Jag sökte rätt man och sen väntade jag "ut" honom. Vi reste, festade och byggde ett liv några år innan han var färdig och vi prövade. Så tiden gick ganska snabbt.

#1 Hmm okej :) Vad menar du med att "vänta ut"? Tills han var redo? :) Jag har precis separerat med min sambo såhär lagom till jul o allt så det gör säkert inte min längtan efter en liten mindre heller, men jag tänker också att söka efter rätt man kanske triggar det ännu mer också eller blev det tvärtom för dig, tog längre tid på dig för att du ville vara säker på att du var nöjd? Hemskt det låter, säg till om jag formulerar mig obegripligt ;)

#3

Enkelt förklarat.. fokusera på din utbildning, sök en trevlig man under tiden, det brukar ske automatiskt när man är ung!

Lev livet tillsammans under tiden, ha kul, hitta på saker tillsammans, res o litta sådant.. sen så en dag är det dags en dag!

#3 Ja jag har som sagt många år framför mig då jag endast är 20, jag fyller 21 i februari. Det kom snabbt detta med förändringen från att vilja vänta med barn till jag är ca 30 till att innerst inne vilja ha barn nu på stört även om jag som sagt anser att det bästa för mig är att vänta. Det jag tycker är jobbigt är som sagt nu när jag blir så exploaterad av familjekänsla och liknande. Skulle vara skönt att kunna tänka på annat. Som du säger är det bra att jag har en utbildning att träna hjärngympa på absolut :) men det är dessa ensamma och resterande timmarna på dygnen och känslan i sig. Det kanske är något jag får lära att mig att leva med? :(

Jag tänkte ha allt utstakat och klart innan (OM!) jag skaffade barn. Varenda grej gick i stöpet sånär som på stadig relation då. Hamnade i en jävla rävsax och det fick bära eller brista. Visst förtvivlar jag ofta över hur det ska gå, mest pga ekonomin, men nu är det som det är. Det mest vesäntliga var att jag stod helt utan fungerande preventivmedel till slut, och både jag och min partner blev till slut mycket nedstämda av konstant avhållsamhet. Jag fick välja mellan barn + kass ekonomi, pusslande och svald stolthet (ta hjälp från våra nära och kära som gett klartecken att de hjälper oss), alternativt mista mitt livs kärlek.

Det här kanske inte passar dig alls men det finns många i liknande situationer som dig som får sin längtan stillad genom att skaffa en reborn. Kolla in på Reborns i fokus och se om det kan vara något som du kan stilla din längtan med tills en riktigt bebis kommer :)

#5 Ja precis så känner jag med :) Nej men var ni båda två med på noterna så att säga? Planerade ni så gott som det gick eller blev du så att säga plötsligt med barn? Jag förstår lite din situation absolut, jag kan själv inte äta sånt hormon som är i p-piller utan endast östrogen tror jag att det heter. #6 Nja jag ska inte säga att jag är helt negativ, dock är min ekonomi för tillfället obefintlig och för de första kostar de ganska mycket eller hur?

#7 Vi var överrens om att skaffa barn, vi hade bara motvilligt tänkt vänta då jag är 100% sjukskriven och han är arbetslös med knappt halv a-kassa. Han har haft barnlängtan i flera år. Vi körde som sagt ett tag med avhållsamhet, men det blev snabbt en ohållbar situation enligt bägge. Så vi beslutade att det går gå som det går, kommer det ett barn så gör vi allt vi kan för det. Vi får offra våra bekvämligheter och sätta barnets behov först i alla lägen då vi gjorde ett aktivt val trots dålig ekonomi. Turligt nog lever vi väldigt ekonomiskt och har inga kostsamma intressen nån av oss, samt att vi har släkt på bägge sidor som står och stampar otåligt med ryckningar i shoppingnerverna. Sen har tradera/blocket och tidig planering/tidiga inköp varit våra bästa vänner. Förhoppningsvis får sambon jobb snart, det skulle vara en väldig lättnad. Jag kommer på FKs inrådan fortsätta min sjukskrivning i ca 2 år till iaf, sedan kommer jag att hoppa på en utbildning som förhoppningsvis leder till snabbt jobb. (Jag hade precis påbörjat den utbildningen när jag plussade, den får jag gå under sjukskrivningen med stöd från arbetsförmedlingen. Dock hoppade jag snabbt av pga gravidkomplikationer, ursprungsplanen var att fixa den under graviditeten så jag var helt klar att söka jobb efter mammaledigheten.).

#7 Jo det kan kosta rätt mycket men det finns även billigare.  Sidan jag länkar till här, där kan man köpa på avbetalningen. Men de har rykte om sig att fixa och trixa lite med bilderna så dockorna ser inte lika verkliga ut som på bilderna.

http://www.ashtondrake.com/mcategory/baby-dolls_1282/so-truly-real.html

Sen finns det dockor på tradera och på Reborns i fokus som ibland säljs för 900 kr. Men har man det väldigt knapert så vet jag 900 kr ändå kan vara för mycket.

