Hur vet man att man är redo?
Har längtan efter barn, vi har försökt över 1 år nu, inte blivit något än så blir att beställa tid för koll av oss båda.
Men, hur vet man att man är redo för att få barn? Jag älskar barn och vill verkligen ha men ibland tvivlar jag på mig själv: kommer jag bli en bra mamma? Kommer jag kunna försörja mitt barn på ett bra sätt? Tänk om något oväntat händer.
Oro över förlossning mm. Ja många tankar.
Tror att det är ganska vanligt att får såna tankar när man ska ta det steget. Är ju ett ganska stort steg att ta. Men känner nog när man är redo i kroppen på nått sätt :)
Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump
Det där tror jag är rätt vanligt, att man tvivlar på sig själv. Men du säger att du verkligen vill ha barn och det är nog så man vet att man är redo. Jag tror att du kommer klara dig galant. :) Hade nog varit konstigare om du INTE hade tvivlat på dig själv.
If it wasn't for this music, I don't know how I would've fought this.
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
nästan alla känner såhär, och det är så det SKA vara. Man ska reflektera och fundera när man står in för sitt livs största förändring, och med ett blivande ansvar för en annan människas hela liv och uppväxt.
Instämmer med Tanatos. Det är bara sunt att ha sådana här funderingar och visar väl om något att man faktiskt är beredd på det stora ansvar som kommer med ett barn. Jag har två barn och många av funderingarna finns ju kvar och nya har dessutom uppstått. Är jag en bra mamma? Har barnen det bra? Kommer de bli bra, ansvarstagande vuxna? Osv. Tror aldrig funderingarna kring barnen försvinner :) Jag visste att jag var redo när jag kände att jag var beredd att sätta någon annan först, för det får man ju verkligen göra. Sen är man nog aldrig riktigt redo för innan man får barn kan man inte förstå vad det innebär, rent praktiskt kanske men inte känslomässigt.
Jag skulle nog säga att man aldrig känner sig 100 % redo. Men att du vill ha barn är ju en bra start:) jag ville ha barn länge innan jag hittade min sambo o blev gravid o även när jag var gravid så hade jag såna tankar som kommer jag bli en bra mamma, vill jag bli mamma mm. Nu när jag e gravid med nr 2 så kommer tankarna kommer jag klara att ha 2? Mm mm
Jag hade små panik för någon månad sen.
Hur vet man när bebisen ska äta, hur vet man om han är för varm, för kall, Hur klipper man naglarna ( gjorde en tråd om det på barn iFokus och fick bra svar), hur gör jag för att han ska få bra självförtroende , svär jag för mycket, kommer jag bli ett monster om jag inte får sova.
Det mesta verkar kommer naturligt. Men alla är oroliga över något någon gång. Min tröst har varit att googla eller fråga här :)
Tack för era kommentarer!
Lugnar mig mycket, att det verkar vara vanligt tänk :)
Starta ny diskussion