Nej, man får inte kejsarsnitt hur som helst, och prematur tror jag inte är ärftligt, det är för många andra faktorer som spelar in där.

Snitt får man om barnet eller mamman av någon anledning inte mår bra och det är risk för barnets hälsa. Förlossningsrädsla kan man behandlas för och det kommer också barnmorskan uppmuntra till. Det finns sk. auroramottagningar som är specialiserade på just detta. I största möjliga mån försöker man se till att det blir vaginal förlossning.

#1 jaha man får inte bestämma kejsarsnitt om man vill? Vad intressant tack så mycket. Då ska jag börja söka runt mer om information gällande vaginala förlossningar.

En del blir dock beviljade planerade snitt om de har bra argument och visar att de förstått att det inte är en enkel utväg för att slippa smärta. 

Blir man beviljad snitt läggs snittdag någon vecka innan beräknad födelse.

Vanja som bloggar på vanjaw.com  beskriver deras process utförligt.

Det går idag att få snitt på mycket goda grunder som inte är medicinska. Det kan vara extrem förlossningsrädlsa, men du ska veta att du kommer antagligen att få slåss som ett djur för det. Vården är verkligen inte glada i att bevilja en stor buk-OP, men kan du intyga att du är såpass rädd att det innebär stårre risker med vaginal förlossning så går det. 

Prematur är ärftligt om det handlar om sjukdomar i botten, jag har en ärftlig faktor (stor!) för det och går därför på antenatalmottagningen. Men ett misslyckat prov är ju inte på något vis genetiskt betingat, så oroa dig inte för det. Finns det inget annat bakom så är det absolut inget du ärver.

Jag har ju hört att ryggmärgs bedövningen ska täcka smärtan vid vaginal förlossning men inte känslan att föda .

#5 haha eller hur :D hjälpte inte ett skit för mig ;) Fick akut kejsarsnitt efter många timmars värkar pga att min bebis inte mådde bra. Något jag varit rädd för innan. Just då tänkte jag bara på honom så fick ju skärpa till mig. Men snitt är obehagligt och inte en lätt upplevelse! Hade hellre gjort vaginalt. Varför vill du snitt? Är du rädd för smärtan? Minns att värkarna gjorde väldigt ont och när hon nämnde snitt första gången, mitt i en värk, tänkte jag JA FÖR FAN TA UT UNGEN NU!!!! men när värken är borta är den borta :) då försvann tanken ;) och nu minns jag knappt smärtan men minns känslan av när de slet i min mage för att få ut honom. Hela jag ryckte, nej fy vad obehagligt :/ så, kommer göra allt för vaginalt nästa gång om bebis mår bra :) du kommer troligtvis bara tänka på bebisen då, att få träffa den :)

#2 - Ja, vi har ett gäng artiklar här på sajten, både om smärtlindring, vaginal förlossning och kejsarsnitt så det är bara att kolla runt :)

Det är verkligen olika, jag tyckte inte alls att mitt snitt var en obehaglig upplevelse. Men jag önskar att jag hade fått föda vaginalt, för snitt är som nämnt ovan en stor bukoperation och inget man ska ta lätt på.

Jag är glad över att jag inte propsade mer på ks och därmed födde vaginalt. Fick rejält med smärtlindring och var bara utan när jag krystade. :)

Jag har fött båda mina med snitt. Det första sk akut eftersom Bastian fastnade och inte kom ner som han skulle. 

Det andra var planerat del pga att det bara var ca 50 % chans att nästa barn skulle ha större framgång med att hitta ut vaginalt dels pga förlossningsrädsla. Dock satte värkarna igång en vecka innan planerat snitt ( som oftast görs i v 39+0) och i sådana fall får man helt enkelt se hur det går. Ibland finns det inte tid för snitt eftersom förlossningen går så snabbt. Ibland finns inget läkarteam ledigt så man får föda vaginalt ändå så länge inte bebisen eller mamman är i stor fara vill säga. I mitt fall blev ett team ledigt efter några timmars intensivt värkarbete och det avslutades med snitt.

