Vi delar inte lika. Jag är hemma mycket mer än min sambo av den enkla anledningen att jag njuter mer av att vara hemma med vår son och kommande bebis än vad min sambo gjorde/gör. Han var hemma i 6 månader med vår första och det gick såklart jättebra men han är en rastlös själ och behöver mer vuxen stimulans än mig. Jag kan där emot tänka mig att vara hemma tills dom början skolan, så vi är nöjda ändå :)

Vi delar lika. Jag kommer vara hemma i 7-8 månader kanske, sedan tar sambon över. Varför? För det är hans barn också.
Barnet behöver hans närhet och engagemang också. Jag ser inte att det räcker att han umgås med barnet några timmar efter jobbet, jag vill att han ska ha mycket ensamtid med vårt barn och skapa ett starkt band och göra massa roliga saker med barnet. Jag är glad att han tog upp detta först, att han prompt också vill vara pappaledig och att jag inte tar allt. Jag pustade ut för jag vill detsamma. Att han tar med barnet på promenader, myser, matar osv. Och jag vill faktiskt också tillbaka till mitt jobb för jag trivs så otroligt bra där, jag vill tillbaka till mitt sociala kontaktnät och bara vara Jag.

Vi kommer dela lika. Vår dotter har samma rätt att ha sin pappa hemma som hon har att jag är hemma. Sen är jag övertygad om att det är bra för mamma att släppa kontroll och pappa att ta det stora ansvaret, inför framtiden. Samt att det är en jämställdhetsfråga på samhällsnivå. Vi kommer inte ta 50% efter varandra, utan ta så det passar med mitt jobb och båda jobba deltid under större delen av tiden.

Ang att veta i förväg. De par som inte diskuterat och bestämt innan har större sannolikhet att lösa det så att kvinnan är hemma största delen av tiden.

Vi har löst det så att jag tagit det allra mesta av ledigheten hittills, Wille är 15 månader och jag är fortfarande hemma. De första tre månaderna var Rasmus ledig varje fredag men sen bytte han jobb och då var det inte riktigt aktuellt att inleda med att be om ledigt.
Sen efter nio månader, då Wille var nästan ett år bytte han jobb igen. Nu har han vart där i tre månader och deras lågsäsong börjar ett tag efter att lillebror kommer i augusti. Så denna gång vet vi inte riktigt hur det blir, eventuellt återgår jag till plugget på halvtid till våren och då kanske Rasmus är hemma ett par dagar i veckan några månader. Sedan i april är det högsäsong för dem igen och då vet jag att Rasmus inte vill be om ledigt.

Sen klättrar dessutom Rasmus på väggarna efter en halv dag hemma. Kanske hade det ändrats efter ett tag men det känns ju som lagom kul förutsättningar.

Visst att 50/50 hade vart kanon men ibland funkar det ju inte alltid.

Jag tycker inte att det är självklart att man delar 50/50. Hur jag och min sambo delar föräldraledigheten är upp till oss att bestämma,  därför anser jag att kommunikation om hur man ska göra är en självklarhet. 

Med första barnet tog jag all föräldraledighet då pappan inte ville vara ledig.

Med andra barnet tog jag det mesta då jag samtidigt studerade 75%. Vi tog en del dubbeldagar samt att sambon var/och är hemma då och då. Vi var hemma 1 månad ihop direkt efter födseln. 

Med tredje barnet är det tänkt att jag ska studera 50% och att sambon är ledig 1 dag i veckan samt varann helg.  Eventuellt mer, det är en diskussion med chefen om vad som fungerar. Troligtvis blir vi hemma även 1 månad ihop efter födseln nu med tredje barnet.

#6 Instämmer, livet är ju liksom inte sådär svartvitt endast. Man får ju jobba utifrån vad man har och bådas önskemål :)

#7 Ja, det skiljer sig även åt vart man arbetar. Om man studerar eller är anställd på ett företag som är fackanslutet så ser situationen rätt bra ut att kunna dela 50/50. 

