Det finns många trådar här inne om hyperemesis gravidarum, vi är många som haft det. Jag själv tillhör en av dem som fått det varje gång, så nu sist sa läkaren att jag får räkna med att alltid få det. Helt 100 kunde han givetvis inte säga, men till 99% så säger statistiken så ifall man haft det flertal gånger. 

Med min äldsta son så började jag kräkas veckan innan mens, helt omöjligt enligt BM men någon dag innan beräknad mens så var det ett plus på stickan. Runt 5e månaden gav det sig. 

Med min yngsta son så började jag må knepigt samma vecka mensen skulle komma, blev illamående men det höll sig tillbaka ifall jag åt konstant. Men sen veckan efter mens kom hyperemesis gravidarum. Med Lergigan Comp 3 gånger om dagen så gav sig det extrema illamåendet sig runt 4 månaden,. Men mitt illamående var latent, minsta lilla gjorde att det bröt ut.  jag fick bla sluta med kaffe, kött och viss typ av fisk för att kunna hantera illamåendet graviditeten ut.  Samt att jag åt Lergigan Comp hela tiden, någon miss på de 3 tabletterna så kom kräkningarna igen. 

Jag avskyr början på mina graviditeter, kräkas och sova är vad som kännetecknar de första månaderna . Vad jag har för tips? Hitta det du kan få behålla, för jag har testat ALLT ifrån mediciner till olika kostförslag. Det som hjälpte mig sist  nu var hemmagjort potatismos 1 matsked i timmen samt vattenmelon. Det startade kräkningarna men kroppen hann tillgodo se sig. Jag fick åka in på flertal dropp men efter ett tag så lyckades kroppen "vätska på sig" utav potatismoset och vattenmelonen.  

Har dom kollat ifall du inte väntar tvillingar? Med min yngsta son gjordes VUL vid varje dropp just för att se ifall det var 2 eller fler.

Jag har med varje barn blivit värre och med nr tre var jag dålig i 38 v. I v 20 satt jag på gyn å grät å ville göra abort. Man kollade efter fler foster men det var bara ett. Jag har inga bra tips mer än att försöka stå ut och kan tillägga att det försvinner när bebisen kommer. Försök rör på dig och ät något hela tiden. Ät även om du inte är hungrig och drick drick. Har tyvärr inga andra tips. Försök orka!

Tack för svar.
Jag har varit på VUL  2 ggr då jag även har Endometrios, och även fått bild på ett foster, så jag antar att det inte är något man skulle missa, om det skulle vara två? Jag antar att det snart är dags för mig med dropp igen, vilket jag ville slippa, men inte mycket man kan göra när allt bara vänder sig.. =/

Jag mådde illa lite grann med nr 1 och 2. Med nr3 började jag må illa i v7 och från v 9 till 23-24 kräktes jag dagligen av allt och alla. Inga mediciner hjälpte! Förstår dina känslor, jag ville hopp framför tåget många gånger. Jag var inlåst i mitt eget hus och toaletten blev min bästis. Allt som luktade var hemsk, vilket det mest gör. Rent i sängen = kräk Äta = kräk Matos= kräk Friskt luft = kräk Sambon = kräk Jag satte upp mål. Jag skulle inte ha dropp! Först skulle jag till v 12-13 då allt brukar vända. Sen till v 18-19 då ultraljudet var. Sen till varje besök hos BM…. Och bilderna från ultraljudet hjälpte! En dag kräktes jag inte, och sen kom en dag till efter den och plötsligt var mina kräkningar över… Det är sjukt jobbigt, jag hade "bara" ca 15 v med huvudet i toaletten. Folk som inte vArit med om det kan inte förstå! Kraftigmagsjuka x 100 i såååå många veckor! Man växer och man får ut något underbart. Vägen är tuff.

Med första barnen hade jag det som du, kräktes för minsta lilla, när jag inte hade ätit eller druckit på två dagar, skjutsade sambon in mig till akuten, fast det har jag inget minne av. Fick dropp och sen akupunktur, vilken funkade ganska bra, fick tabletter också men de ångrar jag bara att jag tog nu i slutänden. För mig gick det inte över helt och hållet förrän två veckor innan bf, det blev bättre men inte bra. Så när jag blev gravid med andra barnet var jag livrädd för att det skulle bli samma igen, men efter v.8 började jag må ganska bra, mådde bara illa och kräktes på morgonen. Så det behöver inte bli likadant andra gången, men det kan samtidigt bli värre med..

Hemma igen efter akuten och dropp. Fått ny medicin som fungerar lite bättre, mår dock fortfarande illa och det psykiska efter att ha legat i veckor och tänkt om jag orkar eller inte tär fortfarande något. 
Hur var det med er, hängde ni med och mådde jättebra psykiskt och kände att allt skulle bli bra trots allt fysiska eller kände ni likadant?

Nej jag mådde inte bra varken psykiskt eller fysiskt första gången och var på väg att ge upp många gånger, men samtidigt fanns hela tiden ett litet hopp om att det skulle lösa sig. Vet inte hur många bråk och ångestattacker jag öhade, men det var en hel del och sambon höll på att bli knäpp på mig. Men vi klarade det tillslut. I slutet fick jag hjälp av Aurorateamet (för min förlossningsrädsla och hur jag mådde psykiskt) och från specialistmvc (för det fysiska, illamående och foglossningar). Blev sjukskriven 100% från v12-25, sen 75% v.26-30,100% fram till dagen innan hon föddes.