsen. Man ska ha lite ork över efter jobbet att ta hand om allt som inte har med jobb att göra - annars bryter man ihop till slut.

Sen är det så mycket lättare att läka från lindriga skador jämfört med svåra skador. Så man ska lyssna på sin kropp och reagera innan man blivit för dålig.

Tack för era ord, så är det ju, att ingen kommer tacka mig för att jag kör slut på mig själv. Vissa dagar mår jag jättebra i kroppen och andra dagar känns det som att jag knappt kan gå, däremot är jag så psykiskt utmattad just nu och det beror nog både på graviditeten och allt runt omkring så jag orkar helt inte ända ut till kvällen, speciellt inte om jag försöker göra något hemma efter jobbet . Ska till bm nästa vecka, får prata med henne om det då och höra vad hon tycker och tänker om min situation egentligen, jag försökte ju mest att sopa över det samtalet eftersom att jag anser att jag inte har tid att vara hemma och ta det lugnt. Det som grämer mig mest just nu med att bli sjukskriven, förutom att jag inte har tid, är ju att jag har bra dagar och då känns det så fel att vara hemma, som att man skolkar från jobbet typ :-/

Ja men det är ju just det - om du inte längre hade några bra dagar någon gång hade du varit sjukt dålig. Jag har kronisk hjärtsvikt pga av ett medfött hjärtfel och är sjukpensionär och jag har också bra dagar - det har alla som är sjuka på ett eller annat sätt. När man är sjukskriven använder man de bra dagarna till något som gör att man blir bättre och kan bli helt frisk till slut. Man skolkar inte. Man jobbar på sin återhämtning. :)

jag hade också bra dagar, även när jag låg inne på sjukhuset och fick morfinsprutor. Jag fick dagspermiss och åkte hem till maken, sen fick jag komma tillbaka på kvällen.

Jag vet känslan, jag hade själv jätte svårt att påbörja graviditetspenningen i v32 då jag visste att det fanns körningar som funkade bra (jag är lastbilschaffis) men då min chef inte ville sätta mig på dom fick jag ta beslutet att börja gå hemma för både min och bebis skull. Ingen mår bra i längden av att man sliter ut sig utan ta det säkra före det osäkra :)

Jag är också sådan som prioriterar jobbet framför min egen hälsa. Däremot har jag fått ändra på mig litegrann. Ifall jag är sjuk måste jag fråga mina klienter om det är ok att komma eller ej för jag vill ju inte smitta ner dem precis. 

Det är egentligen väldigt dåligt av oss att gå till jobbet om vi är sjuka (typ har något smittosamt som influensa). Min kollega smittade ner mig varenda gång hon var sjuk för hon valde att gå till jobbet trots feber och allt. En gång stannade hon hemma och då blev jag inte sjuk och då insåg jag hur tacksamt det är om folk stannar hemma då de är sjuka!

Lite off topic där men poängen är att folk kan bli väldigt frustrerade på dig om du går till jobbet fast du är sjuk eftersom du då riskerar att smitta ner andra. Det finns inget beundransvärt i det, det har jag fått lära mig åtminstone. Så det finns definitivt ingen som lär tacka dig, tvärtom.

I det här fallet så är du gravid och det är inte det allra lättaste. Jag måste dock säga att mitt liv ser lite likt ditt liv trots att jag inte ens är gravid och jag har ju då ingen orsak till att sjukskriva mig. Efter en arbetsdag så är mina knän och rygg samt händer helt förstörda och det värker ofantligt mycket. Jag är trött redan vid 18 tiden men då måste jag på lektion så jag slipper inte undan. Jag kommer hem 22 och är i princip helt sönder. Jag har inget socialt liv för tillfälle för jag orkar helt enkelt inte samt att jag har inte riktigt tid över till det. Sällan jag hinner ens se min sambo nuförtiden.

Om du kan sjukskriva dig, gör det! Jag skulle gjort det om jag kunde för jag mår förfärligt dåligt och jag är ju inte ens gravid!

