Hur gör du annars när du inte är gravid? :)

Äter 😁 jag struntar blankt i att räkna kalorier.. Jag äter om jag är hungrig 😄

#1 Innan jag blev gravid så blev jag oftast bara hungrig precis innan frukost, lunch och middag, så jag åt ju oftast inte mer :P Åt kanske något litet mellanmål emellan, men det kunde vara något litet och det gjorde mig mätt. Nu kan jag inte äta ett litet mellanmål när jag blir så hungrig, det hjälper inte mot hungern, utan jag måste äta något större då :/

#2 Skönt för dig att du känner så :) Men jag är väldigt överviktig och vill ju inte gå upp en massa onödig vikt utan bara den vikten som behövs för bebisen :) Men jag har lite svårt att kontrollera det när min kropp skriker av hunger mellan måltiderna :S Jag försöker i alla fall tänka smart och äter någonting näringsrikt, men ändå :P

För mig blev det bättre då jag började med någon multivitamin. Lätt att vara väldigt hungrig om man har brist på något.

#5 Jag tar multivitamin för gravida, omega 3 och D-vitamin + att jag äter väldigt mycket näringsrik mat med mycket grönsaker osv :) (har äntligen börjat få aptit för bra mat nu efter flera veckor med mackor, soygurt och fruktkräm :P)

Jag är också jättemycket mer hungrig nu än innan. Ibland blir jag hungrig 30 min efter att jag ätit. 

Jag äter helt enkelt när jag blir hungrig men försöker hålla mig till mat och inte godis och sånt :)

Din kropp är bara hungrig när det behövs mat! så ät!!!

Du är vegan va? Lite jobbig kommentar men kroppen kanske skriker efter näringsämnen som du inte får i dig via din kost.

Jag läste i en artikel att man sett att ammande mödrar som äter vegetariskt men som ätit kött kanske för 5-10 år sen, producerar ämnen i mjölken som endast kan finnas där för att man ätit animaliska produkter. Förklaringen är att kroppen lagrat dessa ämnen i åratal för att nu skicka vidare det till barnet via modersmjölken. Riktigt coolt, men det säger ju också något om vad kroppen tycker att bebisen behöver - näringsämnen från animaliska källor.

Här är artikeln, vilken för övrigt var sjukt intressant om amning

http://www.thestranger.com/features/feature/2015/08/26/22755273/the-more-i-learn-about-breast-milk-the-more-amazed-i-am

#7 Precis! Jag äter mat, blir mätt snabbt (men brukar tvinga i mig resten ändå), sitter och flåsar för att jag är så mätt och sen 30 minuter - 1 timme senare så är jag hungrig igen. Jag fattar ingenting:P

Samma här, försöker äta vettig mat när jag är hungrig. Nu ska jag ta och äta en avokado :P

#4

Ja, det kan vara jobbigt att få sådana begär. Jag känner att du verkar ha bra koll så du får helt göra vad du kan, och försöka att inte ha dåligt samvete när det inte blir som du har tänkt.

Havregrynsgröt och fullkornsbröd brukar mätta mig riktigt bra, speciellt gröten mättar enormt :)

#9 Jag är vegan och man får inte näringsbrist av att vara vegan så länge man äter en väl balanserad kost. Jag får i mig allt jag behöver via kosten och tar B12 (det enda man inte får i sig via vegansk kost). Och nu när jag är gravid så tar jag som sagt multivitamin för gravida +  Omega 3 och D-vitamin (från veganska källor) har jag alltid tagit även innan jag blev vegan för att jag var sämst på att äta fisk + att D-vitamin behövs höst/vinter här i norden 😛 Som vegan är man oftast alltid noga med att få i sig det kroppen behöver och man får oftast i sig mer näringsämnen än många som äter kött som oftast glömmer sina grönsaker och frukter där den mesta näringen finns 🙂 Så det som finns i kött och mejeriprodukter får jag i mig via min veganska kost men jag slipper kolesterol, mättade fetter och cancerframkallande ämnen etc. (WHO om kött och cancer http://www.iarc.fr/en/media-centre/pr/2015/pdfs/pr240_E.pdf och här är länk till Läkare för Framtiden där alla deras artiklar länkar till vetenskapliga källor http://www.lakareforframtiden.se/)👍👍)