#6 jag har bara hört sa jag ;) jag har aldrig tagit det själv , har fortfarande en krabat som inte vill ut… Gått över en vecka nu , och barnmorskan min sa att dom hade räknat fel på igångsättnings datum , så istället för imorgon så får jag senast gå till den 27:e . Suck ^^

#11 också hört att många blir helt smärtfria så när jag gav upp och sa ja till det blev jag först besviken då jag ville klara mig utan och sen dubbelt besviken när jag inte kände någon skillnad! Bara dosen han gav mig som gav mig en paus. Resten som jag tryckte i själv inget knappt. Men hade ändå fått till snittet sen så spela roll. Men nästa gång kör jag utan! :) Men visst funkar det för många! :)

#11 nej stackars dig! Vet hur det känns att vänta, gick över 8 dagar innan det satte igång :) hoppas du får nu innan jul :)

#5 - Nu är jag språkpolis, men det heter ryggbedövning ;) Man tar inte i ryggmärgen ;)

Åh vad underbart med en flödande tråd. Nu kommer jag tyvärr inte svara på inläggen individuellt då jag bl.a. Inte har en dator tillhands, krångligt. Jag har endast en njure som fungerar och flertal problem med lungorna bl.a. Astma (utan allergi). Om det kan vara skäl till kejsarsnitt. Och nej att skära genom främst bukhinnan är inget att leka med i sig . Ja jag måste erkänna att det främst är skräcken för smärtan, lååång tid med smärta, även om jag vet att kroppen förtränger den sedan när det lilla livet har kommit ut, jag tänker också på att spräckas och få sy, få anala och urin problem.

Kan berätta att jag har under 50% i lungkapacitet och det var inte ens tal om kejsarsnitt pga lungorna. Min eda fylldes på två gånger och bedövade ALLT. Men sen lät vi den gå ut en timme innan jag började krysta. Från att jag fick eda tills den gick ut sov jag medan kroppen skötte jobbet :).

#16 jag har astma, outvecklade aveoler och halv förlamade stämband.. Jo apc-resistens och som sagt njuren med :) … Jag ha opats flertal ggr och en av gångerna nu i år för estetiskt skäl och det var inget prat om att inte få tom lätt narkos trots mina skavanker. Men väldigt intressant att höra, tack :)

#15 Inte för att vara sådan men det är inte smärtfritt att snittas heller. Det gör inte ont under tiden bebisen kommer ut men efteråt var väl ingen dans på rosor trots att jag förstått att jag hade det väldigt lätt jämfört med andra.

Jag trillade i golvet två gånger pga smärta när jag satt på toaletten, detta var runt en vecka efter snitt. Att resa sig, att gå, att behöva ta i lite på toaletten.. Ja, mysigt kan jag ju inte påstå att det var. 

Jag skulle absolut rekommendera samtalshjälp innan du börja med processen att få genom ett planerat snitt. Att gå till någon och prata om detta kan du göra redan innan du blir gravid, kontakta mvc så kan de hjälpa dig vidare därifrån :)

#14 ingen fara , rätta på :D

#17 kejsarsnitt, om planerat, görs med eda. Men att föda barn kräver inte lungkapacitet på det sättet. Jag var inte ett dugg andfådd och använde inte lungorna mer än när jag går i trappor.

Min dotter förlöstes med akut snitt för 4 veckor sen, nu vart det tvunget då hon låg i säte och moderkakan hade börjar lossna. Jag var vaken då dottern inte var direkt påverkad än.. Jag var ville föda vaginalt men var medveten om ett eventuellt snitt pga av moderkakans placering nu blev så fallet och jag är tacksam att snitt möjligheten finns i såna situationer. Men håller med ally de är verkligen ingen dans på rosor, tvärt om..är öm och stel i snittet än, stretar när jag reser mig, vänder mig, nyser, gör nummer två på toaletten m.m men visst det är inte samma förlamande smärta nu som för 4 veckor sen men jag bor i mjukis och tajts då jeans klämmer för mycket på snittet.. Bebis hoppar ju inte ut själv direkt utan de drar och trycker en del. Så jag skulle råda dig till att gå till nån och prata om din rädsla :)

Ärr kan ta upp till 6 månader att läka och bli någorlunda mjuka. Sen kan de fortarande ändras 6 månader till( alltså läka ihop mera, blekna osv..).