 Är det tex inte fack-anslutet arbete så är det rätt skört att be om längre ledigt, speciellt på ett litet företag.  Tex en tjejkompis kan inte ens vabba på sitt arbete, för föräldrar(oavsett kön!)  med för mycket VAB avslutas. Det är ett privat företag som ej är fackanslutet. Tror t om att det står i anställningsbeviset hur många dagar de får vara borta per år.

I vårt fall så var (är) jag sjukskriven sedan några år och redan hemma hela dagarna. Vi pratade aldrig om det mer än att han sa att han skulle skriva över dagarna på mig. Vet inte ens hur det funkar då jag var ensamstående första gången jag fick barn. Skulle min sjukdom gjort att jag inte orkade, då hade han ryckt in utan tvekan.

Vi kommer inte dela riktigt 50/50, men nästan. Jag var hemma själv i 10 månader, nu är vi hemma båda två över sommaren (2 månader) sen börjar jag jobba och sambon är hemma själv i 5 månader. Mina SGI-dagar är typ slut efter detta, sambon kommer ha rätt många kvar. En del av dessa kommer jag få av honom ibland när/om det behövs, men annars är tanken att han kommer ta ut dagar för att förlänga semestern osv framöver (jag har svårt att göra så på mitt jobb). Så på så viss kommer vi ha delat rätt lika, bara att han kommer vara hemma mer när barnen är större. Jag ammar fortfarande delvis så med Alice hade det blivit svårt för mig att börja jobba tidigare, om vi inte hade tvingat fram amningsavslut (vilket jag tycker är skitjobbigt, även nu när hon snart är 1 år…). Med nästa barn är det inte omöjligt att vi byter tidigare, jag känner att jag börjar längta efter jobbet och hade vi inte varit hemma båda två nu under sommaren så hade ett år nog varit för mycket för mig att vara hemma.

Jag är arbetslös så jag vet inte riktigt hur vi ska göra. Känner mig väldigt osäker på alla regler omkring det. Jag vill att pappan ska vara hemma så mycket som möjligt, men jag tror han har de två veckorna efter födseln och sen en månads pappaledigt. Det är ju inte så mycket att hurra för.

#11 Vid gemensam vårdnad får man 240 dagar kvar, varav 60 dagar är märkta för den egna föräldern. 180 dagar kan då skrivas över på mamman eller pappan. Om man vill, för att skriva över dagar är frivilligt :)

#12 tack! Jag glömde visst skriva att jag bor i Danmark så reglerna är antagligen lite annorlunda här. De verkar inte ha kommit lika långt med delad föräldraledighet. Men som sagt, jag måste försöka sätta mig in i det. Min sambo har ett mycket slitigt jobb och irriterande kollegor, så jag tror han skulle njuta väldigt av att gå lite hemma och vara pappa.

Här hemma önskar jag att vi kunde dela mer på ledigheten men som det ser ut nu så måste vi rätta oss efter vår ekonomi. Min man arbetar och tjänar pengar medan jag har lyckats med konststycket att bli arbetslös och hamna helt utanför systemet vilket innebär att jag har 0 kr i inkomst. Är jag föräldraledig så får jag 8-10 000 kr i månaden på SGI-dagarna och det är ju RÄTT mycket mer än 0 kr 🙂 Som det ser ut nu kommer jag därför att ta så mycket föräldraledigt som det går.

Skulle jag däremot få jobb ett tag in i min föräldraledighet (när det känns bekvämt att lämna bebis) så kommer jag självklart att hoppa på det och mannen får vara hemma istället. Jag känner inte att jag har råd att tacka nej till ett jobb.

För mig är det självklart att föräldraledigheten är något som måste diskuteras i varje enskilt fall och det viktigaste är att man är överens om hur man vill ha det. Man måste inte veta allt i förväg, om du menar för Försäkringskassans skull. Som jag förstår det kan man ansöka och ändra dagar fram till typ den 15e varje månad om hur man har/har haft det. Rätta mig gärna för jag är inte säker på vilket datum som är brytningsdatum.

Själv har jag till att börja med ansökt om att vara föräldraledig i fem månader framåt, men som sagt, det är bara att ändra om man behöver det.

