Har haft alla tre mellan. Gäller ju och inte böka på för mycket och ligga så liten får luft. Har somnat när vi ammat och legat nära. Man har en grym koll när man har bebis tycker jag. Minsta lilla så har jag vaknat.

#1 Men är det hur man sover som förälder som kan döda bebisen? Det är ju lite läskigt för vi vet inte direkt hur vi sover om nätterna 😛

Vi har alltid haft bäbisarna mellan oss men vi hade en normal dubbelsäng typ 160cm. Behändigt när de skulle få tutte på natten.  Ett av barnen hade vi i barnvagnsinsatsen nedanför sängen…

Jag har läst att det finns kvävningsrisk. Alltså att man kanske i sömnen lägger armen över barnet, och att de då inte kan andas.. :S

När jag har läst runt om det så verkar det vara att bebisen luftgångar kan bli täckta på något sätt. 

Men om man har liten i ett babynest tex så borde väl den risken bli ganska liten?

Läste också om nikotin, om någon av föräldrarna snusar eller röker så kan bebisen tydligen få i sig det om man sover tätt ihop eftersom att kroppen utsöndrar det, då ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Kanske inte så många nyblivna mammor som röker. Men om ens partner tex snusar kanske man skall vara försiktig.

Vi har samsovit med båda våra, är inte direkt sällan vi har båda i sängen nu dessutom. Som de andra säger så är det ju himla smidigt när det vankas tutte, minimal ansträngning :) Som jag förstått det så är det risken för att bebisen ska få täcket över huvudet bland annat som gör att man varnar. Egen filt på bebisen och låta den lilla ligga högre upp i sängen än en själv fungerar bra. Dessutom instämmer jag med jefo i att man har grym koll när man sover bredvid bebisen. Annars kan ju ett babynest göra att det känns tryggare kanske :)

Om man sover väldigt djupt och rör sig mycket i sömnen så kan det vara farligt. Så klart att man kan lägga sig på bebisen och kväva den i värsta fall. Men de flesta sover inte så djupt att man inte skulle vakna av det. Jag har aldrig känt mig orolig. Vaknar för det mesta till lite grann då jag vrider på mig. 

Sen om man skulle vara påverkad av alkohol eller sömnmedel så är det ju också en risk.

Tycker att ni absolut ska ordna med en alternativ sovplats för bebis, men mest för att ni inte vet hur det blir och vad som kommer funka bäst för er. Det kanske funkar jättebra att sova tätt, eller inte alls. Bebis kanske sover bäst om den får eget utrymme. Sånt vet man inte på förhand. Men man kan ordna någon enkel sovplats i en korg eller liknande också.

Med ett babysnest eller liknande så ska inte risken öka (om jag förstått det rätt) inte heller efter 6 mån (om jag förstått det rätt).

Dessutom ska barnet ha egen filt och sova "högt upp" och aldrig samsova om man druckit eller om nån i sängen röker.

Vi tog bort en sida av en spjälsäng och fixerade den på min sida av sängen så vår dotter samsover men ändå inte. Dessutom sov hon i babysnest i början också (hon kunde inte sova annars).

Det positiva med det var att hon var ändå nära för amning m.m men om hon tex pissade igenom eller spydde ner allt så behövde inte alla upp. Då flyttade hon helt enkelt till "storsängen" resten av natten och byte av sängkläder m.m skedde nästa morgon. Såklart så bytte vi på henne först också. Dessutom så är det omöjligt för oss att rulla på henne då hon ligger i spjälsängen.

Nuförtiden sover hon mer och mer i "storsängen" men då pissar hon inte igenom alls nästan, spyr i princip aldrig och är nästan 1 år.

Bäbis kan dels kvävas och sedan kan det bli för varmt (svettigt). Och risken att bäbis får tyg över huvud ökar. Läs på Spädbarnsfonden. Där finns fakta och forskning. Många kan sova med barnen utan att de avlider. Å andra sidan är det inte förrens man står där med sitt lealösa döda barn man riktigt förstår att "det händer inte mig". Man får väga för och nackdelar. Mäktar man med "om" ?

