Min resa till bebis...
Min bakgrund, till er som inte känner igen mig sedan tidigare:
Jag är 32 år och mamma till en underbar pojke som är 10.
Jag och min sambo har alltid velat ha två barn, men ödet ville annorlunda.
31/5 2006 föddes vår andra son i vecka 32. Vi åkte in akut till förlossningen pga mycket starkt värkarbete som bara "dök upp ur det blå" väl inne konstaterades det att hjärtat inte längre slog på vår lille pojk.
Vid kejsarsnittet såg man att hela moderkakan hade lossnat och hela buken var fylld med blod, ingen förklaring kunde ges.
7/11 2007 föddes vår tredje son i vecka 34. Hade åkt in för en rutinkontroll på spec.mödravården och på ul såg man att flödet var mycket dåligt till bebis. Efter akut snitt föddes dock vår lilla kille. Två veckor fick han ligga på neo innan vi fick komma hem.
Han sondades i totalt fyra veckor.
22/12 2007 fick han akut lunginflammation och avled i sömnen här hemma.
Nu dröjde det många år innan vi ens vågade tänka tanken på att försöka igen. En fråga man måste ställa sig och kunna ge svar på, vid ett sådant tillfälle är: Om det händer igen, klarar vi av det?
2013 kunde vi äntligen svara: Ja, vi klarar av det.
I slutet av Juli blev vi återigen gravid och lyckan var total, vi kände oss trygga och starka i vårat val.
I sjunde veckan fick vi ett missfall. Vi tog det hela ganska bra, för missfall i tidig vecka är ju inte direkt ovanligt, men rädslan kom tillbaka igen. Vi la det hela på is under en period.
I september 2014 blev vi återigen gravid. Kände oss, om möjligt ännu mer säker den här gången. Mitt socker låg bra hela tiden och jag mådde fint.
I slutet av vecka 12 fick jag en blödning och det konstaterades dagen efter att hjärtat slutat slagit på vårt lilla frö. En skrapning gjordes nästföljande dag.
Nu har jag haft en menstruation efter operationen och vi hoppas nu att mensen kommer lysa med sin frånvaro om två veckor.
Hade tänkt starta en blogg, då jag känner att det hjälper mig mycket att få skriva av mig, men startar en tråd här istället, där jag kan rasa över alla mina bekymmer och förhoppningsvis mina glädjeämnen =)
Allt från diabetes till sex-vanor ;-)
Vad roligt att ni bestämt er att fortsätta försöka trots allt :) håller tummarna för utebliven mens och att allt går vägen för er den här gången!
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Välkommen tillbaka! har tänkt på dig varje dag! 🌺
Tack alla ❤️
#3 har varit in och smygläst din tråd 😊
Vilken skräck-karusell ni varit på. Håller verkligen tummarna för att det vill sig nu! 🌺
Åh vad glad jag är att det inte blev slut på försöken trots allt :)
golf.ifokus.se
#6 skam den som ger sig 😉 och Grattis till dig Theres, du klarade dig över nyår 😂🤗
Haha, tack så mycket :)
golf.ifokus.se
Vet inte om min ägglossning kommit igång ordentligt efter missfallet. Normalt så är jag mycket punktlig med min mens och ägglossning. Vi roade oss iaf samma dag som jag bör haft ÄL men ska försöka få till ytterligare en kärleksstund inom den närmsta tiden. Inte så enkelt när man har ett "stort" barn i familjen…
Kan iaf säga att mensen kom igång mycket fortare efter det senaste missfallet jämfört med det förra. Måste bero på att vi valde en skrapning den här gången?!
Checkar mitt sockervärde hysteriskt flera gånger om dagen och har börjat med mina folsyretabletter igen. Allt för att ge fröet den bästa start när den kommer!
Önskar dig all lycka, du har haft en jobbig resa. Håller tummarna för att det går vägen denna gång och följer gärna dig resa :-)
Åh jag önskar er all lycka. Vilka kämpar ni är!
Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!
medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus
Oj vilken läsning! Hoppas Ni lyckas nu och att oturen vänt.