15:e stämmer, och gällande arbetsgivare så måste man säga till två månader innan man vill vara ledig.

#15 Ibland är det 3 månader som gäller! Så har vi det inom (mitt) landsting iaf tex.

#16 Hm, okej. Jag har läst upprepade gånger att det är två. Bäst att kolla upp vad som gäller just för sin arbetsplats i god tid då :)

2 är standard och är väl det som krävs enligt nån lag(?) men 3 är inte ovanligt så ja det är viktigt att kolla upp det!

Hade väl tänkt att jag skulle vara ledig mer. Men de tre första månaderna var jag sjukskriven och han pappaledig. Sen har jag varit mammaledig. Ska jobba nu den 16,18,22,25 och 26 juli. Då har Timmy semester. Så ingen av oss tar ut föräldraledighet i Juli. Kanske att jag tar de dagarna jag inte jobbar om mobilen vill samarbeta så jag kan fixa det från sommarstugan. Lyckades nästan, men sen sket det sig med mobilt bankid. Gick inte att skriva under. 1-15 juli har jag semester så får semesterersättning från jobbet. Ska nog börja jobba igen i december. Kanske att jag jobbar i höst också. Min chef skulle tydligen vara pappaledig i september och oktober, så Timmy får väl vara ledig då med om jag inte jobbar de dagarna han är ledig från jobbet. Vi tar det en månad i taget med andra ord ^^

Då dottern är prematur och var inskriven på sjukhus i 2 månader så vabbade vi både två de första två månaderna efter det gick jag över till att vara föräldraledig och maken tog ut sina 10 dagar sen började han jobba. Jag kommer börja jobba i januari och då är dottern drygt 13 månader. För oss passar det bäst att jag går hemma, maken har varit hemma de första 2,5månaderna om än inte föräldraledig på papperet men han kände sig nöjd med det och jag går gärna hemma och skrotar :) Vi har fasta jobb båda två, jag har och gör fortfarande gått in och tagit strö pass på jobbet när det varit kris och jag har haft möjlighet och kommer fortsätta med det. För mig är det ingen självklarhet att dela lika, där gör varje familj som det passar bäst efter deras egen situation och känsla.

Då jag är heltidssjukskriven och sambon timanställd så jobbar han allt han får, och jag tar då ut föräldrapenning. Jag får både aktivitetsersättning och föräldrapenning.

Ingen av oss fick dock våran VAB godkänd då vi inte har någon SGI… Så jag passar på att påpeka än en gång vikten av en bra försäkring! Det var det enda vi fick för neotiden.

Vi hade bestämt att dela 50/50, tyvärr så funkade det verkligen inte ekonomiskt för oss, jag började jobba, vantrivdes och vi gick back ekonomiskt. Jag sade upp mig från jobbet och blev föräldraledig igen. Ångrar det inte! Jag trivs jättebra som hemmaförälder, nu har vi precis fått nummer två och jag kan tänka mig att jobba lite extra i höst/vinter.

Man måste lyssna på hjärtat #22 Du gjorde rätt!

Med första barnen var jag hemma ett år på heltid, sen började hon förskolan. Hennes pappa var sen hemma 4veckor den sommaren och 8veckor sommaren efter. I julas var han också hemma i 3veckor. Med andra barnen var jag hemma 3mån på 100%, sen studerade jag på 75% under hösten. Nu i våras var jag hemma på 50% och studerade på distans resten. Sen 1juli-31augusti är pappan föräldraledig medan jag jobbar och sen ska han vara ledig hela oktober, jobba 3vecjor och sen vara föräldraledig tom andra veckan i december, då jag har praktik i skolan. Sen ska vi eventuellt ta en gemensam ledig vecka i januari/februari och åka utomlands om pengarna räcker till.

