Folsyran tycker jag du kan fortsätta med ändå…det är bara bra sen inför kommande graviditeter. Undersöktes du efter första missfallet för att kontrollera att du hade fått ut allt då?

Nej det var så pass tidigt. Hade nidblödning ca en vecka innan BIM. 4 dagar efter blödningen börjat plussade jag svagt och dagen efter det började jag blöda mer och plusset var borta. Så jag hade missfallet bara typ 15 dagar efter ägglossningen.
Hade missfallet just vid jul och nyår så alla var lediga. Var in på akuten men de kände då inte ens på mig eftersom det var så tidigt. Efter det kommit ut 2 stora klumpar mådde jag bättre och blödde någon dag och har sen mått bra och haft vanliga flytningar och märkte tydligt när jag hade ägglossning vid den 12e den här månaden så allt har varit som vanligt efter missfallet. Har lite smått mensvärk nu i skrivande stund men slutade som sagt blöda i förrgår.
Kan man vara hård över livmodern ändå av någonting annat?
Har provat känt efter både när jag nyss gjort nummer 1 och nummer 2 och det känns likadant så det är inte det.

Väntar mig inte mens förrän om 3 veckor heller så det är inte det.

Tänk också på att alla graviditeter är olika, även om du varit gravid och har barn sedan tidigare så finns det inget som säger att nästa blir likadan ;)

Känns som om jag håller på och funderar ihjäl mig här. Vill bara veta som sagt. För under missfallet i december så blödde jag totalt 13 dagar(inräknat nidblödningen) innan klumparna kom ut och jag hade som ordenliga värkar nästan ibland och blödde bara lite så var som orolig att kroppen inte skulle få ut klumparna. Var så skönt nä klumparna väl kom ut och jag började blöda mer likt ett missfall.
Den här gången hade jag en tydlig nidblödning, mådde hemskt illa och så under några dagar, fick ett svagt plus exakt samma datum som månaden innan och dagen efter det, precis som förra månaden, var plusset nästan helt borta och jag började blöda jättemycket en vecka och bytte binda nästan varje timme för att den var full. Det har varit segt mörkt(inte brunt) blod men inga som helst klumpar. Sen i måndags had blödningarna slutat. Gick på toan och det kom en seg genomskinlig sträng(ungefär som äl-flytningar) med blodstrimmor i och sen har jag haft genomskinliga flytningar. Haft som sagt hugg i livmodern och brösten och det känns hårdare än vanligt över livmodern. Det är ingen liksom tydlig gravidknöl om man säger så men jag är hårdare än vanligt. I vanliga fall om jag trycker typ 2 cm ovanför blygdbenet är det bara mjukt men nu tar det stopp en bit in. Ibland är det jättetydligt och ibland känns det knappt men det är inte som det brukar vara iaf. Efter förra missfallet var jag hur mjuk som helst direkt efter klumparna kommit ut trots att jag blödde så jag borde ju vara så mjuk nu också.
Kan kroppen liksom "absorbera" klumparna eller borde jag undersöka om det är något kvar trots att jag inte blöder eller har besvär? Alltså bara grundat på att det känns hårdare än vanligt?

Om du hade ägglossning i mitten på januari så borde det väl vara mens du har haft nu?

Fortsätt med folsyra och ta det lite lugnt med kaffe och alkohol. Ta ett nytt gravtest om några veckor. Fokusera på annat. Gör saker du gillar. Försök släppa det här med bebisverkstan (vet att det är svårt).

Nä jag fick ju ett plus. Svagt som sagt men ändå ett plus.

Grejen är den att jag har ADHD och bipolärt och äter vanligtvis medicin för det och är nu i tankar att gå ut och jobba. Bestämde mig som sagt för att ta en paus med att försöka bli gravid och skulle behöva äta min medicin men medicinen är direkt skadlig för ett barn eftersom det är drogklassad medicin.
Det är extremt svårt att släppa eftersom jag offrar så mycket för att öppna upp möjligheterna för att bli gravid. Utan min medicin har jag jättesvårt med minnet och orken och får svårt att organisera vardagen så det går runt och är så hemskt virrig.
Dessutom är en del av min neuropsykiatriska problematik att jag blir hemskt drömsk och känslosam och lätt blir manisk i perioder och deppig i perioder utan medicinen och går dessutom bara hemma så det är jättesvårt att släppa. Har verkligen försökt sysselsätta mig med annat men det går inte. Det är jättejobbigt att ingenting veta.

Blir tokig. Inget plus men nu fått som foglossningar.

hur mår du nu? 

Jag har ont i mina bröst nu… sen mitt missfall ><

Mysko.

Ja allt är så konstigt här. Men tror jag har ägglossning nu igen så…ja….jag vet inte…..

