Tycker inte alls att du är knäpp, jag körde utan tills jag var helt öppen och kom in till förlossningen. Då valde jag att ta lustgas, började bli rejält trött. Men lås inte in dig på något speciellt, ta det lite som det kommer. Man vet ju aldrig hur man reagerar.

Jag hade klarat mig utan om jag inte fått stormvärkar. Eller ja jag blev utan tekniskt sett då det inte hann verka :P Men jag fick ju provdosen iaf och slangen i ryggen.

Men ha inte för höga förväntingar, ta det som det kommer. Varje förlossning är unik. Det gör rejält ont, och i kombination av att inte veta om man behöver härda ut i många timmar till när det är som värst gör att man lätt tappar det. Men enligt BM är man då ofta runt 8cm öppen när man känner att nej nu jääävlar ta mig härifrån :P

Jag kände och sa (skrek) att blir det värre så får dom fan snitta, varvid alla givetvis tolkade det som att jag skrek efter snitt. Men det var ju inte det jag sa va fasen :P men nu gick jag ot..

#1 & #2 tack för snabba svar! Jo såklart. Jag inte ska låsa mig in på något utan känna av lite. Har ganska hög smärttolerans så känner redan nu att hur coolt vore det inte att köra "naturligt" utan nå "droger". Men det är klart att om förlossningen blir riktigt lång och tuff att jag säkert skriker efter mediciner hahah. När är de för sent att få epidural? Och brukar lustgas räcka ifall det gått för långt för epiduralen? :)

#3 Lustgas räckte mer än väl för mig, har också rätt hög smärttröskel. Det tog udden av smärtan så att jag verkligen kunde känna hur kroppen arbetade. Så jädra coolt faktiskt. Krystade inte aktivt själv alls, kroppen fixade alltihop. Får jag lov att uppleva en vaginal förlossning till så hoppas jag att den går lite snabbare så att jag orkar köra utan smärtlindring hela vägen :)

Jag körde ett par puffar lustgas med sonen bara. Blev så illamående av den.

Dottern som var död, så fick jag epidural - fast den fungerade ingenting då utdrivningen skedde. Hade hon inte varit död och fötts i säte - så hade jag nöjt mig med tens och ev lustgas. 

Andningen är det allra allra viktigast. Tänk på att kvinnor i alla tider fött utan smärtlindring - och gör om det gång på gång. :)

Tänkte köra på lustgas skulle det bli riktigt jobbigt med värkarna så kan man alltid diskutera med barnmorskan vad det finns för alternativ. Man behöver ju inte bestämma sig för eda direkt man kommer in :)

Tack för era svar! Berättade för gubben att det finns folk som inte kallar mig knäpp för att jag vill köra naturligt, men hans svar va bara att -du ÄR knäpp :D han sa även att om han var tvungen o föda så skulle han ta tre sprutor epidural hahaha. Men tack igen! Nu är du ju ett tag kvar. Men skönt o veta att det faktist är lungt o vilja köra utan "droger" :)

Män ;)

Jag ser ingen anledning att inte ta den hjälp som finns :) visst, kvinnor har fött barn i alla tider, utan smärtlindring, men, vi lever liksom inte på stenåldern längre :) fick eda på förlossningen och blir det fler barn är det det första jag skriker efter när jag kommer in till förlossningen :)

Säger som Sarah. Jag hade inte planerat det där med smärtlindring så mycket. Tänkte att jag tar det som det kommer typ. Men jag tycke att det gjorde så j*vla ont så det fanns inte på kartan att försöka utan något. Lustgasen funkade inte riktigt på mig, men EDAn var gudomlig! Så jag kommer också skrika efter det det första jag gör nästa gång ;)

#9 & #10 såklart är det jätte bra att dessa hjälp medel finns. Dock så önskar jag att jag kommer klara förlossningen utan dom för jag vill verkligen uppleva den till 100% . Skulle vara så coolt att verkligen få känna hur de känns. Dock så är de ju så att man måste bara ta de som de kommer. Även fast jag nu vill köra utan så kanske jag skriker efter alla hjälpmedel man bara kan få :)

Inte tokig alls! Jag är i vecka 40 nu och jag hoppas att kag ska klara av förlossningen utan kemisk smärtlindring. Men precis som är nämnt ovan går jag dit med öppet sinne och jag får se hur det känns allt eftersom!

