När vår första skrek oavbrutet och jag inte helt enkelt orkade så la jag henne skrikandes men tryggt i sin spjälsäng och gick ut några minuter på altanen för att samla ny kraft. Hon är 8 år i dag och har lämnat skrik perioden bakom sig 🙂

Andas! Lämna rummet! Räkna till tio! Ring någon. Vi fick tvillingar sist. 0 egentid. Ingen som vi känner kan vara barnvakt. Vi har haft barnvakt 6 h en gång på 4 år. Har fällt många tårar. Men nu är mina 4,5 år (den äldste) samt 2,5 år (tvillingarna). Och det blir lättare, även fast det inte känns så när man är mitt i det. Men känner du dig slutkörd en längre tid behöver du avlastning. Prata med bvc kanske? Kram!

Jag tog henne i selen och gick ut i skogen, eller körde bil då jag kände att jag började få nog. Då somnade hon.

För mog beror det helt på hur situationen ser ut men oftast har jag bitit ihop pch försökt med nya grejer som kanske är roligt och kanske lugnar bebis

Tar henne i vagnen o går ut en runda med hennes storebror. Kan inte bara gå ifrån barnen. Har en 3 åring oxå. Alternativt andas djupt o räkna till 10

Nu när han är större så mutar jag. Har mutat så länge det funkat :p Youtube musik, netflix serier elled liknande funkar toppen här hemma.

babblarna har alltid varit ett vinnande koncept här 😃

#7 vi har boken och figurerna ;)

Tack för att ingen ser ner på min fråga. Min bebis är 2 månader och 12 dagar idag och det känns lite lättare nu än när hon bara var några dagar men det är fortfarande jobbigt. Hon sover mindre på dagarna nu än vad hon gjorde förut så det känns som att jag måste underhålla henne konstant och jag blir helt slut fysiskt och psykiskt och ibland bara gråter hon "utan anledning", jag provar allt och inget funkar och hon bara gråter och gråter tills hon helt plötsligt blir tyst igen. Det gör mig så jäkla trött och jag vill lämna henne och gå och gömma mig i sovrummet.

Jag kan inte lämna henne när hon gråter för jag får så dåligt samvete och jag hör henne ändå och blir stressad.

det är helt naturligt och helt okej hur du känner och det du upplever. Det är såhär ibland att vara förälder. Ibland har man dessutom inte den blekaste aning om varför de skriker. Det kan ju vara vad som helst! Utöver de basala behoven som närhet, hunger, sömn, smärta osv så kan det ju liksom vara en rad andra saker också. Kliar det någon stans? skaver? övertrött? uttråkad? missnöjd? fis på tvären? jobbigt i munnen? bara på dåligt humör? ah man kan grubbla lääänge! - till ingen nytta för det mesta. Man får bara åka med och göra så gott man kan. Ingen är superwoman, ibland orkar man bara inte. Vet man med sig att bebis är ordentligt ompysslad kan man gott lämna den tryggt i någon minut och gå undan och andas. Även om dom skriker så det går igenom märg och ben. Hur än det är så har man en jäkla instinkt också, och man upplever bebisskrik helt annorlunda som mamma.

Jag bär i bärsjal, går ut med henne i vagnen eller bara vaggar i famnen och smeker på huvudet och över ryggen. Nu är det inte så ofta hon är sådär ledsen. Jag har sett i andra trådar att föräldrar använder öronproppar/hörselkåpor om man har en väldigt skrikig bebis (kolik). Det kan jag tänka mig hjälper… För det skär i hjärtat tycker jag när bebisar gråter. Och om man "bara" behöver hålla en stund utan att höra så tror jag att det är lättare… Annars såklart: be om hjälp!

Bruka åka ut till en större affär där jag kan vandra runt med vagnen ca. en timme. Där får jag tänka på mitt å slipper tänka på vardagen och sysslor. Barnet sover, somnar eller spanar runt på lampor och är nöjd.