Jag har alltid känt att två barn är lagom. Och nu väntar jag nummer två och det känns perfekt :) Kan inte förklara varför, bara känns så :)

Jag vill ha fyra barn, anledningen är att jag älskar barn och vill ha en stor familj, många barnbarn och barnbarnsbarn (om jag hinner uppleva dem också).
Min andra halva däremot vill bara ha två barn. Det kanske blir en kompromiss så att vi skaffar tre barn, eller så ändrar sig någon av oss. Vi får väl se hur det blir. 😛

Jag har alltid sagt minst 2 max 3 av den simpla anledningen att jag inte vill köra runt i en minibuss 😳 Maken däremot skulle kunna tänka sig 4-5st tills vi fick vår dotter då har han ändrat sig till 3 så vi får se men minst 2 vill vi iaf ha 😊

Ett känns lagom :P

Jag har alltid velat ha ett barn, även om jag på ett vis vill ha en av varje. 😛 (bortsett från den tiden jag inte ville ha barn förstås, men även då tänkte man ju "om" och då var det ett)

Som barn/tonåring ville jag ha en av varje, som mamma. Då jag fick min son och inte kunde ha någon ny relation då, så växte önskan bort. Och vi har varit helnöjda, jag och sonen. Som mindre ville han ha syskon, för det hade de flesta på dagis ju. Han önskade det av Tomten t o m. 

Nu står jag här med en i år 16-åring och snart ett spädbarn igen. Mycket märklig känsla som är svår att ta till sig för oss båda. Spännande, men konstigt. Nu ska jag börja om igen och det skrämmer mig litet faktiskt. Var ju klar med skolmöten denna termin t ex. Detta barn kommer vända upp och ned på allt, men förhoppningsvis på ett bra vis. Nu finns ju en pappa med i bilden som kan ta över om jag inte orkar alla dagar (är sjuk). 

Så…jag drömde om två, fick en - sedan kom sladdisen. Och vips har jag en av varje sort ändå i slutändan.

Jag vill ha tre. Är själv äldst av tre syskon, så det bara känns att det ska vara så. Samt att många kompisar är just 3 syskon också. Min pojkvän där emot tycker det räcker med en. Han har en storebror som är 13 år äldre så han har väl i stort sett växt upp som ensam-barn. Hade en klasskompis som började gråta när vi pratade om syskon i klassen för hon inte hade några. Hon fick sen veta när hon var 18 att hon hade en halvsyster som var 26. Då blev hon överlycklig ^^ Så syskon ska det minsann bli! Tänkte mig ca 2,5 år mellan, men sånt får vi se. Också ungefär samma åldersskillnad som på mig och mina syskon. Det bara "ska" vara så tycker jag :) Så får jag bestämma så blir det 3 barn :)

Jag tror 3-5 st men då har jag ju inte testat mammarollen än så vi får se, kanske blir det bara 2 st (jag vill inte ha ensambarn, vi bor så ensligt att det skulle nog nästan räknas som barnmisshandel) eller kanske älskar jag det och hamnar på TV för att jag har 8-10 barn 😃

Innan jag fick första ville jag ha 4, nu väntar jag andra barnet och vill inte ha fler vad det känns nu.

Vi har en, väntar nr 2 och siktar på att senare få en trea. Men det kan ju blir fler :)

Vi har en och jag vill bara ha en. Sambon däremot vill ha minst ett till.

Vi har en och det kanske blir en till. Men nr startas i så fall göras om några år. :)

Hur stor roll har ekonomin för er alla?

Ingen :) Jag tar det som det kommer. Folk utan jobb verkar ju klara sig, och jag har ju jobb (dock inte heltid, snarare 20%) så det löser sig nog :)

Inte så mycket ekonomi som att jag har två hästar som jag vill ha kvar och känna att jag har tid med :P

#13 Inte så jättestor för oss, okej blir det riktigt många barn blir det ju dyrt och vi kommer ju inte skaffa fler barn om vi tex skulle sätta oss i skuld tex. Men i vanliga fall löser sig det ekonomiska alltid på nått sätt.

2 eller 3 vill vi ha :) Beror ju lite på hur livet kommer att se ut men helst vill vi ha åtminstone 2 så dem har varandra.

#13 - Ingen alls, andra barnet blir ju (förhoppningsvis) billigare med tanke på att man redan har alla grejer. Kläder, säng, babyskydd mm.

För min del är det förlossningsrädsla som spelar in, och att jag inte vill/orkar vara gravid igen

#13 stor del + min rygg. Vi har hellre ett barn och kan leva, resa och annat än att ha fler barn.

