Jag gjorde det fram till krystningen. Ville köra det hela vägen men jag började bli så trött. Tyckte det var så häftigt! Att känna kroppen arbeta sådär, mäktigt. Blir det en tredje så hoppas jag att förlossningen går lite snabbare så att jag kan köra det hela vägen :)

#1 Blev du trött av avslappningen eller av värkarbetet? :P Eller hur! Jag har läst runt lite och det verkar som att de som kör med dyktekniken tycker att det känns mer som en stor kraft och inte smärta och att om de tappade sig i dyktekniken så kunde de känna smärtan. Jag hoppas att mina erfarenheter med meditation (samt lite yoga) kan vara till hjälp :)

#2 Av hela grejen tror jag. Hade en ettåring som knappt sov på natten och sedan vid fem på morgonen drog värkarna igång och var ganska regelbundna och täta från start. Var hemma i 15 timmar med värkar innan vi åkte, var fullt öppen när jag kom in. Var inne någon timme innan krystvärkarna kom och elva minuter senare föddes han :) Ja men precis så! En enorm kraft som liksom arbetade bebisen neråt. Missade två värkar och vilken skillnad. Som sagt, sjukt häftig metod :) Det tror jag helt säkert :)

Jag gjorde en egen tolkning av den. Hade övat på lite mindfulness innan. Jag tyckte det fungerade bra. Tog sterila kvaddlar mot slutet men i övrigt utan smärtlindring, försökte lita mycket på kroppen och andas mig igenom upplevelsen.

#3 Då förstår jag att du var trött. Oj! Elva minuter efter att ni kom in? Hur hinner man ens få av sig kläderna och kasta upp sig på sängen? Haha :)

#4 Vad kul att höra att det kändes bra :) Känner du nu i efterhand att det är något du hade velat göra annorlunda? :)

haha nej hon hade krystvärkar i 11 min :P hon var inne i flera timmar står det ;)

#5 Nä, vi var inne någon timme och sedan kom krystvärkarna som då tog elva minuter :) Alldeles lagom tid att vara inne tycker jag, tycker att sjukhus är dötrista och hatar när folk lägger sig i :P

#8 Haha, av någon anledning så läste jag att du var hemma i 15 timmar, åkte in och födde bebis efter 11 minuter :D Jag förstår det. Jag hoppas på att kunna vara hemma så länge som möjligt men är samtidigt lite rädd att jag är hemma FÖR länge och inte hinner till BB i tid :P

#9 Nä, som tur är inte. Fast med nästa barn är det helt okej, men inte vid första vaginala förlossningen känner jag :P Inte när man inte har en aning om hur det kommer kännas :)

Hade samma tankar och oro, ville ju gärna inte föda i bilen heller direkt. Vi har en timmes bilresa nästan dessutom.

Min systers andra barn kom så snabbt på förlossningen att de inte hann ta hennes personuppgifter innan. Hon fick känningar vid tre på natten, satte sig i bilen vid femsnåret, de hade väl en timme till förlossningen och strax innan sex var bebisen ute. Men första barnet hade inte gått lika lätt :) men går det så snabbt så känns det inte som att man hinner dyka riktigt.

Nä, då är det nog svårt att hinna med men är man väl beredd så kan det ju gå, det tror jag. Man hinner ju knappast få så himla mycket annat ändå så då kan man ju lika gärna göra ett försök tänker jag :P

Man har väl bilresan på sig också iofs :) men det känns som en rejäl utmaning. Och helt sant, vad annars ska man göra? :)

Hej! Jag läste och övade att dyka inför min första förlossning, älskar hela upplägget med dykartekniken. -MEN- jag gjorde precis tvärt om när det drog igång! Jag blev helt chockad av smärtan, som en käftsmäll. Men första förlossningen gick på drygt 3 timmar fårn första känning så det börja aldrig med svaga värkar som ökade. Andra förlossningen gick så himla fort men den korta stunden gjorde jag allt i min makt för att behålla lugnet för att inte få en ångest attack, typ. Det gick faktiskt rätt bra, men som sagt jag har aldrig lyckats helt! Håller tummarna för dig!

Jag är väldigt nyfiken på dyktekniken inför kommande knodd. 😊 Hur har ni som använt er av den förberett er innan förlossningen? Massa meditation, gravidyoga, annat? Någon som har ett superbra tips på läsning om dyktekniken?

#15 Jag ska ju föda för första gången nu vilken dag som helst och jag fick reda på detta om dyktekniken förra veckan :P Men jag övar lite genom att vid varje förvärk (har inga onda förvärkar utan de känns bara obehagliga) så försöker jag slappna av i kroppen. Se till att slappna av i käken, tunga axlar etc och fokuserar på andningen typ :)

Jag tyckte att det hjälpte mig att hålla lugnet och hanterade smärtan lite lättare. Vi körde hela förlossningsarbetet på förlossningspall - då min man satt bakom mig - vilket var guld! Rekommenderas varmt! För när det började köra ihop sig med krystvärkar så kunde han hjälpa mig att andas, jag hörde hans andetag och kände hans bröstkorg röra sig så att jag kunde försöka hålla hans tempo och inte skena iväg och börja andas snabbare.

Jag hade inte direkt "övat" innan. Hade en period på några veckor där min man och jag övade meditation till sådan youtube-instruktion, men jaaa… vet inte om det gjorde så stor skillnad, övade inte så länge/aktivt.

#17 Var tvungen att googla fram en bild på förlossningspall och den känns ju verkligen Toppen! Snacka om att utnyttja tyngdkraften! (Och inte behöva orka sig för tjocka lår som jag själv känner borde vara ivägen om en står på knä). Någon skillnad gjorde de kanske med youtube innan, om inte annat så var det inte helt okänt med meditation. :) Lyckades du "hålla" dyktekniken ända till slutskedet?

#18 Ja pallen var fantastisk! När man sitter sådär upprätt så stimulerar bebisen fristättning av oxytocin som fungerar som smärtstillande och tyngdlagen hjälper till så att jag inbillar mig att förlossningen inte blir lika långdragen.

Jag var så fokuserad på att följa med kroppens vågor och att andas att jag inte riktigt tänkte på så mycket annat än att försöka hålla djupa och långsamma andetag. Men jag tror nog att jag lyckades hela vägen igenom.

#19 åååh låter toppen! Längtar ju nästan 😃 hehe eller ja det gör jag ju ändå, men äh du fattar… 😉

Haha ja jag kände också så innan förlossningen! Jag tror att den inställningen hjälpte mig mycket! Jag såg ändå fram emot förlossningen - att få se vad jag och kroppen skulle klara av tillsammans. Och ja, det var ashäftigt - även om det såklart gjorde skitont också.

Du har något häftigt framför dig! Lycka till!