Ca ½ år efter pillerstopp med inställningen det blir när det blir.

Ja det är det jag är lite orolig över, att vi har satt månad för när vi vill börja och att det kanske kommer att "bromsa" det hela. Känner många som har haft så höga förväntningar så att det har tagit många år, tills dess att de hade "gett upp" och då hände det direkt :)

Vet inte om det är lite det jag är ute efter, att om vi känner oss färdig med det vi vill hinna göra så kanske man kan sluta med piller ändå, trots att det inte är april 2015, så sker det när det sker. Att det inte gör något då att vi ändå blir gravid tidigt 2015 eller så :)

Är också lite fundersam på att när man väl tar beslut att inte äta piller längre, något man har gjort i många, många år, så känns det ju ändå som ett så medvetet beslut att man ändå inte riktigt kan ha den där tanken att det blir när det blir :/

 Haha som jag funderar redan nu så lär ju detta gå jättebra för oss ;P

För oss tog det nästan 1½ år från pillerstopp tills det tog sig.

Bebisen i min mage var ju oplanerad. Slutade med p-piller något år innan jag blev gravid, eftersom jag mådde så dåligt av hormonerna. Vi körde "dra ut i tid"-metoden och sa att blir det ett barn ändå så blir det! Det blev det alltså och vi är jätteglada :) Däremot vete sjutton hur vi gör efter graviditeten. Vill inte ha ett oplanerat syskon, men vill varken köra kondom eller hormonpreparat egentligen. Ska ta upp diskussionen med min BM när förlossningen närmar sig.

Jag tog ur min sista p-ring månadskiftet aug/sept förra året. Då hade vi lite smått börjat prata om barn men vi hade inte direkt bestämt att det var dags att börja försöka. Jag valde att ta ut ringen dels för att jag räknade med att det skulle ta tid för kroppen att återhämta sig från hormonerna och dels för att jag började få besvär av ringen. Jag tog som sagt ur den och upplyste sambon att om han inte var redo för barn än så fick vi skydda oss på annat sätt ;) Det gjorde vi egentligen inte, vi körde med avbrutet samlag och hade väl nånstans i bakhuvudet hela tiden att "blir det så blir det", men vi försökte inte aktivt så att säga. Redan en månad efter prev-stoppet fick jag min första mens. När det var dags för mens nr 2 så var den några dagar "sen" (vilket egentligen var svårt att säga om den var eller inte med tanke på att inte visste riktigt hur min cykel skulle se ut), jag mådde lite konstigt och vi började misstänka graviditet. Samma dag som jag skulle testa mig kom dock mensen. Min sambo insåg då att han var redo för att bli pappa, han hade börjat hoppats på att det faktiskt var en liten bebis där inne och blev väldigt besviken.. Så efter det blev det inga fler avbrutna samlag, vi hade dock fortfarande inställningen att det blir när det blir, det var inte så att vi maniskt började räkna ut ÄL-dagar osv :P Men vi hade iaf enats om att det nu var dags att starta bebisfabriken. Så hade jag då ÄL i mitten av november, väldigt dåligt tajmat med att hans föräldrar skulle komma på besök.. Jag vet att jag grämde mig en del över det, vi hann ha sex en gång under ÄL-dagarna men jag tänkte att det kommer ju aldrig räcka. Så jag var inställd på att bebisen skulle dröja iaf en månad till. Tji fick jag. När det var dags för mens igen i början av december så dök den aldrig upp, när det hade gått 33 dagar sedan förra mensen testade jag mig och solklart positivt :D Och 10 augusti har jag nu BF. Med andra ord - för oss gick det i stort sett på första försöket och inget MF. Och jag var på förhand inställd på att det kunde ta år.

Jag har med alla tre blivit gravid ganska direkt. Inom 3 månader med alla tre efter att ha slutat med p-piller. Så vi har haft tur! Inga missfall för vår del.

Tack för alla svar :) Det är så intressant att läsa. 