Det var iaf de segaste flytningar jag någonsin haft. Torkade mig och det blev en lång sträng som jag drog i och kände i underlivet hur det liksom drog. Haha! Provade hålla flytningen mellan tummen och pekfingret och kunde dra ut den inte bara till en sträng utan till en genomskinlig fyrkant på ca 3 x 3 cm. Helt sinnessjukt!

Avskyr min kropp just nu! Tänk om den bara kunde bestämma sig.

Usch! Förstår hur du känner!! Det är skitjobbigt när kroppen aldrig kan bestämma sig!:(

Blir så less på detta velande. Mina bröstvårtor har börjat klia sen någon dag tillbaka och har ändrat form och färg. Känns hårt över livmodern fortfarande. Vet inte vad jag ska tro. Ringer barnmorskan imorgon och hoppas att hon har möjlighet att träffa mig innan helgen för jag pallar inte att gå och fundera på det här. Hade som släppt det fram till typ igår då jag såg hur brösten såg ut.
Tog mitt sista gravtest nu iaf och det visade svagt positivt igen efter att ha varit helt blankt. Fattar ingenting……
Kan inte sova, har försökt men ligger bara och funderar och vill klämma på magen för att se om jag bara inbillat mig att det är en knöl där…..

Sen 1 v tillbaka har jag haft som det brinner i brösten, stramar i livmodern o igår kom illamåendet.. Ca på vul igår för o kolla om allt va ute sen mf. Allt såg bra ut o slemhinnan va tunn.. Vilket måste betyda att jag inte är gravid nu? Jag blir knäpp

Men vadå fick du inte klart för dig om det var missfall eller om du var gravid? Frågade du inte?

Tycker du kan ringa sekreteraren där och be att hon läser vad som skrevs i din journal igår.

#13 Borde dom inte varit väldigt tydliga med att du är gravid om du nu skulle vara det. Eftersom dom då skulle se att det inte var tomt där inne efter mf? Bara en tanke

Blev uppringd av kvinnokliniken nu. Blir så djävla ledsen när man blir skrattad åt i luren. Hon förklarade att jag inte kunde ha några rester kvar eftersom jag inte blödde och hon skrattade åt mig när jag förklarade att jag var stinn över livmodern och frågade hur jag kunde känna det när det var så tidigt.

Bet mig i läppen och förklarade som det var det här med medicinerna, att jag måste veta. Hon gav mig motvilligt en tid torsdag nästa vecka!

Så djävla otrevligt!

Det kanske är vardag för henne men det måste hon väl förstå att det är jobbigt för mig och ingenting att skratta åt!

nej alltså är jag gravid är jag i v 3+5 som mest.. men under tiden som jag gjorde vul så frågade han " o testet visade negativt?" varpå jag svarade "ja" o då sa han okej, allt ser bra ut. sen frågade han om jag ville ha fler barn och att jag borde vänta 3 månader innan vi försökte..

Om man är gravid så tidigt går det ens att upptäcka då med vul?

fast efter 1 h så ringde det ett hemligt nr o det brukar vara sjukhuset. men det ringde aldrig tillbaka. Få se om jag får ett brev med posten imorgon. för det har jag fått en gång innan när dom sökt mig…

Men gör det enkelt för dig och ring sekreteraren om du är stressad över det här.

Vad gäller om man kan upptäcka det så tidigt med vul det vet jag inte faktiskt.

Vore jag gravid skulle jag vara i vecka 6+6 isf tror jag. För visst räknar man från senaste mensens första dag? Isf ska jag väl räkna ifrån förra missfallet?

Ja det svaret har jag fått om man kollar på nätet

Min syster var in för någon månad sedan och gjorde VUL. Hon skulle då ha varit i v3-4. Hon var in för att kolla cysta. Men man kunde inte se om hon var gravid utan hon skulle vänta en vecka el två och sedan göra test. Jag gjorde VUL i v 7 och då såg man.

Kan man inte se om någon hinna blivit tjockare fast det är tidigt? Vet att i v.5 ser man gulkroppssäcken men inget mera. Sen är hjärnan otroligt duktig på att luras och få kroppen att känna saker som inte finns där. Visar test negativt så skulle jag ta ett till ett par dagar senare och visar även det negativt så skulle jag tro på testet. #21 ett missfall klassas väl inte som mens? Jag fick bara en riktig mens mellan mina mf blödningar och att jag blev gravid så vi har haft svårt att säga när jag faktiskt blev gravid. Innan den mensen var det mest småblödningar hit och blödningar dit utan nån logik så de räknar jag inte alls.

Tycks minnas att jag läst någonstans att man räknar från missfallet eftersom "systemet nollställdes" då. Men vet att jag hade ägglossning 12e så.