Ja, nu är det åtta månader sedan mitt snitt och det gör fortfarande lite ont i ärret. Kliar ganska mycket och är ibland svullet och rött.  Hamnar troskanten precis i ärret så är det kört ett par dagar framöver. 

Bannemig tur man fick belöning för plågan :P

22# Stämmer nog rätt bra, de brukar säga att det tar 1 år att läka helt om jag inte minns fel..? Vill minnas att det tog några månader innan jag inte "kände" mitt blindtarmsärr det är över 10 år sen och mitt minne kan diskuteras men jag vill minnas att så var fallet ;)

Ja jag måste ju då som vanligt komma in och säga att snitt kan vara oerhört skonsamma om man har tur! Så att inte alla blir livrädda för snitt istället!

 Efter en vecka efter andra snittet kände jag knappt av det och kom flera ggr på mig med att vara på väg att lyfta storebror hemma innan jag kom ihåg att man inte får lyfta tungt första tiden. De två första dagarna däremot har jag haft ganska ont men då får man ju smärtlindring i tablettform.

Sen är det ju lååååångt ifrån smärtfritt för många tiden efter en vaginal förlossning heller så snitt behöver inte alls vara värre!

#25 absolut sant! Jag blev klippt och hade det jobbigt i 3 veckor och ärret bråkade i säkert 6 månader efter det när vi hade sex. Jag har heller aldrig haft problem med ärr fast jag gjort 2 stora operationer och några mindre.

Alltså nej nej, försökte absolut inte skrämma någon :)
Jag hade det väl ganska lindrigt jag också, det var de första veckorna som var lite jobbiga men det var ju inte så att jag inte stod ut, långt ifrån. Jag var på fötterna och gick själv mellan lillemans läkarkontroller samma dag som han kom, vi hade ganska många kontroller pga olika orsaker. Åt bara alvedon första dagen också, är mycket nöjd med hur jag hade det egentligen :)

Så nä, ville inte skrämmas, bara göra uppmärksam på att snitt inte är en enkel väg ut för att slippa smärtan :)

#18 ja jo det förstår jag. Jag har som sagt för 7 månader sedan gjort en omfattande operation som innefattar bröstmusklerna om jag säger så ;) Jag har absolut tänkt att prata med barnmorska innan, jag tar depoprovera, p-spruta så en graviditet kräver planering för mig :) Tack! #20 Ja okej :) #25 haha bra att kompensera lite, ja precis men jag tänker också att efter förlossningen då "jag" har mitt barn är jag så lycklig över det och smärtan är lättare att hantera(?)! :)

#27 Jag tänker också att smärta i magmusklerna är lättare att hantera än vaginala smärtor, i mitt fall i alla fall, men det kan vara svårt att säga i förväg också.

#29 nyfiken på hur du resonerar där, magen använder man ju precis hela tiden, men nertill alltså fine kanske inte så skönt att sitta på och skita sen, men skitning påverkar ju magmusklerna också milt sagt. 😃 sen får man ju avslag i vilket fall, och värken när livmodern drar ihop sig mm. 

Eller är det mer mentalt du menar att det blir lättare? för magen liksom inte är en lika känslig zon?

#28 har du gjort en rejäl op i bröst musklerna/revben (har själv kapat 6 revben och fixat om skulderbladet) så är värken efter en förlossning ingenting. Jag åt knappt medicin och då blev jag klippt och sydd.