Vi kommer få lösa det efter hand, men tanken är att killen ska få vara hemma han också! Jag har inget fast arbete att gå tillbaka till så det får väl bli att han tar ut dagar då och då om jag jobbar extra. Jag kommer söka arbete och hoppas få något mer pålitligt. Vi har tänkt att han kan vara ledig en extra dag varje vecka (om det funkar på jobbet) och först ta detta så vi kör dubbeldagar, för att sedan ta av sina föräldradagar. Men vad händer om arbetsgivaren inte kan bevilja den önskan? Det är väl ändå en pappas rättighet att få vara föräldraledig? Men känns inte alltid så :(

Här i Finland är ju det lite annorlunda system men jag var hemma 10 månader och Kristian 5. Det var det bästa ekonomiskt för oss. Sen har det varit underbart både för Joel och för Kristian att vara hemma tillsammans . Första 2 veckorna var tunga men sen släppte det . Nu har vi ett mera jämlikt förhållande mellan oss och mera förståelse för behov av egentid och avlastning . Får vi syskon till Joel får Kristian gärna vara hemma längre.

(har inte läst hela tråden)

Här har vi inte delat lika ännu. Min man har tagit kanske dubbelt så mycket föräldraledighet helt enkelt för att min "karriär" är viktigare just nu. Jag måste helt enkelt lägga mer tid på mitt jobb då jag nyss startat eget.

Jag jobbar däremot hemifrån så jag är aldrig långt borta så det funkar ihop med amning tex.

Snart ska min man antagligen starta eget också vilket antagligen kommer att göra så att han kommer att ta ut mer. Men även han kommer att jobba hemifrån så inte heller han kommer att vara långt borta.

Har inte planerat så mycket men jag kommer nog vara hemma mest av oss två, av ekonomiska skäl. Sambon har jobbat utomlands sista tiden å då blir de knas med pengar från FK tydligen.. Hans jobb i Sverige är enklare att anpassa, så det passar hemma också, än mitt nattjobb som dessutom ligger långt hemifrån..

Jag kommer vara hemma först i ca 8-9 mån sen ska han vara hemma. Men vi har inte bestämt än om han är hemma 100% och jag jobbar 100% eller om vi delar på det lite. Han ska vara hemma minst 4 mån i alla fall men det kan lika gärna bli längre. Om det funkar rent ekonomiskt kanske 9 mån. Tycker 1½ år är ganska lagom ålder för dagisstart men vi får se om det funkar rent praktiskt.

Jag är gärna hemma mer men jag vill också jobba så för mig passar det perfekt att jobba t ex 50% och vara mammaledig 50% när bebisen är lite större. Har svårt att jobba 100% med en 8-9 mån bebis hemma…. man missar så mycket.

Jag kan ta ut min ledighet mer fritt, för min man är det mer styrt med två mån innan så måste han anmäla och det får max vara tre perioder på ett år osv. Så när vi kommer dit måste vi bestämma det mer ordentligt.

Han är däremot den som jobbat 75% under våra barns uppväxt och jag har jobbat 100% så han har tagit stor del av deras liv ändå. Vår äldsta är snart 11 år.

Vi har tänkt försöka dela lika så gott det går. På våra löner skiljer det sig bara 90 kr :P dock vet jag att han lättare blir rastlös än jag. Blir spännande att se hur han känner sig där hemma sen.

Vi har dock svårt att planera/komma fram till något. Hur ska man gå tillväga liksom?? Tips?

Jag förstår inte det här då folk klagar på att dom blir rastlös av att gå hemma. Det finns ju hur mycket som helst man kan eller bör göra. Bara att vara med barnet tar ju mycket tid.

#31 Håller delvis med, men vid en viss punkt så finns det ju faktiskt inte så mycket att göra längre? Och min man då till exempel, han trivs så pass bra med sitt jobb att under semestern så blir han uttråkad. Likadant med alldeles för lång ledighet. Ändå knegar han på och gör saker både hemma och ute.

Jag är gärna hemma och fixar och donar och bara är. Sån har jag alltid varit.

Alla är olika :)

#31 inte jag heller.