Tycker livmodern känns tydligare och tydligare och imorse liksom slet det och gjorde ont i sidan ner mot nedre delen av magen.

Märkligt :/ min livmoder kändes tung i morse:s Men skulle du få göra ul?

Jag bad då om det. Går inte därifrån utan ett!

När ska du göra det?

torsdag nästa vecka. Känns långt bort…

V9? Aha det gör det:(

Torsdag 20e kl 10:45.

Hade precis sex med sambon och började blöda litegrann. Typ en rosa flytning.

Ännu ett tecken på graviditet.

Blir både glad och förtvivlad över blödningen. Glad för att det vittnar om att jag faktiskt skulle vara gravid men förtvivlad för att jag är rädd att jag isf ska förlora barnet. Och så insikten hur hårt det skulle ta om vul på torsdag inte visar på någon graviditet eftersom jag faktiskt ser mig själv som gravid nu. Kan inte tänka mig något annat.
Är så rädd och förvirrad…

Är så ledsen och spänd över det här så jag bara sitter och skakar här. Vet inte vad jag ska göra.
Mitt psyke pallar inte sånt här. Har funderat mig tokig nu någon månad här och orkar inte analysera men extremt svårt att bara tänka bort också….
Ska försöka sova iaf.
Förlåt om jag klagar mycket men jag är nog lite mentalt vek och har stort behov av att prata om saker och ting. Känns lite bättre då om man får sätta ord på det. Skriva av sig lite.

Det är helt okej att du pratar! Jag måste oxå sätta ord på saker o ting!:) Känns som jag är i samma sits som dig. Trotts att vul inte visade ngt så känner jag mig gravid! Har så ont i livmodern, eller det spänner i den massor när jag vaknar på morgonen

Vad jobbigt för dig. Förstår dig helt och fullt. =/

Plussade nu, dock väldigt svagt! Är så rädd att ngt ska gå fel nu bara:( Hade ju tunn slemhinna enligt läkaren

Alltså det är det att plusset brukar hänga kvar ca 4 veckor ungefär tydligen efter missfall så hoppas inte för mycket. =/
Får också svaga plus men det kan vara kvar från ett missfall också så jag har liksom gett upp det där med tester då det egentligen inte säger någonting. 

Tycker fortfarande att du borde kolla upp vad som egentligen syntes på vul och vad det innebär.

Jag har testat negativt 3 ggr efter missfallet… vore ju knas om jag plussar nu då eller?! För hcg kan ju inte höjas bara sådär efter missfall om man inte är gravid

Ingen aning. Har du haft ägglossning sen missfallet? Minns inte när vi började prata i den andra tråden.

Hoppas att det faktiskt är en graviditet det visar på nu och inte rester från missfallet. Det var inte tal om ett nytt vul om någon vecka för dig?

För jag har själv testat negativt och sen svagt positivt igen så jag har som sagt gett upp det där med tester.

Får se på vul nästa vecka för är det så att jag är gravid så borde det definitivt synas då jag isf borde vara i vecka 7+6 om jag räknat rätt.

Massa styrkekramar till dig, måste ju vara skitjobbigt att behöva gå och vanka och vänta. <3 
Skriv av dig hur mycket du vill!

Pratade med en annan o hon sa att det är en ny graviditet eftersom jag har gjort så många negativa test. Sen har jag nog haft ägglossning. Men vet inte riktigt när! Håller tummarna för att du har en bebis i magen

Jag håller verkligen tummarna för dig också!

Tack:)

Blöder iaf ingenting idag. Var bara precis efter samlaget där.

Kan känna knölen i livmodern när jag sitter ibland också, inte bara när jag ligger ner.

Mycket kan man inbilla sig men en knöl i nedre delen av magen är svårt att framkalla själv bara med placebo.
Är det inte en graviditet är jag orolig för vad annars det kan vara….

Nyfiken hur du känner knölen med tanke på att i v 16 så är livmodern så stor att den är över bäckenbenet, eller har jag fel?

Det var en tjej på familjeliv som också kunde känna sin livmoder jättetidigt, folk trodde att det var bråck och allt möjligt men hon fick bekräftat att det var livmodern.

Känner du knälen tydligare när du är kissnödig?

Har inte tänkt på det. Är otäckt att klämma när jag är kissnödig.
Men det kändes hårt på det här sättet vid förra missfallet. Sen direkt när klumparna kommit ut så var det hur mjukt som helst. Så jag känner igen det.
Det beror väl mycket på hur högt blygdbenet sitter och hur livmodern är placerad. Alla är ju olika.

