Är också nålrädd och hade det väldigt jobbigt när de stora blodproven skulle tas. Det var jättebra för mig att gå till ett riktigt blodtagningslabb. Min skräck kom från att tidigare sköterskor varit så dåliga och stuckit sönder mig så att jag sett ut som en heroinmissbrukare. 

Iaf, en barsk tant s åt mig att växa upp och sen var hon så skicklig att jag inte ens märkte nålen…. Tårarna sprutade innan och sen när jag väl tittade och märkte att hon nästan var klar med 4e röret, började jag skratta hysteriskt. 

Men, du är inte gravid i v3. Då har ägget knappt fäst :)

jag får hoppas att det kan gå bra för mig med då :)
Jag vet inte var min rädsla kommer från har alltid varigt hysteriskt rädd för nålar har aldrig taggigt blodprover alls förut.
och jag vet mycket väl att ett blodprov inte bör vara å farligt jag menar om allt går som det ska så ska en liten person komma ut ur mig och det kommer vara galet mycket jobbigare en ett blodprov :P

nja vecka 3 enligt mig men enligt läkare (då jag hade mens senast) så är jag i vecka 5 ^^,

Håller med Sarah, du är inte gravid i vecka 3 ;) Du ska räkna från sista mensens första dag så vecka 5 får du nog gå efter ;)

haha inte lätt det där ^^,
men jaha okej då v5 det gör inte mig något alls ^^,

Be att få ligga ner och "titta bort" och tala om att du är nålrädd. Jag tycker inte om att ta blodprov/få spruta men jag fick alltid ligga ner och så titta jag åt andra hållet och så bad jag henne att inget säga utan bara sticka och blev jag yr fick jag ligga kvar en stund och dricka lite vatten ☺️ På förlossningen sen fick jag mycket sprutor och nålar satta då de försökte stoppa värkarna och är mäkta stolt och förvånad över mig själv då jag inte kunde brytt mig mindre om att de stack och hade sig, den enda spruta jag skrek av var ryggbedövningen men jag hade så ont och bar så utmattad att allt gjorde ont då så det räknar jag inte riktigt 😉

Jag har varit jätte nålrädd men alla gånger jag är på provtagning så nynnar jag eller sjunger då jag blir nervös eller det inte känns bra . 

Sen är det egentligen tiden före som är värst då man sitter i väntrumme och tror det kommer göra ont och man spänner sej i onödan.

Sen så får man ta olika prover beroende på var man bor. När jag bodde i Lerum fick jag stick i både arm och finger varje gång, nu bor jag i Örebro och har bara lämnat det ena vid varje besök. Urinprov kommer du också få lämna minst en gång, men det utan stick ;)

Jag tog bara ett blodprov i armvecket och det var i mitten av graviditeten. Sen så tog dom ett stick i fingret lite då och då för kolla järnet.

Här tar vi bara stick i fingret, förutom på inskrivningen. Om man inte är rh-negativ då för då är det i vecka 37 också. Men annars bara i fingret. Att gå till labbet istället är ett bra tips, jag brukar få gå dit för att jag är svårstucken. Känns väldigt proffsiga och vet precis vad de gör där tycker jag :)

Jag är också nålrädd och sjukhusrädd och allt vad det heter. Eller jag kanske ska säga "har varit" eftersom det blivit mycket bättre. För 2 ½ år sedan hade jag högt blodsocker och misstänkt diabetes och läkaren ville lägga in mig på sjukhuset. Jag blev helt hysterisk. De ville såklart sätta kanyl och dropp och det tog mig flera timmar innan jag vågade. Det var en av de hemskaste kvällarna jag varit med om men det gick ju över och nu känns det oerhört skönt att jag tog mig genom det.

Hade jag inte gjort det så hade det förmodligen inte varit någon bebis på gång här nu, men nu ser jag min diabetes nästan som en välsignelse, eftersom den hjälpt mig förbi så mycket. Visst är det inte en alltid en dans på rosor när jag ska bli stucken, även idag, men för det mesta går det galant. Det har hjälpt mig att ha en stabil, vänlig och duktig sköterska på min vårdcentral. Att be om att få ligga ner när de tar blodprov har också varit guld värt.

Mitt råd är att ta tjuren vid hornen. Det krävs mycket mod men det fixar du och det känns oerhört skönt när man tagit sig genom det 🙂

Tack för alla tips får så mycket styrka från er! Ska göra mitt bästa och se till att proverna blir tagna för den lilles skull! 😊

Jag är RH negativ och var tvungen att ta nya stora blodprov för drygt en vecka sedan. Tog de första stora (alltså då de ska ha rör) för några månader sedan och det var det jag beskrev i #1. När jag tog nya nu så var det verkligen inte jobbigt. Jag behövde bara en positiv upplevelse så släppte det mesta av skräcken.