Jag har inte heller varit med om en förlossning än, men jag känner att jag vill gå in det helt öppet för allt. Kanske känner jag att smärtan är fullkomligt hanterbar, kanske har jag som min svägerska legat med förvärkar var 15:e minut i tre dagar och är helt färdig. Det enda jag vet, och det är helt utifrån mig själv, är att jag är en jäkla tävlingsmänniska som pushar mig själv på gott och ont tills jag går under om jag sätter upp mål. Säger jag "jag ska inte ha smärtlindring" finns en risk att det blir en hemsk upplevelse, antingen för att jag pushar mig för långt och är en tjurskalle, eller för att jag inte fixar det och är en förlorare. Ne, då går jag in helt öppet med tanken att målet är att föda fram mitt barn, vägen dit blir som den blir. Det är ingen idé att planera :) Och visst har kvinnor klarat sig utan smärtlindring i alla tider. Man har amputerat kroppsdelar utan smärtlindring också. Finns inget alternativ har man ju inte så mycket till val. Idag finns smärtlindring att få för den som vill. Målet är ju i slutänden som sagt att föda fram sitt barn, hur man än tar sig dit :) Det här är som sagt mina personliga tankar, hur jag tänker runt. Klarar jag mig, som min mamma gjorde, med bara lustgas är ju det skithäftigt! Gör jag inte det vill jag inte ha målat upp bilder av vad jag ska fixa som jag kanske inte kan hålla. Jag tänker bara åka med helt utan förväntningar och planer :)

#12 härligt att de finns fler som vill prova utan smärtlindring! :D

Jag tycker du känns väldigt redo att prova så långt det bara går naturligt :) Känns som att du har funderat en hel del. Så länge det inte uppstår komplikationer så går det säkert jättebra :)

Det viktiga är ju att inte hetsa över hur det "ska" vara, men det känns som att det är din egen vilja som talar, och andra försöker få dig att "tänka om" haha :)

#13 håller med dig :) är verkligen inte emot hjälpen och tar gärna emot den om de behövs :) #15 har tänkt på de sen jag +:ade . Men är öppen för förändringar :D

Jag kom in till sjukhuset och var 8 cm öppen redan och tyckte inte det var så farligt så jag körde med bara några akupunkturnålar som bm tjatade sig till att sätta. Känn efter hur det känns just där och då bara :)

Jag vet inte hur mycket det ligger i det, men en bekant sa till mig att om man vill ha möjlighet till epidural så ska man säga till i relativt god tid så att de har tid att förbereda den och sätta den. Att det helt enkelt kan vara svårt för dem att hinna sätta det om man väntar för länge och inte har förberett så att säga. Men så kanske det bara varit för henne :) Hur som så tänker jag själv försöka vara så planeringsfri som möjligt eftersom jag inte vet vad jag ger mig in i, hur det kommer att kännas eller om det kommet att ta lång tid. Det enda jag vet är att bebisen ska ut liksom ;) Men visst vore det skönt om det fungerade utan för mycket kemisk bedövning. Samtidigt som #13 skriver så finns ju bedövning av en anledning och har man ont så är det kanske inte nödvändigt att stå ut bara för att :)

#13 otroligt sund inställning! Den ska jag komma ihåg - målet är ju att föda fram sitt barn! Oavsett hur man gör för att komma i mål!

Självfallen ska man ta smärtlindrande om man behöver. Men man kan ju inte innan man provat att föda med sitt naturliga smärtlindrande påstå att man måste ha det.

Nu har jag inte hunnit satt mig in så mycket i just det där med förlossning men eftersom jag är livrädd för allt som kan göra ont u ryggraden så vill jag undvika det i största möjliga mån. Ska läsa igenom tråden lite senare, hoppas på att ser finns andra alternativ mer än lustgas.

Jag blev igångsatt o jag har hög smärttröskel men jag hade värkar varje minut så de frågade mig när jag var hög på lustgas om jag ville ha epidural o jag sa ja. Tog lång tid o sätta den o efter en timme tog de bort den då värkarbetet stannade av. Så fick hålla till godo med lustgas. Nu när jag e gravid igen så tänker jag inte ta epidural känns inte som det var värt det

När barnmorskan frågade vad jag tänkte om smärtlindring sa jag att jag Olle ha allt man kan få:-p Allt som intpåverkar bebisen och hon sa att det egentligen bara finns en slagit smärtlindring som påverkar bebisen (kommer inte ihåg vad det heter) men om de rekommenderar det bord jag ta det eftersom de verkligen inte rekommenderar alla den utan då tycker att man faktiskt är i behov av den. Så jag tar det som det kommer men jag ver att jag kommer ta den smärtlindring som erbjuds:-)

Min plan var att inte ta något som har med nålar att göra. Tyvärr han jag aldrig få de värsta värkarna så vet ej om jag hade klarat det utan eller ej. Fick pröva lustgas av en annan anledning men det mådde jag bara illa av.

