One of these days.
Ja, jag har en av de underbara dagarna då man känner sig ensam och ingen förstår en, speciellt inte karln..
Går in i vecka 16 imorgon, och det börjar synas på mig. Men sambon vill inte vi ska berätta det för andra än. Mina föräldrar vet om det sedan tidigt, men sambons föräldrar kommer att få veta det under påsken.
Men jag känner mig så ensam i min graviditet. Jag har en vän som vet, och jag brukar tjata med henne om allt som dyker upp i huvudet men börjar märka att det inte intresserar henne ett dugg.. Och det gör att jag känner mig ännu mer ensam.
Har försökt att prata med min familj osv men jag antar att det gäller samma sak för dom, det är kanske inte så intressant för andra att en annan är gravid… för det där entusiastiska svaren och samtalen finns inte..
Har nyligen också flyttat till Norge, då karln bor här. Det säger nog sig självt att jag då inte känner så många här.
Jag vill bara skrika "JAG ÄR GRAVID!" så folk vet. Jag tycker inte om att smyga omkring med det.. Och det skulle ge en förklaring till andra varför jag ibland är på skit humör, känslig och allt annat.
Förlåt för det negativa inlägget, men jag måste bara få det ur mitt system..
Åh fy fasen vad tufft du har det. Förstår att du känner dig ensam. Hoppas fler på den här sidan kan hjälpa till och finnas som stöd för dig. Även om det bara är via nätet, så är de kanske bättre än inget alls?
Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!
Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
Fy fasiken :( Alltså förlåt, men jag blir irriterad på din kille - hur kan han göra så mot dig? Det är ju inte han som bär barnet, med alla känslor och symptom, vem är han att bestämma att du inte får berätta?!
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Tråkigt när det är så, känner igen mig lite sen jag var gravid.
Sambon jobbar borta i veckorna och kan bara nås via satelittelefon så det gick inte att prata med honom. Mina vänner var väl intresserade, men inte lika mycket som jag ;)
Jobbet var det likadant på, dom frågade lite allmänt men sen var det inte mer med det. Mina föräldrar pratade jag väl en del med, men samma där.
Jag hängde mycket på nätet och pratade med andra mammor. Särskilt sådana som just fått barn eller som var längre gångna än jag eftersom jag då kunde fråga dom hur det var i en specifik vecka.
mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar
#2 han vill att vi ska vara ensam om det en stund till, men det är ganska svårt när det börjar synas på mig.. antar att han är orolig att hans föräldrar kommer att få reda på det genom någon annan om vi berättar det för nån. Han var varit nojig över det enda sen vi fick reda på att "min elaka styvmor" har berättat det för andra som har berättat det för andra.. Vilket är skit tråkigt.
#1 Det här forumet hjälper mig jättemycket och jag tycker om att sitta här och läsa igenom vad alla andra går igenom osv. Det är till stor hjälp :)
Starta ny diskussion