Hej,

Jag skulle behöva lite hjälp här…

Är nu gravid i v. 24 och har kämpat med illmående och kräkningar nästan hela tiden.  Jag arbetar som webbredaktör på ett kontor och har ganska mycket ansvar. Min chef är hård, vi är ett litet team och är ofta överbelastade med arbete. Det tar mig ungefär en timme med buss och tunnelbana att komma till jobbet och när jag började kräkas fick jag gå av bussen och vänta på nästa och alla morgonrutiner började ta lite längre tid,  vilket orsakade att jag allt oftare blev sen (10-20 min). Trots att jag meddelat min chef om min nya situation och han uttryckt att han förstått kunde jag känna hur han blev irriterad.

Innan vi alla skulle på julledighet hade jag och min sambo ett besök hos BM på morgonen och mitt blodvärde var lågt (87) så hon ville att jag skulle gå ner till labbet och ta ett nytt prov. Det hela tog ganska lång tid pga långa köer osv och när jag tillsist kom till arbetet tog min chef in mig på ett rum och frågade var jag hade varit. Jag förklarade att besöket tog lite längre tid pga långa köer och han tittade på mig som att jag var ett litet barn och sa ”kom igen, jag har också varit hos BM med min fru och besöken tar inte så lång tid”. Jag kände genast hur ilskan växte inombords. Han satt framför mig och klagade på hur jag alltid är sen numera och började säga att ”han förstod hur jag har det” och att han ”vet hur det känns” men ”kan jag inte gå upp lite tidigare om mornarna bara?”. Gravida kvinnor kan inte ens säga att man fullt ut förstår den andras graviditet, men här sitter min manliga chef mitt emot mig och säger att han förstår hur jag har det? Efter samtalet bröt jag ihop på toaletten och grät okontrollerat för att samtalet gjort mig så arg.

Några dagar efter det hade jag ett läkarbesök och jag förklarade att jag spyr dagligen och har det jättetufft med illamåendet varpå hon tyckte att det var lämpligt att sjukskriva mig i 2 veckor.

Idag är det fredag och jag är hemma för sista dagen på min sjukskrivning innan jag ska tillbaka på måndag på halvtid inledningsvis. Jag mår lite bättre och har endast spytt 3 gånger under hela veckan, däremot så har jag väldigt lite motivation att återgå till arbetet samtidigt som jag börjar tröttna på att bara vara hemma. Jag börjar hata min arbetsplats och min chef. Jag var på jobbet igår och hade möte med min chef och vi pratade om hur vi skulle göra. Min plan har varit att gå på ledighet så fort jag bara kan. Jag har BF 6 juni och såg på försäkringskassan att man kan ta ut föräldrarledighet under graviditeten och räknade på att som tidigast kan gå 8 april. Men under mötet så pratade min chef om att jag kan jobba halvtid fram till slutet på april och sedan gå. Jag vet inte om jag ska kämpa för att få gå tidigare eller vad som är rimligt?

-          Hur tidigt gick ni från arbetet?

-          Hur tycker ni att jag ska göra? Gå så tidigt som jag kan trots att det kan skapa ytterligare spänning mellan mig och chefen?

-          Är jag orimlig som vill gå så tidigt?

Vet att jag skrivit en lång text med hoppas ändå att någon läser och kan ge råd 

Jag känner mig helt vilsen och vet inte alls vad jag ska göra (?!) 

Snälla hjälp mig 😭