Men fan nu blöder jag igen! Får panik över detta. Fattar inte vad som händer! Funderar på att ringa kvinnokliniken imorgon och säga att jag blöder och hoppas att de har någon akut-tid av något slag.
Vet inte om jag kan vänta ända till torsdag.

Usch vad jobbigt det känns. Nu känns det som om jag har sammandragningar. Måtte det inte vara ett missfall till!
Hade börjat hoppas…..

Ring, säg att du inte orkar mer och förklara att du mår väldigt dåligt. Överdriv smärtan och säg att du har svårt att stå rakt om de inte vill hjälpa till, ibland måste man verkligen överdriva för att det ska ske något.

Ja det är hemskt men har nog överdrivit några gånger för att få hjälp. Ibland måste man göra så precis som du säger.
Grät mig till sömns igår. Är så sjukt trött då jag fått svårt att sova p.g.a. det här. Tankarna bara snurrar.
Idag blöder det ingenting och har inte ont. Vet inte vad jag ska tro.
Ser att jag blandat ihop dagarna och skrivit att jag skulle ringa kvinnokliniken idag men det är ju söndag. Så det går ju dåligt. Väntar till imorgon måndag om det inte blir nå mer problem.

Förstår det :/
Men ring i morgon, och överdriv om det krävs. Du ska ju fungera som människa också och det gör man nog inte i ett sånt här läge tyvärr.

Ska bli uppringd av kvinnokliniken 10:50. Blödde efter samlag 14e, blödde hux flux lite 15e, ingenting igår 16e trots några åk i backen här och ansträngande promenad upp igen men idag blödde jag igen vid toabesök.
Orkar inte med det här nå mer. Hoppas verkligen att jag får komma in tidigare än torsdag annars går jag under.

Skulle få komma 13:15 idag! Började gråta när hon sa att jag skulle få komma idag. Är alldeles skakis! Håll tummarna för mig nu!

Skönt att äntligen få ett svar! Ska tänka på dig. Glöm inte berätta hur det går. Man blir så insatt i andra här och när de inte skriver på flera dagar går man och tänker på vad som hänt! Lycka till!

Håller tummar och tår för dig <3

Hur gick det???

Självklart så nu idag när jag klämde på magen kändes den alldeles mjuk. He…. =/
Hon på kvinnokliniken kunde heller inte känna något. Ingenting syntes på vul. Däremot såg hon att det blödde när hon var där och rörde. Tog ett cellprov eftersom det var länge sen jag tog ett cellprov.
Gravtest var negativt.
Hon trodde att det kunde vara ägglossningen som ställt till det med brösten som kliat och förändrats men det förklarar inte blödningarna.
Om det nu faktiskt varit något i livmodern som jag kännt när jag klämt så kan det faktiskt ha kommit ut i lördags när jag gick på toan för jag blödde ett tag efter det och hade min 1,5åriga son med på toan så var stressad och tog mig aldrig tid att varken känna efter under tiden eller kolla ner i toan innan jag torkade mig. Såg bara att det hade droppat blod på porslinet i toan.
Men det kan ju också ha varit så att livmodern varit svullen sen missfallet och det är det jag känt. Vet faktiskt inte.

Känner iaf sen igår och idag ingenting i brösten och de börjar se ut som vanligt igen. Känner ingenting vad gäller humöret eller så.

Nu är jag mer orolig för cellprovet. Men det är säkert ingenting. Det är säkert bara kroppen som tagit ett tag på sig att repa sig efter 2 missfall 2 månader i rad.

Förstår dock inte varför jag har fått ont plötsligt sen igårkväll. Men det lär väl tiden utvisa….

Känns skönt att ha fått svar. Verkligen jätteskönt! Då behöver jag inte fundera mer. Och nu törs jag ju faktiskt ta mig en redig kopp kaffe också med gott samvete. =)

Jag är verkligen ledsen för din skull, ingen ska behöva gå genom det här.
Men jag förstår att det är skönt att ha fått ett ordentligt svar och bli tagen på allvar, äntligen. 

Ta hand om dig och tillåt dig att vara ledsen.

Skönt!:)

Hur går det för dig nu då Hannashusdjur? Fått nå tydligare plus eller mer symtom? =)

Själv känner jag tydligt att kroppen behöver vila. Känner mig liksom ansträngd i livmodern. Orgasm är ingen hit heller om man säger så. Blir riktigt obehagligt, för livmodern är som så trött.
Hela bäckenet känns ansträngt på nå vis. Småvärk hela tiden och så fort jag anstränger mig så känns det i bäckenet hela vägen runt och i livmodern.
Viktigt nu att jag får ha minst en mens innan det blir något fler försök.