#29 I mitt fall är det nog tvärtom om jag ska gissa. Blev påtagligt strax efter snittet hur mycket man använder magmusklerna, hela tiden verkligen :)
Hoppas kunna komma med en (personlig såklart) jämförelse i sommar då jag förhoppningsvis fött nästa vaginalt :)

Kan ju också säga att vaginala förlossningar inte alls behöver vara särskilt smärtsamma heller. Jag tror det handlar mycket om att vara förberedd och påläst innan, men också öppen för att det inte blir som man tänkt sig. Jag hade en underbar förlossning med bara akupunktur i svanken och sen lustgas när krystvärkarna drog igång. Jag var verkligen livrädd för att spricka! Sydde 5-6 stygn totalt, vilket är helt normalt och var öm i 2-3 veckor.

Min svägerska hade problem med sitt snitt flera år efter och fick operera sig igen efter ett jäkla tjat på vården, jodå, det var visst något som inte var som det skulle där inne i magen. Sen får man ju inte bära annat än sitt barn efter snitt heller, och leva hyfsat normalt vill man ju kunna göra ändå.

#30 Jag menar mentalt bara jag ränker på gyn undersökningar och spiral insättningar som jag gjort osv så känns det liksom väldigt underligt där nere :) Ja magen använder man också när man pratar skrattar reser sig osv hehe #31 Hmm det låter som något positivt i alla fall, jag har gjort en bröstförstoring och töjt ut huden och bröstmusklerna rejält. #32 Ja intressant men en jämförelse Ally :D Mm det är ganska jobbigt det med magen men ja jo jag tror att jag är mer både mentalt och psykiskt förberedd på magont än vaginal ont hihi, sen kan det ju ändras under de månaderna jag är gravid och som sagt som läget ser ut nu kommer det inte ske på i alla fall ett år :) Får jag fråga om det är pga den sk påtagligheten du väljer vaginalt nu?

#33 Jaha! :) Får jag fråga hur lång tid det tog innan du kunde ha vaginalt sex? Ursäkta om frågan är för privat, det finns säkert trådar om det med här inne! Du menar att det ändå var helt okej att sy?

#35 - I stort sett alla får sys där nere och man än är så öm så det känns inte, plus att dom lägger på en kylande bedövande gel innan, eller spray om man fått sprickor invändigt. Vi hade samlag första gången efter ungefär tre veckor, men det kändes inte helt bra då, liksom stramade lite så vi väntade tills efter efterkontrollen som man brukar ha ungefär sex veckor efter förlossning, bara för att få ok att det var läkt osv, sen var det bara att köra :)

Jag tror det är i "vi som blivit föräldrar #11" som det pratas en del sex efter vaginala förlossningar, ville bara tipsa att det finns lite läsning där medan du väntar på svar här :)

Många som inte fött barn tror att det värsta med en förlossning är just då barnet kommer ut genom vaginan pga smärtan där. Jag kan då berätta att så är det inte alls. Smärtan är värst när livmoderhalsen öppnar sig. Sen kan smärtan vid själva krystningen vara rätt stark. Någon smärta i själva slidan känns knappt annat än att det kan svida en del. Slidan är väl förberedd den dagen barnet ska ut. ;)

#34 Jag ville föda vaginalt sist också men sonen fixerade sig i säte och då valde jag istället snitt. Känns som att jag blev snuvad på konfekten om jag ska vara ärlig och det är något jag ännu bearbetar. 

Vill verkligen uppleva en vaginal födsel :)

#38 Fast just det där har jag hört lika många uppfattningar om som det finns mammor tror jag, vad som är värst alltså :)

Kejsarsnitt kan vara helt komplikationsfritt. Hemma efter 3 dagar frid och fröjd. Det kan också vara obehagligt, smärtsamt och fullt av komplikationer i olika stadier. Detsamma gäller vaginal förlossning. Vissa känner värkarna börja. Går hemma och donar en stund , åker in och vips så kommer det ett barn på några krystvärkar. Snabbt o knappt ont alls och underlivet helt och redigt. Vissa har värkar ett dygn innan det blir någon effekt. Får sy och massa strul lång tid efter. Tror inte det går att välja "rätt".

#38 det är nog väldigt individuellt.. Jag tyckte att krystvärkarna var hemska och värst var det just när huvudet passerade. Öppningsskedet var inte angenämt det heller, men som sagt, för mig var krystandet värst.