Jag har också tänkt på det där med att jag äter p-piller och att återhämta sig från hormonerna. Om det kanske lägger på någon månad eller två när man väl slutar då man ätit dem så länge. :) Det är ju som vissa av er säger, att man kan sluta med p-piller men köra på med kondom eller något så länge. Så kroppen verkligen får återhämta sig. 

Det känns så dumt då vi båda längtar men vill vänta åtminstone ett halvår till innan vi verkligen kan tänka "händer det så händer det". Det känns dock som att man kanske kan föra lite innan och kanske sluta med piller så eventuella problem med det minskar och så. 

Ja herregud, jag vet inte om det är att man blir så förvirrad med ägglossning hit och tester för att kolla ägglossning dit, räkna dagar, det preventivmedlet eller det andra, äta det där eller dricka te osv. Det känns som en hel vetenskap och 100 grejer man ska tänka på osv (förutom det självklara sakerna).

Jag blev gravid samma månad som vi bestämde oss. Hade räknat med att det skulle ta längre tid så blev väldigt förvånad.

#8 Att sluta med p-pillren nu och köra med hormonfritt skydd fram tills det är dags är nog ingen dum idé, för många tar det ju månader innan dom får ägglossning efter prev-stopp.

Slutade med piller för att jag mådde så dåligt av dem. Körde kondom ett par månader innan sambon sa att han var redo. Den gången tog det på första försöket men slutade i ma. Blödde 8 veckor efter det, fick en mens (som jag garanterat vet var en mens, kan ju fått innan) och sen blev bebis till,fast cykeln bråkade. Sambon och jag blev även gravida precis när vi träffats och då på 2 månader. Så vi har uppenbarligen ganska lätt för att bli gravida tillsammans.

3 år efter att vi slutade med p-piller fick vi den här graviditeten

Vi hade en graviditet som slutade med missfall för ca 3 månader sen så vi hade försökt då i 2 och 3/4 år.

Vi försökte bara ha kul och inte tänka på det och inte stressa med det men såklart så blev det lite stressigt efter 2+ år även om vi försökte att inte stressa.

Jag åt ppiller i typ 3 år när jag var mindre sen när jag träffade min man vid 14 års åldrr så slutade jag för jag glömde dom mest ändå aå vi har kört på brandmannen i typ 5 år och de har fynkat skit bra sen en dag så sa vi händer de så gör de så vid 20 års ålder vart jag ändå överaskad över att jag vart gravid. :-) så tog på första gången. :-) Sen när vi beatämde oss för nästa så blödde jag jätte konstigt hit och dit varannan vecka typ så gick till gyn för cellprov men inget fel där så ca 3 månader innan de tog sig sen vid tredje så testade jag ÄL stickor mest för att testa hur det var och då tog de ca 2 månaer med att pricka rätt. :-) Men då vi försökte med nr tre så hade min mens knappt kommit igång från förra grav då den kom igång när dottern var 8 månader och när hon va 10 månader så var jag gravid igen. :-) Lycka till när ni beatämt er för att de e dags. Njut av sexet!!;-) jag har inte blivit gravid på brandmanstilen på 10 år så de funkar för oss.

Två år från att jag tog ur p-staven till att jag blev gravid. Då hade jag hållt på med hormoner, utredningar och en ivf under ett år.

Det tog väl ungefär ett halvår efter det att vi började försöka på riktigt, så att säga.

Vi gick förresten utredning efter 1 ½ år men eftersom man inte hittade nått fel och vi var så unga skulle vi vänta tills vi försökt i 3 år innan vi eventuellt skulle få hjälp.

Vi lyckades på andra månaden efter p-piller stopp. Ätit piller i 10år. Så vi hade tur och blev lite chockade att det tog sig så snabbt, men självklart glada :)

Samma månad vi började försöka.

Vi slutade skydda oss för 7 år sedan och försökte aktivt i 2-3 år innan vi fick plus på stickan.