Det går nog bra! Har inte testat mig mer utan ska göra det till helgen. Pluset finns kvar på stickan så litar på det plus att mensen är sen, det spänner o drar i livmoder, brösten ömmar från o till o illamåendet kommer o går. Trött som bara den på eftermiddagen är jag med. Så hoppas på ett starkt plus på fredag!:)

Kanske t.o.m. vågar mig på ett litet försiktigt grattis här då! =)

tack :'D Är livrädd att mista det då jag har tunn slemhinnan enl. doktorn!:S

Men är inte det normalt till en början?

Inte en aning

Tunna slemhinnor kan göra så det är svårare att få barn. Läst om glandin25? Detta ska göra slemhinnorna tjockare läste jag.

Aldrig hört om!:/

Jag ringde kvinnokliniken idag och frågade hur det såg ut med slemhinnan för uppfattade aldrig vad hon sa om det.

Jag hade 18 mm slemhinna nästan en vecka efter ägglossning, är det normalt?

Vad jag läst så ska slemhinnan öka till ca 7 mm vid ägglossning. Kan inte gå in på alla sidor för firefox krashar av någon anledning.

Har du tagit något mer test än Hannashusdjur?

Kan inget om slemhinnan tyvärr:( Tog ett test nu när jag kom hem, har hållit mig i 3 h:)

Så såg det ut

Stort grattis! =D

Tack!:) Det med livmodern tror jag kan var väldigt individuellt som allt annat:)

Ville bara uppdatera här tvärt. De här "symtomen" jag hade med kliande bröstvårtor, förändrade bröst i både färg på vårtorna och formen och spänd livmoder m.m. var helt klart bara en effekt av att hormonerna hamnat ur balans sen missfallen. Det var min ägglossning som drog igång en massa knäppa reaktioner i kroppen. Det blev nämligen precis likadant den här månaden.

Så det är nog viktigare än man tror att kroppen får vila emellanåt och läka ordentligt. Visst, kroppen KAN ju blir gravid men det är nog en fördel för hormonbalansen i kroppen om man lugnar sig någon menscykel innan man försöker igen. Blöder annorlunda nu också.

Cellprovet gick tydligen inte att läsa av då det inte var tillräcklig cellmängd i provet så det ska tas igen om någon månad.

Har nu haft ägglossning för några dagar sen och kört oskyddat och hade en liten liten blödning igår och nu vanliga flytningar. Håll tummarna för mig. Känns riktigt jobbigt den här gången. Svårt att inte tänka på när brösten kliar och det spänner i livmodern och djävlas…

Håller tummarna!

Har inte haft några fler blödningar men däremot plötsligt fått svamp, men utan klåda. Det är bara keso-liknande flytningar typ. Också något som är typiskt när jag är gravid. Och idag, sen jag klev upp bara, har jag plötsligt börjat känna mig jättegravid! Haha. Har haft som mensvärk till och från bak i svanken och värk på sidan av höften och ilningar ner mot ljumskarna i några dagar. Nu plötsligt mår jag illa, har haft känningar av foglossning och när jag springer eller hoppar gör det ont i brösten. Och det var ett svagt svagt streck på stickan nu på morgonen. Men precis som förut är det inget tydligt brett streck utan ett svagt smalt och så kan man ana lite av det bredare strecket bredvid. Svårt att förklara hur jag menar men det är som om ena kanten på det breda strecket syns tydligare än resten av strecket.

NU är det dags att hålla tummarna att det inte leder till ännu ett tidigt missfall, för nu tror jag verkligen att det är något. Känner mig helt annorlunda idag.

Usch vad jobbigt det här känns. Och så kommer det folk hit idag för att fira att jag fyllt år och jag vill inte dricka kaffe ifall det nu är något. Har koffeinfritt hemma men det är ju misstänkt om jag sätter mig och dricker det. Jaja. En liten skvätt kan väl inte skada.

Håller tummarna för dig :) Och jag tror inte att en kopp kaffe idag kommer leda till missfall.

Åh, håller tummarna! Har precis läst igenom tråden.

Har själv haft mf. 1 är helt klart ett missfall, sen har jag haft ett till som jag misstänker är ett mf. Men nu är jag gravid med första barnet. Är i vecka 7. (6+1)

Om du går in på familjeliv.se så har de en graviditetskalender som du kan använda dig av att räkna vilken vecka du är. 🙂

Gravtestet var som starkast 20e, lite svagare igår och idag syns nästan ingenting alls. Har precis börjat blöda….

