För mig låter det helt normalt. Oavsett vilken ny "roll" man får i livet. Det var som när jag fick min första anställning tillsvidare. Det var mycket konstigt att inte vara vikarie eller arbetslös längre. Utan att ha rätt att vara ledig under sommaren. (Kanske är en löjlig jämförelse men det kändes som att man blev rucka i sina cirklar) Jag tror du blir en fin mamma. Och att det är inte konstigt att du känner dig osäker. :) Det är nog först då du har haft barnet fött ett tag som du kommer känna att du är mamma och klara din nya roll galant. :)

Inget konstigt alls. Jag tror att de flesta föräldrar går igenom dessa tankar. Själv har jag pendlat mellan att tänka att det är fullständigt underbart, mysigt och meningsfullt. Till att drabbas av en obehaglig tvivel och undrat om det verkligen var en bra idé. Jag tror att det jobbiga är att det här är ett beslut som man inte kan återkalla. Har man bestämt sig och skaffat barn så kan man inte returnera dem. 🤪 Det blir lite läskigt eftersom det blir en omställning och något helt nytt som du inte upplevt tidigare. De flesta saker här i livet kan vi känna efter hur de känns och sedan ta ställning om vi vill fortsätta och ge oss in i det. Men inte det här. 🙂

Jag har haft dessa känslor fram och tillbaka under hela graviditeten (inte bara med första barnet), men ögonblicket att se sitt barn komma till världen, att hålla det i famnen, se och lukta på sitt nyfödda barn för första gången, kan inte jämföras med något annat jag upplevt. Det var det mest fantastiska och mirakulösa jag varit med om. Allt tvivel blev som bortblåst.

Inget fel på dig. Det låter högst normalt. 
Jag kan känna så ibland fortfarande även efter att min underbara, fantastiska dotter är född. Ett sug i magen och tankar om hur jag ska klara det här och att allt är annorlunda nu.

Låter fullt normalt. Att bli förälder är en stor livshändelse, vissa kallar det t.o.m. en slags livskris.

Så kände jag med första också, sen med nummer två kunde jag ofta tänka att nej, vad gör vi mot.vår älskade unge?! Ska han behöva dela allt med ett syskon! Haha ja, du hör ju hur konstigt man kan tänka 😊

Skönt att höra att det är normalt att tänka såhär ibland. Det gör mig lugnare 🙂

#2 Det du skrev låter helt underbart och fick mig att längta 😃

#7 Så bra! För det är underbart när allt kommer omkring. 🙂

Det e helt normalt o tänka så. Det är en stor livsomvälvande grej som händer att bli mamma. Nu när jag väntar nr 2 så tänker jag ofta är jag redo att ha två barn? Vad har jag gett mig in i? Mm mm

Helt normalt! Du kommer även efteråt att ibland längta tillbaka till tiden före barn, särskilt när din trilskas och kräver mycket tålamod ;)

Jag känner igen mig så mycket! Var ju inte helt förberedd på gravidbeskedet och fick jobba rätt hårt för att liksom komma i fas och bli okej med det. Sedan började det kännas mer okej och jag började få en gnutta förväntan. Nu i v.20 har jag återigen fått stora tvivel,det känns så oerhört läskigt, nytt och huvudet snurrar. Klarar vi det? Klarar jag det? Orkar jag det? Hur ska det gå? Kommer jag att bli en bra mamma? Men jag försöker fokusera på att jag inte kan göra mer än mitt bästa och det kommer nog att bli en självklarhet när det väl är dags och när jag verkligen få se mitt barn :)

#11 Jag är nog inte så rädd för biten om jag kommer bli en bra mamma eller ej, även om jag förstår att det är så du tänker. Utan det är nog mer som #2 säger att det är ett beslut man inte kan ångra och det känns ju så jäkla läskigt! 😮 Och så är jag rädd för att bli en sån där tråkig, gammal och grå mamma per automatik bara för att jag skaffar barn. Jag är rädd att jag inte längre kommer att vara mig själv när jag fått barn.

Det där med att inte längre vara sig själv och bli gammal och grå är jag också orolig över. Att man bara kommer vara en mamma och inget mer. 

Fasar lite över att man kommer sluta med sina intressen, klippa sig i en praktisk och tråkig frisyr och gå omkring i en gammal säckväv ungefär   Så behöver det ju inte bli, men tankarna finns ändå där :P

#13 Hahaha, precis så jag känner nu 🤪 Men man kanske bara ska bestämma sig för att bli en underbar Disney-prinsessa till mamma istället, haha 😃

#12 #13 

Det är mycket möjligt att ni kommer att bli "gamla" och tråkiga innan ni blir er själva igen. 😃Min tonårsson sa till mig häromdagen: "Vet du mamma att du ser mycket bättre och yngre ut nu än för tio år sedan?" 😂Jag tog det som en komplimang väl medveten om att åren som småbarnsföräldern var slitsamma för mig och att jag inte riktigt orkade med mig själv alla gånger då barnen alltid kom först. 

Det behöver inte vara något dåligt. Det är bara naturligt att det blir en omställning när en helt ny och skrikande person flyttar in i ditt hem. 🙂Du kan inte göra precis vad du vill, sova när du vill…. Har man mycket stöd så kan man fortsätta med mycket av det man höll på med tidigare. Det kunde inte jag. Vi var nyinflyttade till en stad där vi inte kände någon. Ingen familj eller vänner. När min man började jobba blev jag helt ensam. Men det här är övergående. Rätt som det är har de vuxit upp och man sitter och undrar: Hur gick det här till? 🤔

Haha, skulle säga att det är onormalt att INTE tänka så TS!
Är ju tusen tankar som virvlar runt i hjärnan på en nu….