#38 den enda gången jag egentligen ville "dö" var när Joel satt fast under krystning. Så känslorna och smärtorna är väldigt olika.

#36 Okej :) Det är inte allt för långt tid med tanke på att man nog är upptagen med annat :) #37 Jaa tackar! #38 Oj vad intressant!! #39 Okej :) får för mig nu att jag läst det från dig förut möjligen i denna tråd ursäkta så mycket , är väldigt mycket info att ta in! #40 #42 Hm där ser man, tror ni att det går att förutspå kanske i alla fall lite innan födsel var smärtan kommer befinna sig jag tänker genom gyn och utseendet där nere så att säga eller är det ett önsketänkande från mig? ;) #41 Detta gjorde mig aning orolig, men jag kanske bör vända det till positivt och att känna efter mer vid det tillfället och så

#38 - Det är helt individuellt! Jag låg i badet en timme och öppnade mig från 5 till 9 cm under den tiden utan att märka det, men när huvudet skulle ut, det var det värsta för mig! Men det gick rätt fort och sen var det över.

Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att förutspå hur en vaginal förlossning kommer uppfattas för en specifik person. Ja, jag tyckte att det gjorde ont, men trots det har jag bara positiva minnen och skulle lätt göra om det imorgon! Jag var hemma med i värkar i 7 timmar, sen kände jag att det började bli för jobbigt. När jag kom in var jag öppen 5 cm. Sen tyckte jag att värkarna var hanterbara tills jag skulle öppna mig dom sista typ 2 cm, då fick jag EDA som var gudomligt skönt. Så öppningsskedet var helt ok för min del, och krystandes tyckte jag var jättejobbigt. Jag vet att det finns dom som inte tycker att den delen är speciellt smärtsam utan att det mest är skönt att få hjälpa till för första gången. Jag var fruktansvärt trött vid det laget (över 24 h utan sömn) och det spelade nog in en del också - jag ville bara att det skullevara över nån gång och hade lite svårt att tänka positivt just då ;) och man ska inte underskatta tankens kraft.. Jag fick 4 små bristningar - 2 ytliga och 2 lite djupare. Att sy dom gjorde inte alls och jag har inga bekymmer med ärren. Har inte haft några bekymmer med underlivet alls efteråt. Det känns ungefär som vanligt, lite annorlunda vid sex men slemhinnorna blir ju lite sköra pga amningen. Jag förstår att folk är rädda för vaginala förlossningar, jag var också orolig till och från under graviditeten. Men i stort sett alla jag pratat med säger som jag - man glömmer smärtan jäkligt fort efteråt! Och att få större skador efteråt är nog ganska ovanligt.

#46 Hm okej då förstår jag. Jag visste att smärta är individuellt och även detta vid barnafödsel så det är väldigt intressant att höra. Men måste du göra knipövningar nu efter födseln?

Knipövningar är alltid bra, före, under och efter ev. graviditet, och även för män :)

#48 Jag vet att det är bra för alla men jag har hört att efter en graviditet med vaginal födsel är det mer eller mindre nödvändigt? Jag kan absolut ha fel, det är därför jag frågar :)

#49 - Ja, det är ju för att musklerna förslappas och är man inte tillräckligt tränad så kan man riskera inkontinens. Jag tycker det är svårt att komma ihåg det men gör det väl lite då och då och har inte haft besvär.

#50 Ja exakt! :) Så skönt att höra och att sexlivet inte verkar vara några problem heller (tänker på förslappning :) ) Vad flitiga ni är på Gravid.ifokus, vill bara säga att det känns väldigt skönt med så mycket engagemang och tryggt här inne. Tack!

#51 - Nejdå, och att knipa medan man har sex är ju perfekt ;) Då känner man ju ordentligt tycker jag iaf, och killen i fråga också.

Tack för komplimangen, alltid kul när nya medlemmar hittar hit och känner så :)

Bra att veta om vaginal födsel är att så många som 9/ 10 får någon grad av bristningar och detta säger jag inte för att skrämmas utan tvärt om! Vaginan är konstruerad så att den lätt SKA brista lite och lätt läka där efter för att barnet ska komma ut på bästa vis. Det är tydligen oerhört bra läkkött i de områdena. 