Och nu vet jag inte riktigt vilka näringsämnen från animaliska källor det är du syftar på som man inte kan få i sig från en växtbaserad kost, men hade det varit så så hade det inte funnits så många veganska barn och vuxna (som varit veganer sedan födseln) som mår bra och frodas 🙂

Så "lite" information, haha 😃 Vill gärna återgå till ämnet om min "mystiska" hunger nu när jag är gravid, haha 😛

#11 Tack! Jag försöker tänka på att äta så näringstät mat som möjligt om jag ändå blir sådär vrålhungrig och inte kan hindra det 😃 Men någon gång har det väl slunkit ner någon Delicato-boll mitt i veckan 😊

#12 Jag kanske får försöka tvinga i mig havregrynsgröt. Jag vet ju att det mättar men är inget fan av just havregrynsgröt 😊

#10 Varför tvinga i dig resten? Kan du inte dela upp portionerna så att du äter dem vid flera tillfällen istället? Då får du inte i dig mer kalorier men känner dig ändå mer belåten under längre tid. Drick gärna ett stort glas vatten när du känner hunger. Vänta 10-15 minuter och se om du är precis lika bottenlöst hungrig då. Ofta hjälper detta. Om du fortfarande är hungrig, gör som nu - försök äta frukt eller någon grönsak istället för choklad/kakor/bullar.

Om du kokar gröten med russin, rostade kokoships från urtekram och en matsked honung så blir det faktiskt väldigt gott! Ett annat tips är att ha tärnade, färska äpplen, päron, apelsin eller strimlade och torkade aprikoser på gröten. Man kan koka med frysta bär också - det blir mums det med :) Med lite fantasi kan man förvandla havregrynsgröt till värsta desserten! Hoppas du får ordning på hungern! :)

Är du säker på att det är hunger och inte magkatarr? Känns ganska lika :p

Kanske ät lite mindre men oftare? Du skriver att du försöker tvinga i dig resten och sitter och pustar. Det verkar lite onödigt tycker jag. Jag skulle hellre spara den maten och fortsätta äta efter en timme igen, eller när du blir hungrig. En idé kan ju vara att kolla på mat med låg GI. Det är den kost jag har följt pga att jag är med i ett forskningsprojekt om kost för överviktiga gravida. Endast bröd med över 30% hela eller krossade råg/vete/annat- kärnor f ex. Ingen potatis, men pasta går bra i måttliga mängder. Annars mycket protein (för mig magert kött och magra mjölkprodukter, men det är ju inte aktuellt för dig) och över 300 g grönsaker pr dag.

Jag är också överviktig och har inte gått upp alls. Har dock heller inte varit superhungrig eller haft cravings så kanske har haft det lätt på det sättet. Först för en eller två veckor sedan började jag bli riktigt hungrig, på ett helt specielt vis, som en björn som har legat i ide och inte ätit på hela vintern typ. Men nu har jag bara två veckor kvar så det känns ok.

#16 Jag tvingar nog i mig för att min hjärna är van vid att jag har kunnat äta den portionen lätt innan men min mage säger stopp efter några tuggor typ. Dumt jag vet. Men det låter smart och självklart att göra så som du säger att man delar upp portionen och äter senare. Det ska jag tänka på i fortsättningen 👍

#17 Tack för tipsen, jag får kanske prova på det 🙂

#18 Hm… Det är inte vanligt då att bli väldigt hungrig då och då när man är gravid? Det trodde jag nämligen 🙂

#8 förstår din tanke och den är god, men har man problem med vikten så känner man inte alltid hunger för att kroppen BEHÖVER mat tyvärr. Vet precis hur det är, utan att vara gravid. Är mer eller mindre alltid hungrig och skulle kunna äta jämnt om jag kunde och slutar oftast inte att äta förens maten är på g ut genom munnen. För mig sitter nog hungerkänslorna mest psykiskt, belöning och tröstätning, en dålig ovana. För att svara på ts fråga. Har du provat att äta lite havregrynsgröt eller liknande när du har tillfälle till det? Gröt är väldigt mättande i liten mängd och är dessutom bra för kroppen :-) det går dessutom snabbt att göra och kan varieras med olika bär och nötter

Jag blev hungrig varannan timme ungefär när jag var gravid. Åt som en häst och spydde som jag vet inte vad 🤢

Jag delade upp måltiderna så jag åt frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål. Struntade blankt i att räkna kalorier utan åt när jag kunde och ville.