#13 En viss del har ekonomin betydelse. Men först och främst är det min hälsa jag tänker på. Mådde ganska dåligt under graviditeten med skyhögt blodtryck, lågt blodvärde och konstanta kräkningar.

Ja resandet spelar in en hel del för mig också. Vi har familj i Sydafrika och det känns ganska jobbigt att åka dit då och då med flera barn. Men, killen vill ha 2.

Ekonomin är väldigt avgörande för oss. Vi kan inte erbjuda mer än ett barn en bra uppväxt under rådande omständigheter.

#13 Inte alls. Jag började på noll med sonen och vi har klarat oss fint. Första året kostar dem i princip inget heller mer än blöjor.

#13 Skapligt stor. Jag vill veta att jag kan ge barnen det dem behöver, så som varma kläder och skor, mat på bordet och en trygg plats att leka och sova. Och det är väl inte så lite bara det men för mig är det liksom grundläggande. 

Så visst finns det med i tankarna men så länge vi inte är urfattiga och saknar det vi behöver så är ekonomin inget hinder för att skaffa fler barn.

Att man inte kan få allt man vill får barnen vänja sig vid helt enkelt, det var först när jag var närmare tonåren som min pappa började tjäna väldigt bra men jag kan inte påstå att de åren var bättre än de innan. Visst, kul med mer pengar på fickan, men lyckligare blev jag inte direkt. Så pengar är långt ifrån allt.

Och jag instämmer med Christine, andra (tredje osv) barnet lär ju bli billigare. Det enda vi ska köpa är en syskonvagn och mest troligt några plagg. Lite nytt är ju kul att ha men allt det andra stora och dyra har vi ju :)

Hyfsad, vill kunna ge mina barn en bra uppväxt och inte behöva vända på varenda krona (sen menar jag inte att en bra uppväxt betyder enbart mycket pengar!) Maken har heltid och drar in en hel del varje månad jag går på timmar/vikariat sol undersköterska och står hyfsat högt på laslistan så om 2-3 år kanske jag har fast jobb också, ramlar ju ner nu när jag är mammaledig så ja men vi klarar oss fin fint på enbart maken om man ska vara krass 😊

Jag tänker kanske 3 barn, men allt beror ju på vilken typ av unge man får. Man ska ju ha tid att ge dom det som krävs. Och vissa kräver mer än andra :)

#24 om dom ammas ja. ;)

#24 Ja, om de ammas. 

Mitt yngsta ammades inte, och en förpackning med 6,1 liter kostar runt 100 lappen. Och han åt drygt 1 liter om dagen, så säg 500kr i månaden bara på ersättning första 5 månaderna. Och så kommer det bli även om vi skaffar fler.

Jag hade inte ens planerat att skaffa barn, oplanerat blev jag gravid som 20 åring. I 8 år kände jag att min son räckte, vi åkte på utflykter bara jag och han. Lånade min brorsdotter på en av utflykterna och insåg att jag bara ville ha ett barn.  Tills jag träffade min sambo, då kom önskan om ett barn till. 

Nu har jag två barn, får se om det blir fler. Tiden får utvisa :) 

#13 Ekonomin spelar väldigt stor roll för oss. Jag vill kunna ha råd att fortsätta åka på våra familjeutflykter och att alla barn ska få lov att ha fritidsaktiviter. Tex nu i sommar drar vi till Danmark, och bla legoland. Förra året tog vi semester på Öland, 35-40 mil hemifrån. Nu i helgen kostar sonens slalomskola 1000kr för 2 dagar. Allt detta vore omöjligt med många barn, och det är sånt jag vill göra med min familj.

Vi vill ha två, vilket vi oxå har.

För oss spelar ekonomin, bilen, husets storlek och våra intressen in. Ett barn ville vi inte ha utan vi ville hemskt gärna ha syskon, gärna tätt, och så blev det.

Sen känns det faktiskt bra att inte bidra till jordens överbefolkning heller. När vi föräldrar dör blir det +-0 med två barn.

Vi vill ha 2 barn. Vi är själva uppvuxna med syskon och vill inte ha något ensambarn, och vi tycker att 2 känns lagom. Ett barn per förälder "att hålla reda på" när man är iväg nånstans, det blir inte så trångt i bilen, osv. Ur ekonomisk synvinkel skulle vi kunna ha fler barn - vi tjänar båda bra och har precis köpt ett stort hus - men som sagt, 2 känns väldigt lagom :)

#29 #30 Ja, det är ju en förutsättning. Vet inte vad blöjor kostar nuförtiden. För 15-16 år sedan gick en månadsranson på 350 kr. Då hade man lite mer än halva barnbidraget kvar till försäkring och sparande.

