Om partnern inte vill ha barn så får man kanske tänka sig att göra slut om det betyder så mycket för en själv.

Jag vet inte riktigt hur man ska handskas med det annars?  Är det inte ett gemensamt beslut så känns det ju inte särskilt lyckosamt.

Finns de som går vidare med en ny partner som är redo och vill ha barn . Bra att i ett tidigt skede i förhållandet prata med sin partner om hur den ser på det här med att få barn . Många idag som av olika andledningar väljer att inte skaffa barn.

Om man som i mitt fall varit tillsammans i snart 10 år och annars har ett bra förhållande. Jag har längtat efter barn i många år och kommer med stor sannolikhet ångra mig om jag inte blir mamma. Men sambon har gått från jag är inte redo ennu till, vet inte om jag vill. De var extremt jobbigt när han sa det.  Han har de väldigt jobbigt i dagsläget så jag måste ta hänsyn till det och de innebär ju även att han kanske vill senare.  Men samtidigt vill jag inte vänta då jag av medicinska skäl inte bör vänta allt för länge.

Antingen får du acceptera faktum eller fråga om det är bättre ni går isär .

Min man har gått från att inte vilja, till att någon gång vilja till "vi ser vad som händer". Jag var redo för barn för flera år sedan och han var redo nu. Hade han inte velat ha barn hade jag fått respektera det och göra alla val hos den enda jag kan påverka, nämligen mig själv. Valen jag har är att stanna och acceptera att det kanske inte blir barn, eller gå vidare och hitta någon som vill samma som jag.

En vännina till min mamma var med om samma. Han var fast besluten om att inte vilja ha barn. Hon accepterade det och stannade. När hon fyllt 40 så gick de skilda vägar. Han träffade en ny och har nu två barn med sin nya. Hans nya blev gravid efter dem träffats i fyra månader..

De känns som att välja mellan pest eller kolera så att säga.  Men förstår att de inte finns så mycket jag kan göra.

#6 😧😠 fy fan!