#22 jo det är vanligt, men halsbränna eller magkatarr är också vanligt :)

#20 jag har förr inte varit så bra på att lyssna på kroppen och dess signaler om hungrig/mätt/trött/energisk men nu under graviditeten  har den blivit tydligare eller jag har blivit mer lyhörd. Det känns bra att komma i bättre kontakt med kroppen, och jag tror att det har gjort att jag har gått ner en massa, trots en liten klump på snart 4 kg i magen. 

Tar det stopp så behöver man inte äta mer just då. Både för att undvika att äta för många kalorier men också för ens eget välbefinnande. Ju längre in i graviditeten, desto mindre plats till mat och luft, så det är bra att börja vänja sig tidigt vid att känna efter, för det ändrar sig från vecka till vecka.

min kommentar i det hela är kort och gott: kroppen får spader när man är gravid… man gör vad man orkar och kan, resten kan man ta tag i sen…

#19 Ja, jag fick det rådet Katthemsmatten också lite högre upp och jag tycker att det låter som ett bra råd att spara det jag inte orkar och äta det senare. Har nog tänkt på det själv lite men min hjärna är ivrigare på mat än vad min mage är nu för tiden 😃

Jag tror inte att dieter är något för mig + att potatis innehåller så himla mycket vitaminer och mineraler så jag vill gärna fortsätta äta det. Annars äter jag nog inte så långt ifrån GI automatiskt ändå. Men tack för tipset! 🙂

Nu har jag inte vägt mig på typ två veckor men sist jag kollade så hade jag gått upp typ 2,5 kilo tror jag då jag var i vecka 13 😕 I och för sig så rörde jag mig inget då och åt inte så bra mat då jag hade noll aptit och kunde bara äta vissa saker. Men den här veckan känner jag att jag börjar få tillbaka aptiten och har börjat äta bättre mat igen + att jag precis börjat jobba så det blir en promenad på nästan 1 timme när jag går fram och tillbaka till jobbet. Så jag hoppas att det väger upp sig tillslut 🙂

#23 Jag är överviktig men som tur är så brukade jag inte ha problem med hunger innan jag blev gravid, så jag skötte mig alltid med kosten FÖRUTOM på helgerna, då kan man äta hur mycket sött som helst tyvärr + att jag inte tycker om att träna 🥵

Men nu när jag är gravid så känner jag ganska ofta hunger vilket är jobbigt. Oftast inför att jag ändå ska äta frukost, lunch och middag men ibland även emellan måltiderna och då är jag så hungrig att det känns som att jag inte har ätit på hela dagen ungefär vilket jag inte alls är van vid 😕 Hade jag varit normalviktig så hade jag nog inte oroat mig så mycket, men med tanke på att jag är överviktig och BM sagt att jag helst bara ska gå upp 6 kg så blir man lite stressad av det.

Har tidigare fått tips om gröt, men jag är ingen grötperson 😛 Men jag kanske får lära mig att bli det 👍

#27 Hahaha, kort och gott-svar. Det känns faktiskt lite mer betryggande nu 😃

😃

#27

Ett riktigt bra svar tycker jag! 🙂

Jag har själv varit med om att det kan svänga rätt mycket med matlust och icke-matlust under graviditet :)

Man äter. Punkt slut!

Du kan ju försöka äta" bra" saker som du håller dig mätt på längre och undvika typ godis/bullar/kakor. Men om suget slår till är det bara att acceptera läget 😉

Jag försöker fylla ut med mackor och frukt mellan måltiderna. Inte det bästa kanske men jag måste ändå få i mig nåt så jag inte blir sådär vrålhungrig. Jag äter annars vanlig mat till lunch och middag. Brukar inte alls vara så här hungrig annars så det är klart det är jobbigt samtidigt som man känner lite att "man borde inte gå upp så mycket i vikt…"

Jag hade gått upp ca 5 kg redan vid inskrivningen hos BM 😞Nu i v 35 är det ca +18 kg. Men det får man ta itu med sen känner jag.

