Jag tror aldrig man blir redo ;) Och du kommer inte tappa det vardagsliv du har idag, det kanske tar lite tid att komma tillbaka men det är du som sätter reglerna. Men du verkar ha mycket planer i framtiden, vilket är jättebra! Så det kanske inte är läge just nu helt enkelt. Samtidigt kan det ta tid att bli gravid, tar du hormonella p-medel så kan det ta upp till ett år innan kroppen är sig själv igen och det är helt normalt. Och efter det kan det ta ytterligare ett år, två år, tre år… Eller så blir du gravid direkt.

Jag var som du TS, killen är mer rotad. Jag har också hästar, utbildat mig länge osv. Jag väntade tills jag var över 30 med att ens försöka för att jag inte ville vänta med allt annat. Nu kommer första barnet då jag är 33. Ingen skada sker om du väntar heller. I mina ögon är 25 jättetidigt :P 30+ kändes lagom för mig, men ändå känner jag fortfarande som du gör, trots att bebis kommer om 3 månader.

Tack för kloka svar!

Nej jag slutade med hormonella p-piller för ca ett år sedan. Kör på kådisar nu 😛

Tja, mina planer kommer nog att fortsätta hela livet tror jag. Jag har alltid varit en lite flackande typ som vill vara i rörelse, utvecklas och lära mig nya saker. ;)

Anledningen till att jag vill ha barn innan 30 är för att jag fått för mig att det är lättare för kroppen att återhämta sig, något som också känns väldigt viktigt för mig! Känns som att det visserligen är väldigt individuellt :)

Jag var helt klart i mitt livs bästa form precis då jag blev gravid :p

#3 - Är man frisk och hälsosam, så har jag svårt att tro att det gör nån större skillnad på att vara 28 eller 33 faktiskt :) Det är nog snarare genetiskt och individuellt.

Jag kan ju bara säga att jag oxå är en människa med många intressen och aktiviteter och just ridningen har varit mkt svår att hinna med. Jag hinner rida  tre ggr per vecka en bra vecka. Sambon har sina intressen ( medeltida stagefighting) två kvällar per vecka, sen sjunger vi i kör en kväll så vardagarna är helt fulla av aktiviteter. Det lämnar helgerna någorlunda fria för t.ex mer ridning men då kanske man faktiskt vill hinna vistas i samma rum som sin älskade ett tag eller varför inte göra något ihop hela familjen, träffa släkt eller vänner eller hinna med renovering av hus och trädgårdsskötsel. Suck. 

Det jag försöker säga är iaf att om du ska jobba/ plugga mer än säg 60% och inte har en partner som är villig att ta i princip hela ansvaret för barnen själv har jag svårt att se att någon skulle hinna med att hålla igång tre hästar själv. Tråkigt men så är det. Man kan ju inte skaffa barn och sen bara träffa dem två timmar per vecka.

Så jag tycker att du ska vänta. Du är jätteung! Om tre år kanske du är mätt på intensivsatsningen med hästarna och längtar efter en ny utmaning i form av att fostra och älska ett barn. Stressa inte med att skaffa barn. Jag önsklar i bland att vi väntat med att skaffa hästarna för jag känner alltid att jag önskar mig någon annanstans. När jag är ute med hästarna får jag dåligt samvete för att jag inte är inne mer med sambon och barnen och när jag är med barnen vill jag bara ut till hästarna. Inte helt lyckat egentligen.

Gud vad tråkig jag låter men jag menar så klart inte att man måste ge upp sina intressen  bara för att man får barn man måste bara inse att livet aldrig mer blir som innan.

Du har har mycket mål och stora planer, jättekul att läsa din satsning på hästarna men jag tolka det som att du har unghästar? Unghästar kräver ju något mer än en skolad 10åring i min mening. Jag är yngre än dig och har en dotter på 5 månader och planerar en tvåa inom snar framtid, jag har själv tre hästar varav två är pensionärer och en medelålders (14år) så den som rids mest är 14 åringen de två andra promenad rids bara. Nu har jag turen som har en syster som gärna hjälper till när jag inte hinner, jag har inga tävlingambitioner i dagsläget men i framtiden är det ett mål. Men medans jag har småbarn blir det ingen ny häst.. Vi är alla olika och inget är omöjligt men det är tyvärr så att fritiden du har nu kommer du inte ha på samma sätt med barn, tråkigt men sant! Mitt råd är att vänta lite till, för det kan hända så mycket under en graviditet som man inte förutspått. Jag fick min dotter 9 veckor förtidigt och låg på sjukhus i nästan 1 månad följt utav veckokontroller tills hon skulle varit född..jag blev själv väldigt dålig med livmodersinflammation. Nu låter jag säkert jättetrist och tråkig men det jag menar är att så mycket kan hända som man inte kunnat föreställa sig som kastar omkull allt. Vänta 1år och se hur du känner då 😊

Jag vill ha raka och ärliga svar, så det är bra.

En ettåring, en femåring och en elvaåring i hästväg då ;)

Elvaåringen är nybliven sjukpensionär men han ska fortfarande ha sin beskärda del av uppmärksamhet, stimulans och mys.

Och visst tar de tid, och jag vill ju att de ska få ta tid! Jag reser mycket med dem och är i väg 2-4 veckor/år utspritt över hela året med dem.

Och kids är nog svårt att passa in i den bilden just nu. Vi är ju i  den åldern nu, sambon och jag, när vänner börjar producera till höger och vänster. Och det är ju klart att biologiska klockan klingar.

Redo blir man aldrig mentalt förrens man sitter där och går igenom 2-års trots, 6-års trots, 9-års känslighet, tweenies, tonåren och separationen då barnet ska flytta hemifrån. Sedan då det gäller intressen, så går det alltid att anpassa om sig. Det hae vi ensamstående fått göra i alla tider. Vi behöver inte stänga in oss hemma bara för vi får barn. Jag hade min son med mig överallt där jag ville gå.

Många bra och kloka svar från er alla! Tack :)