Åh vad jag lider med dig :/

#78 Åh nej, vilket rent helvete 😕

Det värsta är att jag inte ens blöder ordentligt. precis som de andra gångerna går jag och hoppas fortfarande till och från att det kanske bara är en genombrottsblödning. Skulle hellre ha en störblödning och djävligt ont och det kom klumpar direkt första dygnet jag blödde. Men nu får jag säkert gå i flera dagar och kastas mellan hopp och förtvivlan innan det kommer ut någonting. Hade som rosa flytningar. Tog på mig en binda och det kom några droppar rent blod i bindan. Har sovit en timme nu och nu när jag var på dass var det bara som ljusbruna flytningar. Orkar inte fundera mer. Skulle hellre som sagt ha ett tydligt plus och sen en störtblödning så jag fick sörja ordentligt. Det är funderandet som gör mig tokig. orkar inte hoppas. Vill bara få det överstökat!
Och det värsta är att sjukvården gör ingenting eftersom det är så tidigt.
Finns inga svar att få…. Bara vänta och se hur det går…

Ähmen fy f*n rent ut sagt. Åh jag tycker så synd om dig 😭

Men fy :( Lider med dig, du har fått gå igenom så mycket de sista månaderna, förstår att du vill ha raka, tydliga svar så du slipper fundera.

Ja ikväll är jag nedslagen. Har väl hållit mig sysselsatt under helgen och försökt att inte tänka på det men det är svårt då brösten gör ont och jag fortfarande får som foglossning till och från och nu börjar jag få ganska ont också men utan någon vidare blödning. Egentligen bara när jag går på toan, precis som första gången.
Vill bara få det överstökat så jag får börja sörja och börja känna efter hur jag ska gå vidare.
Just nu är det bara en oro, att det inte ska komma ut ordentligt, precis som första gången. Orkar inte gå över en vecka och undra om det ska komma ut någonting eller om jag bara inbillat mig att det är ett missfall och så börjar man hoppas igen.

Så djävla utdraget…

En fy vilken otur du har!:(

Ja ni vet det är så lätt att ta sånt här förgivet då man har 2 friska barn sen tidigare som bara blev till utan problem. Man ska vara tacksam som kan få barn. Förhoppningsvis är det väl inget fel på mig och jag bara haft otur. Men det finns ju många vars högsta önskan är ett eget barn, men som verkligen inte kan få egna barn.
Jag känner en ännu större tacksamhet över mina existerande barn idag efter allt det här. Det dyrbaraste i världen. Jag har ju trots allt 2 helt friska underbara söner!

Men shit vad hormonsvängningar jag har. Känns som efter en förlossning. Vill bara gråta hela tiden. behövs ingenting så börjar det bränna bakom ögonen. men det blir väl lite så. är ju en massa hormoner i omlopp trots att jag inte gått igenom en förlossning.

Börjar undra om min järnbrist kan orsaka missfall? Får just nu Venofer intravenöst 3 gånger i veckan totalt 10 tillfällen för att få upp mitt låga järnvärde och fylla på mina i princip tomma järndepåer.

Jag blir galen!
Jag slutade blöda igår, så 8 dagar blödde jag, helt normalt. Hade genomskinliga flytningar och rosa flytningar ömsom igår. Idag ingenting. Men nu först när blödningarna slutat, får jag ont. Har ju haft som mensvärk under blödningarna som det ska vara men nu inatt har jag vaknat av att jag haft ont i livmodern, ungefär som om det nyper i livmodern. Varför nyper det i livmodern när blödningarna slutat? Tog ett gravtest imorse bara för att vara på den säkra sidan och nu visar det svagt svagt positivt igen efter att ha varit helt och håller blankt. Det syntes liksom inte ens någonting om jag höll en lampa bakom.
Vad fan händer?!
Och inte har barnmorskan telefontid idag heller. Var på vårdcentralen idag och fick järnsprutor och såg henne springa förbi i korridoren och önskade jag kunde haffat henne då men så fungerar det ju inte tyvärr.
Det värsta är att jag hade börjat med min medicin igen och druckit både kaffe och alkohol! Så nu får jag ångest över det också. VILL BARA VETA! Gaaaaah!

Om du blir så väldigt stressad över otydliga test tycker jag du ska övergå till att enbart köra med test som visar gravid eller inte gravid. Och kaffe och alkohol är väl bara att låta bli med helt, oavsett om du är gravid eller ej? Det är ju inget livsnödvändigt menar jag. Bättre att vara utan kaffe än att bli så orolig som du blir. Medicinerna är ju en annan sak men så får du iaf mindre saker att oroa dig för.