Elva har sovit mellan oss sen hon föddes. Det var lätt att säga innan att hon skulle sova själv, men även i babynest mellan oss så skrek hon bara. Vi försökte pga all oro man får inpräntad. Dessutom känns det för mig nu totalt onaturligt att ha ett litet barn sovande ensamt, så hon lär ligga kvar ett tag till. Blir det fler barn kommer vi göra samma sak. Blir väl 4 människor och 4 katter i sängen då :p Mamma var chockad då jag sydde babynestet. Att man skulle sova ihjäl bebis låg utanför hennes tankevärld. Nu förstår jag vad hon menar. Man vaknar ju för allt, speciellt som mamma. Även om man tidigare vevat omkring som en väderkvarn så kommer man förmodligen ligga still om bebis är nära. Såhär brukar det se ut efter att jag gått upp på morgnarna :p killen och Elva ligger kvar några timmar till.

Tillämpar man säker samsovning så ska det vara det bästa för bebis. Det är naturligt att sova nära, och bebisen blir lugn utav det. Mammans andning och närhet (hjärtslag) har positiv och skyddande inverkan på barnet. Men det gäller som sagt att bebisen kan sova säkert i sängen. Min egen erfarenhet är att som mamma blir man väldigt lättväckt, pappan blir det INTE. Jag har ett antal nätter legat som en kringla runt Alvin och skyddat honom från en mycket tungt sovande far. Vi flyttade sängen till ett hörn och numera sover jag i mitten. Nu är han förvisso tillräckligt stor både för att sparkas, knuffas och vifta bort täcken som hamnar i ansiktet, men ja, nu sover vi såhär. Lättare att bädda en "vägg" så han inte kryper ur sängen när väggarna hjälper till.

Vi har samsovit sen en vecka efter vi kom hem från bb. Dottern skrek hysteriskt när hon inte fick sova tätt intill, gärna ovanpå mig så skulle vi få sova alls var det bara att gilla läget :) Jag har sovit ihop med henne i en 80-säng och har aldrig ens varit i närheten av att rulla på henne, däremot höll jag själv på att trilla ur sängen ett antal gånger ;)

Om man inte praktiserar säker samsovning så ökar det risken! Men säker samsovning ska ju gynna barnet för att det hör våra andetag och närheten ger en trygghet. Men man kan ju inte direkt sova som vanligt och man får känna sina begränsningar. Jag hade bebis mellan mig och bedside criben (den fick agera fallskydd) för att skydda honom från pappan som sover tungt. Sen sov vi utan täcke, vi hade endast en tunn filt som jag hade till mina höfter och som täckte bebis lite. Men oftast sov han i pyjamas och utan filt. Ingen kudde till bebis och så såg vi till att han hade ordentligt med utrymme. Jag ställde faktiskt klockan också för att jag skulle vakna med jämna mellanrum ifall bebis inte skulle väcka mig. Och sen det bästa av allt! Andningslarm som vi fäste på blöjan! Det gav en extra trygghet! Dom nätter som jag var fullkomligt slut så var jag svårväckt och då fick han sova dom första timmarna i bedside crib, för det hände en gång när jag var helt slut att jag hade råkat vända på mig i sömnen och sedan hade han sökt sig närmare mig och jag vaknade av att jag rullade på honom. Det var inte så allvarligt eftersom jag vaknade men tanken ifall. Så därför sov han i sin säng enstaka gånger när jag var utmattad. Man kanske inte sover så bekvämt och det är lite krångel men då kändes det iallafall tryggt för oss med samsovning.

Joel har egentligen alltid sovit bredvid oss. Kuddar mellan honom och far i början. Efter det egen säng men med ena sidan borta. Joel har aldrig gillat täcke så vi har haft pyjamas enbart.