#31 jag kan förstå ibland men dom tillfällena är korta. Oftast har jag saker att göra. :)

Jag saknar mitt jobb massor, har varit hemma i 2.5 månader med sjukskrivning och föräldraledigt. Ändå kan jag sysselsätta mig med 100 olika saker :)

Jag kan ibland bli tokigt rastlös, visst att det alltid finns saker att göra men det är ju inte så att den lilla huliganen här hemma tillåter mig att göra dem ;)
Så när vi istället lekt häst eller kört omkring i gåvagnen 511 gånger så kan jag bli rastlös. Inte för att jag sitter sysslolös men känslan är liksom den samma.

#36 Precis så ju :)

#26 men du har också varit hemma 15 månader och inte enbart tex. 4. Kristian har inte klagat på att vara rastlös under sina 4 hemma månader. :)

#38 Jo, det är ju sant :) 
Beror nog helt på hur lång tid och hur gammalt barnet är. Jag blev rastlös ibland under de första månaderna också, men då satt jag ju mest och ammade och glodde på teve. Inte så stimulerande :P

Och nu får jag väl tillägga att jag älskar att få vara hemma med Wilmer och är väldigt tacksam för att vår ekonomi tillåter detta, så att ingen tror något annat ;)

#32 Det finns alltid saker att göra, frågan är om man orkar och har tid snarare. 

Anpassa den här till ert liv (om ni tex har hus finns det mängder mer att göra) och skriv ut så slipper han känna sig rastlös.

Saker man alltid kan göra

Med barnet (beroende på humöret på barnet): Leka, busa, sjunga, prata med, (försöka) natta, gosa, mata, byta på, tvätta, bära m.m.

I hushållet (beroende på om det är gjort el ej): diska, städa, baka, laga mat, ta hand om växter (vattna, duscha, plantera om m.m.), rensa ut onödigt, tvätta, vika (och ev stryka) tvätt, m.m

För sig själv alt för parnern (när tid finns): Träna, meditera, djupandas, stretcha/sträcka på sig m.m

I övrigt (om tid skulle finnas): nyttiga hobbys tex att sy barnkläder, sticka barnkläder, snickra leksaker eller ”onyttiga” hobbys tex spela spel, se på TV, se på film m.m. (”onyttiga” hobbys är bra att variera med för att inte bli ”galen”)

Själv bor jag på en gård så både jag och min man ligger sisådär 5 år efter i planeringen så det finns alltid nått att göra, vi får tvinga oss att göra annat än arbete helt enkelt.

Sen ska man också komma ihåg att ledighet med barn inte är samma som ledighet utan. Joel vaknar senast 6.30 och vill ha mat senast 7 så absolut senast börjar morgonen 7 hemma hos oss men normalt redan vid 6. Sen är det ganska fasta rutiner och det är ingen skillnad på vardag eller helg. Imorgon börjar Joel dagis och maken jobba men för oss blir det ingen skillnad i rutiner mot innan…

#41 Jodå, jag förstår vad ni menar. Ska tipsa honom :) säger bara att det finns folk som kryper på väggarna ändå. Har både nära vänner och familj med småbarn. Dom flesta har inga problem alls 👍 har dock två nära vänner (från olika familjer) som inte klarar en längre tid hemma, trots sysslor eller inte :)

Min man klarar inte att vara hemma längre perioder åt gången utan att bli knäpp, är väl tur att helgen bara har två dagar, på den nivån är det :P

Det är nog väldigt olika hur man upplever att "gå hemma". Min man har väl en diagnosticerad ADHD och blir rastlös väldigt fort, så jag vet inte hur mycket han skulle uppskatta att vara hemma. Han kan få ångest av att bara vara hemma en helg egentligen.

