Jag har gått till Prima Liv och varit väldigt nöjd. De är knutna till Danderyd. Är inte för tidigt att ringa, man får komma på hälsosamtal innan inskrivningen. Valde dem för att de låg bra till för både mig och killen innan vi flyttade ihop, då det var viktigt för oss att han var med på allt.

Jag ska kolla upp dem! Tack för tipset #1! Jag hade tänkt ringa idag! 🙂

Jag gick till mvc i högdalen. Trevlig personal, men inget speciellt. Jag har iofs inget att jämföra med, men skulle ja gå igen så hade jag valt samma. :)

Jag har också en ätstörning bakom mig, som jag tycker att jag kämpat mig ifrån och är väl så gott som frisk. Finns lite saker kvar i mitt tänkande och agerande som gör att jag fortfarande inte är 100% frisk men ändå att jag är stund och normal viktig osv. Detta har kanske inte så mycket med ditt inlägg att göra haha. Men det jag reagerat på är att bm och läkare pratar vääääldigt mycket om min ätstörning, jag har gråtit så himla mycket de senaste tiden för jag blivit väldigt påmind om det jobbiga som varit. Den största tiden av min besök hos bm handlar om min gamla anorexi, vilket jag tycker är bra men samtidigt otroligt jobbigt. Bra att dom bryr sig och tar det på allvar men jobbigt att det tar upp så mycket tid, man blir påmind. Man tror man kommer till bm och ska prata bebis liksom. Jag ska få ett extra tillväxtultraljud pga anorexin för att se att bebis växer på sig osv. Och det tycker jag känns jätte bra :) Så det är bra om du berättar för din bm att haft en ätstörning, så får ni göra upp en plan efter det eller vad man ska säga :) Jag hade som sagt ingen aning om att det va såpass viktigt för dom att veta eftersom att jag tyckt att jag varit så gott som frisk och hittat ett sett i min vardag att klarar mig kanon på :) så jag blev lite chokad och lite ångest har kommit tillbaka…

#4 Min man har en magisterexamen i psykologi, och han berättade för mig att forskning visat att 50% aldrig tillfrisknar från sin ätstörning. Vilket då kanske förklarar varför mvc bryr sig så pass mycket och vill prata om det?

Jag ser mig verkligen som föredetta ätstörd, jag sköter maten bra och jag tycker att jag är väldigt duktig och mellanmål och så. Nu är det väl mest att jag kan få ångest och bli ledsen för att jag känner mig tjock.

Nu i början av graviditeten har det pendlat lite mellan stor glädje och enstaka dagar ångest att jag varit så svullen. Haha! Vissa kvällar har jag verkligen sett gravid ut(!) fast jag är så himla tidig. 

Men ja, jag har sett i alla papper man ska fylla i - i förväg - att det finns en ruta där man kan kryssa i tidigare ätstörning. Så det ska jag såklart göra!

#4 aaaaha, ja men det kan jag verkligen hålla med om. Jag kan nog tyvärr va en av dom 50% som inte helt tillfrisknat. Man hittar sitt sett att leva på i vardagen som gör att ångesten "försvinner" och man slipper "utsätta" sig för sånt man inte vill, utan tar alla nya utmaningar på egna initiativ mm utan tjat av dietiser mm. ja, du kanske förstår vad jag menar :)

Jag blir glad av att läsa att du kommit så långt och kan se dig som föredetta ätstörd, då jag verkligen förstår hur kämpigt det är att komma tillbaka till ett sunt och normalt liv igen.

oj, jag tänkte inte på att den rutan fanns haha. Jag kryssa säkert i den också :p. Men jag vet att jag skrev på "tidiga sjukdommar" att jag haft anorexi.

Det är JÄTTE bra att dom tar det på allvar, inget snack om saken :) det jag menar va att jag bli så chockad att det tog en sån stor plats i alla samtal man har. Jag har blivit så påmind och det värker i hjärtat efter varje läkar/bm samtal, trodde inte det skulle va så tufft. kanske för att jag lagt min anorexi på "hyllan" och försökt glömma och gå vidare och inte pratat om den på länge. anorexin va ju en väldigt stor del av livet förut.

Jag tyckte det va väldigt jobbigt att behöva väga sig nu hos bm, då vågen va (kanske är) min största fiende, sen när jag väl stod på vågen så hurrade jag inombords att jag inte gått upp i vikt. Det skäms jag så OTROLIGT mycket över.  Jag VILL gå upp i vikt under min graviditet och jag VILL att min mage ska växa och bli stor och jag vill ABSOLUT INTE svälta mitt barn, men ändå ska den där jädrans anorexi tankarna komma och smyga sig på. 

Men jag har väldigt lätt att berätta vad jag känner och har tagit upp detta med min bm och jag har begärt att jag vill ha hjälp av en dietist och om jag vill så får jag en kurator att prata med. Men kuratorn tror jag inte att  jag behöver, jag tror snarare att det kan göra det värre..

haha  nu blev det en väldigt lång text :)

Jag går till Tullinge MVC (eller bmm kanske det heter där? Barnmorskemottagningen typ) och har valt att föda på Huddinge. Har fått jättejättebra bemötande från båda ställena och bara hört gott om dom!

MammaMia, som du nämner, har jag också hört bra om!

Det blev Mamma Mia i vilket fall, känns skönt att ha ringt och fått en tid 🙂