Vi köper lidls blöjor och får en hel del av mormor. Försöker komma billigt undan när det gäller dom Vi kan för närvarande inte spara nått från barnbidraget. Joel har alltid ätit ersättning och nu äter han mycket mat. Här i södra Finland är maten inte billig och jag är inte så duktig på att laga från grunden ännu. Men det måste bättra sig för två stora munnar att mätta (maken å Joels) + försöka köpa bra mat kommer inte funka på annat sätt när vi inte får föräldrapenning mera.

Vårt blöjkonto ligger på runt 220 i månaden och det är egentligen det enda Wilmer kostar ännu vid nio månader. Eller ja, köper ju majskrokar och klämmisar men det räknar jag in i matkontot och det blir på sin höjd några hundra i månaden. 

Edit: +försäkring 137kr

I början kostar barn inte särskilt mycket och behöver inte kosta särskilt mycket längre fram heller, beroende på hur man lever. Vi har ju fått tre tjejer så mycket har ju ärvts. Men jag gillar att köpa nytt och vi reser ganska mycket. Jag vill kunna ge mina barn bra mycket. Tanken på en fjärde finns och ibland känns det som att tre räcker. Hur vi gör återstår att se. Jag är ju halvdöd som gravid, tyvärr. Ingen som vill ha 7-8 stycken? Brukar alltid finnas någon 😉

Ska vi se det realistiskt så kommer vi att skaffa 1-2 barn om vi kan bli gravida. Men det känns som att vi antingen kommer att skaffa ett barn (vem vet, jag kanske blir jätteavskräckt) eller bli nästa familj som är med i familjen annorlunda. Vi skulle passa in i ett sådant program i fler avseenden än antalet familjemedlemmar :-P Vi har ändå rum för 8 barn om alla delar rum. Men med tanke på att gubben min är i medelåldern så tror jag inte att det blir så många barn, därav min realistiska gräns, men även andra praktiska orsaker.

Vi har två barn och därmed är det stopp. Sambon sa redan innan när jag träffade honom att han bara ville ha 2barn sen skulle han sterilisera sig och det har han gjort också. Och jag är helt okej med det beslutet, jag mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt när jag är gravid och efter sista förlossningen vill jag aldrig mer sätta min fot i ett förlossningsrum. Sen är det lagom med två, man ska ha tid för dem och råd framför allt. Som det är just nu går vi +- noll i princip varje månad, eller 200kr till varje barn sätts undan och 200kr till var sitt sparkonto för mig och sambon. Men det kommer bli bättre den dagen jag gått ur skolan och börjar jobba istället iofs.

Innan jag fick barn ville jag ha två, helst två av samma kön.
Sen fick jag de två första så tätt så jag kände mig lite snuvad på barntiden. Dessutom fick jag en av varje. Så då blev det en tredje och hade vi bara haft bil som barnen hade fått plats i, så hade jag nog haft minst ett barn till kanske t.o.m. fler. Tiden då barnen var små var den bästa tiden i mitt liv. Och då ska ni veta att jag är inte särskilt barnkär för övrigt. Nu har jag blivit mormor och det känns rätt bra det också.

Helst 2 men 3 är inte omöjligt. :) Måste först bli gravid med nr.1…

Vi känner oss nöjda med 2 nu. Men vi diskuterade saker som ska säljas å vad som kan å inte kan säljas. Då kom vi fram till att vissa saker ska sparas iaf då vi inte har en aning om vart vi står om ett par/några år. 😃 Man ska aldrig säga aldrig.

Jag och min man är inte helt överens längre… Jag har alltid sagt att två barn vill jag ha, maken tycker det räcker (han har tre syskon) men jag har börjat luta åt tre… Men vi får ta och se vad framtiden vill :)

Jag är nöjd med en men killen vill ha fyra - får se vart det slutar. 😂

Haha så roligt att läsa! :) Om 2an blir en tjej nöjjer vi oss nog, kam5 inte lova ;) Blir det en pojke till kör vi på 3 ;)

#45 Vi har tre tjejer…. Och jag skulle ju gärna ha en son också.

#46 ja det förstår jag. Blir lucky nr 4 sen ska du se :) Jag tror jag kommer få 3 pojkar det bara känns så :P