Jag slutade med p-piller för jag tålde inte dem inte. Sedan körde vi på, glömde la kondom eller nåt för vips så var jag gravid. Hade såkallad missfallsblödning (mensen som kommer i samband med p-piller uppehåll) direkt efter jag hade slutat med p-piller men blev gravid direkt efter. Så jag blev gravid i samma månad som jag sluta med p-piller. Vår graviditet var helt oplanerad då vi endast varit tillsammans sju månader, men jag skulle nog råda er att försöka redan ju eftersom man aldrig vet på förhand hur lång tid det tar samt att inte stressa upp er om det inte funkar på en gång utan låta kroppen ha sin gång :D

Ts jag vet inte om du äter något hormonpreparat. Om du gör det så bör ni kanske också ta med i beräkningarna att det kan ta upp till ett år för kroppen att komma tillbaka efter att man slutat med hormonerna.

Vår första tog tre mån att tillverka och då hade jag inte använt hormoner innan. Nästa blev till oplanerat efter en ägglossning som tydligen kom tidigt eller sent, brukar vara väldigt regelbunden annars.

1 barnet blev till för jag missade något p-piller. 2 barnet blev till efter 3 månader från att vi bestämde. O sen fick jag ett tidigt missfall som blev till vid avbrutet samlag. O 3 dje blev till oplanerat direkt efter jag hade slutat blöda efter mf. Så jag o sambon har lätt för o få barn

Det är så intressant att läsa, hur det kan vara så olika. Det är lite jobbigt på så vis när vi planerar att skaffa barn men inte vet om vi är ett par som har svårt eller lätt :/ För det är ju som någon av er sa, att man kommer ju ångra surt om det tar 2,3,4 år att lyckas att man inte slutade med piller redan långt innan. För som sagt, så har jag ätit p-piller i säkert 10 år och det gör väl sitt antar jag. Pratade med sambon igår kväll att jag kanske ska sluta med piller typ i november så kör vi med kondom efter det men man kanske ska fundera på att sluta med det redan nu. Åh, vad jag tycker att detta är svårt. Jag har längtat så länge efter barn och nu när förhållandet även "skriker" efter barn då vi har varit tillsammans så länge och har "allt annat" känns det som samt att sambon drömmer om barn, så känns det väldigt tråkigt om det skulle ta flera år för att man inte tänkt på saker man kunnat gjort för att puscha på det hela, eller åtminstone "förebyggt" så man inte bromsar det hela.

#24 Jag tror inte det påverkar hur länge man ätit P-piller. Jag hade använt först P-piller pch sen P-ring i drygt 10 år men kom ju ändå tillbaka i "normala banor" redan första månaden.

Har varit utan p-piller i flera år pga att det inte funkar för mig. Vi har kört med avbrutet eller kondom (i början alltid kondom, sen blev det mindre och mindre av den varan) i samband med ägglossning. Vi ville båda ha barn (bara inte just då) så vi resonerade som så att blir det så blir det men vi gjorde ändå var vi kunde för att det inte skulle bli innan vi bestämt oss att skaffa.

Sen i nov -13 beslutade vi oss att januari -14 så börjar vi bäbisverkstan på riktigt. Ägglossningen i slutet på nov råkade vi bli gravida (dvs första ägglossningen efter att vi bestämt när vi skulle börja försöka). Vet inte hur undermedvetet det kan ha varit. Att man släppte på spärrarna när man nu ändå hade bestämt sig. Sambon var iaf plötsligt väldigt luddig och otydlig över när det var dags att avsluta, i jämförelse mot hur han brukar vara, så jag tror nog att det fanns något undermedvetet där.

Wilmer blev till på första försöket. Har inga missfall i bagaget. Hade piller och sedan stav i åtta år.

Jag sluta med p-piller 7 januari 2013 och 5 maj 2013 visa testet plus och 8 januari 2014 föddes Elton :)

Det tog ungefär 2 månader att bli gravid efter att jag slutade med p-piller som jag hade tagit i 7 år.

Jag tog sista pillret 28 april 2013 och 28 maj var jag gravid. Då hade jag ätit p-piller i drygt 10 år.