Jag hade definitivt inte klarat mig utan EDA och önskar jag valt det tidigare. Lustgasen gjorde mig bara illamående, så till slut satt jag mest och grät och skakade. EDA:n gjorde det hela mycket mer uthärdligt, dock med bieffekten att värkarna minskade, så jag fick värkstimulerande dropp och till slut togs det hål på hinnorna. Hade det varit ett lite snabbare förlopp vet jag inte hur det sett ut, men jag hade redan haft pinvärkar i nästan 3 dagar innan det körde igång ordentligt..

Min förlossning tid 30 timmar och öppnade mig extremt sakta. Efter 25 timmar och bara öppnat mig 3 cm, och andats lustgas i typ 20 timmar, så föreslog barnmorskan själv epidural då jag skulle få slappna av och kanske öppna mig. Det var det bästa jag gjort! 15 min efter epiduralen försvann smärtan och 5 timmar senare hade jag slappnat av så mycket att jag öppnat mig till 10 cm. Kommer ihåg att sambon frågade bm "hur vet jag när hon får krystvärkar om hon har epidural?" "Det märker du" sa hon. 1 minut senare så kommer först krystvärkar och hela min kropp vek sig när jag stod med Eva "stolen". så jävla häftig känsla krystvärkarna var:) Så var öppen för epiduralen om det blir för tufft för dig, den tar kanske olika på vissa men på mig var det en sån lättnad efter så många timmars pinvärkar..

Min första förlossning fick jag epidural och det var himmelriket just då, kunde vila någon timma och återfå lite krafter. Andra barnet ville jag ha epidural men dottern hade bråttom ut så det hanns aldrig med, vilket i efterhand är något jag är nöjd över, klarade mig på lustgas och måste säga att jag återhämtade mig mkt snabbare, var uppe och gick snabbt efteråt och hade inga domningar som med första dottern. Klarar jag mig utan denna gången så kör jag men tar det för lång tid eller blir för kämpigt så tar jag epidural. Jag tror mkt på att ta det som det kommer, inte planera för mkt utan go with the flow…..

Jag har tre barn som alla kommit till världen med hjälp av lustgas. Jag var från start inställd på att ta så lite som möjligt. Ville inte dra ut på tiden och jag ville vara med och känna allt. Vi är alla olika och jag tycker man ska vara öppen för allt. De kan så mycket de som hjälper än så lyssna på dom och lite på att de vet vad de pratar om…. Med första hade jag värkar i 24h. När vi kom in var jag helt öppen. Hela den förlossningen var riktigt bra. Med Nr 2 visste jag vad som väntade. Gick betydligt fortare, ca 14h och med nr 3 15h. (Från första värk till de var ute.) Nr 3 vägde 4680 och när hon kom gjorde det ont, trodde jag sprack helt. Men inte en skråma fick jag. Förlossningarna är helt klart det bästa jag varit med om! Jag är smärttålig kan tilläggas.

Födde mina tvillingar helt utan smärtlindring inte ens lustgas. Men….. Hade det blivit långdraget hade jag tänkt ta eda. Men förlossningen tog bara 5 h så det hans inte med någon smärtlindring. Jag öppnade mej supersnabbt från 5 - 10 cm. Och lustgas nej det tyckte jag var hemskt med första barnet så det ville jag inte ens prova. Eda är bra. Hade det med första barnet. Finns ingen anledning att inte välja smärtlindring om man är helt slut av värkar…. Det kan ju bli långdraget, man vet ju inte innan. Och ja smärtan är hemsk! Tur man glömmer fort…..

Ahh älskade Eda! Det var först tal om att jag inte skulle kunna få eda pga ryggoperation men den verkade fort. Tog lång tid att sätta bara. Hade som tur sjukhusets bästa narkosläkare på jour. Jag hade egentligen för svaga värkar för att öppna mig så mycket men det gick bra. Hade sovit natten innan med ballong pga igångsättning så det var skönt att vila. Sen tog Eda slut lagom till slutrakan så jag fick jobba lite med värkar med enbart lustgas och sen med krystvärkar utan något. Hade varit häftigt om inte ungen satt fast…

För övrigt så gick det smidigt att få den, smärtan försvann helt från mig och efter sonen var ute så var jag pigg, kunde gå och allting kändes precis som vanligt. Märkte inte alls på kroppen att jag tagit epidural:)