Tack för att ni delar med er, ska prata med min bm vid nästa besök så får vi se vad hon säger. Jag har ju även ganska hög smärttröskel, eller snarare så van att konstant ha ont i ryggen, att mina besvär kanske är tillräckliga för åtminstone en deltidssjukskrivning även om jag själv försöker att kämpa och pressa lite till. Förstår inte varför jag stretar emot så mycket, men det har väl att göra med att jag är uppfostrad med att man inte är hemma från skolan, speciellt inte om man är så pass frisk att man orkar att leka och det är väl något jag konverterat över till mitt vuxna liv. #11 Som tur är smittar varken graviditeter, foglossningar, ryggont eller halsbränna men jag förstår din poäng :-)

#12: Jag har varit sjukskriven i över 3 månader och har nu 17 dagar kvar till BF. Jag är en person som normalt sett har 100 järn i elden, men har fått inse att min kropp inte klarar av att jobba. En dag så insåg jag att det inte var värt att riskera min och bebisens hälsa bara för att mitt huvud säger att jag borde jobba. Mitt jobb finns kvar när jag är tillbaka efter föräldraledigheten.

#12 Nämen precis.:) Därför skrev jag lite så där ot om smittosamma sjukdomar.  Något som du kanske kan tänka på i framtiden sen. :)

Sist och slutligen så har du ju nu ändå en bra orsak att sjukskriva dig. Du måste ju också tänka på lillen nu och inte bara dig själv. Även om du klarar av att jobba, ha en massa värk och bli helt slut efteråt så kanske det inte är det ultimata för lillen? :) Kanske det hjälper dig att känna dig lite mindre skyldig då du sjukskriver dig om inget annat! 

Du gör ju absolut inget fel i att sjukskriva dig. Att bära på ett liv inom en är ju inte det allra lättaste alla gånger och det har nog många förståelse för.

Jag har svåra ryggproblem och jobbade med små barn tills över v.30. Jag "kunde" sova på jobbet nästan en timme varje dag och hade bra kollegor. Kämpade tappert på liksom…. Däremot hade jag (egentligen ännu) problem med foglossning länge efter förlossningen och jag undrar om mitt kämpande inte har med det att göra.

Har funderat mer och mer på att prata med bm om detta, härda ut denna arbetsvecka som är innan nästa möte. Insåg igår att det är två veckor kvar, trodde jag hade möte varannan vecka nu men måste fått det in bakfoten för när jag kollade på kallelsen är det om två veckor. Får nog försöka ringa på måndag istället och be om rådfrågning och ev remiss till läkare, för det är väl så det fungerar? Har ju aldrig varit sjukskriven som sagt så vet inte hur det går till. Eller kan bm sjukskriva?

Med anledning av att jag helt enkelt känner att detta förmodligen inte är hållbart… Jag orkar inte ens på helgerna och då sover jag någon timme längre och tar det lite lugnare men är fortfarande helt slut i kroppen fram mot kvällen och vill gå och lägga mig jättetidigt.

BM kan inte sjukskriva men de brukar väl ha en läkare de ordnar ett besök till. Så ring BM på måndag. Och du kan också sjukanmäla dig på vanligt vis till din arbetsgivare. Det är först efter sju dagar du behöver ett läkarintyg. Ifall det dröjer lite innan allt är klart så kan du ändå ta en ledig dag mitt i veckan t ex.

Vad ju på föräldragruppen igår, insåg att jag är den enda som jobbar och "orkar" jobba heltid just nu och då är jag den som är beräknad först i gruppen, 3 november, den andra efter mig är beräknad 13 november. Allt har varit så struligt för mig denna vecka så jag har inte ringt och tänkte vänta till idag när jag kommer dit, jag vill nog iallafall försöka bli sjukskriven till viss del, för jag orkar nog inte så mycket mer om det ska fortsätta i den här takten :-(

Det jag menade var att det gör att det faktiskt känns helt ok, att det inte är något fel på mig om jag inte orkar…

När jobbet tar så mycket av din energi att du inte orkar med din fritid, då är det dags att trappa ner, oavsett om du är gravid eller inte. /Rehabstudent