Tack för ditt svar. Nä men grejen var den att jag var helt säker att det här var ett till missfall och bestämt mig för att inte göra några fler försök förrän till hösten. För jag fick ett svagt plus men som försvann.
Det kan ju finnas hcg-rester kvar efter ett missfall men det borde inte komma upp något nu när jag haft 2 helt och hållet blanka test efter jag började blöda.
Är det ett missfall fattar jag inte varför det gör ont nu efter blödningarna slutat och jag plötsligt fått ett svagt plus igen.
Det är inte själv testet i sig jag är orolig över.
Sen handlar det inte främst om kaffet eller alkoholen. Det kan jag ju givetvis låta bli om jag vill. Det är främsty medicinen jag tänker på. jag har bipolärt och utan mid medicin blir jag så hyper, eller hypomanisk som det heter. Just nu är jag i en helt sjuk rusch med alla mina påhitt som jag får för mig och det gör också att jag är lite extra känslig kring sånna här funderationer. Jag blir så himla påverkad och kan inte sluta tänka på det. Nu eftersom jag trodde det var ett missfall så började jag med mina mediciner igen för att komma tillbaka till någon sorts normalnivå igen med alla känslor och mitt beteende, men medicinen är farlig för ett foster.
Jag tänker inte låta bli medicinen längre än nödvändigt och det är inte bra heller att hatta fram och tillbaka med något piller här och där.

Jag ska ringa barnmorskan imorgon och böna och be om ett blodprov för att mäta hcgnivåerna och visar det på någonting så kanske vi förhoppningsvis kan ta ett test till dagen efter för att se om det sjunker eller stiger isf. Jag vill bara veta för det är otroligt jobbigt att inte veta om jag törs leva som vanligt eller inte.

Är påväg ut i arbetsträning nu och vill inte gå ner mig p.g.a. alla funderingar kring det här. Därför hoppas jag att barnmorskan kan hjälpa mig med ett blodprov, så jag får släppa det här.
Orkar inte gå och fundera längre, är jag eller är jag inte…

Jag vill gå vidare om det är så att jag inte är det. Jag hade släppt det redan och försonats med tanken att vi skulle göra uppehåll över sommaren och det kändes okej men nu blir jag bara förvirrad igen.

Det låter jättejobbigt! Jag lider med dig. Du får stå på dig med BM så du får testa allt ordentligt.

Ja jag har pratat med henne några gånger under vägen och vet att hon kommer ta mig på allvar.

Tror nog att det bara är efterskalv från missfallen här men jag känner att jag inte törs ta förgivet att det är så för mina hormonsvängningar är fullkomligt fruktansvärda just nu, jag har det där att det nyper till i livmodern ibland och blir jag för kissnödig får jag ont eller det blir åtminstone väldigt obehagligt plus att jag får sjuka svett-attacker ibland.

Får jag bara ett tydligt svar att det var ett missfall så kan jag släppa det och gå vidare.
Skriver väl och uppdaterar sen.

Mina bröst läker t.o.m. och nu har jag gått med en hemsk huvudvärk de senaste dagarna trots att jag druckit mycket ifall det var vätskebrist(är vanligtvis dålig på att komma ihåg att dricka)
Och humörsvängningarna är inte att leka med. Fy tusan. Jag är arg och gråter för ingenting. Ska få komma in nu på morgonen och ta ett gravtest, vad nu det ska göra för skillnad.

Hur gick det för dig?

Testet var negativt. Orkar inte ta några fler tester.
Humöret håller i sig och jag har som mensvärk och känt av som foglossningar idag. Hade problem att ha sex igår p.g.a. att sambon stötte i livmodertappen hela tiden och det gjorde ont i magen.
Spänner i brösten ibland. Har en huvudvärk som heter duga och är så sjukt trött.

Avvaktar med medicinerna för säkerhets skull tills alla symtom försvunnit.

Men troligast är det här bara hormonerna som spökar bara för att jag närmar mig ägglossning igen.

Va ju skumt förra månaden kring ägglossning också.

Försöker släppa det nu.

Är helt slut av alla hormonsvängar och allt funderande och ockå litegrann en sorg över att det gått som det gått. Är bara såååå trött.

Vi tar en paus över sommaren nu, förutsatt att det inte är något trots allt nu men det tror jag inte. Det är bara min kropp som är i olag.

Det är nog viktigare än man tror att ta en paus mellan försöken om man får missfall. Jag trodde ju inte att jag skulle bli gravid så fort igen men tydligen så.
Men bara för att kroppen kan bli gravid innebär ju inte det att den har återhämtat sig. Mina bröst ser ut som om jag skulle vara gravid och jag har finnar överallt och håret blir flottigt hur lätt som helst.

För att inte tala om allt blod jag förlorat. Får järnsprutor 3 gånger i veckan nu.

Åh men fy! Stackars dig! Tycker så sjukt synd om dig. Helt galet att man inte kan få mer hjälp i dagens läge. 😭

Tack för ert stöd. Det blev en lång tråd det här med mycket tankar och känslor från min sida. 

