Hur tar man upp det med sin partner?
Hej!
Jag brukar kika runt här väldigt mycket men skriver sällan. Vill vara anonym då många vet vem jag är men det här är något jag behöver diskutera utan att få massa meddelanden på Facebook senare.
Jag och min partner har varit tillsammans i fyra år och ibland kommer frågan om barn upp då vi börjar planera vår framtid. Jag upplever dock att min partner är väldigt passiv när det kommer till det här med barn. Vi kan prata en stund men sedan försöker han skjuta upp snacket lite. Han känns inte ovillig utan det är snarare så att han känner sig lite obekväm, kanske lite rädd för förändring?
Hur ska jag göra för att kunna diskutera det här med honom utan att han blir såhär? Kan jag närma mig ämnet på ett annat sätt? Ställa frågor till honom? Borde jag bara säga till honom att jag upplever han som passiv och obekväm?
Jag behöver lite tips och råd för jag vill verkligen komma vidare från det här ovissa stadiet när jag inte vet någonting om hans tankar kring ämnet. Det enda jag vet är att han vill ha barn men mer än så vet jag inte för innan vi kommit vidare har han blivit sådär passiv och obekväm..
Jag skulle köra raka rör, med ärlighet kommer man längst. Typ "Jag vill ha barn nu, hur ställer du dig till det?"
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Jag hade sagt hur jag uppfattade honom och frågat om det är så. Sedan tagit det därifrån.
Jag var utsatt för samma övertalningsförsök. För min del handlade om att jag behövde tid på mig att acceptera den OTROLIGT stora nyheten att det är dags å skaffa barn! Tanken skrämde mig….
Så prata om det lite då och då. Bli gärna lite ledsen över saknaden av ett barn. Han kan då få motivation att skynda på sina egna inre övertalningsförsök.
#3 "Bli gärna lite ledsen över saknaden av ett barn. Han kan då få motivation att skynda på sina egna inre övertalningsförsök. "
Känslomässig utpressning är ju ingen stabil grund att bygga vidare på förhållandet med, i min mening.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Så du menar att man inte ska visa hur man känner sig inuti i ett förhållande pga risken att det ska kännas som en utpressning för den andre?
(Nu vet jag att du är vettig så det måste föreligga nåt missförstånd. Min partner var mkt ledsen när jag sade "nja"….gång på gång. Hon visade det och jag tänkte till 2 ggr)
#5 Man ska inte använda "tårar" för att få partnern att ändra sig, det är ju något som måste komma av sig självt från denne.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
För att förtydliga: Jag försöker inte övertala honom att skaffa barn utan jag vill bara kunna diskutera ämnet utan att han stänger av och blir obekväm.
Jag skulle aldrig någonsin försöka manipulera honom på något sätt, jag vill ju att han ska vara med på att skaffa barn när det väl kommer till det. Det ska ju inte vara något jag tvingat honom till!
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror man får avgöra lite själv om det är lämpligt att visa starka känslor eller ej i just sitt förhållande. Vissa behöver knuffen, andra känner sig pressade. Förslaget har lagts och TS har konstaterat att det inte lämpar sig just där, då lämnar vi just den delen av diskussionen och fortsätter tråden. Personligen tycker jag inte att det låter så hemskt just eftersom TS sagt att han vill ha barn. Det hade varit annat om han sagt nej.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte hur du ska komma runt problemet att han blir obekväm, då det i våran relation var jag som var den sega, och sambon den som längtade. Jag blev sugen genom att träffa andra med barn, närmare bestämt sambons systerson.
Goda nyheter!
Vi pratade och jag förklarade hur jag kände mig när han stängde av och blev passiv. Han förstod mig och förklarade helt enkelt att han var rädd att allt inte skulle vara perfekt när barnet väl skulle komma. Vi pratade om saken och han förstod tillslut att det aldrig någonsin skulle bli ett "perfekt tillfälle" för barn - livet är ju aldrig helt perfekt. Nu vet jag mer om hans planer inför att skaffa barn och det hela känns tusen gånger bättre. 👍
Grattis!!
Starta ny diskussion