#29 skönt att du inte hade problem med hunger innan grav, annars är vi nog rätt lika. Läste inte riktigt igenom hela tråden, hittade bara en kommentar som jag kände mig "tvingad" att svara på. Har nog inga bättre tips som inte är skrivna. Dom säger att man kan dämpa lite hunger genom att dricka vatten, då det fyller ut matsäcken. Vore en toppen lösning för mig som skulle kunna äta 24 timmar om dygnet men jag har tyvärr inte fått det att fungera.

#34 Ibland kan det vara så att man tror man är hungrig fast man eg. är törstig. Så kan man få det att funka är det ju jätte bra. För mig har det bara funkat nån enstaka gång. Det gör mig mest bara mer kissnödig 😃

#35 haha :-)

Råkade snubbla over den här tråden, och läste inlägg 13… Det kanske är sant, och du kanske har full koll, men inlägget kändes lite diffust.

Omega-3. Vilken sorts omega-3? Det finns ett tillskott gjort på alger som innehåller rätt typer.  Fast veganer sags vara bättre på att omvandla ALA till EPA och DHA; kanske 10%?

D-vitamin. Hoppas det är D3; D2 lär  inte ha samma effect I kroppen som D3. Ska finnas vegansk.

Vitamin K2? Nämnde du inte. Finns I natto och ev surkål; det kanske du äter. Kanske även I din vitamintablett?

Och din slutkläm "slipper kolesterol, mättade fetter och cancerframkallande ämnen.." tyckte jag var lite rolig. Kolesterol är ett livsnödvändigt ämne som kroppen tillverkar så mycket den behöver, mättade fetter är inte skadliga, och att kött ger cancer…ja, det jag har hört är att risken varierar I olika lander; I Asien lär risken minska med mer kött. Koststatistik är svårt.

Lycka till!

#37 Mitt Omega 3-tillskott kommer ifrån alger och innehåller EPA och DHA.

Mitt D-vitamintillskott är D3 från lav istället för fårull. Men många tar D2 med bra effekt också, men jag tar D3 bara för att vara på säkra sidan.

Jag äter surkål. Förutom det så verkar K2 inte vara särskilt lätt att få i sig överlag, om man inte äter natto t.ex. (fermenterade sojabönor) och är ingenting som man får i sig lättare oavsett om man äter kött eller en växtbaserad kost.

Våra kroppar tillverkar bra kolesterol ja så det räcker och blir över. Vi behöver inte få i oss kolesterolet som finns i kosten som dessutom inte är av den bra sorten. Lagom mängd med fetter i sin naturliga form så som t.ex. avokado och oliver är bra då du samtidigt får i dig näringsämnena och inte får i dig lika koncentrerade mängder med fett. Men att äta processat fett som har blivit pressade ur sin naturliga form och som man får i sig mer än vad kroppen behöver är sällan bra. I Asien äter man väldigt lite kött (om man inte tänker på att de nu börjar äta mer och mer som oss i västvärlden tyvärr, vi har ju sett vad det gjort med oss som övervikt, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, olika typer av cancrar etc.), det är mer som ett kondiment eller så äter man inte kött alls. Men det där om kött och cancer, kolla länkarna jag la upp i inlägget du talar om.

Jag hoppas du har fått svar på dina funderingar. Vill du prata mer om det så rekommenderar jag att du svänger över till Vegan iFokus och respekterar att jag har sagt att jag inte vill prata om mitt val av livsstil och att människor släpper den där tanken att veganer lider av näringsbrist. Det är väldigt irriterande och var inte därför jag startade den här tråden.

Tack!

#32 Skönt att höra att jag inte är ensam om det 😃

#33 Precis så känner jag!

