Min sambos lillasyster ska ha namngivelse för sin son snart, men aldrig varit på det, vet inte heller riktigt hur det går till.

Skaffar jag barn kommer jag med bara ha namngivelse, inte döpa

#1 Du får gärna säga hur det var (i stora drag) sen när du varit där.

#2 Ja påminn mig gärna hehe

Vi hade visserligen dop, men valde att ha det utomhus på gammelgården i Juni. Hade präst och Tryggare kan ingen vara.  Hade vi varit i kyrka så hade det känts mycket kristnare. 

 Men Ni kan ju också vara ute om Ni vill på något fint ställe - eller i pyntad lokal. Och så talar Ni om alla namnen och om Ni valt någon Gudmor/far ev.  Om Ni har någon som kan sjunga och spela gitarr/piano så är det fint.

Min syster har haft namngivningsfest för sina barn då min syster och svåger vägrar inträda en kyrka. Deras barn hade väldigt olika fester, den för deras äldsta barn var stor, hela släkten bjöds in, vi firade/umgicks från morgon till kväll som ett stort släktkalas ute på landet. Den yngre fick ett betydligt mer modest firande med cateringmat hemma hos syster och svåger samt några utvalda släktingar och vänner. Båda namngivningarna var fina på sitt sätt. Det är helt upp till föräldrarna hur man vill göra namngivningsfesten till sitt barn

Det brukar vara lite som en första födelsedagsfest. Tårta, saft, kanske lite vin, Nått lättare att äta (rostbiff, potatissallad, paj, buffé). Föräldrar eller några faddrar håller tal, om man vill kan man göra det till en liten cermoni med musik. De pratar om hur de längtat efter detta, hur det gick till när de fick veta eller liknande. Presenterar barnets namn med en liten förklaring till namnen, kanske nån rolig historia om hur de valde fram namnen.

Sen kan man ha olika aktiviteter, kanske en bok som alla gäster får skriva i som barnet sen får. 

Lite idéer i alla fall 🙂

Vi gjorde ingenting.

#4 Fast gudfar/mor har väl med dop att göra (jag har inte riktigt koll eftersom jag inte själv har nån).

Ute kommer vi inte att vara för barnet kommer i januari om h*n kommer som planerat 🥶 men kanske skulle ån byastuga vara nått.

Jag har varit på några arrangemang liknande dessa, och de brukar se ut på lite olika sätt. Det är helt enkelt upp till var och en, man kan ha namngivningsfest utan någon ceremoni där man bara träffas, äter lite mat och umgås. Man kan ha en ceremoni som inte är teistisk, det finns officianter som kan utföra detta, föreningen Humanisterna ordnar sådant också vet jag.

Det finns ju inga måsten vad det gäller detta, det är bara att göra som man själv vill och känner för. Mina barn är inte döpta och vi hade ingen fest eller något sådant, det gick också bra. :)

Vi har haft namnkalas för båda vår barn. Helt enkelt ett kalas dit släkt o vänner varit välkomna. Istället för präst o hela den konkarongen var ve hemma i vardagsrummet med stortösen o i en bygdegård med lilltösen. Gemensamt för båda kalasen är att vi hade en liten cermoni där tösens faddrar fick presentera de namn hon fått. Eller, när jag tänker efter var det nog bara på storans kalas som faddrarna snackade. Lillans faddrar gillar inte att prata inför folk på det viset, så det blev istället jag som skötte snacket då. :)

På stortrollets kalas var det en kompis som spelade nyckelharpa, ett stycke han skrivit själv. Hennes faddrar hade skrivit namnen på sidenband som vi sedan fäste ett i taget på hennes klänning. Ingen dopklänning, men en fin vit klänning som farmor hade sytt. För varje namn berättade hennes fadder om vad namnet betyder och varför vi valt det. Sen läste farmors syrra en dikt och jag tror vi sjöng nån sång, allihop som var med. Pappa gick runt med tjejen så alla fick "hälsa" på henne. Avslutades med att vi hurrade för tösabiten.

På lilltrollets kalas var vi som sagt i en bygdegård. Det var i januari o smällkallt ute. Där fanns en scen och vi hade själva cermonin där. Faddrarna fick hålla tjejen och även då hade vi namnen på sidenband. Har för mig hon hade samma klänning som sin syster. Vi hade ingen som spelade, kompisen med nyckelharpan var utomlands då, men sjöng två sånger. Jag tror, men är inte helt säker, att det var "Änglamark" och "Älska mig". Farfar läste en dikt iallafall, maken till karl att staka sig när han läser innantill finns inte. Även då hurrade vi på slutet.

På båda kalasen serverades pastasallad och bröd samt tårta efter själva cermonin.

På lilltjejens kalas hade hennes faddrar gjort frågeformulär, tänk "mina vänner bok" som alla fick fylla i. Det var frågor om vem man var, vad man har för relation till tjejen, vad man tycker om, lite sånt där. Dessa papper samlade sen faddrarna in och har sparat. Tjejen ska få dem när hon fyller 18.

Vi hade paketbord och öppnade alla paket samlat "som sig bör". Egentligen en urtråkig ritual för de som tittar på, hur intressant är det att se vad nån får? Det tog en bra stund iallafall.

