Vill ha sex :(
Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år och väntar nu barn. Vi har under hela förhållandet ändå haft ett aktivt sexliv. Vet inte hur ofta andra par har när de varit tillsammans i 7 år men innan jag blev gravid hade vi det 2 ggr i veckan ungefär. Nu när jag är gravid har det blivit betydligt färre gånger. Vi kanske har sex 1-3 gånger i månaden. Jag har egentligen inte sex så mycket för att det är skönt, utan för att det är mitt sätt att känna närhet och ömhet. Det funkar inte alls lika bra om vi bara kramas eller kysser varandra eller kör oralsex eller liknande. Det måste vara just samlag för att jag ska känna mig sedd och älskad. Därför blir jag smått deppig nu då jag inte alls är van att ha det så sällan. Detta beror på att han dragit sig undan från sexet sen jag blev gravid, han är rädd att skada mig och barnet. Vi har pratat om det och han har fått höra från olika ställen att det är ofarligt, men det är väl en känsla som han inte kan bli av med. Så när vi väl har sex vet jag inte om det är för att vara snäll mot mig eller om han faktiskt vill. Och när han väl närmar sig mig så är jag rädd att han egentligen inte vill, så då nekar jag istället.
Usch vad jobbigt :(
Någon som känner igen sig?
Det är tydligen jättevanligt att män blir sådär under en graviditet. Det känns ju lite som att ni måste prata prata prata med varandra. Du saknar närheten som du känner vid sex (samlag)och det är ju inte konstigt. Men jag tänker att ni behöver både jobba separat med er själva och hitta lösningar tillsammans. Du kanske måste försöka hitta en annan väg till närhet som kan funka sålänge och din sambo behöver ett sätt att ta in informationen att han faktiskt inte kan skada bebisen bara genom helt vanliga vaginala samlag. Och så tillsammans hitta sätt att må bra ändå och då kanske en acceptans för att det är såhär just nu… Ni är ju verkligen inte ensamma om att sexlivet blir påverkat av graviditeten. Min sambo har inte riktigt samma oro som din men visst finns den där. Men vårt sexliv påverkas mest av min vestibulit som gör att hela underlivet gör vansinnigt ont i stort sett hela tiden. Den blossade upp efter mitt väldigt sena MA vid nyår förra året och sedan dess har vi inte kunnat ha sex utan att det gör ont på mig. Ofta har jag så ont att sambon inte ens kan lägga handen brevid underlivet utan att jag får bita ihop för att inte skrika. Det funkar att ha vaginala samlag kanske 1 gång varannan månad och jag känner precis som du, oralsex och smekningar är inte alls lika härligt som "riktigt" sex. Det gör jätteont i mig att så gärna vilja men pga smärta vara tvungen att avstå… Men vi har fått leta oss fram till att acceptera att just nu är det såhär, det går för tillfället inte att göra något åt och även när jag får påbörja behandling igen kommer det ta tid att må bättre och kräver dessutom mycket jobb med min stress eftersom det är en sjukdom framkallad av just för mycket (inre)stress.
Jag känner igen mig men hos oss så är det "mitt fel" att vi inte har sex lika ofta längre - för jag är så otroligt öm. Alltså jag vet inte hur jag ska beskriva det mer än att det känns som som klitoris är skinnflådd och att det finns något i slidöppningen som tar emot. Så det krävs mycket glidmedel och ganska korta vaginala samlag för annars blir jag så öm efteråt att det kan gå en vecka innan vi kan försöka igen.
Det är inte heller roligt, för jag VILL (i huvudet) men känner mig så hjälplös och otillräcklig när det inte fungerar. Min man är förstående så det blir betydligt mer oralsex nu, men det känns inte tillräckligt. Är i v26 föresten.
Starta ny diskussion