På papper är jag hemma mer än sambon. Av den tråkiga anledning att jag inte har något fast jobb… Sambon hade vikariat som ledde mot fast anställning men hade han då varit hemma heltid hade tjänsten gått till någon annan. Nu har han fått den fasta tjänsten och jobbar 100%. MEN han jobbar många nätter och många långa pass vilket betyder 3-4 dagar i veckan. Som nästa vecka är han ledig måndag, tisdag, fredag, lördag, söndag och sen måndag & tisdag. Men inte på papper. Han tar inte ut pappadagar eftersom han jobbar heltid. Men han är med sonen 5 av 7 dagar… Jag som har vikariat i sommar tar inte heller ut några dagar just nu. Så även om han inte tagit ut en enda dag föräldraledighet så är han ändå hemma mycket. Elliot är lika trygg och glad med honom som med mig :) alltid varit. Båda kan natta osv. Så hur försäkringskassans statistik ser ut behöver inte stämma med verkligheten. Nu väntar vi tvillingar så när de kommer är han hemma med mig i 2-3 månader från start beroende på hur allt ser ut… Vet inte om jag svarade på inlägget men tror det :D

Jag har också alltid sett det som självklart att jag ska dela mina föräldraledigeter lika med en eventuell partner. Sedan jag träffade min blivande man har vi pratat igenom detta mycket och lyckats komma bra överens. Han hade nog gärna tagit ut allt eller det mesta av ledigheten, men vi kom överens om att dela 50/50 under hela perioden. Jag kommer alltså gå ner till 50% studietakt och han kommer att studera eller jobba 50% och så får vi pussla ihop det vecka för vecka. Vi är flexibla och öppna för att ändra planen om något inte funkar, men ingen av oss kan tänka oss att arbeta heltid med småbarn hemma. Ingen av oss vill inte missa våra barns uppväxt och vi lever hellre snålt de första åren än att jobba en massa. Jag skulle helst passa på att skaffa båda/alla barnen under studietiden eftersom det känns mycket mer flexibelt än många arbeten, men tyvärr har jag inte så många terminer kvar att jag tror att det blir möjligt. Mannen kommer nog däremot att studera under hela småbarnstiden :)

Vi har kollat mer på det här nu och verkar blir åtminstone lite klokare… Bestämt är (hittills) att vi kommer börja med en månad hemma tillsammans med bebis. Sen kommer jag vara hemma och amma, men då min man (YAY) blivit ännu mer angelägen om att han vill vara lika mycket med barnet så kommer vi dela lika så gått det går. Men som sagt, med tanke på amningen (om den fungerar) stannar jag hemma i början. Visst är det 480 dagar man har att plocka ut (varav 120st 60kr-dagar?)? Hur mycket är det i månader? Ingenting går ihop i min hjärna just nu. Känns som jag fastnat i ett helt träsk här!

Vad är SGI som många nämner i denna tråd?

#49 Det som en sjukpenning, föräldrapenning m.m baseras på

http://www.forsakringskassan.se/myndigheter/arbetsformedlingen/forsakring/sgi

#50 är det något man är berättigad till i vissa situationer eller är det en typ av försäkring man tecknar extra? Förstod inte riktigt, har aldrig varit annat än arbetslös och sjukskriven eller arbetande så är inte så haj. Ang uppdelningen av ledigheten tycker jag som många andra, man får ha en öppen dialog och visa hänsyn till varandras viljor. Börjar man med att köra över sin partner när det gäller föräldraledighet så kommer det nog inte hålla länge när man sedan dessutom har ett barn att uppfostra tillsammans. Jag kan nog jobba en hel del hemifrån och sambon har redan i dagsläget svårt att ta ledigt då dom är underbemannade och inte får anställa mer folk, så jag kommer nog att vara hemma största delen av tiden men vi löser det nog när och om det blir aktuellt.

#51 Alla som är tex sjukskrivna eller föräldralediga får ersättning, men har man som du tex inte haft nått jobb eller inte jobbat nog länge så får man bara minimum ersättningen (som är 300 nånting/dag om jag minns rätt)

SGI är ett sätt att räkna ut hur mycket pengar man ska få om jag ska förklara det väldigt förenklat.

SGI = sjukpenninggrundande inkomst

#52 ok, då hajar av bättre. Jag har jobb och jobbat de senaste 5 åren utan en enda sjukdag, peppar peppar, och enda ersättning jag fått utöver lön och semester är aktivitetsstöd, därav vet jag inte riktigt hur allt sådant går till. Tack för att du förklarade och ber om ursäkt att jag kapade tråden lite. #53 tack, det stod i länken, fattade bara inte riktigt vad det innebar :-)