Hade du övervikt från början? Jag pratade med min BM idag och hon sa att jag inte skulle tänka för mycket på det där med att bara gå upp 6 kilo, ibland händer det att man går upp lite till och det är svårt att styra. Det viktiga är att man tänker på VAD man äter 🙂

#34 Ja, det där med att dricka vatten brukar vara ett bra trick, men vet inte om det skulle funka när jag blir sådär "gravid-hungrig" 😃

#40 Klokt av barnmorskan att poängtera att det är bättre att äta för mycket av något som är bra än att lida och inte få i sig tillräckligt. Tror inte babyn mår bra av en mamma som känner sig frustrerad och hungrig. Däremot tycker jag inte att du ska äta till du pustar utan servera dig mindre portioner men oftare. Ät till du känner dig belåten och inte proppmätt. Du kommer må bättre eftersom det ökar chansen att ditt blodsocker håller sig stabilt. Och glöm inte att glädjas åt din graviditet!

Tror ingen har frågat detta, men hur gör du när du äter? Du har fått bra tips redan på vad du kan äta, men testa att tugga lääääänge! Jag är inte gravid (eller överviktig… Eller vegan… Människa är jag i alla fall!) men märker att jag kan gå från mätt till hungrig hur fort som helst om jag inte tuggar ordentligt och länge! Tugga varje tugga minst 20 gånger! Det kan, i samband med det andra, hjälpa! Är det "magen kurrar"-hunger eller "sugen på mat"-hunger förresten?

#42 Ja, det gjorde mig mycket lugnare och gladare. Har självklart inte låtit mig gå hungrig för det kan jag ändå inte, haha 😃

Absolut! Jag har tänkt på det sedan dess att inte proppa mig full om jag ändå är mätt och spara resten till senare 👍

På tal om blodsocker så passade jag dessutom på att kolla mitt blodsocker (har diabetes i släkten så är lite nojig) imorse och då passade BM samtidigt på att kolla ferritin och allt så bra ut! Även blodprovet jag tagit senast jag var hos BM såg bra ut, så jag känner mig ännu gladare nu 🙂

#43 Hm… Jag har faktiskt inte tänkt på hur jag äter. Jag tuggar nog tills jag känner att det är tillräckligt tuggat för att kunna sväljas 😛 Jag tror absolut att det är bättre att tugga sin mat längre som du säger. Har försökt tänka på det tidigare men glömmer efter ett tag 😊

Det är kurrar-i-magen-hunger. Sug kan jag stå emot alternativt att det räcker med något väldigt litet 🙂

#45 jag slänger också gärna i mig maten! Några tuggor och sväljer, det är en svår vana att bryta! Men jag brukar komma ihåg den en stund när jag är hungrig i alla fall, det känns som att maten räcker längre liksom! Bara att öva öva öva, haha

#38 Ville inte alls lägga mig i hur du lever; det är din ensak. Och du har uppenbarligen koll. Tyckte bara att det är bra att vara tydlig när man skriver att man äter bra.

#47 Ja, det krävs att man har koll på vad man stoppar i sig överlag, även de som äter kött bör ha det då många förmodligen inte får i sig det de behöver. Sen behöver man som vegan ha koll så att man kan förklara för de som tror att man är en levande död när de får veta att man är vegan, haha 😛Jag tycker att det borde räcka med att jag säger att jag äter näringsrik mat och borde inte behöva rabbla upp alla vitaminer och mineraler som finns i all mat jag äter bara för att bevisa något. Jag tror inte att man skulle bry sig om att be någon som äter animaliska produkter att rabbla upp vilka vitaminer och mineraler hen får i sig.

Men tack för omtanken 👍

TS, skönt att du känner dig glad nu. Du kommer säkert till rätta med hur och när du äter eftersom du själv är uppmärksam på det. Bättre än så kan man inte göra.