Jag blir så frustrerad då symtomen inte försvunnit än. Har ganska ordentligt med mensvärk till och från nu, är helt galet trött, det spänner i brösten då och då och det läker litegrann. Ytterst lite men ändå.
Och så gråter jag åt allt också. Haha. Jag började gråta imorse åt en scen i barnprogrammet Pingu då han tappar bort sin lillasyster! Hahaha! Så inte är jag riktigt mig själv inte.

Undra just hur lång tid det ska ta innan symtomen försvinner när det varit så tidigt missfall?! Någon som har någon erfarenhet?

En tidig abort i min tonår, ett tidigt missfall (v6) och ett sent missfall (v18) för ca 2 år sedan. Det tar tid innan kroppen blir som vanligt och symptomen försvinner helt. Men framför allt tar det tid innan själen läker…och ärren finns nog alltid kvar även om de bleknar och blir mindre med åren

Du får gärna PM:a mig…tror vi har ganska mkt gemensamt

Tack för svar! Ber om ursäkt att jag skriver så ofta men håller mig åtminstone i den här tråden. Skönt att skriva av sig ibland.
Känner mig ganska nerslagen just nu. Symtomen dröjer sig kvar. Gråter åt allt och hade känningar av foglossningar idag igen. Negativt test dock idag. Kände att jag ville testa för säkerhets skull ändå för att kunna käka mina mediciner med gott samvete.
Jag är inte så ledsen över varje förlust för det var ju liksom inget barn än och jag hade inte börjat glädjas, förutom första gången då. Det är snarare en rädsla att jag inte ska kunna få barn. En rädsla inför nästa försök och att jag är så himla slut mentalt, känslomässigt och fysiskt av den här pärsen.
Självklart sörjer jag att jag gått miste om 3 möjligheter att få ett barn. Jag kan ändå någonstans känna en tacksamhet över att missfallen skett så väldigt tidigt.

Ursäkta att jag petar upp den här tråden igen. Ville bara meddela lite hur det har gått.

Jag har för ca 1,5 vecka sedan haft ett fjärde missfall. Jag hade skydd, p-ring, men den slogs ut av min stämningsstabiliserande medicin Lamotrigin. Jag skrev om detta på kvinna iFokus och fick höra av en annan kvinna att hon blivit rådd att vänta minst 3 månader efter man slutat med Lamotrigin innan man försöker skaffa barn, och jag hade bara hört 1 månad(minns inte ens i dagsläget var jag hört det). Jag började alltså försöka skaffa barn med Lamotrigin kvar i kroppen… Lamotrigin orsakar missbildningar hos fostret i tidig graviditet och orsakar missfall. Så det är inte så konstigt att det blivit på det här sättet.

Åh men vad jobbigt. Bättre lycka nästa gång då :)

Ja absolut. Nu vet jag ju vad som allra troligast ligger bakom missfallen. =)

#101 Jag äter lamotrigin och har gjort under hela min graviditet. Har haft noga kontroller, men det som du beskriver här är inte den information jag fått utav min läkare (som är ledande i sverige inom detta område). Vår lilla i magen mår bra och vi har bara en månad kvar nu till BF. Enligt min mening har du fått felaktig information utav någon som ansett sig ha mer medicinkunskap än denne i själva verket tycks ha…

Beklagar missfallet :( Känns som om ni har fått gått igenom tillräckligt nu.

Hoppas allt blir bättre snart och att det vill ta sig på riktigt <3

Åh jag blir så förtvivlad…
Att folk ska säga så himla olika.

Ska söka hjälp så fort semestertiderna är över.

Jag önskar att det är medicinernas fel, och att det inte beror på mig och/eller min sambo. Jag är ju glad över de 2 barn jag redan har men det förbryllar mig hur man kan få 2 barn så helt utan problem och så plötsligt får man 4 missfall på rad….
Det ordnar sig nog. Uppdaterar väl senare till hösten när jag sökt hjälp.

Lamotrigin ökar risken för läpp-gomspalt, inte missfall. 😕 

http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2006/Lamotrigin-och-risken-for-lappgomspalt/

Jag har äter lamotregin och ska till läkaren och raa om mina medeciner då jag även äter setralin och burpyrån (stavning?). Men har tidigare fått veta att Lamotregin inte alls är så farligt som ma nförst sagt, att de ka nge gom och harspalt samt något om hjärtat. Typ att hålet i mellanväggarna som forer har inte växer igen helt. Men de är ett vanligt fel som jagsjälv fötts med och lätt att operera vid behov.   Men vet inte, har hört helt olika precis som du..

#106 Om du äter någon annan medicin med så kan ju kombinationen av de olika medicinerna göra att risken för missfall ökar…