Hoppas du finner något som hjälper dig iaf oavsett vad det är :)

#8 Ja nu förstår jag hur det hänger ihop med hur jag känner :) Ja ni har absolut tur med ekonomin i eran situation så att säga, tänker mycket på shopping sugna släktingar och billiga fynd på nätet. Absolut kommer det säkert gå jätte bra för er och som du säger det gäller att prioritera :)

#9 tack så mycket :)

Jag har längtar efter barn i ca 3 år nu mer eller mindre mycket, samtidigt har jag varit livrädd för att plussa då jag vill ha allt stabilt. Djuren hjälper mig jätte mycket genom att hålla mig upptagen och som en påminnelse att ett barn kräver åtminstone det dubbla så så länge jag " klagar" över att va bunden med häst och hund ska jag inte ha en knodd. Sen har jag vänner med barn som man kan gosa med. Dock var det jätte jobbigt att min bästa vän plussa för några veckor sedan och jag måste vänta några år. Mer mys för mig dock 😊

#12 Visst sitter man fast med barn, men dem kan man ta med på ett helt annat vis när de vuxit lite å andra sidan. 🙂 Man tar ju inte direkt med hästen till kreta på solsemester 😃

#12 Ja bra att ha djur att fokusera på, det gör det lättare som sagt. Tyvärr har ja inget för tillfället. Ja det är det jag känner också när vänner och bekanta plussar och när det är fokus i omgivningen på barn och graviditet. #13 Jag skulle också säga att de flesta brukar ändra sig en aning i hormonerna även efter födsel och att det då gör det lättare, det är även ofta ens eget kött och blod!

När jag säger vänta ut så menar jag att jag var redo och han inte. Men nästan 3 år senare var han färdig och nu har vi vår lilla knodd. Sen tycker jag Joel är lättare än alla de djur jag haft förutom katterna. Han liksom, bara hänger med. :)

#15 Okej! Vad mysigt :) Ja jag tror att det för de flesta blir lättare när åtminstone barnet har fötts

Jag fick vänta ut min med ^^ Eller ja, jag vande honom vid tanken genom att bli gravid stup i ett och få missfall. Så nu 2,5 år senare är han iallafall beredd på att bli pappa :)

Jag har haft babysug sedan jag var typ 16-18 (är snart 26) men träffade inte min fästman förrän jag var 19. Vi pratade ganska tidigt om barn men kom överens om att vi ville ha det lite mer ordnat med utbildning, jobb osv. Vi har nu hunnit med att vara på 2 så nu kände vi att barnasuget blev allt för stort ;) Har 2 hundar så dem har hjälpt en aning så jag inte bara fokuserar på bebisar hela tiden, men suget har ändå alltid funnits.

Jag har eg aldrig känt ngn barnlängtan, så lite svårt att sätta mig in i den delen: Men, allt handlar väl om att fylla sitt liv med saker som gör en lycklig, träning, resor, vänner , djur eller vad det nu må vara. Jag har levt mitt liv fullt ut och aldrig känt att ngt saknas. Jag är självklart glad över bebisen jag har i magen, men det har aldrig varit ett hål att fylla. Tror att det är nyckeln, att leva livet fullt.

Jag har nog velat ha barn på riktigt sen jag var.. 19-20 kanske. Och ibland har det varit riktigt jobbigt då man har känt att man släpas runt av sina rovdjur till äggstockar i jakt på en lämplig "hingst". 🤤

Det som gjort att jag klarat av de jobbiga perioderna är att jag tänkt att "om jag inte får barnet nu så har jag tid att bli klokare", och det känner jag är väldigt viktigt för mig. Så på ett sätt har det kanske varit bra att jag haft vajsing med mina hormoner så jag har hunnit bli ordentligt klok. Nu gäller det bara att få igång det där barnet. 🙂

#17 ooh intressant sätt ;) :s :) Skönt att han är redo! #18 Grattis! Vad har du gjort i påfrestande situationer som uppstått för att försöka tänka på det mindre? #19 Ja det håller jag med om! Jag har gjort en op och får precis börja träna igen så det ska jag absolut göra, resa är ett väldigt stort intresse då utomlands till värmen, det är dock svårt nu eftersom jag ska börja studera och måste flytta till föräldrar pga uppbrott med xsambon 40 mil bort. Då gäller det djur med, det kostar att ha tyvärr. Men jätte bra inlägg stort tack :)

#20 Ja till första stycket, ja!! Ja för att vara en så bra förälder som har ultimat mycket att ge , om det finns, jag tror dock man lär sig hela livet men du förstår :) Hmm försöka se positivt helt enkelt

Den barnlängtan jag hade innan vi började försöka var ingenting mot det som kom sen när jag aldrig blev gravid. Innan det struntade jag nästan i det, jag ville ju absolut ha barn och var runt 20 när jag kände att jag verkligen ville det. Men då hade jag inget bra förhållande, sen var jag lite för snabb med att hoppa på nästa förhållande som också slutade skit. Sen när jag varit singel ett tag och träffade min nuvarande man så var jag ändå ganska tidig med att fråga hur han kände med barn, han sa att då aldrig tänkt på sig själv som pappa men var öppen för det. 2010 började vi försöka och det var ett helvete att plötsligt se alla stora magar överallt, barnvagnar, bebisar, bebiskläder, den ena efter andra bekanten på fb eller jobbet blev gravid och hos oss hände det ingenting. 2012 blev jag äntligen gravid med ivf.

Men hur man hanterar det, ja det är bara att leva med det och försöka fokusera på annat.

#23 Ja jag tror att det kan vara bra att förvarna sin partner, då alla faktiskt inte vill ha barn. Jag tycker att det är jobbigt att se sådant redan nu, men kan endå känna en lycka i det emellan åt. Om det blir problem sedan när jag börjar försöka tänker jag mig absolut att denna hemska känsla kan bli ännu värre, men då är vi förhoppningsvis två.

Ja, det är nog så situationen ser ut, lära sig att acceptera sina känslor. Tack så mycket!

#21 Jag har inte haft något direkt "knep" för att hantera det, snarare försökt hålla mig sysselsatt med annat och tänka att "just nu passar det inte med barn gör att…. " osv :)

#25 Ja det är nog så jag får börja tänka med :)