Vet hur jobbigt det känns. Jag gick själv nästan två veckor över tiden men när sonen väl kom så var det så värt all väntan!
Har inte så många råd att ge, ungen kommer inte snabbare för det ;) Jag försökte helt enkelt bara tänka som så att han kommer när han är klar. Och när han väl kom så förstod jag ju att han var inte alls klar på bf eftersom han var precis "perfekt" längd och vikt när han föddes.

Svara inte när folk skickar mess. Vad tror de liksom, att de inte kommer att märka när du fått bebis? Är sjukt irriterande med den typen av fråga. De som vet säger att det inte är så stor skillnad på att föda en lite större bebis heller, så oroa dig inte. Vet hur jobbigt det är i slutet. Jag låste in mig på toaletten på bf och grät i en evighet bara för att jag lagt kaffepulvret i fel fack i bryggaren. Var så frustrerad. Så, du har mina sympatier!

#1 och #2 , tack för era sympatier :) 

Jo, har sagt åt allihopa att vi hör nog av oss när bebisen är född! Men man får väl vara glad att folk bryr sig iallafall. 

Jag har inte sett nån antydning till att slemproppen skulle ha släppt heller, så det känns som att förlossningen är långt borta. Har gråtit för minsta lilla igår och idag (senast i morse för att vi inte hade nån apelsinjuice i kylskåpet…..). Trodde aldrig jag skulle gå omkring och längta efter att börja få ont, men så känns det just nu iallafall. Då skulle man ju veta att nåt är på gång iallafall!

Jag har alltid gått nästan tre veckor över tiden. Själv var jag också ca tre veckor sen. Och alla mina barn har varit pigga och välskapta - inte övergångna. Endera är det så att det är barnet som behöver mer tid, eller så beror det på att olika kroppar funkar olika.

Visst är det jobbigt att gå över tiden, men hur stor bebisen är behöver inte säga nåt om hur jobbigt det är att föda. Allt beror på hur din kropp är skapt.

Försök att hitta på nåt att göra som du bara kan göra nu, inte när du fått bebis att passa och sköta om.

Och svara inte på sms:en - läs dom inte ens. Eller kör ett grupp-sms eller gruppmail "Var så säkra på att ni får reda på om något händer - vill inte svara på 10 sms om dagen"

Den där tröttheten på att vara gravid är ditt bästa verktyg under förlossningen. När det väl händer är det en sån lättnad att man får sån kraft att orka smärtan. Ps. Igångsättning var för mig en baggis, trots att jag bara var i v35 och alla sa att det skulle sluta med snitt för jag var för tidig. Skulle aldrig tveka om en igångsättning igen. Det var jättesmidigt!

Försöker att sysselsätta mig med annat, men det är svårt. Jag har varje dag dessa tecken på att förlossningen kanske är på G, men inget händer! Börjar fundera om det är nåt jag gör fel, är jag för stillasittande, borde jag ta korta promenader oftare osv..? :/

Du kan inte påverka, vila så att du är så pigg som möjligt tills det är dags bara :) Jag höll på med flytt i flera veckor innan förlossningen. Hjälpte då inte för att få ut ungen :p

Barnet kommer när det kommer. Inte mycket man kan göra för att påverka. Jag gick över 15 dagar med min son (han räknades som överburen och var lite uttorkad då han föddes)  och visst var det jobbigt med alla som frågade. Men jag har aldrig haft någon förkänning (förvärkar, vattenavgång eller slempropp)  så då har det varit ännu jobbigare just för man har inte ens kunnat hoppas på att det är igång. Mina har varit rörliga eller ruckbara ända in till själva förlossningen så inte ens där har jag något känsla för att det skulle vara dags. Alla tre kom efter utsatt datum.

Fortfarande ingenting.. Känns som att kroppen har gett upp och nu är det bara att invänta igångsättning typ :(

#9 Precis så kände jag med lillebror, hade fått tid för igångsättning på onsdagen. Men på lördagen, på bf+11, vaknade jag med en blödning och på kvällen föddes han :)
Det känns fullkomligt hopplöst men såhär efteråt så tycker jag inte att det var så jobbigt, haha. Tur människan glömmer fort :)

Jag förstår din känsla. Gick över 11 dagar med yngsta sonen. Hade absolut inga känningar på att det skulle starta och trodde garanterat att jag skulle bli igångsatt (som jag också hade fått en tid för). Men så en kväll hände det plötsligt. 

Så det kan hända när som helst oavsett hur lite känningar man har innan

#10 Barmhärtighetens glömska, den är fin den 😉

Inatt hade jag ganska starka (för)värkar mellan 02-09, efter 04-tiden kom dom rätt regelbundet med 5-10min mellanrum. Dessa gjorde ondare än vad jag tidigare haft så trodde ju att bebis är på g. När jag steg upp efter 09-tiden så försvann allting och jag har bara haft nån enstaka känning efter det :( Blir bokstavligen galen!

#13 När det var på gång för mig så hände precis det, det lugnade sig igen och det är tydligen fullkomligt normalt att det gör det en eller ett par gånger innan det blir regelbundet på riktigt. Hoppas det är på gång för dig :)

Min svägerska gick drygt två veckor över tiden och födde en liten son på knappt 3 kg. Han hade nog inte varit redo att komma ut två veckor innan.

Min syster har gått över länge med alla sina tre killar, med den andra gick hon 19 dagar över tiden. Och som du kan förstå så blev hon galen på allas frågor. På dag 17 gick hon ut (fortfarande gravid) och grannen frågar - Har bebisen kommit? Varpå min syster svarar - Ja, och blänger på grannen… som snart inser att min syster driver med henne, för man kan ju se hur höggravid hon är.

Kram på dig, bebis kommer förr eller senare!

#14 åh, hoppas det är på g för mig också :) jag känner dock ingen smärta i ryggen av värkarna, ska det vara så? Känner endast av det i magen. Nåja, sjuk rygg har jag nog, men det beror på att jag städade kökslådorna igår ;)

Jag kände inget i ryggen av värkarna. Bara ont i magen.