Och Alvin sover med ett tungt vuxtentäcke, ibland ligger han under mitt också, och jag har täcket upp över axlarna 😉 jag lägger täcket på diagonalen så jag får en snibb att ha över mig. Vi ligger jättebra! Knappast säker samsovning men nu är han så stor och jag vet hur vi bägge beteer oss i sömnen, så här funkar det, så sover vi bäst.

Vi har samsovit vid några tillfällen (till en början när han var riktigt liten) och jag sover väldigt dåligt av det. Jag har märkt att jag ligger helt stilla vid de tillfällena och har ont överallt när jag vaknar, men jag vågar inte vända mig för han lägger sig mot mig (vilket gör att ligger han mot min rygg kan jag inte vända mig tillbaks). Sambon i sin tur sover mycket tyngre och har flera gånger legat halvt på honom. Vi har en spjälsäng stående vid min sida sängen med ena sidan borttagen och jag sover mycket bättre när han ligger i den :P
Stora risken för bebisens skull tror jag är att någon lägger sig på, bebis får tungt täcke över sig (och över ansiktet), föräldrarna rullar och bebis "rullar med" och hamnar med huvudet neråt m.m, i babynest borde det väl inte vara större risk än i spjälsäng däremot?

För oss blev det ingen vidare samsovning, Lilli låg i kuvös och sen värmesäng de 3 första veckorna, sne när vi kom hem hade hon sond+apnelarm så vi vågade inte ha henne emellan oss ifall vi skulle rycka ur nån slad/slang i sömnen. Hon sov i spjälsäng brevid min sängsida, lyftes över vid matning (när vi började amma) och sov resterande av natten som en plåster brevid mig. Jag låg helt still när hon sov med mig, vaknade för minsta lilla gjorde jag också. Maken låg även han still på "sin sänghalva", nu är hon 13 månader drygt och sover i eget rum men sover fortfarande emellan oss när hon är förkyld eller dyl. Men det är mest för vår skull, så att vi slipper springa upp varje gång och gnäller för att stryka henne över pannan eller ge napp. Jag hade tänkt samsova men nu blev inte sllt som planerat, och då dotter lärt sig att sova ensam och var trygg med det så valde vi att låta det fortsätta så till största del :)

Samsover fortfarande med sonen som är 8 månader! Går fint, man sover med ett öga öppet och jag har aldrig känt mig orolig för att vi ska rulla över lilla knyttet eller något sånt! Kommer smasova med syskonet också tror jag, är så skönt att slippa springa upp och sen lägga sig ner om man har en bebis som vill ha uppmärksamhet ofta under natten :-)

Vi samsover här hemma. Dock köpte vi en bedside crib till nyaste familjemedlemmen då storebror bara är två år så kändes lite farligt att ha den virvelvinden brevid en nyfödd. Men mistingen kör ändå på mig varje natt. Så vi sover två vuxna, två barn och en vovve i vår 180 säng. Dock funderar vi på köpa en 210 säng för att att alla ska få bra med plats :)

Det låter som att ni alla klarat er fint med att samsova och jag vill ju gärna samsova men min sambo är så rädd för att han ska råka slänga armar på bebisen i sömnen osv. Vad kan man göra åt det? 🤔

#20 I början hade vi dottern antingen bara på min sida eller i babysnestet då kunde min man sova tryggt ändå.

#21 Vi tänkte såklart ha ett babynest om bebis sover emellan oss, men skyddar det mot flygande armar? Jag kan inte minnas att min sambo brukar vara så rörlig när han sover, men man vet ju aldrig som sagt. Jag kan också tycka att det är lite läskigt när man inte vet vad man gör av sina armar när man sover 😛

#22 man känner av att det är något där, det är det som gör skillnaden vad jag förstår. Det är ju få som tex drämmer in handen i väggen även om man har sängen just mot den. Min man brukade slåss i sängen förr (rejäla slag och sparkar) men inte nuförtiden.

#23 Ja i och för sig. Jag tror att varken jag eller sambon har råkat örfila varandra i sömnen :P