#49 Tack för dina råd och lugnande ord 🙂 Förresten, när jag pratade med BM i onsdags och jag berättade att jag hade gått upp 2,5 kilo när jag var i vecka 13 så tyckte hon till och med att det lät ganska lite (sen tycker väl barnmorskor olika också 😛) och det gjorde mig lugnare. Vägde mig hemma idag och jag har inte gått upp något mer, så jag är i vecka 16 på söndag och har alltså gått upp 2,5 kg sen jag blev gravid, så det är kanske bra till och med 🙂

Och till de som kanske inte har läst alla inlägg så är jag överviktig, så jag bör inte skena i väg i vikten enligt BM 😛

Vissa veckor kan jag äta som en häst typ, är hungrig hela tiden, vissa veckor kan jag inte äta alls. Så tänkte att det jämnar ut sig 😉

#50 Det lät ju jättebra att du gått upp så litet. 🎈

TS! Jag hade också övervikt när jag gick in i denna graviditeten. Startade på 78kg och har nu kommit upp i 88kg (enligt min våg) hos MVC så väger jag 90 för att dom väger med kläder på :P Jag får tyvärr höra varje gång jag är där att jag måste tänka på min vikt (fick 10kg som "max" viktuppgång). Det är väldigt nervärderande att höra det varje varje gång, nästan alla våra samtal på MVC börjar med min vikt och slutar med min vikt och det tycker jag är trist! Jag är noggrann med vad jag äter, hur mycket jag äter och så men sen om jag bil superhungrig strax efter ett mål så MÅSTE jag äta annars blir jag bara grinig haha!

Det är skönt att höra att din bm inte tjatar hål i huvudet på dig och du verkar ha full koll på vad du stoppar i dig, så ät om du är hungrig… onödigt att riskera huvudvärk eller matthet pga för lite mat :)

#52 Ja, det gjorde mig verkligen lugnare. Firade detta med att äta ett supergott mellanmål med äppelskivor som jag doppar i ekologiskt jordnötssmör från Green Choice (tips till alla)👍

#53 Vilken vecka är du i nu? 🙂

Det var en BM som hoppade in åt vår vanliga BM som just då var sjuk, som sa att jag bara bör gå upp 6 kilo. Men när jag berättade för min BM igår så sa hon att man ibland går upp mer, det är ju ändå saker och ting som väger inuti dig förutom din egen kropp och att det viktigaste är att man tänker på vad man stoppar i sig så att man inte stoppar i sig en massa tomma kalorier 🙂

Så nu känner jag att det är väl bra om jag stannar på 6 kilo men jag tänker inte få panik om jag går upp mer för nu litar jag faktiskt på att jag stoppar i mig rätt mat och äter bara om jag är hungrig och går jag upp mer än 6 kilo så ska det väl vara så för just mig och att det mesta förhoppningsvis försvinner efter födseln och så går man ju ner en hel del i vikt när man ammar också har jag hört 🙂

#55 Nu är jag i vecka 32 (31+5). Problemet var dock att mellan vecka 8-15 av graviditeten så hade jag jätteproblem med mina tarmar, jag låg mest hela dagen och åt massor för att jag var SUPER hungrig.. vilket gjorde att jag gick upp väldigt fort i vikt och hade nått 10kg redan vid vecka 20.

Nu när foglossningarna (som började i vecka 26-27) nästan har försvunnit helt så kan jag motionera mer och ta längre promenader så känns det nästan som jag har gått ner i vikt istället. Jag kan inte trycka i mig massor av mat utan att få magknip och spendera min natt på dass (ursäkta) så min graviditet hämmar mig lite från att frossa o det är väldigt bra då jag lätt lägger på mig vikt :)

Sen är det ju VÄLDIGT individuellt hur mycket man går upp och det är inget någon egentligen kan sätta en gräns på. Det man kan göra är bara att sträva efter att försöka gå upp lagom så att man mår bra själv! :)

Oj, vad nyttiga ni är! Jag äter choklad, lussebullar och pepparkakor…

Så du har gått upp 10 kilo och det är inte lång tid kvar av graviditeten? Det lät ju inte farligt 😃 Men förstår att det suger när barnmorskan påpekar din vikt. Det är ingen som säger något särskilt om min vikt däremot har jag fått frågan om jag vill till dietist två gånger (jag sa nej) och pratar om att har man övervikt så brukar man göra insulinbelastning (eller vad det nu kallades) där jag får dricka sockervatten och så ska de väl göra saker på mig. Så jag känner mig ändå lite som ett "specialfall" 😛

Men det låter bra att du tycker att det känns bättre nu så att du kan börja motionera 🙂