Till TS vill jag rekommendera boken Föda utan rädsla som är fantastiskt bra om man är rädd för förlossningar. Den tog mig som var tokrädd innan igenom 16 h värkarbete utan att blir rädd en enda gång :)

Är man orolig att bli slapp ska man veta att man ofta läker såpass att man känner sig som en oskuld efteråt efter vad jag har läst :) många blir riktigt snopna då de trott att de skulle bli jätteslappa!

#52 hihi ja precis! ;) ;) Ja vad kul! Varsågod. #53 Jo jag har en intim piercing så det har jag koll på, men detta är en helt annan ska enligt mig hehe. Jaha ja där ser man, jag ska absolut kolla upp den boken tack så mycket. #53 nämen oj då se där! ;) Jo det är det jag ser framför mig och får aningen panikkänsla över (bland annat).

Jag har fött tre stycken vaginalt. Första hade jag värkar med 24h innan jag åkte in. Var helt öppen när jag kom in och sen flöt allt på. Skulle kunna fött dagen efter igen, sååå lätt det var. Jag som hade varit orolig. Fick sy ett stygn. Hon vägde ca 3800. Nr 2 träffade jag Gud med 😛 Kändes bökigare men gick fint. Även hon vägde ca 3800. Fick sy två stygn. Nr 3 var lätt fastän det tog tid och hon var stor, 4680. Fick inte sy allt även fastän hon var stor. Alla tre gånger har jag klarat mig på bara lustgas. Gjorde en titthålsoperation i buken innan jag fött barn. 4 titthål. De öppnade bara och kollade men aj fan vad ont jag hade efteråt. Det var jobbigare än att föda, för mig. Så jag skulle aldrig vilja ha kejsarsnitt om det inte vore nödvändigt. Nr 1 tyckte jag var enklast. Tror der hade å göra med att jag inget visste om vad som väntade. Med nr 2 visste man ju lite mer och med nr 3 gick allt på rutin. Ont gör det men oj vilken belöning man får!

#56 ja så skönt att höra, härligt. Du tyckte inte att sys var några problem?

Nej jag fick ju bara ytliga rispningar. Stygnen lossnade direkt. Var dock skönare efter med nr3. Slapp det jobbiga med toabesöken. Har man blivit sydd svider det lagom skönt ett tag.

#58 Mhmm då förstår jag . Jo det blir ju ett sår :)

Ett bra tips är att se Gravid vecka för vecka, Ankpung vecka 21. Hon berättar sin version om skillnaden mellan kejsarsnitt och vaginalt. Hennes första kom med kejsarsnitt, och sedan vaginalt med en bebis på 4.5 kg. 

Själv har jag två kejsarsnitt pga medicinska avvikelser med mina barn. Första barnet trodde läkarna att han skulle dö vid en vaginal förlossning, och med andra barnet så beräknades han väga 5.4 kg på BF. Risken att vi båda kunde dö av sprucken livmoder pga hans tyngd mot snittet var rätt stor. Jag motsade mig nämligen snittet med yngsta sonen, men med helt ärlig förklaring av narkosläkare om vad som kunde ske så gav jag mig. Hellre ett levande barn än att få uppleva en vaginal förlossning. Narkosläkaren berättade att det är sällan någon protesterar emot ett kejsarsnitt, många kämpar för att få ett.  

Kejsarsnitt är inget lätt ingrepp, med första barnet var jag aktiv utan större smärta. Gick långpromenader redan 4 dagar efter, men med yngsta barnet hade jag ont länge efter. Men med båda barnen minns jag hur det sved när man skulle kissa efter att de dragit katetern, förmodligen någon rispa.. Fy jösses, med första barnet spolade jag kallt vatten med duschslangen och med yngsta barnet fokuserade jag på avslappning.