Vi är båda helt ateistiska och vägrar hyckla med barndop och sånt. På veckan innan stortrollets kalas hade vi gift oss borgerligt, så även det meddelades och firades på samma kalas. (Ett bra sätt för maken att slippa stå i centrum för uppmärksamheten.) Svärmor, som är den som är troende i släkten, tycker att det var fel att inte döpa, fast hon accepterar att det är vårt val. Svågern, som inte alls är troende, tycker att vi var snåla (???) som inte hade dop, han har sen döpt sina båda döttrar men med bra mycket mindre kalas. Jag fattar inte var det snåla kom in i bilden. Men han är konservativ o ganska trångsynt. För egen del tycker jag att han o hans sambo hycklar när de döpt båda ungarna till en tro de inte själva har. Hans argument är "De kan ju gå ur sen om de vill!" Förvånar mig att han inte anmält dem till nåt politiskt parti med, samma argument gäller ju då. Nåja, det där är en ständigt pågående fajt oss emellan…

#8 Faddrar hette det då vi döpte. Gudfar/mor är ju (enligt min uppfattning) mer något man utser någon nära till för förebild och som man vet skulle kunna vara en bra ersättare om något skulle hända Er (sedan säger kanske jurudiken annat). Detta är såklart helt valfritt. 

Jaha, Ni tänkte ha namngivningen direkt? Min son var 8 månader. Jag var 5 månader tror jag. Vi hade samma klänning.

#11 Jag vet som sagt inget om "hur man gör" jag trodde det var nått man gjorde direkt.

#8 Min sambo ska vara det på namngivelse.  Alltså just fadder.
De kommer ha det i en byggdegård, 4½ månad vid namngivelsen kmmer han vara 🙂

#12 Det kallas nöddop då man gör det direkt efter födsel. Om man tror att barnet är i fara och behöver välsignelse. 

Någon annan kan säkert svara på om de döpt sitt barn nära födsel. Jag har inte hört det i min släkt eller bekantskapskrets. Den yngsta har nog varit 4 månader tror jag.

Döpa kan man göra när som helst. Men ska man t e x konfirmera sig i tonåren eller gifta sig, så måste man döpa sig först.

Så…Ni gör som NI vill. I vilken ålder som helst och det Ni önskar dela med Er.

#14 Den "barnfest" jag minns bäst har varit med några från Liberia, där var det tradition att ha en fest 7 dagar efter födseln.

Jag har säkert varit på både dop och barnvälsignelser men inte i vuxen ålder så jag brydde mig inte om hur gamla barnen var så jag trodde det var något i stil med festen mina vänner från Liberia hade när det kommer till åldern vid ceremonin/festen.

Vi hade namngivelse för vår dotter, just för att ingen av oss är troende och vi vill inte "döpa in vårat barn i guds tro". Det var en officiant från humanisterna som höll i det. Han kom med förslag på vad han skulle säga men vi hade helt fria händer. Min lillebror var fadder, också frivilligt om vi ville ha det. Vi hade detta i kombination med bröllopsfest (vi gifte oss i hemlighet när jag var gravid), så han började med att prata om kärleken mellan oss, min mans moster och morbror spelade och sjöng, sen övergick han till själva "namnceremonin", min svärfar höll ett tal till dottern, prat om fadderskapet, mer musik. Slut. :)
Iom att det var kombinerat med bröllopsfest så fick gästerna efter detta en bensträckare med lekar, sen var det middag, tipspromenad och tårta. Planen till nästa gång är att köra nåt enkelt, antagligen bara kaffe och tårta, ev lite kallskuret eller så.

Som sagt, det är inget man måste göra, och gör man det inte inom kyrkan så får man fria händer. Man kan ju ha nån liten fest helt själva också utan att någon håller i det.

Vi hade namngivningsceremoni och 30års kalas.

Vi hyrde en bygdegård, bjöd på lättare mat och tårta. Presenterade sonens namn, och hans fyra faddrar. De fick sina fadderbrev som jag knåpat ihop med en tjej över internet. (finns massor att hitta om man vill). Vi öppnade paket så nästan som ett kalas. 

Sonen var 5 och en halv månad, klädd i "smokingbody" och finbyxor.

Tack för alla svar hittills förresten, jag trodde ju att det var något man gjorde i princip direkt efter födseln men att det inte är så hjälper en hel del.

Vår idé än så länge är att ha namngivelsefest här på gården ev med en liten ickereligös ceremoni i "kyrkan" (en björkdunge med en liten öppning och "altargång" vi gifte oss där) efter slåttern så vi har tid på oss att ordna.

Men jag tar fortfarande gärna emot tips och är fortfarande intresserad av hur ni gjorde.

Vi hade vår namngivning hemma som ett stort kalas. Vi har två faddrar som vi bara bett att bli det. Vet inte hur många andra som vet att just dom är faddrar. Vet att folk läst dikter över sitt barn, förklarat ursprunget till namnet och liknande istället för själva dopet.

Jag är döpt i min sommarstuga, likaså mina syskon och min ena kusin. Utomhus, fast me präst. Kommer ju få barn i vinter, men det blir nog dop i sommarstugan för vår del till sommaren. Vi är typ ateister/agnostiker hela bunten, men dop är liksom dop. Känns fint :) Den enda i min familj som är konfirmerad är pappa, och han är nog inte ens agnostiker.

Måste erkänna att jag blev lite orolig av denna tråden innan jag hade läst den. "Hur gör man om man inte vill dö…" ^^

Vi hade ett dop i en kyrka trots att ingen av oss kanske ser oss som troende. Anledningen varför vi ville ha ett dop beror på att vi ser de som en fin tradition. Sen när min son blir äldre kan han välja att slutföra dopet genom att konfirmera sig eller inte. Jag personligen tycker om svenska kyrkan och det dom gör för barn och ungdomar här i samhället.