#58 Jo visst känns det rätt skönt att jag inte gått upp så mycket mer kanske men det är ju ändå väldigt tråkigt att veta att varje gång jag träffar min BM så ska vi prata om min vikt. Sen så säger dom att det är för ens egen skull och att ju mer man går upp i vikt desto jobbigare kommer förlossningen vara. Jag blir nästan kränkt när dom ska påpeka att jag är överviktig varje gång, så som jag har kämpat med min vikt hela livet 😛

Oh well, vi ska vara stolta över våra kroppar och fortsätta som vi gör så kommer allt lösa sig 😃

#57 jag åt toast, kexchoklad, oboy och pasta i stora lass som gravid :P det blev en fin bebbe utan nyttigheter också :p

Jag tänker att det kanske har att göra med att för stor övervikt kan vara  skadligt för såväl mamma som barn?  Men jag kan också tänka mig att man oftast är ganska medveten om att man har en övervikt och att det knappast är roligt att få ännu mer tryck utifrån angående ens kropp och ens vikt än vad man redan har.

Jag fick i många år höra det motsatta för att jag var för smal. Så skolsköterskorna var ständigt på mig om ätstörningar och jag fick ständiga pikar från olika håll. Jag tyckte det var väldigt jobbigt men jag kan tänka mig att det är än värre när det är åt andra hållet. 

#59 Heja!! Och ingen har egentligen någon rätt att döma någon annans kropp!

Jag verkar ha fått någon nyttighetsdille. Jag är inte alls sugen på att äta godis eller sötsaker alls längre. Möjligen hembakat och popcorn. Söta drycker eller läsk är plötsligt inte gott (Julmust undantaget, men det är det godaste som finns i min värld så…) Jag har tom börjat älska vårat järnsmakande kranvatten 🤪 Och så har jag någon intressant dille på sallad och broccoli. Och A-fil. A-fil med färska äpplen i eller krossade pepparkakor. Jag som inte köpt hem filmjölk på år innan. Fast ja, på ett sätt är det skönt att det inte är på andra hållet. Känns som större chans att slippa illamående med jämnt blodsocker så :)

#57 Haha, jag äter onyttigheter också fast mest på helgerna 😃 Kanske inte ska berätta att jag just nu sitter och äter summerrolls (rispapper fyllda med glasnudlar, en massa grönsaker och lite jordnötter som jag sedan doppar i sweetchilisås) men jag ska äta godis sen och dricka alkoholfri Blossa glögg! ❤️ Sen är jag väl mer peppad att äta nyttigheter nu när jag är gravid för jag vill att min bebis i magen ska vänja sig vid en massa grönt och nyttigheter (vi är ju veganer i familjen så det skulle ju underlätta om bebis också tyckte om grönt 😃) så att hen förhoppningsvis gillar det när hen börjar äta annat än bröstmjölk (har hört att man kan få bebisar att gilla viss mat beroende på vad man äter under graviditeten)😛Sen vill jag att min bebis ska få de bästa förutsättningar hen kan få till att växa till sig.

Men jag vet självklart mammor som har unnat sig en massa godsaker och ändå fått friska, fina barn såklart 🙂

#61 Ja visst är det jobbigt att få höra det även om man vet mycket väl att man är överviktig och att det inte är hälsosamt. Det känns ändå tungt att få höra det från någon annan än sig själv 😕 Men jag försöker tänka att de bara vill mitt och bebis bästa. Men som tur är så ser alla mina värden bra ut än så länge och jag har inga sjukdomar eller så. Så jag må vara överviktig med nästan 30 kilo men jag är fortfarande frisk som en nötkärna, haha 😛

Ja, det är väl det jag tror. Att det ligger någon form av välvilja bakom - även om det inte riktigt blir rätt för dig. Fast skönt att du fick en annan BM! Nä, oavsett så tar man åt sig om någon kritiserar ens utseende och är man medveten om det själv, eller är av samma åsikt så känns det djupare. Det är iaf min erfarenhet :) Jag tycker du verkar ha en så himla vettig inställning till allt och vara väldigt duktig och kunnig med maten!