#58 också individuellt, mina stygn sved inte överhuvudtaget! Var inställd på att det skulle kännas så blev lite paff :P

Allt är väl individuellt när man föder, är gravid och tänker bli gravid. Så mycket tror jag de flesta är med. Sen att jag formulerar mig dumt är en annan femma. Pratade om mig själv… Alla tror ju att stora bebisar ska vara värre men så var det inte i mitt fall. Gick inte sönder alls med största. Var och tog cellprov strax innan jag blev gravid med nr3 och fick beröm av hon som tog provet. "Här är det någon som gjort sina knipövningar. Man kan aldrig tro att du fött två barn!" Hade inte knipit en gång 😁 men nu efter nr3 försöker jag komma ihåg att iaf göra det någon gång i veckan.

Åh knipövningar.. Är fullkomligt värdelös på att komma ihåg att göra det. Borde verkligen.

Läste att man lika bra kan gå i trappor och göra knäböj istället för knipövningarna. Eller helt enkelt hålla inne fisar. :)

Nu i juletider med nygravid gasmage och många folksamlingar så lär jag få supermuskler! 

Fast jag har provat att knipa av strålen och har noll problem med det, så jag är väl inte sådär vidare orolig. Och sen födde jag ju inte vaginalt så den största påfrestningen slapp jag ju. Men det där trycket de sista månaderna gjorde väl sitt de också.

#60 ja tack för tipsen det ska jag kolla upp :) Oj vilken bjässing den sista hihi. Något jag inte tagit in i min beräkning är detta med kateter som jag är oerhört rädd för, jag har fått det antal ggr när jag var mindre och gjorde otroligt ont att sätta in då de misslyckades gång på gång! Det med att du hade olika mycket problem efter, jag har hört att det finns olika typer av snitt de gör? #62 ooh vad nice :D Duktigt! #63 Jag har som sagt inte fått barn än men ja jag vet hur du känner! Men vi kommer igång tillslut hihi #64 Smart "husmorstips" det ska jag komma ihåg. #65 trycket sista månaderna? Nej precis det är ju måttstocken med urinstrålen :)

#66 Ankpungs eller min bjässe? Veckan innan BF vägde han 5.270 gram så  han var, och är fortfarande en bjässe. Idag är han 1 år och 15 kg tung. 

Jag har fått information att kateter sätts alltid, jag ville nämligen inte ha den med sista barnet.  Trots bedövning så var det hemskt att sätta in den. 

 Mina är bikinisnitt båda två, så ingreppsmässigt så skiljer de sig ingenting åt. BMs svar var helt enkelt att det kan bli så olika, och har mer med smärtgränsen att göra än själva ingreppet. Jag har väl blivit vekare med åldern helt enkelt, då det skiljer 9 år emellan ;)

Olika typer av snitt? De skär antingen i bikinilinjen eller mellan bikinilinjen och naveln. Men det vanligaste är bikinilinjen, jag har 2 ärr trots att de lovade att öppna samma ärr. Men äsch, det syns inte när trosorna är på iaf ;)

#66 I slutet när bebisen börjar närma sig födelsevikt och åker magen sjunker blir det ganska hårt tryck mot bäckenet. En del vaggar ju sådär vackert också, så tungt är det ju :)

#67 jaha jag såg nu att det har samma video du menade Antar jag? Jag kollar nog igenom annat material på youtube kanalen och sceollar igenom hennes blogg också :) Jag menade din bebis, men på ett gulligt sätt :s Förlåt om det lät fel :/ . Ja ojoj kateter nu har jag en till sak att ta hänsyn till :( Jasså det var samma snitt okej, haha ingen kommentar på åldern ;) ;) Ja det är nog de två jag hört talas om . #68 Nu är jag med vad du menar :)

Jaaaa nu har jag kollat på Nicolinas avsnitt! Mycket bra, det viktiga är dock att komma ihåg är att det är hennes upplevelse. Men som bl.a. Tantos nyx skrev att man nästan kan bli tightare är väldigt intressant. Men Nicolina beskrev det som jag förstod det som att det går över och när svullnaden går mer blir man som vanligt igen?