Dålig på uppdatering… Då vi endast hann med ett försök till barn den här månaden, så är inte förhoppningarna jättehöga, skyller på 10-åringen som inte lämnat oss ifred alls 🤪.
Har absolut inga svårigheter att bli gravid, sambon säger att det räcker att han visar snoppen för att jag ska bli på smällen, så visst hoppas man väl lite iallafall.
Håller tummar att allt går bra för er nu. Starkt att orka efter allt ni gått igenom.
Vilken resa. Hoppas allt går bra för er nu.
Mensen ska komma idag, har haft en yttepytteliten blödning bara än så länge, så förmodligen är den bara lite framskjuten, annars brukar jag vara exakt på dagen, men eftersom jag endast haft en mens efter missfallet, så kan jag ta att den kanske inte har "rekat in sig" riktigt.
Väntar väl någon dag till innan jag ens tänker börja tänka tanken på ett "kanske". Annars blir det till att försöka myspysa med gubben om några veckor och hoppas på bättre tur då =) Har ju fortfarande chans att få till en 2015-bebis!
Ägglossningstid igen nu då, så nu är det bara att invänta dagen då mensen (förhoppningsvis inte) kommer…
Känner dock att oron över allt som KAN hända under en graviditet börjar smyga sig tillbaka och vissa dagar kan jag vara helt säker på att jag verkligen inte vill försöka igen, en riktig bergochdalbana 🤔
Jag VET ju hur besviken jag kommer bli om mensen dyker upp om två veckor, samtidigt VET jag hur rädd jag kommer vara om den inte gör det…
Ibland känns det som att jag varit gravid, större delen av mitt vuxna liv och ändå inte fått ut något av det. Ja, förutom min 10-åring såklart, min älskade underbara unge.
121 veckors graviditet = 1 barn… Det är jag och elefanterna 😛
Jag är inte direkt aktiv här, men jag brukar läsa här iallafall. Och jag vill bara beklaga allt du har fått varit tvungen att gå igenom och hur otroligt stark du verkar vara!!
Wow, vilka kämpar ni är! Helt otroligt att ni fortsätter försöka trots all skit innan, jag tror på er och håller alla tummar och tår för att ert helvete är över och att ni får en liten frisk bebis till slut! ❤️
❤️
Åh håller tummarna för att allt ska gå bra!
Tack snälla ni ❤️
Uppdatering =)
Jag tror att vi fått ett tidigt missfall. Jag låg i 39-40 graders feber i 4 dygn (influensa) och sista feberdagen så fick jag en jättekonstig blödning 4 dagar före beräknad mens, startade med en stor klump med blod. Blödde som ett djur i 2 dygn och sen avtog det lika fort som det kom.
En normal mensperiod för mig brukar börja med en lättare blödning för att sedan övergå till mycket riklig under dygn 2-4 och sen bli mindre och mindre. Brukar blöda 6-7 dagar. Och som sagt så kommer mensen alltid på rätt dag.
Att jag tror det var ett MF var just att den började flera dagar för tidigt och med en så kraftig blödning (med klumpar) direkt från start.
Jag är dock inte förvånad eller upprörd, vill man boka ett rum med 36,4 grader i så är det ju inte konstigt att man väljer att checka ut tidigt om rummet plötsligt är 40 grader varmt.
Nu kommer vi lägga detta på hyllan ett tag, då jag inte tänker riskera att få barn mitt i förkylningssäsong. Vår lilla Alvin som föddes 07 fick ett förkylningsvirus med sig från neo och avled sen i akut lunginflammation, så jag är livrädd för alla otäcka virus som härjar under vintern.
Så någon 2015-bäbis blir det inte, men kanske en 2016-bäbis =)
Det låter ju lite väl misstänkt, rackarns då! Då håller vi tummar och tår för 2016-bebis! 👍
Önskar jag kunde trolla….. Hoppas vi får vara med om en bra resa med er!
Det kommer att bli ett väldigt älskat och efterlängtat barn! Lycka till
Medarbetare på Skor iFokus
Åh, vad ni har fått gå igenom mycket! Jag beklagar verkligen :( Jag håller tummarna för att ni snart får en liten bebis och ett syskon till er pojke!
Starta ny diskussion