#64 Ja, eller det är rättare sagt min ordinarie BM som är den som pratar minst om min vikt (men så är hon också väldigt överviktig själv 😛), det var BM som tog över när min ordinarie BM var sjuk som sa att jag helst bara skulle gå upp 6 kilo under min graviditet. Men samtidigt så förstår jag ju varför hon säger så och jag tycker väl att det är sunt om jag försöker att äta bra mat så att jag inte går upp för mycket, men samtidigt kan man ju inte alltid hjälpa att ens kropp bestämmer sig för att gå upp mer än vad man tänkt om man är gravid antar jag 🙂

Ja, det tror jag också. Man behöver liksom inte få höra det ifrån andra också, haha 😛

Aaaw, tack! Det känns som att jag har koll i alla fall 🙂

Haha ja men precis! Tror också att kroppen på nåt vis ordnar det där - men visst ska man ha lite koll. Men det är ju oftast själva graviditeten med ökad blodmängd, moderkaka, barnet, fostervattnet och sånt som man faktiskt inte kan påverka som gör att man går upp. Oavsett hur nyttigt man äter liksom!

Min mamma hade BMI på över 30 med båda ungarna, och gick upp över 20 kg under båda graviditeterna och ut kom det 2 helt friska barn! Så nog kan du äta lite mer och även lite godsaker då och då. Bara du äter nyttigt och näringsrikt :)

#59 Vid nästa besök där BM börjar tjata, titta henne då stadigt in i ögonen och fråga om hon inte tror att du nu efter X antal besök har förstått vad hon säger, men att tjatet gör att du känner dig nedtryckt och blir så ledsen att du går hem och tröstäter. "Är det det ni vill åstadkomma? Och kan en ledsen mamma verkligen vara bra för fostret?"

Ibland blir jag sur över att man bråkar om kroppsvikt. Kolla vad blivande mödrar äter om de går upp fort. Trycker man i sig kanelbullar "hela dagen" så kanske man ska varna för risken av för hög viktuppgång och att det kommer ta tid att gå ned 25-30 kg. När man är gravid tycker man ofta att man kan passa på att äta för det syns ju inte att man blir tjock, men när babyn väl har kommit är man så trött på att vara stor och tung och då sitter man där med alla överflödskilon som inte beror på babyn. Allt som allt kan det vara 15-20 kg som är "kanelbullar".

Låter som om såväl TS som du är väl medvetna om hur och vad ni äter. Njut av att ni är gravida!

#68 Jo precis jag får göra det,blir bara lite ledsen att dom ska påminna mig när jag redan vet att jag var överviktig när jag började min graviditet o sen att jag har gått upp en del. Sen så påverkar de som tur är inte mitt matintag utan det blir nästan tvärt om att jag kör järnet med motion (i den mån jag kan givetvis) och bra mat för att visa att dom har fel! 😃

Sen har min BM varit sjukskriven från och med efter vårat första möte på inskrivningen så jag har nog haft 4-5 olika barnmorskor så jag förstår att alla vill förmedla hur viktigt det är med vikten och då blir det ju lite tjatigt till slut!

Jag njuter, helgen är bäst för då har vi lite lördagsmys och då blir det alltid lite chips eller lite godis o ibland pepparkakor och god juice 😛

#69 Det ska stå i din journal att de haft samtal om vikt med dig, så de ska inte gömma sig bakom att de inte följt dig från start. Var litet tuff nästa gång!

#69 Haha, sist jag var på besök med BM och hon nämnde övervikt (inte på ett nedsättande sätt) så himlade jag med ögonen när hon tittade bort. Det kändes bättre då, haha 😃

Jag kan säga att även om jag äter jättebra måndag - torsdag så har vi i princip lördagsmys fredag - söndag 😛 Men vi försöker äta bättre mat på helgerna för att kompensera sötsakerna. Jag har märkt att jag ändå inte är så sugen på onyttig mat och godis, inte som innan jag blev gravid. Jag slutar äta om jag är mätt eller inte känner sug längre eller ger bort till sambon som blir glad för att han får mer att äta på 😃 Men gör väl mest det för vanan och för att det är lite extra mysigt.