
Att vara "färdig" innan
Jag har tänkt en del på detta hur vi, samhället i stort, väntar längre och längre med att skaffa barn. Detta med att man ska vara "färdig" först, vilket tar längre och längre tid. Det är inte ovanligt att man blir färdig med studierna vid trettio eller senare. Och sedan ska man etablera sig på arbetsmarknaden och så vidare innan man är redo att skaffa barn och kanske missade man chansen iom att fertiliteten är på topp mellan 15 och 20.
Jag har en bekant som nyligen skaffat barn mitt under sina studier. Hon ville göra detta för hon vill inte att ett barn ska vara ett hinder utan att ett barn ska vara med i livet. Hon ville inte vänta tills hon räknades som "klar". Jag beundrar hennes sätt att tänka, men jag vet inte om jag vågar själv. Det är ganska lätt för henne då hon pluggar i samma stad som barnets far och de bor ihop och där inte finns så mycket planer på att fara iväg på utbildningar och praktik. Jag däremot planerar utlandspraktik och vidare studier på annan ort inom- eller utomlands. Det skulle kanske gå, men det skulle vara svårare. Och jag känner dessutom en press från samhället, familj etc att man ska vara "klar" först. Färdigutbildad och etablerad. Såklart att det underlättar, men tänk om man är 35 då? Jag vill gärna ha barn. Och karriär. Jag vill inte välja antingen karriär eller familj.
Jag vill heller inte riskera att barnen blir handikappade pga att jag är för gammal när jag bär dem. Det är ju inte bara fertiliteten som minskar när man blir äldre. Risken för defekta (ursäkta ordvalet) ungar ökar ju också.
Jag har pluggat i fem år efter gymnasiet och det kan mycket väl bli fyra till, men troligare tre. Först tog det lite tid att inse vad det var jag ville pyssla med och sen kräver ju konstnärliga utbildningar alltid förutbildning. Inte särskilt ovanligt med upp emot tio års utbildningstid. Och så här ser väl situationen ut för rätt många kan jag tänka mig.
Vad säger ni andra? Vad är era erfarenheter och hur förhåller ni er till detta?

Min spontana tanke är, hur mycket studieskulder har man om man studerar 9 år efter gymnasiet? Då vill det till att man får ett välbetalt arbete om man skall kunna betala tillbaks både de lånen, huslån, barn och allt annat.

I mitt fall bör en del av lånen från det förberedande bli avskrivet och jag har inga planer på att skaffa hus. Sedan har jag inte tagit fullt lån hela tiden heller som tur är.

Jag har ingen utbildning alls, började jobba när jag var 16 år, direkt efter 9:an. Det är inte att rekommendera i dagens läge, men det gick då. Nu har jag ett arbete jag stortrivs med. Jag skulle absolut inte ha råd att läsa nu när jag har barn, men det är väl olika om man har det eller inte.
Jag har bara gymnasium som utbildning och har jobbat resten av tiden. Både fast jobb och vikariat. Nu innan jag blev mamma ledig har jag haft vikariat - men har inget fast arbete att gå tillbaka till efter min mammaledighet.
Eftersom jag är lite till åren så kan jag inte sitta o vänta att man ska få ett fast jobb innan man skaffar barn. Det funkar inte - utan man får ta dagen som den kommer när det blir aktuellt att gå tillbaka till arbetsmarknaden eller vad det blir.
Just nu njuter jag av mammaledigheten så länge den varar.
#0
Du ska skaffa barn när DU vill och förhoppningsvis med en partner som också vill ha barn med just DIG.
Plugga färdigt i lugn och ro. Se dig om i världen, just DIN partner kanske inte alls finns i närheten just nu utan många timmars flygväg härifrån.
Susanne 
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

Jag håller på att utbilda mig till lärare. Jag har läst ett år och är nu mammaledig. Ska vara det fram till nästa höst då jag kommer fortsätta min utbildning och min sambo får ta över föräldraledigheten.
Vi valde att skaffa barn nu eftersom både jag och min sambo lägtade mycket efter barn och ville inte vänta flera år till. Det fungerar jättebra och jag tycker att man ska skaffa barn när man själv tycker att det känns rätt. -

#5 Min partner ligger predvid mig och katten i sängen alldeles just nu :) Vi vill ha barn tillsammans. Någon gång..
#6 Precis som min vän då. Jag gillar det ^^