Jag hade planerat att använda mig av lustgas och eventuellt västervikaren (vet inte om det är det riktiga namnet..?) men min dotter förlöstes med akutsnitt i v 31+1 så jag fick ryggbedövning så var lam från bröstet och mer till tårna, obehaglig upplevelse när snittet var klart och jag var vaken och pigg i huvudet men kunde bara röra armarna typ, haha! Men nästa barn inte tillverkat än, men ska väl bli nångång framöver här så har jag samma tanke om smärtlindringen som med första, jag vill nog i störta möjliga mån undvika Eda men vem vet vad en skriker efter i stundens hetta ;)

Jag hade tänkt klara mig utan smärtlindring undantaget lustgas. Men eftersom jag haft värkar och varit i latensfasen i en hel vecka när jag blev igångsatt så blev det eda till sist iallafall. Jag hade värkar nonstop i nästan 9h (i bästa fall 30sek paus mellan) och jag var helt slut pga all sömnbrist. Med edan kunde jag ändå känna värkarna men det tog bara udden av dem värsta. Den kopplas ju bort när man krystar så då hade jag ingen smärtlindring annat än en liten bedövning "där nere" då hon insåg rätt snabbt att hon skulle få klippa. Pga edan och värkstimulerande sprack jag dessutom rätt mycket men under den här förlossningen hade jag inte klarat mig utan eda :) Jag var så slut att jag i stort sett som sista timmen när vi krystade ;)

Jag funderar lite på att köpa utan Eda och bara lustgas, men kan man be barnmorskorna att säga till när man måste sätta in Eda om man vill hinna få den? Jag bara tänker att jag gärna vill ha möjligheten om jag känner mig helt slut men vill då inte höra "jaha, men det är tyvärr försent nu för det" :P

Som jag har förstått det så ska man förbereda dem på att man kan vilja ha det så att de är beredda på det. De kan ju inte tvinga en att ta det om man i stunden känner att det inte behövs tänker jag :)

#35 Jag tänkte mest att jag kan välja kämpa på så länge som möjligt men att de gärna får säga "om du vill ha Eda så måste vi ordna det nu" och så får jag välja om jag vill det eller ej :)

Jag förstår inte riktigt logiken i att härda ut värkarna för att sen ta eda i slutet :p jag kan köpa att man inte vill ha eda under krystningen, att man vill känna ordentligt osv. Men, att lida sig igenom värkarna, utan att kunna vila inför slutet, vad är syftet med det? Det gör bara ont utan att man får ngt får det. Vid krystningen blir det iaf en bebis :)

Sen finns det ju vi som fick mer ont än hjälp av EDA :P Hade gladeligen varit utan. Och så finns det vi som tyckte slutet var en befrielse :P med krystvärkar som var rena drömmen :P (våra förlossningar är ju som natt och dag där haha)

Man får ta det som det kommer.

#37 +1 till dig :)

#37 Jag vill se om jag klarar det utan Eda helt enkelt, eller är man helt knäpp då eller? :P

Haha, det är ju såklart upp till var och en. Klarar gör man ju, har man inget val, så klarar man såklart. Kanske blir man mesig av att veta att smärtlindring finna :) Jag tänkte inte heller att jag ville ha eda, jätterädd för nålar. Att ngn skulle sticka en nål i ryggen lät värre än att trycka ut en unge. Det höll inte i sig länge :p

Nu har jag inte läst inläggen här sista veckan - då jag födde vår dotter i måndags morse. 

Jag ville bara ge en liten uppdatering ang min upplevelse av en "naturlig förlossning"! Nu gick förlossningen otroligt bra, jag hade en bra dialog med barnmorskan och det gick väldigt bra utan bedövning. Jag satt upprätt under hela värkarbetet hemma (på pilatesboll inne i duschen) och sedan även inne under värkarbetet på förlossningen. Bebisen tränger då ner i kanalen och kommer åt receptorer som frisätter oxytocin. 

Jag födde på förlossningspall - fick sterila kvaddlar mot slutet (de injicerar sterilt vatten under huden för att det gör ont så att kroppen frisätter mer endorfiner). 

För mig kändes detta som en drömförlossning. Visst gör det skitont, det ska man inte ljuga om. Men jag kände ändå att jag fick ha kontroll och BM var ett bra stöd och guide i vad vi hade framför oss. Jag tror ändå att det är bäst att vara öppen för förslag och ta det lite som det kommer… Inte bestämma sig för detaljer i förväg så att man kanske blir besviken om det sedan inte blir som man "bestämt".

Om du vill läsa så skrev jag ett inlägg i tråden "BF mars 2016" om min förlossning, tänker att jag ska göra en tråd sedan bland förlossningsberättelserna också, jag tyckte själv att det var väldigt roligt att läsa om andras förlossningar så jag vill gärna bidra till den berättelse-banken med hur jag upplevde min förlossning.